Ingen finns i fönstret när Marina tittar upp igen.

I stället så står dörren på vid gavel och mannen från ovanvåningen står framför sällskapet med sin lilla oljelampa i handen. Han är klädd från topp till tå i en vit och blårandiga kläder.

"Nå, kom in så får vi språkas!" "Men jag tror inte att Ni alla är konstaplar, det måste jag säga..."

Han granskar var och en som kommer in genom hans dörr och när Pocko kommer tar han sig ett halvsteg bakåt...

Grykkes butik är en ganska stor och mycket välordnad butik. Till höger finns hyllor med varierande typer av hänglås och dörrlås. Vid sidan av dessa hänger nycklar av alla typer.

Till vänster i butiken breder andra hyllor och bord ut sig. På dessa finns en stor mängd olika typer av ostar. Man kan på de små lapparna utläsa olika namn som "Gutelöpe", "Egna osten med små hål", "Egna osten med stora hål och grönt på", "Lagringsost" och "Grykkes Gouomättost"

På ett litet tvåstolsbord bland ostarna ligger en oordnad hög med spelkort.

Grykke traskar med sin små mockasiner runt och tänder upp ett par lyktor i butiken så det ser riktigt hemtrevligt ut.

"Skulle man då kunna få se på brickan igen?"

"Hmm, nå fru... Rand..." "Vad har Ni för frågor till mig? För jag antar att det egentligen inte har speciellt mycket med ordningsmakten att göra, utan att Ni är i egen sak och agerar?"

Han nickar menande mot gruppen av mutanter och robotar...

Pocko ler åt gubbens utstyrsel. När han tränger sig in i hans lokal skiner han upp ytterligare. Han slår ut med sina armar mot det lilla tvåstolsbordet.
"Ha, ha, haaa! Kolla här då!" Han tittar upphetsat på sina kamrater. "Ska vi spela lite kort? Kejsare jaha ja... det va länge sen! Hihi!" Pocko går fram mot bordet och börjar pilla med korten, skrattar lite för sig själv och skakar lätt på huvudet. Han mumlar glatt för sig själv när gamla minnen väcks till liv igen. Han suckar och kliar sig i huvudet. Han slår sig ner på en av stolarna och tittar upp på sällskapet.
"Nåå, någon som vågar utmana Pocko i Kejsare?"
This message was last edited by the player at 19:21, Wed 29 Oct 2003.

"JA! Vi kan talas vid medan jag spelar en omgång med min store vän här!"

Grykke skiner upp när Kejsare kommer på tal och sätter sig vid bordet. Han verkar dock lägga märke till den vapenarsenal som respektive person har tagit med sig hit. Han ler dock åter och tittar intresserat när Pocko kuperar och pressar ihop korten för att blanda dem. Han undrar lite varför inte Pocko flärpar korten, men när Pocko provar det så flyger alltid några av korten iväg.

"Snabba små rackare det där. Korten är nog lite för små för Era stora händer", utbrister Grykke.

En lång omgång kortspel börjar och Grykke ler mest hela tiden, även om han känner att han kanske inte fick så bra kort som han ville haft. Dessutom blev de märkligt klibbiga...

OOC: Dags att slå, Pocko, vanligt slag mot spel.
This message was last edited by the GM at 07:01, Thu 30 Oct 2003.

Aleta har aldrig varit särskilt intresserad av spel, men Kejsare verkar vara mycket taktiskt lägger hon märke till när hon kikar över axeln på Pocko och Grykke när de spelar, något som tilltalar hennes logikkretsar.

"Vad är det där för en lustig figur, Hr Grykke?", frågar Aleta försynt och avbryter spelet genom att peka med hela behandskade handen på ett kort i hanses näve.

OOC: Aleta försöker distrahera Grykke för att förbättra Pocko's spelande.

Pocko ser mycket fokuserad ut. Han bläddrar runt sina kort på handen som om han försöker se om dom kan bli bättre. Det blir dom inte. Snart inser Pocko att han är besegrad.
"Ha, haa!" Skrattar Pocko.
När korten läggs på bordet och Pockos förlust blir ett faktum ler han. Det märks tydligt att Pocko tycket att det är mycket kul, även om han förlorade.
"Oj, oj, gubbe! Där hade du tur!" Säger han skämtsamt till Grykke och blinkar tjyvaktigt åt honom.
"En omgång till?"

"Föribulten, vilka lankor"

"Nähä du, min fyrarmade vän. Se här, jag hade om möjligt ännu sämre kort!"

"En omgång till!"

"Min tur att blanda"

"Det där kortet var förresten 'Rubens', flicka lilla"

Grykke var inte så irriterad över att Aleta pekade på korten, däremot att han fick så extremt dåliga kort.

OOC: Nya slag
This message was last edited by the GM at 16:15, Thu 30 Oct 2003.

Rodel traskar runt i butiken. Han greppar tag i Guteosten och tar sig ett rejält bett han mumsar ordentligt och envisas med att tugga med öppen mun.

"Smaka på den här, Rex. Så smakar det långt härifrån!"

Pocko skiner upp när gubben slänger fram sina usla kort.
"Ha, ha, haa! Ja de va minsann inga bra kort du samlat! Ha, ha!" Han kastar över sina kort till gubben så att han kan blanda. Pocko ser stolt på sina vänner för att se om dom är imponerade.

Martmardigan börjar kika runt på låsen vilket verkar vara det intressantaste i rummet. När han finner något som verkar mer avancerat eller intressant än de andra tar han upp det för att titta lite närmare på det en stund

"Jao, jao....du verkar tilverka finfina lås här du eh, Grykke? Jao...på min ära ett sådant här skulle jag nog behöva....vad kostar de, ja låsen alltså?"

[Grykke:]"Hmm, nå fru... Rand..." "Vad har Ni för frågor till mig? För jag antar att det egentligen inte har speciellt mycket med ordningsmakten att göra, utan att Ni är i egen sak och agerar?"

”Mina följeslagare ä’ involverade i va’ ja’ behöver prata me’ Er om, Herr Grykke” svarar Marina undvikande och ser sig om i lokalen medan Grykke och Pocko börjar spela kort.

”O’ de’ här ä’ endast en oformell förfrÃ¥gan, ingen officiell intervju – ingen rapport kommer sÃ¥lunda att upptas pÃ¥ de’ här samtalet, sÃ¥ Ni behöver inte va’ orolig,” tillägger hon även om Grykke inte precist verkar nervös över polisens närvaro. Hon kastar en halvt irriterad blick pÃ¥ Rodels mumsande, ett i synnerlighet oprofessionellt agerande i hennes ögon.”Inte för osten heller, mina följeslagare kommer självklart att betala för va’ dom äter.”

”Va’ ja’ behöver veta ä’ allt Ni kommer ihÃ¥g om den här,” säger hon och lägger kvittot framför Grykke.

marmardigan som kollat lås går fram till rodel.
_du jag kanske...eh ja kunde få smaka en bit....har aldrig ätit..vad hette det ost?

Martmardigan ler fånigt. det ser ganska gott ut...då borde det ju vara gott?

"NEJ! GE INTE REX OST, HERR RODEL. JAG HAR HÖRT ATT HUNDAR BLIR DÅLIGA I MAGEN AV OST. DET VILL VI INTE"

Viktor nickar åt Rex för att få en bekräftelse på att han hade rätt. Han går sedan fram till Martmardigan och Rodel.

"MINA VÄNNER. JAG TYCKER NI SKA FRÃ…GA HERR GRYCKE OM NI KAN FÃ… EN BIT OST.  MAN SKA INTE STJÄLA.

OM NI OCKSÃ… VILL SPELA KORT, SÃ… KAN JAG ETT KUL KORTSPEL.  DET KALLAS GISSA VÄGMÄRKE.  VILL NI PROVA DETTA?"

Pocko tittar intresserat på sina kort. De är inte mycket bättre än tidigare, men förhoppningsvis så har väl Grykke lika dåliga som tidigare. Han har nästan hela familjen von Trapp klar och det är ju en fin början och borde ju göra klar för ytterligare en...

Flirrp, flärrp, florrp.

Grykke lägger snabbt fram 3 fullständiga familjer och till och med familjen Skarprättare är komplett inklusive Hydrans bane. En nära nog perfekt serie.

"Hö, hö, hö. Så går det till när man hyvlar en ulk!" utropar han.

Leendet som han visar upp strålar av förnöjelse när han säger till Pocko att han förmodligen har spelat Kejsare lika länge som Pocko levat, så förlusten är inget Pocko skall vara förbittrad över. Han försäkrar dessutom att det inte är ofta man kan lägga ut en sådan fin hand.

"Jodå, herr Hatt-man. Eh, jaha, Martmardigan. Det beror helt på vilket sorts lås Du vill ha. Jag kan tillverka alla möjliga. Priserna ligger från 5 krediter och uppåt. De dyraste låsen kostar en bra bit över 100 krediter. Dessutom kan jag tillverka specialspecialare, och de tar jag specialbetalt för, hehe..."

"Nå, det är ingen fara, fru Rand. Låt pojkvaskern äta. Men de 12 krediterna som osten kostar ska jag allt ha!"

Han tittar på Rodel och sedan tar han upp sitt kvitto och börjar kontrollera det.

"Det, grrrrr, var då själva, grrrrrr, möken, GRRRR! Jag är GRRRRR, ingen, GRRRRR, HUND!"

Rex biter ett rejält bett tvärs över osten. Dess mjuka fyllning skvätter åt sidorna när tänderna skär igenom den.

"Den, Grrrr, smakar inte, Morr, speciellt, Grrrr, illa den där, Morr, osten. Men, Grrrr, det var, Morr, inget, Grrrr, tuggmotstånd, och det, Grrrr, behöver jag, Morr, ha nu, Grrrr, GRRRRR!!!

Rex har nu blivit kallad hund en gång för mycket och börjar gnaga på Viktors ena arm. Det enda som händer är att tänderna åstadkommer några ostkladdiga repor i lacken, så uppenbarligen biter han inte med full kraft utan mest för att visa var skåpet skall stå. Efter några gnagningar slutar han och spottar. Plåten har varit oputsad alltför länge och smaken är inte speciellt intressant.

Martmardigan böjer sig ner och plockar upp en stor ostbit som ramlat ner på golvet och smaskar i sig den med god aptit. Väldigt välsmakande. Smakar lite som en gammaldags dieselolja luktar.

"Ja det var ju inte mer än någon dag sedan som någon köpte det här låset. Det är ett hänglås av den här typen. Han plockar fram ett lås från en hylla. Ett fint lås om jag får säga det själv...

Kunden, en blond yngling med overall, skulle tydligen ha den till en lagerlokal nere i hamnen, så jag skickade min schas till honom. Han mötte honom strax norr om hamnkontoret och överlämnade låset mot kontant betalning.

"Jasåja," muttrar Marina, "då ä' vi verkligen på rätt spår. Förstår Ni, Herr Grykke, de' rör sej om en i synnerlighet elak sak, o' även om ja' inte brukar avslöja detaljer om specifika fall til utomstående vill ja' göra ett undetag i de' här fallet - Ni verkar va' en man me' inte bara ett gott sinne för finmekanik," hon undvikar medvetet att nämna den illaluktande osten, "o' även ett tolerant sinne som ja' själv."

Hon drar fram en stol och sätter sig vid bordet.

"Ser Ni, vi har att göra me' några i synnerlighet elaka mutanthatare som har begått ett i synnerlighet elakt brott - inte bara har dom begått otaliga våldsbrott, dom har även kidnappat en ung flicka för vem vet vilka onda avsikter. "

Hon lutar sig fram mot Grykke, liksom för att signalera förtroende.

"Polisledningen ser de' här som ett enkelt våldsbrott - kanske för att dom skadade ä' mutanter o' inte några fina herrar i hatt o' kavaj - men ja' håller inte me' om den synpunkten. Mina följeslagare o' ja' har ta't på oss att stoppa dessa onde typer innan dom hinner skada den stackars flickan. Det här kvittot ä' allt vi har att gå på - ja' hoppas verkligen vi kan få prata me' Er schas så snabbt som möjli't o' ta reda på vart låset skulle hänga? En ung flickas liv hänger på de'..."

Marina ser uppriktigt bekymrad ut, kanske för att hon underligt nog är det på riktigt, och samtidigt ganska nöjd med vad Grykke kunde berätta - det här var ett nittionioprocentigt genombrott! Nu fattas bara den sista hundradelen:

"En sak till, Herr Grykke - om Ni kunde tillverka en nyckel som passar till Ert lås, alltså det låset dom där skumma typerna köpte, då skulle vi va' väldigt tacksamma...?"

Rex reser raggen. Morrar,fräser, spottar och grymtar.
"Grrrrr, för hundrade,grrr, gången,grrrr, jag ä ingen hund,grrrr"
Rex viftar hysteriskt med klorna och råkar välta en hylla med krukor, så dessa far i backen. Han klöser till åt viktors håll samtidigt som han morrar högljutt.
Ostbitar sprutar ut mellan rovdjurs tänderna och viktor blir full av halvtuggad ost.

"Nå, jag tror inte att Pérolof vet mer än jag berättat för Er här och nu, faktiskt. Han bara gick ner till hamnen och mötte mannen utanför hamnkontoret. Därefter kom han direkt hit."

"Om Ni vill får Ni gärna vänta här utanför, fru Rand. Pérolof kommer om pass 4 timmar. Men då hade Ni kunnat gå fram och tillbaka till hamnen, flera gånger om."

"Att jag skulle tillverka en nyckel till det lås jag precis sålt? Nähä söta fröken. Så går det inte till. Min arbetsheder förbjuder detta."

"Tänker Ni ta Er ner till hamnen så tar jag tacksammast emot pengarna för osten. Bry Er inte om att städa, det sköter jag, innan jag öppnar butiken, om en timme eller så."

"Ni ä' självklart medveten om att ja' kan återvända om några dagar me' ett domstolsbeslut, inte sant Herr Gykke?" Marina ler fortfarande vänligt, faktisk börjar hon tycka ganska gott om den vänliga och principfasta lås- och ostsmeden och hon ledsnas vid att skulle pressa honom så hårt. Men Sirinas öde är viktigare än Grykkes yrkesheder.

"O' om flickan skadats i mellomtiden finns det risk, så klart, att Ni kommer att ställas till ansvar för o' undlåta medverka till att rättvisan skipas, almän ovillighet gentemot ordningsmakten, medverkan till brott, oansvarig umgång och handel med licensbelagd teknologi, medverkan till försämring av samhällshygienen, dålig andedräkt och för att åka vattencykel utan föreskriven lanternföring - Ni kan säkert föreställa Er hur vida polisens befogenheter kan sträckas om exempel behöver statueras..."

Marina suckar och reser sig från bordet.

"Tur för Er att ja' inte jobbar på de' viset, Herr Grykke, i alla fall inte gentemot ärliga medborgare som Ni. Nu måste vi no' iväg om vi ska' hinna rädda den stackars flickan. Vi kommer behöva Ert o' Perolofs vittnesmål sen, så va' snäll att inte lämna Hindenburg. Tack för Er hjälp, god natt o' sov gott - om Ni kan, me' tanke på att Ni kanske redan i natt får en ung flickas liv på Ert samvete. Adjö."

Hon går bort mot dörren men stannar där och vänder sig mot de ostkäkande.

"Om ni vill hänga me' ä' de' no' bäst ni betalar för nattvarden nu..."

"Men jag har inga pengar, ju!" "Det har jag sagt tidigare, ju!"

Rodel tittar på Aleta och de andra och undrar vem som skall betala så att de kommer härifrån någon gång...

Rex morrar, lyfter på axlarna lite nonchalant. Sedan går han ut genom dörren.
Väl ute ställer han sig o luktar i vädret (som han alltid gör).

Aleta plockar upp den gemensamma påsen med pengar och tar ut de sista 10 krediterna därifrån. Den lilla flickan vänder upp och ner och visar för Grykke att pengarna är slut.

Grykke ler bara när han väntar på de sista 2 krediterna med utsträckt hand.

Aleta tar då upp sina sista egna slantar och lämnar dem till Grykke.

"Nu får du se till att fixa pengar själv, Rodel. Alla pengarna vi hade i den gemensamma kassan är slut, och Du har gjort mig bankrutt också!"

Grykke tackar för pengarna och går efter städsakerna.

"Eh, här är en ganska stor bit ost till!"

Om det är någon som vill ha den sista något sånär välbehållna ostbiten ger han bort den. Annars tar han den själv.

Efter hälsningsfraserna följer gruppen Rex och stänger dörren efter sig. Aleta tar täten för gruppen på vägen ner mot hamnen.

Vägen till hamnen går först genom de något finare handelsområdena, men efter ett tag kommer samlingen ner till de enkla husen och krogar med patrask liggande i sina egna spyor utanför. Färden fortsätter och kommer ner till de saltstänkta hamnområdet. Aleta och Marina enas om en väg och kommer fram till hamnkontoret.

Lagerlokalerna är många och sträcker sig åt båda sidorna. Marina bestämmer att de skall dela upp sig, så att det går snabbt att söka efter det fina låset. Sedan skall alla träffas vid hamnkontoret efter 15 minuter.

15 minuter samlas allihop vid hamnkontoret igen. Marina tittar över hela gruppen och alla ser lika nollställda ut.

"Vi får väl utöka vårt sökande eftersom ingen verkade hitta något. Var det inte någon som såg något annat misstänkt?"

Martmardigan skruvar lite på sig och tittar ner i den lilla hålan han gör med foten.

"Nja, ingenting direkt misstänkt, men jag hittade själva låset. Det satt på en dubbelport på ett lagerhus. Nummer 34 var det..."

"Jag sa inget för vi sa ju att vi skulle ta det när vi träffades igen"

Martmardigan fortsätter titta ner och tänker att man kanske skulle sagt något när man hittade låset, men då får hon ju säga det...

Martmardigan visar vägen till porten men han går för långsamt tycker Rex, så han springer i förväg och står redan vid porten när de andra kommer fram. Han informerar dock att det inte luktar något speciellt här.

Låset är välbyggt och porten stabil.
This message was last edited by the GM at 18:16, Sat 01 Nov 2003.

Marina säkrar sig att ingen olycksalig hamnvakt är på väg och att inte någon annan ovidkommande tittar innan hon drar fram ett bunt dyrkar.

"Jasådäro'sådäro'senfysenockså! Den va' ju nästan där..." muttrar hon medan hon vrider, drar, och vrider lite mer inna hon ger upp med en bitter svärdom. Med någon möda får hon ut dyrken ur låset igen.

"Nä, de' går inte. Han gör bra lås, den där Grykke. Va' gör vi nu, då?" Hon tittar på Aleta, den ende i den här flocken amatörer som verkar det minsta vettig. "Ja' bryr mej inte så himla mycke' om o' slå ner dörren, vetja, de' blir ett fruktansvärt spektakel. Kanske de' finns nå'n bakdörr?"

Rodel plockar upp bågen och sätter en pil på strängen.

"Jag står på vakt om Ni skall slå in dörren!"

Rodel ser nervig ut, men han vill visa sig tuffare än tuffast.

Viktors saftblandare börja plötsligt blinka och gÃ¥r fram till hänglÃ¥set.  Ni märker att han stÃ¥r och tittar väldigt länge och nära pÃ¥ lÃ¥set. Plötsligt börjar det ryka och glöda frÃ¥n lÃ¥set. Efter nÃ¥gra minuter sÃ¥ har lÃ¥set helt deformerats. När han är klar sÃ¥ gÃ¥r han fram till fröken Marina samtidigt som han slÃ¥r av sin saftblandare.

" NU ÄR LÅSET BORTA. MEN TA DET FÖRSIKTIGT SÅ NI INTE BRÄNNER ER. DET LILLA SOM FINNS KVAR AV LÅSET, HAR EN TEMPERATUR NU PÅ 532 GRADER CELSIUS.

Skriker han ut så det ekar länge mellan lagerlokalerna.

*hnngh*

Marina suckar hårt och ansträngd efter Viktors rop, det här fallet blir definitivt en prövning för båda intellekt och tolerans. Åt helsike me' diskretionen, nu ä' framåt enda vägen tillbaka..., tänker hon och plockar fram sin grovkalibriga tjänstepistol ur axelhölstret med en axeldragning.

"Jamän vi går väl in, då...," säger hon och tittar på Viktor. "Vill du va' snäll o' öppna dörren? Du lär knappast få blåsor på fingrarna av den heta metallen, vetja..."

OOC: Fortsättning i Lagerhus 34