"Du ska välan inte äta krutet, Pucko?"

Aleta undrar vad som egentligen är värst, att Pocko blivit sprängd tillsammans med Smilet eller att Pocko nu har en hel tunna krut?

"Du fick i alla fall loss Smilet, det var då för väl, hur är det med dig, padda?"

Marina är inte heller för trygg vid synen av den kruthungriga Pocko men hon ler ändå nöjd.

"Fysenfuttamej, de' va' bra gjort, Pocko!"

Helt idiot är han alltså inte, tänker hon men undlåter att såra den kornfeta mutantens känslor med at säga det högt. Faktiskt var det ju också ganska modigt att ta sig an en sådån bomb - eller var han bara för dum för att för vara rädd? Äsch, det kvittar - huvudsaken är att Smilet är i ett stycke och kapabel att besvara frågor.

"Då så, Smilet - berätta nu, vetja."
This message was last edited by the player at 12:33, Mon 03 Nov 2003.

Pocko har ett urfåningt leende på läpparna. Han slickar sig om munnen för att rensa bort det sista av krutet, sedan börjar han nynna för sig själv. Han ignorerar de andra för att ägna sig åt sin skatt. När han ser att krutet läcker ut blir han stimmig och försöker proppa igen hålet med något. Han sparar stubiner och tändningsmekanismen i en av sina byxfickor.
"Hmm, behöver ett rep..." Säger Pocko funderande för sig själv. Han ser sig om efter något slags rep innan han kommer på att han ju faktiskt har ett rep i sina händer (som Smilet var bunden med). Pocko binder fast tunnan på sig själv (på ryggen). Efter mycket stånk och bök så sitter tunnan på plats. Pocko ser överförtjust ut!

Rex fortsätter med att utforska lokalen. Han snörvlar och nyser helatiden pga möglet som fastnat i nosen. Han tittar efter spår eller något annat mystiskt eller konstigt men värkar inte hitta något.Ooc: 13:29, Today: Rexroth Grovbette rolled 84 using 1d100. iakttagelseförmåga.
Han återvänder sedan till dom andra.

"Grrr, bra, ni har,grr,räddat grodan,grrr,eller paddan"
Rex kliar sig lite under hakan och fortsätter sedan prata
"Grrr, borde vi inte,grrr,lätta här i.grrrr,från nu?"
Han tänker att dom eller den som fängslat groddjuret kanske får för sig att komma tillbaka och då är det ju obra att vara kvar här.
Dessutom så är Rex mycket irriterad över allt mögeldamm som tjockat igen hans nos.

Han linkar i väg mot dörren för att skynda på sina vänner lite. Väl där kikar han ut för att kolla om kusten är klar.
This message was last edited by the player at 12:47, Mon 03 Nov 2003.

Viktor går fram till Pocko och stirrar han i ögonen med sina tomma objektivögon..

"POCKO! SKA JAG UTFÖRA EN KVALITETSANALYS PÅ KRUTET?" Vrålar han ut.

Smilet ler ett ofantligt stort leende och gör nu verkligen skäl för sitt namn.

"Tack för hjälpen!" Paddan hoppar upp och ger Pocko en kladdig puss på munnen.
"Tack för hjälpen!" Paddan hoppar upp och ger Viktor en kladdig puss på munnen.
"Tack för hjälpen!" Paddan hoppar upp och ger Marina en kladdig puss på munnen.
"Tack för hjälpen!" Paddan hoppar upp och ger Martmardigan en kladdig puss på munnen.
"Tack för hjälpen!" Paddan hoppar till och försöker ge Aleta en kladdig puss på munnen, men får i stället en fet smäll på käften av henne.
"Hoppsan, jag trodde Du skulle göra en danskning på mig, så jag tänkte det var bäst att försvara mig innan!" Aletas svar verkar inte vara hundraprocentigt ärligt, men inte ens det får paddan på dåligt humör.

"Jo Sirina är en av mina klienter, men varför frågar Ni inte henne själva? Det är ju Ni som skulle vakta henne?"

"Skurkbusarna plågade mig, och jag är så förfärligt känslig i simhuden. Så jag kanske råkade nämna något om Thermopolium..."

"Men jag tänkte att Ni säkert skulle kunna ta hand om dem, jag sade att Ni bara var tre, hehe, smack"

Paddan skiner som en sol.

"Ja, där gick jag helt fredligt och skulle visa grunkan för den slemme skurken och då blev jag upptryckt av hans kumpaner och pickastoler hade de också!"

"Å sen drog de in mig hit och bultade på. Gick ju bra tills de bankade simhuden, ja du, det klarar man bara inte, eller hur?"

"Å sen satte de mig här på tunnan. Knöt och knöt gjorde de. Å inte har man fått något att äta"

Paddan går bort mot gropen igen. När han står över den tittar han noggrannt ner i den. Plötsligt särar han lite lätt på sina läppar och ur munnen flyger en exeptionellt lång tunga ner i djupet. Han drar in den igen, nästan helt men kommer bort till gruppen och tar till orda med en bit av tungan hängande utanför. På tungspetsen sitter ett svart litet odjur till flygfä.

"Ded här är ded edda inschekten schom egentligen schmakar gott"
This message was last edited by the player at 20:30, Mon 03 Nov 2003.

Pocko ryggar tillbaks från Viktors "attack".
"He du plåt...gubbe! Rör du krutet åker du på smäll!" Pocko ser hotfullt på Viktor.

När Smilet "pussar" Pocko ryggar han tillbaks än en gång.
"Uh va faan!" Vrålar han och slåt sig på munnen för att "tvätta" bort grodbacillerna.

Plötsligt hoppar Smilet till!

Han börjar ängsligt hoppa runt lårarna runt hans forna fängelse.

"Kära nån, kära nån!"

Efter en halvminut skiner han upp igen. Han plockar upp sin stav som har kilat sig fast under en låda. Några sekunder senare får han tag i en liten påse också.

"Hurra, nån som vill ha?"

Paddan tar ett rejält bett på sin tuggtobak och tuggar energiskt på den bruna substansen medan han bjuder resten på det söta smasket.

"Titta här Padda! Bylingen sköt mig i skallen. Det är sånt som ditt skvallrande och krånglande har lett till. Jag har god lust att skjuta dig själv. Men jag tar lite tobak i stället."

Rodel tar hela munnen full med tobaka och börjar tugga.

Viktor tar lite tobak som han genast börja analysera med sin analysenhet. Efter att har smulat sönder och pillat en liten stund med tobaken tar Viktor sedan till orda.

"JAHA! PRECIS SOM JAG TRODDE. DENNA KONSTIGA GEGGA SOM RODEL TUGGAR PÅ SKULLE MYCKET VÄL KUNNA ANVÄNDAS TILL ASFALTSTILLVERKNING. INNEHÅLLER 73% TOBAK, 12% TJÄRA. DE ÖVRIGA 15% ÄR BARA SLAMPRODUKTER OCH SMAKTILLSATSER."

Viktor ger resterna av tobaken till Rodel och vänder sig sedan mot paddan.

"HERR SMILET, NU ÄR DET SÅ ATT JAG HAR ETT OAVSLUTAT VAKTJOBB FRÅN DIG, ANGÅENDE SIRINA. KAN DU GE MIG OCH MINA VÄNNER SAMT FRÖKEN MARINA, LITE MER INFORMATION OCH KORDINATER OM "VAR" DU TROR ATT DAMEN SIRINA OCH BPM GÄNGET KAN BEFINNA SIG I NULÄGET?"

Pocko går intresserat fram till Smilet och hans påse.
"Får jag smaka?" När Smilet erbjuder honom påsens innehåll tar han en rejäl näve (antagligen lite för mycket) och stoppar det i sin mun. Med rejält runda kinder börjar han tugga. Snart börjar en mörk gegga rinna från varje mungipa och ett högt smackande sprider sig i lokalen. Pocko ser fundersam ut och nickar belåtet.
"Helt ok... inte helt ok! E de nån som har lite tokjos att skölja ner den här skiten med?" Små gegg-bitar flyger ut från Pockos mun och landar smattrande på Viktors orangea plåtar.
"Tihi...hihi" Pocko fnittrar när han ser de bajsbruna klumparna på Viktor.

Marina ser plötsligt väldigt trött ut. Inte så mycket för att hon endast sovit en halv timme eller så i natt, utan för att hon snart inte står ut med dessa äventyrarna särheter längre: Hundrackarens eviga sniffande, deras okoordinerade ja nästan kaotiska fasoner, deras fäste vid sina skjutvapen och den där jättetunna krut som bådar mycket illa för den nära framtiden, detta eviga frossande på allt som går att stoppa i mun, och den där robotens evinderliga skrikande som håller på att ge henne en kolossal huvudvärk...

På något sätt lyckas hon dock ändå undertrycka sin stora, nästan oövervinnliga lust att kalla konstaplarna, bura in dessa till vansinet drivande amatörer och fortsätta spaningen på egen hand - men om fallet slutar här gör nock också hennes karriär det, och hon försöker istället än en gång fånga paddans uppmärksamhet och dra den från insekter och snus.

"Vi ska' väl ta' de' från början då, Smilet," säger hon och flapprar up polisbrickan rakt i smasken på den ekstatiska paddan, "dom här lyckades inte stoppa flåbusarnas planer och Sirina har kidnappats. Två utav flåbusarna har dödats, så om inte vi får tag i gärningsmännen o' kan påvisa lagligt skäl för dråpen åker du in me' dom för mord, medverkan til mord, skadegörelse, olaga innehav av vapen o' sprängmedel, undvikan av medverkan till rättvisaskipning, förakt för ordningsmakten o' för att kladda ner trottoaren me' den där äckliga snusspottan - fattaru de'?"

Hennes irritation både hörs och syns tydligt men hon lugnar ner sig betraktligt innan hon fortsätter.

"Nu frågar ja' dej för sista gången: Vem va' de' som fångade dej o' se'n Sirina? O' varför?"

Rex, sticker in huvudet igen och morrar högt till dom andra.
"Grrr, vi har blivit upptäckta,grrrr, dax att dra,grrr!!"

Han tittar runt om det finns någon annan väg ut från lagerlokalen.
"Grrr,tror,vi ,grr, kan vänta oss,grrr,besök inom,grrr, kort"
Rex tror att individen som sprang iväg kommer att hämta hjälp.

"Grrr,ingen ide,grr, att gå ut,grrr genom dörr´n,grrr det står en,grrr, man där,grrr"
Rex torkar saliven från munnen med tröjärmen och fortsätter
"Grrr, han har ,grrr,en konstig,grrr, hatt oxå,grrr"
Han fortsätter sedan att titta efter en alternativ väg ut från lokalen.

"Men nu tog ju tobaken slut!"

Smilet tittar besviket ner i sin tobakspåse. Nåja, så länge man lever kan man köpa mer.

"Oj, förlåt konstapeln. Jag ska genast berätta, Ni hjälpte mig ju ur den här knipan."

"Vilka som fångade mig? Tja, det var två långa blonda drasuter och en otäcking med mörka glasögon och läderrock."

"Och Ni fick påhälsning av dem? Usch ja, och de fick med sig Sirina?"

"Nähä, hon sprang ut först?"

"Nå väl i alla fall. Den här saken började med att jag kontaktades av en tidigare kund, Sirina ja..."

"Hon ville slippa sitt sorgliga jobb, så hon sade att hon hade liten filmatiserad historia i en blåsvart forntidsdosa. Den visade henne själv och en rik man göra sånt som hon, Eh, gör med män."

"Jag känner ju lite folk så jag fick kontakt med herren, Linus Drake heter han, och Sirina och jag mötte en utsänd från herr Drake, förresten, samma skurk med läderrock som bossade över blondisarna som satte mig på tunnan, tvi, smack"

"Sirina satte igång förevisningen med och den visade hur hon och mannen snuskade. Och sen tog hon fram stövlarna, och sen stoppade hon upp... ...och hans knä... ...ja jag kan inte ens berätta vad som hände men soffan såg hemsk ut efteråt."

"Sen kom de andra två inrusande med vapen. Då fick Sirina tag i mig och vi sprang ut. Som tur var var de inga bra skyttar, för alla skotten missade. Därefter tog jag henne och dosan till Thermopolium, å sen fick jag tag i Er, och resten vet Ni ju"

"Men var hon är nu vet jag inte, Aleta"

"Jag vet egentligen inte mycket mer om henne än att hon är född i Musközonen och levde där i massor av år med olika zonvandrare som hon fick laga mat och tillfredställa på andra sätt. Sen fick hon ett erbjudande av en man och flyttade till Hindbenburg i stället för att få betalt för jobbet hon utförde. Och en sak kan jag ju säga, att hennes sätt att göra saker på är fullständigt fantastiskt, så hon har haft en hel del kunder!"

Under berättelsen vevar han runt med sina simhudsbeklädda händer och illustrerar precis hur allting händer.
This message was last edited by the player at 22:50, Tue 04 Nov 2003.

Alla var djupt försjunkna i Smilets berättelse och hörde inte alls Rex lilla viskning om att det var folk utanför. Under tiden som Smilet babblade på sprang Rex omkring som en galning och letade i lokalen efter fler utgångar. Lagerhuset är stort, och lårarana är många och bygger labyrinter med gångar åt alla håll. När han kommer tillbaka till sällskapet har Smilet precis avslutat sitt prat.

"På min lilla runda så har jag sett två möjliga utgångar"

"Den ena, grrr, är en dörr på, grrr, en av långsidorna, men den är, grrr, barrikaderad och verkar inte, grrr, ha använts på länge. Det, grrr, är också ett par takfönster, grrr, där ett av fönsterna, grrr, verkar vara sönder. Antag-, grrr, ligen kan man ta sig, grrr, upp dit genom att, grrr, klättra på lårarna."

"Du är en riktigt snuskig padda, Smilet..."

Berättelsen väcker långsamt något till liv djupt i Aleta och under någon mikrosekund överväldigas hon av minnen från olika män långt tillbaka i tiden. Detta gör henne både arg och deprimerad. Varför har inte dessa datafiler raderats för länge sedan?

"Linus Drake verkar ju vara en ful fisk, som man sade förr, jag tycker mig känna igen namnet, men nä, jag kan inte komma på det..."

"Å andra sidan har du bara dig själv att skylla, syssla med utpressning på det där viset."

Aleta vänder sig mot Rex.

"Vad menar du Rex, kan vi inte bara gå ut där vi kom in?"

"Grrr, Det är ju,grrr, det jag försöker,grrr,säga!!!,grrrrr, men, ni lyssnar ,grrr,ju inte,grrrr"
Rex är nu mycket högljud och irriterad, för ännu en gång har hans kamrater ignorerat honom.

"Grrr,dom var,grrr två stycken,grrr, men en stack iväg,grrrr, antagligen för att hämta,grrr,hjälp"
Rex är van vid att alltid frukta det värsta, då han har haft ett ganska hårt liv tidigare.

Grrr, ni står ju,grrr,bara och,grrr, lyssnar på grodan,grrrr, vi kan väl,grrr fråga ut,grrr honom någonannan stans,grrr"
"Grrr, komigen,grrrr,nu, så tar vi,grrr, fönster vägen,grrr,upp på lårarna,grrr"
Rex försöker få fart på sina slöa kamrater.

Alla Marinas karriärambitioner tvinar bort när Smilet nämnar Linus Drake's namn. Av alla höjdare i hela Hindenburg måste det absolut vara han...

"För sju sjutton fysajävlar också!" utbryter hon ganska ofrivilligt - inte bara är Drake en kändis inom Kåren, hon har alltid betraktat honom som ett idol, ett ideal att följa, och det här snuskraskandet får en del illusioner att brista. Men det finns ont om tid att spekulera över det här, om  någon ser henne här, nu, i sällskap med denna utpressarpaddfan är hennes karriär definitivt slut!

"Hundrackar'n har rätt - vi måste härifrån, snabbt! Pocko, ta' Smilet - och låt honom inte smyga iväg, vi ä' inte färdiga me' honom än! Rex, visa vägen!"

Med pistolen i hand följer hon efter Rex upp över lårarna till fönstret där hon stannar och väntar på de andra - hon vill säkra sig att alla kommer med och, om nödvendigt, göra hål i envar som försöker stoppa dem! Även Linus Drake, om det kåta svinet skulle vara dum nog att dyka upp i egen skitiga person!

OOC: Redigerad så killen heter Linus och inte Lucius (var har jag fått namnet Lucius ifrån? Låter Harry Pottersk, men det är ju evigheter sen jag läste HP? ..hmmm...)
This message was last edited by the player at 18:26, Wed 05 Nov 2003.

"Det där är ju fruktans... väldans högt menar jag och hur ska vi komma ner sedan, tak är inget man ska ge sig ut på..."

När hon ser de andra ge sig av följer hon dem med en viss tveksamhet. Aleta kastar upp sin väska bit för bit och följer med en viss ovighet och svärande efter.

"Det var då, jämrans, vad svårklättrade dessa lårar var..."

"Sakta ner i backen!"

Rex och Marina har precis börjat klättra upp för lårarna, och Aleta har kastat upp sin väska på en lår när en röst ropar ovanför dem.

"Ta Ni bara och studsa ner till botten igen så ska Ni få vänta tills grabbarnabojs kommer hit!"

"Tro inte att Ni kan försöka något för då brakar kanonerna lös å ja kan säga att då står Ni inte kvar!"

"Då kan Rybbelasse komma och käka paddakött med kissekattsås, och det går nog göra fina bestick av plåtburkarna! Hur är det med snoken, kattafan? Lät lite snorigt där ett tag, hehe?"
This message was last edited by the GM at 16:28, Wed 05 Nov 2003.

Jamensåtadåfanotamejibakenmedspakenförsjuttonpytonjävlagubbsatermedhallonsåsoinihelaihåligahelsikenuockså...

Marinas vanligen så söta och vänliga anlete förmörkas med et rödligt sken när hon förstår att sällskapet har råkat i ett bakhåll, och hon svär inåt så det sjunger i tänderna - precist som farsan lärt henne, fast det ljuder endast ett lågt knorrande, alltmedan hon tittar upp och försöker få syn på ägaren till den hotsamma rösten...

Rex vänder sig om, med fradgan drypandes ur munhålan. nu får det fan vara nog med glåpord och påhopp, Hund,vovve och nu kattfan!!
"GRRRRRRR"
Då Rex varken är hund eller katt, så tar han detta mycket hårt.
Raggen har rest sig och dom väldiga klorna är utskjutna ur tassarna.
Han drar ihop kroppen, redo för ett utfall mot närmsta hot och ur han ögon blixtrar rent och vansinnigt HAT!

Marina ser bara en skymt av en liten figur som försvinner bakom den högsta låren i den pyramid av lårar som står framför dem och leder upp mot takfönstret. Hon hinner dock inte alls se några särdrag på figuren.

"Haha, Ni kan inte ta mig!"

"Och försöker Ni så fyller jag Er med bly! HAHAHAHA!"

"Var nu duktiga idioter och hoppa ner på golvet igen, grabbarnabojs kommer snart"

Rösten kommer säkerligen från typen uppe på lårarna.
This message was last edited by the GM at 22:08, Wed 05 Nov 2003.

"Göra bestick av mig va? Huga vad kaxig man kan vara... Kom ner och säg det till mynningen av mitt gevär!"

Aleta plockar fram sitt kära vapen ur väskan och matar in en kula i loppet. Genom att använda lårarna längre ner i högen hoppas hon befinna sig i tillräckligt skydd för att kunna freda sig mot alla, särskilt 'grabbarnabojs'.

"Är det bly Ni vill ha så kom och hämta!"

"Bara visa dig ditt kräk, så ska jag sätta en pil i pannan på dig"

Rodel lägger en pil på strängen och siktar upp mot lårarna. Om han får korn på någon skjuter han direkt.