Griskonstapeln har plockat upp ett långt snöre från sin ficka och börjar sätta upp en avspärrning med hjälp av sina kollegor.

"Ja, jo, det var säkert di där efterlystingarna från Thermopolium och skjutingarna från Hundängen. 4-armarsjätten och den brandgula mekan. De sprang fullt lastade en bit från Hydratorget. Men sen sköts det, så jag fick lämna dem"

Marina kontrollerar Rodel bakhuvud och ser direkt att det är en stor kula, en slug skjuten från ett hagelgevär. Döden var ögonblicklig.

Hon ser Rodels spår därifrån han kom, och hon ser också parallella, springande spår som fortsätter framåt. De är gjorda av mindre fötter, men de går betydligt djupare, så personen torde vara mycket tung. De försvinner dock när de tar till höger förbi husknuten där de blandas upp av alla andra fotspår.

Marina går tillbaka till platsen för mordet och följer vägen tillbaka. Uppenbarligen har han sprungit och när hon vandrar tillbaka vid hans spår ser hon spår efter ytterligare minst 2 personer. Det har varit ett tumult här.

"Här var en konstie grunkamoj!"

Trynberg har vid avspärrandet hittat en liten mystisk metallsak med små hullingar som studsat i väggen och landat på marken.

Marina vandrar tillbaka men hittar ingen patron. Troligen har förövaren inte tömt loppet ännu.

Hon lyckas följa spåren av skurkarna till den dörr inne i gränden, som är olåst. När hon tittar in med draget vapen ser hon lerspår in i en vattenfylld (2cm) korridor och efter någon meter försvinner spåren.

Innan Marina följer spåren in i gränden tar Marina en titt på den 'konstiga grunkamojen' som konstapeln hittat.

"AKTA!", varnar hon konstapeln, "peta inte i såna grejer, dom kan ju va farliga!"

Hon tar metalsaken, studerar den ett ögonblick, och stoppar den sedan i fickan.

"Ja' ska' ta' me' den till en tekniker så vi kan ta reda på va' den ä' för en pryl. Men först ska ja' följa upp på de' här spåret."

När hon står vid gränden vinkar hon Rex närmare - det här blir en svår spåringsuppgift och hans fina nos skall bli ett bra hjälpmedel.

"Hit, Rex!" kallar hon och klappar händerna i en uppfordrande gest, "Kom hit, grabben, kom-kom-kom! Ja, såå ä' fint! Dukti' pojke, duuuukti'!"

Hon verkar fortfarande inte ha fattat att han inte är en hund, och hennes sätt att tilltala den muterade järven avspeglar i hög grad en stark IMM bakgrund... eller det kanske är för att lura konstaplarna som hon plötsligt agerar så där?

OOC: Förlåt Rex, jag kunde inte låta bli... :o)

Rex har inte riktigt lika bra hörsel som luktsinne. Han hör inte vad Marina säger, men när hon sätter sig ner på huk och visar med händerna att han skall komma dit så sätter han fart på alla fyra.

När han kommer närmare hör han dock hennes nedlåtande tonfall och börjar morra. Efter förklaring så sätter han dock igång att söka. Marina tar upp sitt vapen och följer efter medan de andra konstaplarna sätter upp avspärrningar och undersöker kroppen.

Plask, plask, plask

Rex och Marina rusar framåt, och in i den vattenfyllda korridoren. Det luktar flytmögel överallt i den gamla murkna korridoren. De kommer snart fram till en dörr och även den är öppen.

Dörren leder ut på en bakgård belagd med sten, detta är dock inget som är något problem för Rex, som fortfarande har en bra koll på vartåt de försvann. Efter att ha tagit sig över bakgården och genom ett övergivet gammalt hus kommer de ut på en annan gata där Rex tappar spåret. Efter att ha arbetat lite får han åter upp spåret, men det går betydligt långsammare nu när spåren blandar sig med andras som precis har gått förbi. Marina imponeras av hundens/kattens/järvens fantastiska luktsinne och följer med honom. Hon tänker för sig själv att det är ju praktiskt att inte ens behöva koppel på honom.

Efter att ha passerat ett antal korsningar och kvarter tappar Rex dock spåret. Han börjar dock springa i cirklar för att se om han inte kan få upp det igen. Marina ber honom sluta efter 10 minuter av kaotiskt springande, snörvlande och snuffsande när han plötsligt säger:

"Grrrr, jag har, grrr, hittat det igen. De har spridit på sig. Men den ena har jag, grrr, koll på, han har gått in här!"

Marina tittar till vänster och ser där bakom ett hörn 100 meter bort polisstationen. Rakt fram ser hon hur Klingklanggatan sträcker sig och 5:an är bara 50 meter framåt, på andra sidan gatan. Den här dörren leder in till ett annat boningshus, Klingklanggatan 2.

"Bra jobbat, Rex," Marinas stämma är inte alls nedlåtande mer utan full av undran och beundran över Rex' ytterst användliga talang.

"Vi ska strax gå in," säger hon och tar en nogrann titt på huset, "ett ögonblick bara..."


OOC: Är det något jag borde veta i förväg om addressen Klingklanggatan 2? Bor det någon bekant person/kändis här? Hur många våningar har huset? Går det att titta (diskret) in genom fönstren i bottenvåningen? Står det något/några namnskylt på dörren? Verkar dörren leda direkt in i boningen eller in i en trapphall? Finns det någon ingång/port till ett evt. gårdsplan? Berätta, berätta...

Marina håller pickadollen riktad uppåt när hon ställer sig utanför dörren. Inga dörrskyltar. Det finns två våningar, och fönsterrutor på båda planen. Dörren verkar gå in i huset, antagligen till en liten hall. När hon tittar in i fönsterna på nedervåningen ser hon plötsligt en skugga av någonting som fladdrar till och springer in i ett annat rum. Både Marina och Rex hör något som slås omkull inne i huset, troligen en stol eller ett bord. Skuggan verkade tillhöra ryggtavlan av en högrest, mörkklädd man.

Knappt 10 meter till vänster står en större träport, stängd. Troligen använd för att köra in vagnar på bakgården.

Marina känner ett visst obehag eftersom Klingklanggatan skall vara ett ganska bra ställe att bo på, nära till Polishögkvarteret och allt. Det var därför hon valde att skaffa sin lägenhet här, på nr 5. Hon har aldrig sett några skummerier här förr.

Rex rusar in i hallen, vilt morrande och sniffande. han försöker att få upp doften efter den skugga som försvann. Han är också beredd med klorna i fall någon ligger på lur där inne.

Jamän så fysen da också..!

Marina svär inåt - både åt att de uppenbart har blivit upptäckta av den personen de jagar öch åt Rex' tankelösa inrusande. Snabbt som det går springer hon in i hallen efter den ilskna järven med en varnande maning.

"Lugn nu, pojke - de' bor poliser i de' här kvarteret o' dom tar nog illa upp om nå'n okänd mutant kommer inrusande i kvällsmaten med klorna framme - men visst ska vi ta' han! Apport!"

Hon ruser fram mot dörren som verkar leda in i den lägenheten där den mystiska skuggan rörde sig, med skarprättarpistolen pekande mot dörren och polisbrickan höjd, nästan som en sköld.

"Rex! Ta dörren, ja' täcker dej! Sparka in den om du måste!"

Nu gäller det att agera snabbt innan den där skurken undkommer!

OOC:Jag tyckte väl det där Klingklanggatan lät bekant på nåt sätt.... :o)

Rex rusar in i husets hall. På högersidan i hallen går en trappa upp till övervåningen. Till höger står en dörr öppen till ett större rum. Till vänster en annan dörr som är öppen in i ett kök. Det kök där skuggan rörde sig.

Rakt fram fortsätter hallen och Rex skymtar en dörr i andra änden av denna samt en åt vardera vänster och höger efter trappan.

Direkt när Rex tar sig in i hallen ser han ett bord som är vänt på sidan och bakom detta har mannen tagit betäckning. Knappt har Rex reagerat på detta, luften är fylld av mannens lukter förrän den pistol som är riktad mot honom avfyras. Ett lätt BZZZZT hörs från pistolen och Rex kollapsar fullständigt på marken, helt oförmögen att göra någonting. 2 går in

Innan Marina sagt färdigt meningen om att hon skall täcka honom har Rex redan fallit ihop och Marina drar tillbaka sitt huvud.

OOC:Strida Marina? Slå Initativ. 1T10+initativet på din pistol.

Marina slungar iväg ett skott mot den som sköt Rex och drar sig sen snabbt tillbaka utom synhåll, bakom väggen, där hon knälar lågt ner i fruktan för att skytten därinne - ifall hon skulle missa - skall få för sig att genomskjuta väggen i huvud- eller brösthöjd. Och det där lät faktiskt inte som ett vanligt skjutjärn!

"JA' Ä' POLIS! SLÄNG VAPNET PÅ GOLVET O' STIG FRAM ME' HÄNDERNA ÖVER HUV'ET!"

Medan hon ropar laddar hon pistolen igen och lyssnar efter skyttens reaktion.

Marina har varit i eldstrid förr. Få kan mäta sig med hennes skicklighet på Skarprättaren så när hon vänder in och ser skurkens huvudsvål sticka upp bakom bordet siktar hon, och träffar. Mannen som är på väg upp för att skjuta får träffen i kinden så han kastar sig snabbt ner igen.

Marina kan höra gnyenden från den träffade mannnen medan hon laddar om, eller är det från Rex?

Han ligger bara i spasmer och rycker.

OOC: Slå gärna för träffen också. Du märker att Du har övertaget och är något snabbare än mannen bakom bordet. Därför kan Du agera först, om det är något Du vill göra. Om han har hållit siktet mot dig, så kan han dock skjuta dig när Du kastar dig in.

Rex ligger och skakar som en överhettad ångtrycksmaskin. Saliv stänker ur munnen på honom samtidigt som hans tunga far ut och in och rycker obehagligt i mutantens alla extremiteter.
Där han bruna rovdjursögon engång i tiden fanns, syns nu bara hans ögon vitor.
Han morrar,fräser och gnyr om vartannat.
Av allt Rex har erfarit i sitt liv, så är nog detta det mest obehagliga.

"Arrrgh,grrrr,aaaaa,ååå,grrrr,scccchhhh,fräs"

Rex anstränger sig till det yttersta för att komma på fötter, men misslyckas pga att hans muskler vägrar att lyda honom.

När Marina laddat om stoppar hon polisbrickan i fickan och tar fram en fickpistol istället medan hon upprepar sin uppmaning.

"Ja' upprepar - släng vapnet o' kom fram me' händerna uppe! Ni har tre sekunder på att ge Er! Ett!"

Detta betyder sannolikt att Marina förlorar initiativet, och farsan har alltid belärt henne att just det är raka vägen till förödelse. Så får vara - hon är tillräckligt van vid skottdueller till at avsky det, och hon vill helst ge misstänkta en chans att ge sig om det går. Det är så fruktansvärt struligt att få fram erkännande av avlidna gärningsskapelser, och sedan allt pappersarbete efteråt... I övrigt är det här Hindenburg, Pyris stolta huvudstad, och inte en laglös vildmark och det går helt enkelt inte att bara puffra iväg i en storstad utan att åtminstone försöka begränsa dödsvåldet. Nåja, visst finns det dagar, nej ensamma kvällar där hon undrar om inte de som styr och ställer föredrar lite granna kontrollerad anarki och dråp i gatorna så deras egna existensberättiganden inte hotas - otjysta typer som den där Linus Drake, till exempel! - men inte fysen vill hon bidra till otryggheten genom att bli ännu en skjutgalen härjare i såkallad kejsarlig tjänst.

Med dessa tankar längst bak i sinnet deponerar hon den tunga pistolen i byxlinningen och vrider av sig manteln - derringern är fortfarande klar och har sin uppmärksamhet riktad mot tecken på att skytten flyr, attackerar eller något annat dumt.

"Ni har ingen chans att undkomma - konstapelgården ä' bara å andra sidan gatan o' de' kommer kryla me' blågrisar här inom kort. Två!"

Hon talar helt medvetet till skyttens sannolika (och inte orättvisa) förmodning att de övriga konstaplarna vill vara minre tillbakahållende än hon med skarprättarskotten. Kanske skytten vill ge sig utan vidare kamp än? Kanske hon slipper döda honom? Kanske hon även slipper två dussin konstaplar som trasslar till allt? Men då måste det här sluta illa kvickt, och helst utan mer skottväxling...

Om inte skytten märkbart agerat eller reagerat än när hon fått av sig jackan uprepar hon sin uppfordran en sista gången.

"Sista varningen - släng vapnet o' kom fram me' händerna uppe, annars smäller de'! Tre!"

Ett, tu, tre, räkner hon inom sig. Och då slänger hon ut manteln i köket i brösthöjd - inte ihopfälld utan helt uppvikad så den förhoppnadsvist får skytten (om han fortfarande är där, alltså, och väljer att skjuta med den där gamlatidskanonen eller va fysen den än är) at rikta sin uppmärksamhet mot den. Halva sekunden senare kliver även hon själv in genom dörren, fortfarande i knähöjd, och riktar sin tjänstepistol in i lokalen, mot det ställe där hon anar skytten befinner sig.

Marina går ner på knä och ser mannen vara på väg från bordet, mot fönsterdörren i andra änden av hallen. Hon trycker av ett skott, men missar grovt, så det blir till ett varningsskott i stället.

Mannen kastar upp dörren och försöker ta sig ut.

Marina följer och när hon passerar Rex, ser hon att han börjar resa sig igen. Uppenbarligen så är effekten för skottet slut nu.

Mannen fortsätter ut och hoppar ner på innergården nedanför, han håller sin vänstra hand för ansiktet och den andra bär en silverskimrande pistol av något slag. Marina är hack i häl och ställer sig på terassen och ser ner på mannen.

Groggy av den obehagliga upplevelsen, reser sig Rex upp. Han skakar på kroppen och känner efter att alla lämmar sitter fast. Han tittar runt och får syn på att Marina försvinner ut genom en dörr. Det tar ett par sekunder för Rex att koppla vad som hände igentligen, men efter en stund så går det upp ett ljus. Hans ragg reser sig och det sedvanliga rovdjurs-grinet tar plats i hans ansikte. Med mord i blicken rusar han ut efter Marina och hoppas på att den där ljus skjutande skurken skall vara där.
"Grrr, Jag skall,grrr,gurgel,fräss...."
Dom sista orden försvinner i floder av fradga.
Med hårt värkande muskler springer Rex ut på terassen och försöker få upp lukten efter banditen, om han ser honom så rusar han i mot honom utan pardon.

"HALT!"

Marinas rop verkar inte ha någon effekt på mannen, precist som hon tänkte. Jamän skyll dig själv då, grabben..., tänker hon och skjuter med andra pistolen, den här gången efter benen just som Rex hoppat ner från terrassen och därför befinner sig rakt under henne och sålunda inte i skottlinien.

*PANG!*

Rex tar ett mäktigt hopp över terassräcket och landar strax bakom den flyende förövaren. Han känner den söta doften av blod som smetat av sig på växterna på innergården och det sätter fart på hans rovdjursinstinkter.

Marina skriker, men skurken lyssnar inte. Däremot vänder han sig om när han hör dunsen från Rex massiva tassar som landar bakom honom. Han sträcker pistolen mot Rex när plötsligt Marina skjuter. Hon missar, men mannen blir rådvill och vet inte om han skall skjuta Rex eller Marina.

OOC: Slå initiativ och berätta vad Ni vill göra. Slå för ev anfall också.

Rex gör ett utfall mot mannen och försöker borra in sina huggtänder i honom.

[10 blank lines suppressed]

Ooc: 09:46, Today: Rexroth Grovbette rolled 6 using 1d10. init.  + 16 = 22 i initiativ
09:51, Today: Rexroth Grovbette rolled 82 using 1d100. Bett.
This message was last edited by the player at 08:53, Fri 05 Dec 2003.

Efter att ha tvingat skurken att tänka efter, förhoppnadsvist de par bråkdelar av en sekund som det tar för Rex att komma in på livet av honom, duckar Marina in bakom terrassdörren igen och laddar om sin Skarprättare.

Jag kan ändå inte hjälpa till mycket i närstrid, tänkar hon medan hon stoppar i den grova patronen i kammaren - hon känner sig inte helt väl till mods vid att låta Rex klara skurken ensam så där.

När laddandet är klart tittar hon ut genom dörren igen för att se hur det går för järven att ta fast skurken. Helst skulle hon stanna kvar här uppe och ladda även derringern men om Rex får problem måste hon ju självklart agera...

OOC: Jag slog fram en etta (1) i intiativ. Marinas naturliga IB är 16.

Rex kommer ner på marken och gör ett utfall mot den flyende skurken. Precis när Rex skall gnaga till känner han något som slår in i skallen på honom. Det svartnar för ögonen och en obeskrivlig smärta fyller hela hans kropp.

När Marina tittar fram bakom terassdörren ser hon att mannen skjutit Rex i huvudet och hon kan se kulan blänka till i Rex kranie.

Skurken reser sig åter och börjar springa, samtidigt som han börjar plocka med något i fickan på sin rock, förmodligen lägger han ner sin pistol. Han har hela tiden blicken mot balkongen där Marina står.

Marina sittrar till när hon ser Rex falla ihop nere på gårdsplanen, träffad ganska illa, kanske även dödligt.

Det där skulle du inte ha gjort, skurkfan! tänker hon ilsket och slänger iväg ett skott utan att bekymra sig mycket om vare sig andedräkt, siktlinie, eller var hon träffar mannen- nu gäller det nerlägga honom illa kvickt så Rex kan få vård och förhoppnadsvist räddas med livet i behåll!

*PANG!

OOC: Hur är det med regler för grova missar och fummel i MUA?   >:o(

Åter igen så har Rex impulsiva beteende och labila humör ställt till det ordentligt. Allt ljus försvann och ett svart dunkel översköljer Rex sinnen. Ljuden från Hindenburgs Välanvända gator tynar bort och försvinner i en obehaglig tystnad och alla dom skarpa lukterna omvandlas till ett fruktansvärt ingenting.
Den hårige mutantens kropp faller till backen med en duns och ett kärvt rosslande hörs när all luft i lungorna pressas ut av fallet.
Det märkliga muterade djuret ligger i en onaturlig ställning mitt i en vattenpöl i det bistra vädret.

I sin iver skjuter Marina iväg ett skott mot den flyende skurken, hon trycker dock av alltför tidigt, så kulan passerar millimetrar från Rex' raggiga nacke. Han är fortfarande liggande på marken, men hans muskler spänns till det yttersta när han åter försöker få kontroll över sin kropp.

Mannen får upp farten och tar sig mot en terass på andra sidan gården. Ur sin rockficka fiskar han upp en annan pistol, en skarprättare. Han håller fortfarande ögonen mot terassen, vilket gör att han inte springer med maximal fart.

OOC: Om man slår högre än PÅLitligheten på vapnet får man eldavbrott. Om man sedan igen slår högre än PÅL på vapnet går det sönder och måste repareras. MAO skottet går av, som jag skrev.
This message was last edited by the GM at 22:21, Mon 08 Dec 2003.

Marina tar ett halvt steg baklänges, in i delvist skydd av balkongdörren, där hon kan båda hålla ett öga på den flyende skurken medan hon hastigt laddar om Skarprättaren och ducka om skurken skulle få för sig att vara en bättre skytt än hon - en inte helt otänkbar tanke!

Fast Marina bekymrar sig inte med slika övervägningar, nu gäller bara att vara snabbast - och självklart inte missa nästa skott, också!

Skurken kommer fram till en terass, 30 meter bort när Marina har laddat klart. Han börjar klättra uppför när han vänder sig om och får se att Rex har vaknat till liv igen. Mer fradgatuggande än någonsin förr.

När man klättrar kan man inte skjuta, så mycket vet Marina. Med högerhanden och Skarprättarpistolen stöttad mot dörrstolpen och vänsterhanden drar hon ett djupt andetag och pustar långsamt ut som hon lärt av sin farsa, drar ännu ett andetag och släpper ut det långsamt medan hon siktar grundigt på den långsamt uppåtklättrande skurken, en liten bit ovanför honom.

Nu så ska du få smaka, du...

När hon har till hälften tömd sina lungor börjar hon öka trycket på avträckaren, jämnt och stadigt.

<b>*PANG!*</blue>
This message was lightly edited by the player at 09:50, Wed 10 Dec 2003.