Marina knäpper sin regnrock och går ut på gatan. Hon ser Aleta och Rodel försvinna till vänster, men för att komma till Thermopolium tar hon i stället till höger. Hon raskar på stegen i kylan. Efter någon sekund kommer Rex ifatt henne och börjar traska vid hennes sida, med nosen i vädret.

De vandrar sedan norrut, och Rex ryser när de passerar 37:an. Han morrar och fnyser när han ser att det ändå inte är några konstaplar utanför vid den här tiden på förmiddagen. Både Rex och Marina känner att de börjar bli ordentligt trötta. De få timmarnas sömn kvällen innan börjar ta ut sin rätt.

Efter tio minuters vandring kommer de fram till gränden som leder till Thermopolium. De ser inget direkt misstänkt vid huset, men tänker att det ändå är bäst att vara på sin vakt.
This message was last edited by the GM at 09:50, Tue 16 Dec 2003.

Rex synar stället ordentligt, sedan börjar han sniffa efter bekanta eller oroliga dofter.
ooc 19:30, Today: Rexroth Grovbette rolled 80 using 1d100. luktsinne.
Men han känner inget som skulle kunna vara något extraordinärt. Han tittar frågande på Marina.
"Grrr,ok bossen,grrr, vad gör vi?;grr"
Han känner att magen kurrar och att ögonlocken är väldigt tunga, men han tvingar sig att ignorera dessa tecken på hunger och trötthet.
This message was last edited by the player at 18:35, Thu 13 Nov 2003.

"Vi kollar bakvägen," svarar Marina, "du vet, den som ni gjorde när ni lämnade brottsplatsen. På så sätt kanske vi slipper bråk... hoppas ja'." Sen leder hon dem runt baksidan av huset.

Visserligen hade inte Rex och de andra gått ut bakom någon bakdörr, utan från den enda väg de hade sett, nämligen huvudentrén. Men det borde ändå finnas en bakdörr, så de tar en lov dit.

Det finns en halvdörr av trä. Snarare är det en stor lucka på baksidans yttervägg, och den går hela vägen ner till marken. Ett dörrhandtag finns dock och när Marina trycker ner det och öppnar dörren ser de in i ett mörkt rum. I stället för att ha en trappa som går uppåt, finns det en trappstege som går neråt en dryg meter. Det är beckmörkt därinne, men när ögonen vant sig lite, ser de drivor av svarta klumpar som sträcker sig mot taket. Rex känner på den torra lukten att det luktar bränt. Säkerligen är det helt enkelt kol. De ser dock en dörröppning några meter fram.

"ÅÅÅÅÅHÅÅÅ, KOMMER BARRRBERNA???!!! GE HIT, FORT!!!"

De två rycker till när det från vänster plötsligt skramlar till, och en svart skepnad ställer sig precis vid öppningen. Varelsen är svart och krum men de ser två vita ögon som plötsligt materialiserar sig i dess huvud. Lukten från andedräkten får Rex att rygga tillbaka.

"Frys!!"

Marina förskräcks av den mystiske figurens plöttsliga uppdykande - hon drar snabbt sin tjänstepistol och siktar på skepnaden.

"Gå fram i ljuset så vi ser dej tydligt! Gör de' NU!"

OOC: Redigerad för språkbruk - förlåt om nån stördes. Vi tar inte sånt så tungt i Danmark men "when in Rome"... Misstaget skall inte upprepas.
This message was last edited by the player at 20:03, Sun 16 Nov 2003.

"Iiiih"

Rösten som nästan spräcker Marinas och Rex trumhinnor låter allt annat än att vara från en avgrundsvarelse djupt ner i ondskans ormgropar. Rösten är inte alls lika mörk och sprucken som den tidigare verkade.

"Iiiiih"

"Usch, sicket språk, unga dam, jag har väl aldrig hört maken!"

Uppför trappstegen kommer en dam, klädd i något som tidigare var en vacker, grön festklänning, men nu, efter lång tid i kolkällaren, har den blivit fullständigt nersvärtad. Resten av tantens kropp är också svärtad av kolet. När hon öppnar munnen syns ett tandgarnityr som inte har fått smaka tandborste på många, många år. I stort sett alla tänder är borta och andedräkten är som Rex redan påtalat fruktansvärd.

"Får en dam inte vara i fred i sitt eget hus?"

Rösten talar med ett välordnat, aristokratiskt språkbruk och passar väldigt illa med hur hon ser ut. När hon kommer ut i solljuset sträcker hon på sig, och även om hon är gammal så ger hon intryck av att vara mer civiliserad än någon som bor i kolkällare.

Rex ryggar tillbaka av den vedervärdiga doften från tanten.
Men ställer sig snart i försvars ställnig. Han förbereder sig på om tanten gör några hastiga rörelser och följer henne noga med blicken. Rex morrar lite lågmält och visar upp tänderna