När Maria sätter sig ner bredvid honom lugnar han ner sig en smula, även om han verkar väldigt osäker när hon börjar prata om att "laga" honom. Han försöker ändå få fram en liten viskning.

"Mamma?"

Maria mumlar"oj då.." säger med lite högra röst för att lugna honom "allt är bra" och klappar honom tafat på huvudet.

Epsilon ser fortfarande tämligen bister ut, men han sätter sig ner på knä intill den skadade unge mannen och börjar se över hans skador. "Är det någon som har bandage eller liknande?"

Med ett litet nöjt leende följer fabian pojkens lidande "så det är så man känner sig i sina sista minuter"

"Nej!"

Svarar han kort på Epsilons fråga samtidigt som han ger honom en kall blick.

"Vad gör ni?"

Martie kommer gående med ett fånigt leende på läpparna då han äntligen hittat er efter att ha gått litet...fel. Han ställer frågan rakt upp och ner av nyfikenhet vad som hänt och händer här har han inte en susning om. I ena handen har han sin praktfulla skarprättare och i den andra sin rykande pipa igen.

Amos Undersöker först omgivningen så det inte ligger någon skurk och lurpassa i buskarna. Sedan går han fram till den skadad pojken och försöker hjälpa till.

"Bandage o bandage herr Epsilon,  jag har en gammal T-tröja som jag ändÃ¥ tänkt slänga. Kanske kan vi använda den som bandage?"

Amos plockar fram sin gamla tröja som han försöker binda om den skadade Pojken med.

"SÃ¥där ja,  jag vet inte om det duger,  ta ni en titt ni ocksÃ¥ om det sitter riktigt.."

"Bra!" Epsilon blir nöjd när han får hjälp från Amos med att förbinda den skadade. Han bryr sig nog inte så mycket om vad som händer egentligen. Mannen anföll dem och anfaller man någon får man vara beredd att ta konsekvenserna, det har han själv fått lära sig, men mannen kanske har viktiga upplysningar om varför de attackerats och vad som kan ha hänt med Viktor.

Maria tittar intresserat på över Epsilons axel "som å tejpa då?" mumlar hon för sig själv när hon försöker lägga så mycket som möjligt på minnet.

Fabian ser hur de försöker att rädda killen men ser inte nöjd ut. "Oj vad han blöder... Ska han inte dö snart... jag vill se en som ska dö" Tänker han.

Plötsligt blir ynglingen likblek, han tittar sig omkring innan blicken fastnar på Fabians sarkastiska leende. Han skakar av skräck men på grund av sin svåra skada kan han inte springa därifrån. Det faktum att Maria håller honom i sin famn lugnar dock ner honom en smula, även om det inte är mycket.

Amos hinner knappt lämna sin T-tröja förrän han lystrar in i skogen åt det håll som de andra männen försvann. Epsilon knyter vant en knut över magen på mannen så blodets rinnande stillas.

Nåja. Jag antar att vi inte behöver göra slut på honom. Jag föreslår att vi bär in honom i huset för en liten "utfrågning". Säger atvigg och stoppar undan kniven igen. Han går fram och tar tag i pojkens armar. Kan någon av er ge mig en hand här? Säger han och väntar på att någon ska hjälpa honom bära.

Pojkvasken ser ut att klara sig fint nu i Marias famn.

Under tiden Amos talar plockar han fram sin pistol igen. Han tittar på Epsilon och Atvigg och pekar med pistolen lite försiktigt i riktning åt Norr utan att göra någon större uppmärksamhet..

Okay grabbar.  Ska vi plocka skurkarna dÃ¥, de som stÃ¥r där borta. De är 2 styckna till antalet vad jag kan se.  Om Atvigg och Epsilon och ni andra som vill, försöker smyga sig fram här ifrÃ¥n. SÃ¥ ska jag försöka ta mig runt och plocka dom bakifrÃ¥n.

Amos inväntar klarsignal från dom andra och försvinner sedan in i buskarna.

"Vi tar varsin ände så kan dom andra jaga vidare" säger Maria till Atvigg och tar tag.

Fabian vänder sig sakta mot det ställe som Amos anvisat för att se om det finns någon där.

Ni kan jaga vidare, jag och Maria tar in pojken, han kan veta nÃ¥got som vi kan ha användning av. Säger Atvigg till Amos. Han synar Fabian efter nÃ¥got skjutvapen och räcker hagelbrakaren mot honom.  Fabian du kan fÃ¥ lÃ¥na min Hagelbrakare om du behöver. Du verkar inte ha nÃ¥got vapen till hands.

Fabian blir förvånad och nästan rädd när Atvigg erbjuder honom hagelbrakaren.

"Ehh!... tack."

Svarar han med viss tveksamhet i rösten.

Han tar pjäsen och ser förvånat på den för att sedan greppa den så som Atvigg hållt i den när han avfyrat den.

"Är den... laddad?"

Frågar han oförstående vad det skulle innebära om den var det eller inte.

Epsilon blir klart nöjd när han inser att den skjutne kommer att överleva. "Kom igen nu, nu sticker vi efter dem" ropar han ut utan att vänta på svar. Han börjar med raska men vaksamma steg röra sig åt det håll de andra antagonisterna försvann, med sin skarprättare redo i handen.

Atvigg tittar lite på Fabian, förvånad över frågan. Efter att ha stirrat på honom ett tag börjar han skratta men lugnar sig efter en liten stund. Ja den är laddad. Se bara upp med den, jag skulle inte använda den så mycket om jag vore du. Kanske bara hota dom med den om du skulle lyckas smyga upp på dom eller slå ner dom till marken. Säger han med en allvarsam röst men han lyckas inte hålla kvar den länge utan börjar skratta lite smått medans han bär tillbaks ynglingen till huset tillsammans med Maria.

Så fort Epsilon sätter sig i rörelse så ser Amos att de kvarvarande skyttarna ger sig iväg, de har uppenbarligen sett Epsilon. Eftersom han själv är så snabb och har en annan anfallsvinkel så kommer han osedd ca 15 meter från de båda. Epsilon ser varken Amos eller de båda skyttarna efter sin förflyttning.

Fabian har fullt schå med att försöka förstå bössan, medan Maria och Atvigg lyfter upp den skadade och börjar traska genom skogen, samma väg som de kom från.

Martie kan inte riktigt bestämma sig för om han ska ta upp jakten tillsammans med Amos och de andra eller om han ska tillbaka till Nisses..Han tar ett steg dit men så ett steg mot de andra och ett..han håller på så en bra stund. velar än hit och än dit.

"Hmm ska jag? eller ska jag? hmmm nej eller..jo kanske men...nja..eller..."

Fabian fattar hagelbrakaren i handtaget och håller den andra under pipan som stöd med riktningen mot skogen där de andra borde befinna sig. Sedan bär det iväg på jakt. Fabian känner sig riktigt stor ,som en legend som onkel banjo på väg ut på äventyr. "Minsta prassel i busken och de ska få se på en jättesmäll" tänker fabian när han närmar sig snårigheten.

Efter mycket om och men bestämmer han sig för att vända tillbaka. De andra slåss säkert både hellre och bättre än han och ja..han behöver lugn och ro. Tankarna far runt i huvudet på honom nu igen. han har allt för mycket där uppe just nu av sådana ting han inte riktigt kan greppa på en gång. Ge honom en automat, en forngrunka eller vad som helst så klarar han det och det med bravur. Ja det finns nog inte många som är lika skickliga på att laga en robot eller förstå sig på en som han och vad det gäller reperation av mindre avancerad teknologi torde han vara extremt skicklig.

Epsilon tar sig fram mot platsen där Amos tidigare berättade att skurkarna befann sig. Fabian följer tätt inpå. Atvigg, Maria och Martmardigan blir avbrutna i sitt arbete med att bära bort den skadade mannen.

"KABOOM!!!"

Ytterligare en bit in i skogen från Epsilons position hörs först Amos ropa något, därefter kommer en rejäl explosion. Epsilon och Fabian hör små kulor som slår in i träden runt om dem.

"Aaaaah!!!", skriket kommer ungefär därifrån explosionen kom.

OOC: Äntligen, back in business...
This message was last edited by the GM at 20:36, Mon 22 Aug 2005.

När den enorma smällen hörs så utbrister Maria "Vad i helvete?!!" men släpper inte ner den skadade unge mannen.

Martie hoppar högt av förskräckelse! Han gillar inte höga smällar alls! de skrämmer honom. När han väl kommer till sans drar han sin pistol igen, ser till att den är laddad och söker av omgiviningen. Det här är ju nära nog lika farligt som i zonen!

"Jao eh..liksom ni kan väl bära han..ja den skadae så jao...eh så jag ja jag kan täcka er? eller kanske inte? eller jo det är väl..en.. bra..ide?"