Atvigg släpper pojken och drar sin kniv så fort han hör smällen. Han spejar runt sig och väntar på att någon ska komma fram men när ingen gör det lyfter han upp pojken igen och går vidare mot huset i rask fart.

Epsilon kastar sig smidigt ner på marken och tittar snabbt runt sig om det finns något skydd att kravla in bakom när kulorna börjar vina runt honom och Fabian.

Fabian hoppar till av förskräckelse ,tittar sig omkring och sedan ner på hagelbrakaren han håller i handen.

"Det var inte jag!?"
Ropar han med med skrämd röst.

Varefter han följer Epsilons reaktion och lägger sig ner på marken utan att förstå riktigt varför.

Epsilon märker att Fabian är skrämd av situationen. "Håll ner huvudet nu! De skjuter på oss, men håller vi oss bara lugna så är det ingen fara. " Epsilon talar till honom lugnt och metodiskt för att hjälpa honom att hålla huvudet kallt.

Ett gnyende och gråtande kommer från platsen därifrån smällen kom. Epsilon och Fabian kravlar närmare och ser att Amos står med en rykande hagelpistol riktad mot en liggande, halvnaken man. Det är en av bågskyttarna. När Ni kommer fram ser Ni att den andre mannen saknas. Han har uppenbarligen sprungit vidare.

Benet på ynglingen består bara av en mosig köttmassa vid knäet. Blodet pumpar ur såret. Amos har ställt en fråga till honom, men han har inte svarat. Antagligen har han annat att tänka på än att svara på frågor.

Maria och Attvig tillsammans med Martmardigan kommer ur skogen och fram till Nisses.

Fabian reser sig när han ser den lemlästade mannen. Han går stolt fram och ställer sig framför denne och stirrar oförstående om mannens smärta och lidande på det mosade benet.

"Hur känns det där?"
Frågar han Amos och nickar menade mot benet.
This message was last edited by the player at 17:53, Sun 28 Aug 2005.

Amos blåser ut röken ur den rykande hagelpistolen och stoppar ner den i sitt hölster.

"Ja du Fabian. Killen måste vara trög. Jag sa tydligt att de skulle lägga ner sina vapen men de vägrade lyssna. Så han får skylla sig själv. Han ska vara glad att jag inte knäppte hans kompis också."

Amos tar upp sin tandborste och börja borsta sina tänder samtidigt som han tilltalar den skadade mannen igen.

"Nåå kvillen, haär duu nÃ¥goot aatt sssäga mig?  Jag kannnske ksan hfjälpa diig men dåå mÃ¥ssste duu försst ge mmmig lllite informmmatioon."

När de kommer fram till Nisses så sparkar Maria upp dörren och de bär in den unge mannen. "Vi har en skadad här!" hojtar hon i hopp om att det ska finnas nån där som vet vad som ska göras, för det vet verkligen inte hon.

"Hur länge lever man efter en sådan där smäll?"

Fabian är ovanligt social och frågvis intresset är kring de vapen som zonfararna brukar, skador och döden, något som facinerar Fabian. Som svar på alla frågor kommer ett nickande "Aha".

Martmardigan gör inga försök till att hjälpa den skadade. Han kan inte laga levande varelser. Han ja nej han kan det inte så han låter bli att ens försöka. Istället får han för sig att leta rätt på Viktors tillhörigheter för att se vad som kan vara bra att ha och vad han kanske kan sälja till eller byta mot annat med Nisse.

Epsilon bevakar händelseförloppet under tystnad. Han sätter sig på knä intill honom och börjar med en gång undersöka skadan för att se om det finns något som går att göra. Han kommer snart fram till att det ser inget vidare ut. Han ruskar långsamt på huvudet och reser sig upp igen.

Paniken lyser i ögonen på den svårt blödande ynglingen i skogen. "Automaten är värd pengar. Hjälp mig, rädda mig!", svarar han svagt på Amos fråga.

Blodet pulserar ut ur hans sår. Epsilon gör ett försök att stoppa flödet, men utan att lyckas, pojken blir om möjligt ännu mer oförstående och rädd när Epsilon helt sonika reser sig upp, utan att ens försöka göra något mer.

Maria och Atvigg har fått upp den andre skadade bågskytten på ett bord inne på Nisses. Nisse och hans fru rusar till och konstaterar att han har blött länge, skottet sitter djupt.

"Kära nån, stackars pojke"

Pryckel rörs till tårar när han ser den sargade pojken på bordet.

Maria tittar på Nisse "Är det nått vi kan göra?" hon sneglar ner på pojken på bordet "Eller är det för sent? Kan man kanske.. jag vet inte.. tejpa ihop honom?" Hon försöker tafat klappa pryckel på huvudet för att tröst honom.

Fabian spänner ögonen i den unge mannen. Hagelbrakaren håller han hårt i händerna, han skulle gärna vilja prova den. Efter en stund kan man se svettpärlor formas på Fabians kala hjässa det till trots att det varken är solsken eller varmt ute.

Martie går omkring en lång tund och letar efter Viktors grejjer utan att hitta något. Så kommer han på..Viktor kom ju från skogen utan mer en det han bar på sig. Så hans andra saker borde vara långt härifrån hemma i hans lilla...hus?

Martie ansluter sig till de andra för att se hur det går. lite nyfiken är han allt även på det. Fast han håller sig tyst i bakgrunden.

"Värd pengar säger du. För vem? Vart har de fört honom?" Epsilon ställer frågorna snabbt och rakt.

"Håll tag i pojken, så ska jag försöka få bort kulan", säger Nisse och tar upp en sked från en skål med nydiskade bestick. Men först får vi skära upp hans kläder, så att inte de är ivägen.

Nisses fru kommer med en stor köttkniv och börjar karva upp pojkens tröja och när det är klart så säger han till Aggvind, Pryckel och Maria: Håll ner pojken, för det här kommer att göra ont! Han har en flasta tinner som han häller ner över magen, där såret är.

"Då ska vi se då..."

I skogen blir pojken allt svagare.

"Rug... Hjälp mig, jag dör!"

Det är förtvivlan i pojkens röst. Mossan runt pojken färgas allt rödare och hans ögon börjar ofrivilligt söka sig uppåt.

Hans tankar snurrar runt med honom. Förmodligen är han redan död. Folk som går ifrån honom utan att hjälpa honom, någon som bara står och betraktar hans lidande. Frågor som ställs och till och med en hund som borstar tänderna. Något är fel, väldigt fel.

Pojkens kropp blir slapp när han dras in i medvetslösheten. Blodförlusten är stor.

Maria nickar och tittar inresserat på när NIsse plockar fram sakerna. Hon tar ett rejält tag i pojken, hon är ganska stark för sin storlek. "Så man tar ut kulan så kan det bli helt igen?" Kikar på såret.

Hon med det mystiska namnet är helt klart en automat! Martie rör sig nyfiket närmare henne. Hon verkar vara av en typ som.. Ja hon verkar helt klart ha mer gemensamt med Aleta än med Viktor. Säkert byggd för att vara till sällskap av något slag. Han vet inte riktigt vad han ska säga till henne dock. Så han håller tyst och observerar henne ara intresserat (Och på ett sätt som säkert kan missförstås av folk som har koll på sådant där med vad som är lämpligt och inte för det har Martie inte en blekaste aning om.)

Epsilon blir tyst och sänker blicken för några ögonblick, som ett sätt att visa lite respekt för den döde.

"Vi får frakta bort honom. Man kan inte lämna en död liggande hur som helst", säger han till de övriga.

Epsilon och de andra tar ett stadigt tag om den döende ynglingen och bär med honom upp till Nisses' igen.

De möts av ett skrik och ett sprattel när Nisse har börjat bearbeta den andre bågskytten med ytterst omilda metoder för urtagning av kula från kropp.

Maria lyckas inte hålla ner honom tillräckligt mycket, men med hjälp av Kapten och Attvigg kan inte den skadade göra något annat än vrida sig och skrika av den oerhörda smärta det innebär att inte bli bedövad innan operation.

Atvigg kämpar med att hålla ned pojken under operationen. Vid möken vad han sprattlar! Kan du inte slå han medvetslös eller nått? Säger Attvigg och kämpar vidare med att hålla fast pojken.

"kan vi inte?"

Fabian är inte van vid döda och vet inte vad som händer med de som dör. En dag är de bara borta.

"Ska VI flytta på han?"

Han ser frågande på Epsilon.