"Ã…h hej"

Den store hästmutanten tittar misstänksamt mot Pryckels pinnföring så att den inte kommer i närheten av honom själv. I vilket fall som helst börjar han dra.

Kaptenen ser minst sagt förvånad ut över den plötsliga lilla duschen och tar genast av sig sin hatt för att undersöka den. Vad i möken var de där?! Han rynkar på näsan när han vädrar i luften.

"Känner mina  herrar ocksÃ¥ en mystisk, söt doft?" FrÃ¥gar han trevande.

Martmardigan som precis ska börja med sin berättelse blir lika förvånad som Kapten Lanker när den söta doften sprider sig i vagnen. Vad var det? Gift? Eller någon slags mutation? Eller...kan det vara? Martmardigan han hört många historier om att de forna människorna, de som levde innan den stora katastrofen som de flesta väljer att kalla den kunde koncentrera parfym och väldoft i olika manicklar. Men han är långt ifrån säker.

"Jo.....Elias....jo..visst"

Är allt han får ut sig fylld av sina spekulationer som han är.

Fabian som inte gärna tittar åt kaptenen vädrar i luften för att känna av vad det är de talar om. Sedan kikar han försiktigt ut genom diligensfönstret för att se om det är någon uppståndelse utanför.

Epsilon lutar sig tillbaks och tittar upp i taket en stund när vagnen så sakteliga börjar röra sig framåt. Ett behagligt lugn sprider sig över hans ansikte.

När Pryckel kör sin "uppvisning" blir han lika förvånad och fundersam som de andra. Vad var det där för något nu då, tänker han för sig själv. Han är förundrad. Det där är något han aldrig sett förut. Visserligen har han hört talas om de mest förunderliga förmågor bland olika arter och djur, och läst om det i sina favoritäventyrsromaner, men sett det hela på så här nära håll, det har han aldrig.

Vagnen skakar iväg. Från början ganska långsamt men snart nog ökar hastigheten. Uppenbarligen är vagnen tung för fålarna får arbeta ordentligt. Det gnider och knakar i fjädringen på diligensen. Men annars går färden efter ett tag smidigt och relativt tyst.

"Nu märker Ni allt hur fornhjulen ger en komfortabel färd. De har en ring av plastics runt skrotkärnan. Mycket behagligt, eller hur?"

Färden går och när Ni passerar manufaktuerna och känner lukten från fabrikens skorstenar reser Pryckel åter på svansen och snart luktar det gott i kupén igen.

Ju längre dagen lider och ju längre från Hindenburg resan går desto mindre folk rör sig på vägarna. Snart är Ni ute bland de arma människor som inte har råd att bo i stadens trygghet och modernitet. Här får de bo tillsammans med mutanter och andra monster. Innan kvällningen saktar Pryckel in vagnen och snart står den helt stilla utanför ett litet hus inne i en skog.

"Så, här stannar vi tycker jag. Om det är så att Ni vill ha något att äta så går det bra här på "Åsens Färdkost". Det är Nisse som har stället"

"Jo hmmm....liksom ja då...det hela började en helt vanlig kväll faktiskt och det var äventyret som sökte upp mig och inte tvärtom...hmmmm...jo jag hade jobbat inne i verkstaden hela dagen med en manickel ägaren kallade för en remulator och började faktiskt äntligen få styr på den då jag gick ut för att ta en nya luft och samtidigt få mig en pipa rök precis som vanligt då klockan var det den var. När jag arbetar röker jag inte heller inomhus..röken stör mitt arebte för mycket så hmm ja jag måste ju gå ut då, ja för att röka alltså. Jag hade inte mer än tänt på min pipa då de dök upp som från ingen stanns! Gissa om jag blev rädd?! Jo minsann det blev jag men det visade sig att sällskapet bestående av ett par mutanter och AUTOMATER behövde min hjälp. De var jagade av bus som de sa och undrade om jag kunde gömma dom. Vist kunde jag det. tanken på att få in två fullt fungerande automater i mitt hem och på så hmmm nära? Jo så nära inpå få studera dem var något jag inte kunde missa.........De behövde också mat och särskillt en av dem en storväxt fet mutant med namnet Pocko krävde mycket mat. Den mat jag planerat skulle räcka månaden ut tog slut på en kväll! Men hur eller hur...buset kom allt närmare och det verkaDE SOM OM BUSET INTE VAR BUS UTAN KONSTAPLAR! De påstod att de hade oss omringade, men en av automaterna visade gott mod och med sina invärtes verktyg borrade han ett stort hål i väggen så att alla kunde fly utan att någon såg oss. Jag var förvärad givetvis men samtidigt exalterad! Tänk vilken syn det var att se en automat utföra sitt förvärv och det med den fulländning som de gör det på! Rädd men nyfiken bestämde jag mig för att ge mig i lag med dessa själar...Jag ville heller inte bli indragen i något som hade med konstaplar att göra så jag valde att fly med mina nyvunna fränder och.......hmmm??...jo.....ja, jag flydde med dem och det var denna natt som mitt liv förändrades och jag fick uppleva såväl zonen som fornatidens bunkrar, monster och banditer av alla de sorter och komma i kontakt med en Psianvändare dessa mystiska varelser jag fram tills dess i alla fall avfärdat som myt. Vi kom också att uppleva hur det känns att fara fram i ett forntida fordon, en bil! och kom också i kontakt med en viss "Översten" en fet mycket arrogant och obehaglig man på min ära. Men det är ändå han som fått mig att ge mig av mot Pirit, han har sänt mig ett brev med ett erbjudande inte ens jag kan missa."

Maximillian tystnar en stund och suger på sin pipa medans han stirrar ner i golvet som han gjort under hela sin berättelse utom under korta infall då han nära nog skrikit, fart runt med armarna som en tok och kollat er rätt in i ögonen.

Ungefär samtidigt avbryts han av Pryckels röst some rbjuder lunch till dem som vill.


"Hmmmm...jo...hmmm...jag är hungrig...jag ska...jo jag ska i alla fall äta nu."

Han säger det högt men det verkar mer vara som han konstaterar det hela för sig själv än delger er sina planer.

Lanker tittar försiktigt ut genom fönstret och betraktar det tvivelaktiga (i varje fall i Lankers ögon) etablisimanget. 'Åsens Färdkost' lät ju inte direkt som en femstjärnig krog, men magen kurrade och något litet att stoppa i kistan skulle nog inte skada.

"Herr Kusk, vilken är denne Nisse?" Han kände sig tvungen att fråga eftersom deras lurvige chaufför talat så självklart om honom.

Epsilon har lyssnat intresserat, först på Pryckel som förevisat sin dilligens fantastiska funktioner.

"Plastics säger du. Det var inte dåligt. Inte dåligt alls..."

Han lyssnar även intresserat på Martmardigans berättelse om automater, mutanter, konstaplar, psioniker och zonfärd.

"Ett äkta fornfordon! Det var som hydrans. Det måste ha varit en fantastisk upplevelse, om jag får gissa själv! Jag har inte ens sett ett sådant i Hindenburg. Fantastiskt!"

Epsilon är uppenbart imponerad. Det märks att han gillar historier om forna ting och imponerande berättelser, skrönor och äventyr.

När det börjar pratas om mat och Åsens färdkost blir Epsilon, liksom kapten Lanker, lite smått misstänksam. Åsens färdkost? Nisse? Det låter lite konstigt det är... Men men, man får väl ta seden dit man kommer. Man är ju inte i storstaden längre...
This message was last edited by the player at 19:05, Mon 07 Mar 2005.

"Jo...eh..Epilep....epsilon jag kan hmmm jo säga så här...den här kärran av plastics och fornkräp är en behaglig syn men ett äkta fordon från förr, det vi kunskapare kallar för en automaford. Inget slår det! Fornmänniskan visste vad den gjorde sanna mina ord!"

Martie ser frånvarande ut när han lyriskt talar om upplevelsen att få se en fornkärra och samtidigt försöka beskriva tjusningen i att åka i en.

Så Kliver han ut men vänder sig så mot Pryckel.

"Hmmmm jo...Pickels..Pryckel? erhmm..jo om vi har tid så...hm..jo skulle jag inte få ta en titt på din kärra efter maten? Jo...om vi har...tid..alltså..eller?"

"Jo, Nisse är ju värden och han har det här lilla värdshuset bara för oss diligenser och farande. Det är en bra bit till nästa ställe, så det är bäst att vi stannar här redan nu. Det vore ju dumt att övernatta i vildmarken nu när vi ändå KAN stanna här!"

Pryckel börjar lossa på packningen från diligenstaket. När han hör Martmardigans intresse av hans vagn blir han helt till sig och hoppar närmaste vägen ner från diligensen. Han springer mot Martmardigan och hoppar upp i hans famn. En lång, varm kram senare börjar han prata"

"Ja visst kära Martmardigan. Jag ska berätta om precis varenda en av alla saker som jag har byggt henne med! Men Ni vill kanske äta först?"
This message was last edited by the player at 22:33, Mon 07 Mar 2005.

Samtidigt som Pryckel börjar lossa utrustning tar Hest av sig sitt ok och sträcker lite på sig upprest på två hovar.

"Nisse brukar göra god mat på växtlighet. Jag rekommenderar verkligen den maten!"

Hest rosslar lite ur halsen och spottar upp en stor loska på marken bredvid diligensen.

Fabian slölyssnar på Martmardigan och tittar ut på landskapet utanför. När Madmartigan börjar prata om Psioniker fattar Fabian oanat intresse för historien och lyssnar samtidigt som han studerar sina reskamrater. När de kommer fram till värdshuset återgår Fabian till att studera naturen utanför. Han väntar till alla andra gåt ur vagnen innan han själv kliver ur.

Lanker Blir smått förvånad när den talande hästen faktiskt reser sig upp. Han trodde stensäkert att hästmutanten var fyrgångare.

"Tack, för skjutsen, min herre." Säger han vänligt "Jag tror bestämt inte att vi blivit presenterade? Mitt namn är Kapten Elias Lanker." Han sträcker fram en hand, oförskräckt över hur smutsiga mutantens hovar måste vara.

"Eh, hej. Eh, låt mig ta av kloppskyddet först. Eh, Hest. Eh, inget att tacka för. Jag drar mest för min egen skull" Fålen tar av sig ett märkligt, hovliknande stålskydd och hälsar. Han petar sig själv i sin väl tilltagna buk.

Martmardigan blir inte så förvånad över attHest reser sig upp på bakbenen. Kanske mest för att han står och pratar med Pryckel och inte tänker så mycket på det? Eller jo det är nog mera så att Martie tagit det för givet, att det är en tvågångare då han talat tidigare. Enlit Martmardigans erfarenheter finns det inga fyrbenta dumdjur eller mutanter som kan tala.


"Det vill jag gärna Pickels..nej...Pryckel? Fölåt...mig...men jag vill gärna höra allt om...hmm..itt...hmm..hantverk men först vill jag äta."

Med det vänder han sig om och ska precis promenera in på värdshuset när han vänder sig om mot gruppen och tar tiill orda utan att egentligen titta på någon alls.

"Förresten..erhm..jo jag...tänkte..hm..jo att ni kanske ville veta? eller? Jo det här värdshuset? Jo så kallas det va? Jo det drivs av en kunskaparkollega..hm...erhm..jo Åsa- Nisse kallas han men bara av vänner..erhmm..jo så säg Nisse om han inte..hm..jo..ja..om han inte vill...annat. Det sägs också att han ska ha byggt ihop en fornkärra hmmm..erhm..host..jo Gevalia 2 kallar han den visst...efter sin..fru...vi kanske kan få se den? Eller jo ja om någon vill alltså?"

"Åhå Pryckel, det här är alltså det sista värdshuset på länge. Då är det väl bäst att vi stannar här. Jag är säker på att det blir bra. Just nu skulle jag ge näst intill vad som helst för ett mål god mat."

Epsilon hoppar ur vagnen med en smidig rörelse. Han spanar intresserad bortåt mot värdshuset. Därefter går han också fram till Hest för att hälsa.

"Goddag min gode fåle. Namnet är Wax. Så du kan rekommendera maten alltså?"
This message was last edited by the player at 15:39, Tue 08 Mar 2005.

"Vem kallar du fåle, ska du ha en propp? Det DÄR är en fåle! Jag är Hest, eller herr Hof för dig! Till er andra kan jag säga att jag ätit 'Nytt från skrindan'" Hest vänder på hoven och börjar gå tillbaka mot Hindenburg. Han har fått en förolämpning för mycket.

Fabian lägger till med ett dolt flin då Epsilon kallar Hest för fåle. Lite mer förvånad blir han när Hest vänder på hoven för att gå tillbaka till Hindenburg. Annars gör han så gott han kan för att hålla sig borta ifrån all form av kroppskontakt.

Martie som antingen inte tänker på vad de andra sysslar med eller bara struntar i det vänder sig helt sonika om i dörren och kliver in. Han tittar nyfiket runt mest bara för att finna ett enskilt bord, helst ett bord vid ställets vänstra hörn då han föredrar att sitta vid just ett sådant bord. Finns inget sådant väljer han istället det bord som närmast fyller hans krav och sätter sig ner. Det första han gör dock innnan han slår sig ner är att spänna av sig sitt hölster och lägga upp det på bordet. Så när han gjort det och satt sig lägger han sin pipa, sin tobakspung och en ask svavelstickor snyggt och prydligt vid hälstrets sida.

Så med det gjort stirrar han rätt ut på allt och inget i hans väg.

Pryckel försvinner in i dörren på etablissemanget, omedveten om vad som händer utanför.

"Öhö! Men vad nu då..." börjar Epsilon efter Hests avhyvling. Hans försök att vara lite trevlig föll tydligen inte så väl ut. Han blir för en sekund stående och tittar förvånat efter när Hest börjar traska mot Hindenburg, men ruskar sedan lite på huvudet och bestämmer sig för att, det nog inte är lämpligt att fortsätta konversera, åtminstone just nu...

Han följer med de andra in på värdshuset, för att få sig lite mat.

Fabian slinker också med in i värdshuset där han söker en enskild plats att sitta på.

Möblerna i Åsa-Nisses hus är grovt yxade trämöbler. Åtta stolar runt ett 5x1,5m långt bord utgör matplatsen och bakom detta finns en bänk, som antagligen är tänkt som bar, även om det är tomt.

Grytslamrande hörs bakom ett skynke, där Pryckel precis försvunnit bakom. Snart kommer dock pälsingen tillbaka och strax efter honom en ranglig äldre man med en lång cylinderformad näsa och vitt hår. Han är klädd i en randig skjorta och byxor. Ovanpå dessa knyter han på sig ett förkläde.

"Jaha, och vad vill Ni då?"

Efter de förbryllade ansiktsuttrycken klargör han lite.

"Vill HA alltså, vad vill Ni HA?"

Martie sitter vid sitt bord och måste nyfiket faktiskt titta på Nisse, det är ju inte alla dagar man träffar en kunskapar kollega! Är det...så...han...ser....ut????? Martiew blir besviken. Nisse är ju helt...vanlig. Det hade han inte trott. Han hade väntat sig...han hade...ja vad hade han väntat sig?

Eftersom han sitter där med tankarna farande i sitt huvud dröjjer det innan han överhuvudtaget svarar på Nisses fråga och då han gör det tittar han ner i golvet precis framför honom.

"Jo..erhm..jao...jao alltså..Mat jag vill ha mat och något att dricka...jao...vatten....och mat....tack."