Hmmm, det var ett litet ställe det här, bara ett bord. Men det är klart, så här kanske det är ute på vägarna. Det verkar i alla fall vara ett helt OK ställe, tänker Epsilon för sig själv när han kort stannat till innanför dörren.

Han går fram och sätter sig på en av stolarna vid bordets mitt. Han tittar efter någonstans att göra av sin skinnrock, men hänger den över stolsryggen. Han sätter sig så att han har uppsikt åt alla håll och inte med ryggen mot dörren. Det ser inte ut att vara speciellt medvetet, utan ren och skär gammal vana. När Nisse dyker upp i Pryckels sällskap gör sig åter hungern påmind.

"Jag vill i alla fall ha mat! Och något gott att dricka. Vad kan du erbjuda, bäste värd?"

Fabiam sitter försiktigt i sitt hörn och väntar tills de andra har beställt. Sedan försöker han fånga "Nisses" uppmärksamhet för att beställa in något som de övriga redan betällt för att inte röra till det.

"Tja, sandkaka, barkkaka eller rödgröt?"

Nisse står surt med båda armarna utmed sidorna och är i fullständig kontrast med Pryckels överlyckliga uppenbarelse.

Under tiden han väntar på beställning häller han upp vatten ur en spann i 3 muggar.

Epsilon hostar till lite när Nisse förklarar vilka rätter han serverar. De här rätterna låter absolut inte som vad han är van vid att bli serverad på Hindenburgs restauranger. Säkert god färdkost, men vad i Kejsarens namn är sandkaka egentligen? Sand? Nej det är inte möjligt. Och barkkaka och rödgröt? Hur skall han nu bete sig?

Han ser sig omkring och hoppas att någon av de övriga skall beställa först... Den mystiske Fabian verkar inte vilja. Kanske kan Martmardigan eller Kapten Lanker, eller varför inte Pryckel själv, som rekommenderat stället, ge honom en ledtråd...
This message was last edited by the player at 21:43, Sun 13 Mar 2005.

"Eh...hrmm...jo...jag vill inte ha något med sås eller erhmmm något jag inte ser vad det är? erhmm..eller säger man så...hmm..jag vill ha allt för sig på tallriken tack och ingen kladdig sås..jag...gillar inte...sås...och så vatten att dricka...hmm..så välj du maten åt mig som uppfyller...hm..ja uppfyller mina krav? Ja så kan man säga va?"

Martie pratar ju helt klart med Nisse men gör så i vanlig ordning utan att direkt titta på honom. Han tittar mest ner i golvet kring Nisse och sig själv .medans han pratar.

Kaptenen sätter sig tungt ner vid Martmardigan och andas lättat ut. Det var skönt att sitta på en stol som inte skumpade hela tiden.

"Nisse, förmodar jag?" Lanker särskådar krögaren. Detta var uppenbarligen ingen muntergök. "Jag skulle vilja be att få något näringsrikt. Gärna något med kött om det går bra? Till detta tar jag gärna ett stop ölmust om huset har?"

Det som Lanker beställde får det att vattnas i munnen på Fabian.

"En sådan ska han ha köttbit med ölmust men nu återstår att se vad det är som kommer att serveras vi en sådan beställning."

Fabian vet att han måste äta mycket kött för att han skall kunna tänka klart. Vegerariska rätter är inget han skulle kunna leva på någon längre tid och sand eller bark ännu kortare.

"Denna Lanker verkar vara en kille som man skulle kunna tala med om det inte vore för uniformen. Vem vet vad en sådan man har för plikter. Mart verkar ju helsnurrig och råttan aldeles för närgången. Om Epsilon finns inte mycket att säga förutom att han inte är så bekant med mutanter." Tänker Fabian.

Epsilon skiner upp då kapten Lanker beställer först.

"Jag tar gärna samma som kaptenen här! En köttbit och ölmust."

Han ser till att sitta intill kaptenen och Martmardigan, som han instinktivt fattat förtroende för.

"Eh, jaha, ja då får jag väl ordna det då!"

Lite besviken traskar Nisse bort från bordet och in i dörren som han kom ifrån.

"GEVALIA!"

Det tar några sekunder innan han säger något mer, lite lugnare den här gången.

"Det blir Du som får göra det i alla fall. De vill ha köttbitar..."

Väggarna är tunna, så det är inga problem att höra vad han säger, speciellt inte eftersom de enda gästerna är diligensåkarna.

En dörr öppnas och en smäll kan höras någonstans bakifrån när Nisse uppenbarligen sparkar på något.

"Oj, ja så kan det gå till!"

Det lilla pälsdjuret ryggar lite efter smällen.

"Eh, Nisse blev nog förbittrad för att han inte fick bjuda på något som hans automagiska matmakare hade skapat"

Han klättrar upp på en stol och ler brett.

"Själv har jag beställt nötter. Det är gott med nötter"
This message was last edited by the player at 16:47, Tue 15 Mar 2005.

"Du Pryckel, nötter säger du! Automatiska matmakare? Är det något forntida måntro? Kanske skulle man kunna ta lite sådant också, som förrätt eller något?"

Epsilon får en intresserad blick. Vid nämnandet av automatiska matmakare leds han tankar in på fornstora pryttlar och maskiner, kanske något i stil med konservburkarna och dess tillverkningsanordningar. Dessa var ju tydligen höjden av högteknologi i enklaverna. Kan verkligen Nisse ha något i stil med detta i sin lilla bod? Han var ju kunskapare var det någon som sade, den gode Nisse...

"Nja, nötterna växer i skogarna här ute. Men om man beställer dem så slipper man plocka själv!"

Pryckel tittar glatt på Epsilon.

"Matmakarmojängen har nog Nisse skruvat ihop själv på något sätt"

Martie har aldrig varit mycket för att bygga egna prylar. Hans passion är att laga tingestar från förr och lära sig förstå dom. Mest av allt önskar han att han en dag kan bli så pass kunnig att han knäcker gåtan bakom automaternas hemlighet. Dessa tänkande individer som ändå är en av människans skapelser är hans största passion. Och som han själv förstått har han mycket kunskap av dom. Inte bara har han ett flertal gånger fått chansen att laga dem. han har också under en längre tid umgåtts med dem. Som den orginelle Viktor, en automat av en typ Martie klassar som någon form av vägarbetare och den sköna ALeta helt klart skapad för att vara en..hm..sällskapsdroid?..hmm..jo det är nog så de kallas. Så han har upplevt den kalla automatiserade automaten och den varma socialt programerade droiden.

Martie försvinner ifrån det han först tänker på och det är att han inte alls så mycket alls blir så förtjust över det faktum att Nisse byggt en matmaskin. Och appråpå mat!? Vart är hans mat?

Han sitter tyst men börjar se allt mer orolig ut.

Fabian som fortfarande inte sett någon mat blivit serverad fortsätter att avvakta i värsta fall blir det väl att äta nötter. De verkar I alla fall vara naturliga. Annars försöker han att verka osynlig så inte Nisse ska fråga honom vad han vill ha att äta.

Vatten kommer fram till allihop genom Nisses försorg och pysandet av stekandes kött kan inte misstas. Efter en stund kommer Nisse ut med en skål nötter i socker och Pryckel stoppar kinderna fulla när han tuggar av hjärtans lust.

Det tar bara några minuter till sedan kommer Nisse återigen ut med vars en snidad tallrik på en bricka. Han lämnar en till var och en och kommer direkt tillbaka med en stor skål kokta rödbetor.

"Så! Det är Gevalia som har stekt, så håll tillgodo"

Det luktar definitivt stekt, dock är det något bittert i doften och vid närmare efterforskning ser alla att köttet är blåaktigt när man skär i det. Inte något man hör talas om i de fina salongerna i Hindenburg i alla fall.

Köttets kvalitét och köksfruns grad av kokkonst undviker kapten att nämna något om utan tackar i stället herr Nisse för måltiden.

"Ja, min herrar, detta ser ju fantastiskt inbjudande ut!" Ljuger han mellan tänderna och ler mot Nisse "Hälsa frugan och tacka så mycket!"

Knappt har han hunnit parta klart innan han hugger in i maten. Tydligen var den gode kaptenen hungrigare än han verkade.

Espilon skiner upp när Nisse kommer in med maten och tackar honom när tallriken ställs ner framför honom. Han får dock för ett kort ögonblick en konstig min när han ser köttets färg och känner dess ovanliga lukt. Han tittar snabbt bort mot Pryckel för att se så att inte han reagerar konstigt. Han brukar ju tydligen äta här och verkar känna Nisse väl.

Epsilon tar sedan försiktigt en tugga, och när han ser att Kaptenen hugger in på maten, gör han likaså. Han är ju hungrig och maten är ju säkert helt OK...

Med brinnande intresse följer Fabian de första tuggorna hos kaptenen. Bara tanken på saftigt kött får det att vattnas i munnen men färgen och doften förstör Fabians fantasi. Han undrar just hur det smakar. Ja han brinner av nyfikenhet och blicken fokuserars på Kaptenen när han tar sin andra tugga.

Underligt nog smakar det inte alls illa. Detta brynta skiljer sig markant fran Hindenburgs isterfyllda biffar av kokt knase. Inte alls lika fettdrypande men gott. Nisse kommer snart med mer dricka. "Här är mer att bita av!" Ur kruset rinner en något trögflytande mörk dryck som doftar starkt av alkohol och en mjukare doft av en söt rök.

Reaktionen hos de gäster som blivit serverade köttbiten får Fabian att bryta tystnaden och påkalla nisses uppmärksamhet.

"Nisse! Jag skulle gärna vilja ha en sådan där blå köttbit som Kaptenen tuggar på"

"...Och samma som han att dricka"

Han viftar lite försiktigt med handen för att visa var han sitter.

Martíe rynkar på näsan åt maten och skjuter helt sonika tallriken framför sig. Det här tänker han inte äta! Vattnet ricker han dock, vatten har ju för vana att lukta och se likadant ut vartän man än får det. förutom då i tarvrännan kanske? Martie minns besöket där. Ungefär sam,tidigt känner han doften av,.....kan det vara? Martie kollar runt med ett stort leende och förväntansfull blick. Lukten påminner honom om....Men kan det vara så?

"Viktor?!" Utbrister han högt men när han inte ser till sin gamle vän sänker han blicken mot bordet igen. Efter en stunds tystnad mumlar han dock något till er alla.

"Ni kanske inte borde dricka det där...det luktar som olja eller i alla fall som asfalt. Många automater uppskattar såväl olja som asfalt men jag tror inte att någon av kött och blod ska förtära det."

Vid Martys varnande ord om vattnet tar genast Fabian ner handen. Men efter en stund är den uppe igen. Med en rättese i hans beställning.

"Ehh... Och ölmust att dricka tack."

"Ursäkta...mig...hrmm...Fabian? Men det var ölmusten jag syftade...på. Ta du hellre vatten."

Herregud! Martie rättar någon!! Det händer inte så ofta men Fabian höll ju på att beställa det där oljiga asfaltiga eländet till dryck så det kanske var bra gjort av honom? Ja kanske det.

Martie kan dock inte riktigt släppa sina associationer till Viktor utan söker med jämna mellanrum av rummet utifall att han skulle få syn på något bekant. Eller kanske någon? Robotar är ju trots allt individer och borde som sådana tilltalas som ett levande jag?

Fabian, Något forvirrad tittar på nisse och försöker förklara sig.

"Vatten tack! Rent klart vatten, och inget oljigt vatten som herrn med höga hatten pratar om"

Pryckel sveper snabbt ner sin starka dricka och flinar sedan stort med sina kindpåsar fulla med nötter.

"Schka Ni verschkligen inte ha Er drischcka? Det är ju det bäschta av allt!"

Hans stora, bruna ögon tittar förväntansfullt på var och en. Martmardigans nekande gör att han glatt greppar tag i den lilla muggen och ytterligare en varm tår letar sig ner i hans inre.

"Mmmmm"

Pryckel lutar sig bakåt och sjunker ner med ett ännu fånigare leende på läpparna. Han låter skickligt en nöt ploppa ur kindpåsen och knaprar i sig den.