De plasticsklädda männen är gruvarbetare från trakten upplyser Nisse och de har information om en ny åder av fornteknik som de har hittat i närheten. Var fyndigheten finns vill de inte berätta.

Kvällen går och sent sent hörs ett förfärligt oljud utifrån. Trumpetstötar och fålehovar en masse.

Pryckel kryper ihop nära Maria, och sitter skakande bredvid henne, när dörren plötsligt slås upp och Kapten Lanker stegar in, tätt följd av ett stort antal soldater.

"Där är den förhärdade brottslingen! Gute långt ut i fingerspetsarna. Den får Ni rota tag i!"
"Sedan har vi den här mannen som har blivit bestulen på sin automat. Avdela 4 man för att lösa även det problemet! Martmardigan vill säkert följa med, så låt han göra det i så fall. Sedan får det vara nog. Vi kan inte ha för många civilister i vårt arbete."

Kapten Lanker ser till att den skadade ynglingen blir utburen och upplagd på en vagn efter ett tvåspann fålar. Martmardigan följer efter patrullen som ger sig på jakt efter Viktor medan övriga hastigt blir lämnade ensamma i den lilla restaurangen. Nisse bjuder på kvällsvard och ett golv att sova på.

En hård natt senare rycker Pryckels nos igen och den sniffar upp en serverad frukost som Eualia har satt fram. Efter maten samlas de kvarvarande utanför och vid Pryckels diligens och tar plats. Den ensamme fålen får ett styvt arbete att dra vagnen där Amos, Epsilon, Fabian, Maria och Atvigg har tagit plats.

Resan mot Pirit har nu tagit sin fortsättning även om det går väldigt långsamt med bara en fåle, det är snart kvällning igen och ingen vet exakt var Ni är.
This message was last edited by the GM at 22:27, Tue 03 Jan 2006.

Epsilon har fått plåstrat om sina sår och torkat bort blodet. Middag och en natts vila gör honom gott.

Dagen efter bär det åter iväg, till hans glädje, lite synd är det dock att sällskapet decimerats, kaptenen verkade ju vara en hyvens person och Martmadigan kunde minsann berätta en och annan historia. Men det är synd att klaga och nu bär det åter av mot Pirit.

Fabian har åter tagit plats I hörnet inne i kabyssen. Att gruppen decimerats gör honom inte ett smack. Visserligen var Madmartigan underhållande att lyssna på och som avsked fick han en address i pirit som skall vara användbar. Det är skön att vara iväg igen tycker Fabian.

"Usch ja, det var ju en förfärlig historia det här", säger Pryckel och hans lilla morrhårsbehängda nos tittar ner i diligensen och visar att den lille gnagaren hellre hade velat sitta där inne själv också.

"Ojoj, men nu är vi ute och åker själva, det är ju mysigt. Bara det inte kommer något överfall. Usch."

Pryckels svans lyfts ute på kuskbocken och en fin stråle sprutar bakåt och stänker på vagnen. Några droppar letar sig igenom och duschar ansikterna på dem som sitter i vagnen.

"Ja, det kunde gått riktigt illa där. Landsbygden är minsann farlig. Mycket konstigt folk här ute. Men det löste ju sig till slut, och kapten Lankers mannar kan nog reda upp det hela", svarar Epsilon Pryckel.

"Nej, några överfall vill vi inte veta av, bara komma fram till Pirit."

När Pryckels dusch når Fabian hotjtar han upp mot förarsätet.

"Hörre du råttan du kan ju vara bussig och låta bli att pissa på dina passagerare."

Pryckel ser närmast lite förnärmad ut när det visar sig att alla inte uppskattade väldoften som han sprider.

"Jo, eh, ja. Jag är väl lite nervös av allt prat om överfall, och då brukar det rinna till lite extra."

Pryckel håller sig tyst en lång stund. Säkert 3-4 minuter innan trycket blir alltför högt och han är tvungen att säga något igen.

"Jo, här uppe på berget tror jag det är, så bor det ett troll. Han är lite rutten nu, men han är där ändå", upplyser Pryckel medan kvällen blir sen igen och det är dags att slå läger.

"Ja, nu är vi inte där jag brukar vara, men vi får nog sätta upp tältet jag har med på vagnen, så om Ni kan hjälpa till, så ska jag stanna vagnen."

Så du säger att det bor ett troll där uppe. Intressant, du verkar veta lite grann om det här stället som vi ska slå läger på. Tror du att vi kan riskera att stöta på någon eller något farligt här ute Säger Atvigg, han håller fortfarande på med att torka bort de sista droppar som Pryckel sprutade på dem.

Fabian stiger ur kärran så snart den stannat och drar ett djupt andetag i den svala kvällsluften. Han river snabbt åt sig sitt paket inne i vagnen och försvinner några steg ut i terrängen för att lätta på trycket.

"Jag pissar i alla fall inte på folk."

Kan man höra honom muttra ute i mörkret.

Tält!? Epsilon är smått chockad. Bo i tält, mitt ute på vischan... Men det skall han nog överleva, trots att han är stadsbo av värsta sort.

"OK då, skall vi se till att få upp det där tältet? Ser du någonstans du tycker är lämplig Pryckel? En någorlunda undanskymd och säker plats, vi vill ju inte råka ut för det där trollet du pratar om."

Efter att vagnen stannat så klättrar Maria snabbt ur och ser sig om på marken. Hon böjer sig ner och grabbar åt sig en näve gräs och gnuggar mot sina kläder på de ställen som Pryckels nervositet stänkt. När det är gjort ser hon sig om "Hmm.. men det ganska bra väder, inga regnmoln. Man skulle kanske strunta i tältet och bara ha en filt?" Hon ser på de andra för att utröna deras avsikter.

"Tjo!"

Pryckel hoppar glatt ner på marken och tittar snabbt ut ett ställe i en liten sänka som verkar lätt att fästa pinnarna i.

"Där är tältet!", säger han och hoppar upp på sin vagn.

Med de andras hjälp kommer tältet ner och uppsättningen tar vid.

"Söta Maria, vi sätter upp tältet. Det är ju mycket mysigare så, och så kan vi rå om varandra där inne"

Som svar på de andras oroliga frågor rycker det lite i hans morrhår.

"Jag hoppas verkligen att inget händer här. Trollet behöver vi nog inte vara rädda för. Han är ju som sagt ganska rutten."

Tältet kommer på plats och Pryckel kryper genast.

"Åh så mysigt! Kom in, kom in allihop!"

Fabian går fram och tittar in genom tältöppningen.

"Ska vi ligga där inne allihopa."

Han tittar runt inne i tältet och kommer snart till slutsatsen att det kommer bli trångt.

Då kommer vi ju att röra vid varandra?"

Men att välja mellan att få småkryp over hela kroppen eller bli vidrörd av en annan medresenär kryper han in i tältet och tar en plats så långt ut mot kanten som han kan.

Epsilon följer efter in i tältet. Det är definitivt obekvämt att ligga direkt pÃ¥ marken,  men det fÃ¥r gÃ¥ för en natt.

"Pryckel, vad är det med det där trollet, vad menar du med att han är rutten?"

Maria rycker på axlarna och kryper in efter Pryckel.

""Jo men visst, det här kommer nog fungera"

Hon skrattar och ser sig om i tältet.

"Blir ju riktigt varmt och gosigt. Men gott kommer det nog inte att lukta, du får försöka knipa ihop"

Säger hon och blinkar åt Pryckel.

Atvigg tittar in i tältet och går sedan bort en bit. Han granskar sina resekamrater noga och sätter sig sedan ute vid kärran.
Ni kan dela på tältet jag stannar nog här ute och håller vakt, så länge jag orkar. Säger han, det märks att han varkligen inte vill sova i tältet.
Är det någon här som kan göra upp en eld? Jag glömde köpa svavelstickor när jag var i stan senast.

"Precis vad jag säger, Epsilon. Han är rutten. Det är ett stort hål i magen på honom. Men han finns liksom inte, han är byggd. Fornbygge minsann. Har en bit ifrån honom på min vagn!"

Pryckel kilar ut och hämtar en nästan förstenad träbit med röd färg på.

"Jodå, jag har svavelstickor!"

Pryckel kilar återigen ut till vagnen. Den här gången tar det längre tid.

"Eh, det verkar som om om jag har blivit av med de sista stickorna hos Nisse"

Han ser lite moloken ut. Sedan skiner han upp direkt igen.

"Men det betyder ju att vi får värma varandra! Hurra!"

Han kilar snabbt, snabbt in i tältet igen. Genom tältduken kan man höra..

"Men det är kanske bra att ha en vakt. För man vet aldrig vem som skulle vilja ta min fina vagn!"

Natten sänker sig över det lilla sällskapet.

Atvigg sitter tålmodigt och tittar ut i den klara natten. Fullmånen lyser klart, så han ser vagnen och tältet utan några problem, han sveper sina kläder om sig mot daggen som försöker tränga in och kyla ner hans lemmar. Efter några timmar har han blivit väldigt trött. Skogens ljud och dumdjurens läten hörs i natten. Plötsligt bryts en gren ett tiotal meter bort, men han ser inget åt det hållet, så han släpper lite på sin gard och försöker vila, med ena ögat öppet.

Försiktigt och med händerna utsträckta för att visa att han är vapenlös närmar sig Bertil vakten med klampande steg.

"U'säckta, kan ja kåmma in i ert läger?"
This message was last edited by the player at 06:31, Sat 07 Jan 2006.

"Jaha!" Epsilon ruskar på huvudet åt Pryckel. Här har man sett ett stort monster framför sig, det är i alla fall så som historieberättarna och fornvetarna i Hindenburg brukar beskriva trollen, så pratar Pryckel om ett bygge. Skulle ju i och för sig kunna vara ett automatvrak, kanske man skulle ta sig en titt på det i morgon innan vi drar vidare...

Epsilon orkar dock inte bry sin hjärna så mycket längre utan somnar snart.

Fabian sover som ett barn. Ihopkrupen i forsteställning och hårt hållade om sitt paket.

Maria muttrar i sömnen och drar Pryckel, kanske i tron att han är en pälskudde, och närmaste täcke över sig. Hon verkar inte märka av Bertil som pratar utanför tältet.

Pryckel vaknar till när Maria drar honom till sig. Och han njuter i stora drag innan han somnar om igen.

Atvigg som inte är direkt klarvaken rycker till när han hör rösten och han drar sin hagelbrakare. När han ser att mannen inte vill något illa så vinkar han till honom att sätta sig.
Trevligt att träffas. Självklart kan du få komma in och sätta dig en stund, alltid trevligt med lite sällskap i nattmörkret. Vem är du om man får fråga? Säger Atvigg, när han synat mannen en stund lägger han undan sitt vapen och han väntar på att mannen ska svara.

Bertil kommer fram och sätter sig framför mannen.

"Ja heter Bertil Storunga, fyndletare. Ã… ni e?"

Inte heller Epsilon verkar märka av att de får besök, utan sover lugnt vidare.
This message was last edited by the player at 11:26, Sun 08 Jan 2006.

Fabian vaknat av att en sten ligger och trycker honom i sidan. När han hör röster utanför rör han inte på sig utan ligger tyst och lyssnar.

Jag är Atvigg Blom. Trevligt att träffas. Men vad gör en fyndletare som du alldeles ensam har ute i vildmarken? Har ni gått vilse i mörkret eller är ni bara en nattaktiv person? Frågar Atvigg nyfiket. Främlingens ankomst har fått honom att helt glömma nattkylan.

"Ja har vari å kållat på trållet en bid här i'rån, de va då ja så erad läger å bestämde mej att kålla in vem ni va förena."

Jaha, du har varit hos trollet. Det förklarar varför du kom hit ensam. Säg mig, vart ska du ta vägen nu? Om du ska till Pirit kanske du skulle ha lust att slå följe med oss. Vi har nyligen blivit överfallna så de andra har säkert inget emot att du följer med.

"Jo, ja ska åd de hållet så de gö ja järna." Bertil ser helt klart belåten åt av att få följa med, att gå själv är ju inte känt för att vara vidare säkert. Så nämner Atvigg att de blivit anfallna. "Anfallna sa du, au vaud? De finns inte kvaur håppas ja?" Han tittar sig lite oroligt omkring.

Det var ganska långt borta och jag tror att vi fick de flesta så de anfaller nog inte någon mer gång. Fast de kidnappade en automat som hade slagit följe med sällskapet, det var för övrigt vid överfallet som jag träffade på dem. Säger han och försöker lugna ner Bertil.
Atvigg sätter sig ned vid vagnen och lutar sig bakåt.
Trevligt att du vill slå följe med oss. Vad säger du om att vi försöker vila ett tag nu om vi ska kunna hålla oss vakna imorgon.
This message was last edited by the player at 12:17, Mon 09 Jan 2006.

Epsilon vaknar till liv när det börjar höras röster. Han lyssnar lite kort och inser snart att det är en röst han inte känner igen. Har de fått besök? Han bestämmer sig för att det är bäst att kolla upp vem det är som kommit dit. Epsilon reser sig upp och går bort till elden där de båda sitter och pratar. Han presenterar sig för den nyankomne.

"Wax! Epsilon Wax" säger han och sträcker fram handen för att hälsa.

"Mrfll..." Maria börjar vakna till av de allt fler rösterna och sätter sig sakta upp. Undertiden som hon gnider sig i ögonen för att vakna till sÃ¥ försöker hon lyssna av vilka de olika rösterna tillhör. Hon bäddar in den sovande Pryckel i filten innan hon kryper ut ur tältet. HallÃ¥ där Maria blinkar lite ut i mörkret och tittar pÃ¥ Bertil  Du var inte stor du.. skrattar hon lÃ¥gt

Bertil reser sig när han ser Epsilon kommer och hälsar och skakar hand med honom.

"Bertil Storunga, ni e långt himmifrån elle?" Frågar han de två. När han hör Maria från tältet tittar han åt hennes håll. "Haj dä."

Pryckel vaknar av all uppståndelse och när han förstår att det är någon därute som också vill vara med dem springer han ut genom tältöppningen.

"Åh, hej, VÄLKOMMEN!", ropar han glatt.

"Kom in och lägg dig hos oss. Du ser sömnig ut. Här inne är det varmt och skönt. Vi ligger jättenära varandra!"

Fabian i sin fusksömn skulle kunna strypa råttan. Först pissar den på honom sedan bjuder han in främlingar att ligga och röra vid varandra inne i ett trångt tält. "Kanske skulle jag ge honom en och annan ide om hur jag vill ha min resa, nja kanske inte.". Fabian har lyckas hålla sig undan främlingar länge nog nu så han tänker då inte gå ut och visa sig för främlingen. Istället ligger han och vredgas över att han inte får ro att sova.

"Långt hemifrån? Ja det kanske man kan säga. Jag kommer från Hindenburg, men är på väg för att bygga upp en ny tillvaro i Pirit. Och du själv?"

Bertil nickar som om han förstod exakt vad Epsilon pratar om.

"Ja kåmme från trakten. Min by e en bid nårr om Pirit, järra håla den stan." Han spottar brevid sig. "Ja, ha vatt å kållat rundor i åmrådet å ledat efter sager, å sånt. Inte fö ja ha hittat nådd presis. Men åm ni e påväg ti Pirit följer ja järna me." Hans dialekt är ganska besynnerlig.
This message was last edited by the player at 14:51, Tue 10 Jan 2006.

"Helt rätt Pryckel, varmt och gosigt" Maria skrattar och kryper fram helt ur tältet och kommer fram och sätter sig invid de andra som är vakna. Hon sitter snett från elden, lite från elden så hon hamnar lätt i skuggean och hon tittar intresserat på Bertil.

Då Bertil har sett belägenheten att det saknas en eld så har han erbjudit en av sina svavelstickor. Så nu sprakar en liten, men värmande eld utanför tältet.

En smula besviken för att gå miste om varmt gos har även Pryckel kravlat sig ut ur tältet för att göra Bertil bekantskap. Den ende som ligger kvar och trycker är Fabian.

Alla hälsar på varandra och berättar vad som hänt de senaste dagarna men efter en dryg timme säger ändå Pryckel.

"Kom gärna in i tältet och värm dig och sov, vi kan talas vid mer under resan!"

"Nu räcker det jag har fått nog av den där råttan. Nästa gång han pissar på mig ska jag visa honom ett och annat.". Fabian är ursinnig men ligger ännu kvar längs ena långsidan på tältet. Lite kyligt är det så att få värma sig skulle vara värt sin vikt i fornskrot.

"Ja ha mitt ege tält men annas tack." Bertil reser sig upp och tar fram sitt tält från packningen och börjar sätta upp det brevid de andras.

Natten förflyter utan några incidenter. Bertil sover i sitt tält, de andra delar på det andra. Pryckel blir naturligtvis lite stött över att inte få ännu mer värme och gosighet, men eftersom Maria är med i hans tält blir han snabbt på gott humör igen. Fabian pressar sig mot tältduken så mycket han kan och den kalla daggväta som rinner över hans ansikte och kropp är ett billigt pris att betala för att slippa frottera sig med de andra.

Dagen efter låter Pryckel sin fåle åter börja dra den tunga vagnen. Mer än en gång ojar han sig över att Hest inte ville vara med och dra längre. Som tur är kommer han på att det ju tar ännu längre tid nu. Ännu mer tid att tillbringa med de andra!

Det tar ytterligare ett tag, sedan kommer sällskapet till bebyggda områden. De rider in mellan några hus som ser hyfsat fina ut. De kan till och med se områden med hus som är byggda som om de varit i Hindenburg. På Fabians lapp står det en adress och Pryckel styr sin diligens mellan gator och torg. Märkligt nog så är det inte många som tycker att Pryckels märkliga åk är särskilt märkligt. Tvärtom finns det på de flesta torg någon som säljer krimskrams från forntiden. På många ställen finns det saker tillverkade i upphittad plastics och kort sagt verkar platsen vara närmare forntidens skatter än någon plats Ni tidigare sett. Något som blir ännu klarare när Pryckel efter att ha frågat sig fram plötsligt stannar framför ett hus med skylten: ÖVERSTENS PRIMA DETALJER. En handelsbod uppenbarligen med fornting som specialitet.

Epsilon skiner snart upp när de kommer in i bebygda områden. Han spanar efter skyltar osv. som bekräftar att det verkligen är Pirit de kommit fram till, men av storleken på staden att döma inser han snart att så verkligen är fallet. Överstens prima detaljer, undrar vad Pryckel tänkt sig här...

"Jaha Fabian, här är vi då enligt din adress. Jag tycker att vi går in alihop så att vi får se vad som finns inom forneriet idag. Håll Er nära mig. Så är Ni snälla..."
This message was last updated by the player at 11:21, Fri 13 Jan 2006.

Bertil tittar sig omkring, han har varit här förr men varje gång är like omtumlande.

"Åm de gå fö sej så följe ja jäna me."

"Ja, jag följer gärna med!" Kan ju vara intressant och se vad för fornpryttlar den här Översten har här inne. Kanske går att göra ett och annat fynd.

Epsilon kliver ut ur Pryckels fordon. Han sträcker på sig och ser sig om för att få en bild av gatulivet här i Pirit.

Fabian svarar inte men fnyser åt de andra när de vill göra honom sällskap. "Nu vill viss alla lägga näsan i blöt." Tänker han. Sedan klivern han ur kärran med sitt paket under armen. "Så här är det altså".
Utan att titta sig om kviver han in i butiken.

Bertil följer efter.

Atvigg säger ingenting när han kliver ut ur kärran. Det verkar som om han är ganska trött efter förra natten. Han följer med in, forfarande utan att ha sagt ett ord.

Alla går in i handelskammaren. Den ser betydligt större ut på insidan, men det är troligen för att det får plats så otroligt mycket saker av alla de slag från golv till tak. En våt dröm för en forntingsintresserad.

Innan dörrklockan har slutat plinga stiger en lagom fetlagd man ut ur en öppning till de bakre delarna av butiken.

"Goder middag mina herrar, och min dam. Jag är Översten. Med vad kan jag stå till tjänst? Något Ni vill anförskaffa eller kanske saluföra?"

Fabian sneglar lite ogillande på de andra men så kliver han fram mot disken och ställer upp sin låda med fornmanicken.

"Skulle du kunna tala om vad det här är och om den går att laga."

Fabian placerar sig så att de vid dörren inte kan see vad som finns i lådan och talar lågt för att de inte skall höra vad han säger.

Epsilon vandrar runt med imponerad min och tittar på alla de föremål och pryttlar som fyller hyllorna. Minsann, en riktig guldgruva det här. Kanske man skulle kunna göra lite affärer här, nu när man ändå är här. Han väntar lite för att inte avbryta Fabians konversation innan han börjar prata med Översten.

"Bäste herr Överste, jag letar efter lite ammunition till mitt vapen. Helst fornskott. Har du något att erbjuda?"

Bertil som inte riktigt har pengar att köpa något för, går mest omkring och tittar på sakerna som finns inne i affären och försöker förstå vad allt är till.

Översten tittar lite ointresserat i lådan som Fabian sträcker fram innan han böjer sig ner och tittar närmare, mycket närmare. Han tar till och med fram ett par läsglas och sätter framför ögonen för att se bättre.

"Intressant. Är det något Du skulle behöva? Jag tänkte som byte?

Översten ignorerar totalt de andra i butiken.

"jag tror inte det är intressant, det är en familje klenod och jag vill bara veta vad det är och om den går att laga. Jag tror den är trasig förstår du.

Fabian ser sig om i rummet så ingen kastar lystna blickar på hans tingest.

"Jo, lite trasig, men ändå i gott skick. Någon som har httat en sådan måste verkligen ha goda resurser må jag säga. Mojset kan säkert ta sig en titt på de som behöver lagast, men vi tar naturligtvis betalt för det."

"Ni måste ha mer i pannan än Ni ser ut. Nå, var hittade Ni den?"

"Som jag sa det är en familje klenod, min farbror hittade den i en ravin norr om pirit. Men det finns ingen anledning att bege sig dit igen för många fornletare har varit där sedan dess och inte funnit nåt av värde."

Översten tittar upp på Fabian och småler.

"Nej, hade jag hittat en dylik forngruva så skulle jag också hålla tyst med den."

"Ska vi kunna ha koll på huruvida den går att laga så måste jag låta Mojset kolla på den."

"Mojset!"

Efter en liten stund kommer ytterligare en figur ut ur dörrhålet. En stadig, grönhyad, fyrarmad man, klädd i snickarbyxor. I ett bälte runt magen hänger en mängd verktyg. Många från forntiden, men också några som uppenbarligen är egentillverkade.
This message was last edited by the player at 11:39, Sun 15 Jan 2006.

Mojset närmar sig föremålet och plockar upp plattan ur lådan och direkt nickar han till Översten. Efter ytterligare ett par minuters skärskådan av föremålet.

"Jodå, det är ett riktigt fint exemplar. Nästan oskatt, så det är värt både en och annan slant. Synnerligen ovanligt exemplar."

Mojset lämnar tillbaka saken.

"15"

"Ã…hlrajt!"

Översten nickar åt Mojset.

"Jo, Mojset berättar vad det är och hur den funkar för 15 krediter"

"Då får jag vackert vänta för några krediter har jag inte."

Fabian håller fram sin låda för att Mojset skall lägga tillbaka den i hans låda.

"Inga krediter? Nå, eftersom Du och Ert gäng har lyckats snoka upp en sån här artefakt har Du kanske näsa för att nosa upp andra?

För övriga i butiken har intresset naturligtvis legat i att kontrollera vad som egentligen erbjuds. Förutom några saker som uppenbarligen är tillverkade i Pyrisamfundet, men bytts in som begagnade så härstammar allt från forntiden.

Pjäser av alla slag, som står från golv till tak. Vissa glänsande, andra gjorda i äkta plastics och andra som verkar vara såna som fungerar när man har eluktrucutet och sånt.

"Nosa. Ser jag ut som jag nosar."

Fabian tittar över axeleln och ser hur de andra facinerat går omkring och plockar med alla fantastiska tingestar.

"Söker du någon som nosar kan du tugga med nån av de där."
This message was last edited by the player at 15:07, Sun 15 Jan 2006.

Något förnärmad över Fabians språkbruk vänder han sig till de andra.

"Nå, är det någon som behöver jobb? Han här är ju inte intresserad, trots att han är black!"

Bertil sträcker snabbt upp sin hand.

"Ja e!"

Visst blir Epsilon intresserad när Översten börjar prata om jobb. Det verkar ju vara precis som de säger i Hindenburg, här i Pirit kan man minsann tjäna pengar. Möjligheterna finns överallt! Nyss hitkommen och med en gång springer man på en chans, kanske man kan slå sig in i fornfyndsbranschen!

"Det verkar ju inte helt ointressant herr Överste! Vad för jobb pratar du om, mer specifikt?"

"Du ser?", säger Översten till Fabian.

"Dina vänner förstår bättre vad det vill säga att tjäna riktiga krediter"

Översten sätter händerna på bordet och talar ut.

"En av mina vänner har blivit halshuggen. Och jag behöver ha tillbaka huvudet!"

Översten väntar sig att alla ska bli förbluffade och börja tänka på vad det här egentligen är för typ.

"Min vän är förresten en automat..."

"Jag sa inte att jag inte var intresserad av krediter bara att jag inte nosar, och det gör jag inte."

Fabian håller fortfarande i sin låda.

"Vad talar vi om för krediter."
This message was last edited by the player at 06:39, Mon 16 Jan 2006.

Epsilon blir mäkta förvånad, kanske smått chockad när Översten nämner att han vill ha tillbaks en halshuggens huvud. "Jaha, alltså..." Han blir dock lugnad när han tillägger att det rör sig om ett automathuvud. Han funderar några ögonblick.

"Låter intressant! Finns det några misstänkta? Var kan man tänka sig att vi kan finna detta huvud?"

"Tja, vi snackar tiotals krediter. Jag vet nämligen att det är ett hårt arbete att ge sig ut på barberrfälten och leta. Allt bland gumsen och marodörer."

Han kliar lite i sina polisonger.

"Tja, idéer på var är väl krångligt, men Frihetens Slätter är väl ingen dålig gissning. Hade jag vetat noggrannare hade jag nog inte behövt anlita Er, mina herrar. Och min dam..."

Bertil funderar ett tag på saken...
"De låder bra i mina ö'on. Va säje ni anna?"

Jag skulle behöva lite mer krediter till kassan. Börjar ta slut nu. Okej, jag följer med. Atvigg tittar omkring i affären för att se vad som finns i den. Om vi ska ut så kanske vi behöver lite uppbackning i form av krediter eller kanske något annat herr Överste. Jag vet att jag behöver det. Säger Han och tittar på Översten för att vänta på hans svar.

"Ok, jag är med."

Fabian tittar på översten med en synande blick.

"Jag lämnar den här hos dig.

Han skjuter över lådan till översten.

"Jag tror den kommer att ta mycket skada ute på slätterna."

Epsilon behöver inte många sekunder att fundera. "Ja, jag är också med!"

Frihetens slätter har man ju hört en del om! Det här kan ju bli riktigt spännande.

"Bra, bra. Och daman? Ska hon också med?"

Översten tittar bort mot Maria som har förlorat sig i en hög med fornskruvar.

"NÃ¥ ska hon?"

"I vilket fall som helst, här ser Ni själva"

Översten böjer sig ner bakom disken och tar fram ett nummer av Polisgazetten. Den ser lite annorlunda ut från den som säljs i Hindenburg och vid närmare kontroll ser Ni att det är Pirit-upplagan.

HUVUDJÄGARNA SLÅR TILL IGEN!

...står det i braskande rubriker på första sidan.

I artikeln står det att en vagn har påträffats där alla passagerare hade bragts om livet och därtill blivit av med huvudet! Av information hittade på passagerarna, samt hans ytterst ulliga rygg, var en av de döda Bäärtil Slungboll, anställd hos gumseodlaren Bredvid Krupp.

Av huvudena syntes dock inga spår.
This message was last edited by the player at 07:14, Sat 21 Jan 2006.

Epsilon läser noggrant igenom artikeln.

"Huvudjägarna slår till igen. De har alltså varit i farten tidigare! Då borde det ju finnas spekulationer och så vidare om vad det är för några som är i farten.

Översten, Frihetens slätter sade du förut! Vi kan alltså räkna med att de håller till där ute?

Vad säger ni andra? Var tycker ni det är lämpligt att börja? Är det någon av er som har några djupare kunskaper om slätterna eller skall vi försöka få tag i någon gammal zonfarare eller liknande?"

Fabian skakar på huvudet han har ingen aning. Han har hört talas om platsen men vet inte var den är eller hur den ser ut.

Tyvär ej. Jag brukar försöka hålla mig till städerna så gott det går. Bertil vet du möjligtvis något om frihetens slätter? Du jobbar ju ute i vildmarken eller vad man ska kalla det.

"Inga pråbläm dä ha ja ågt många gånger."

Atvigg och Epsilon läser vidare i artikeln, de får läsa högt för att de andra ska höra. Eller om det helt enkelt är så att de inte KAN läsa tyst... Det är inte mindre än 7 dödade, alla namngivna. Kusken, vakterna, däribland Bäärtil, tre resenärer från Nordholmia och en automat med beteckningen C.P.R.B 4IZ.

Det hela betecknas som ett slakthus.

I slutorden står det att zonfarare som Gazetten har varit i kontakt med lägger skulden på "Det stora Vråålets heliga". En motorkultklan från Hultamarken som på senaste tiden har visat en förfärlig mordlystnad.

"Jaha, där har vi ju en start att gå på i alla fall!

Motorkultister... Ja marodörerna har man ju hört talas om till och med uppe i Hindenburg. Det stora Vråålets heliga? Du Bertil, känner du till dem, eller har du haft några kontakter med motorkultisterna ute på slätterna?"

Bertil blir konfonderad av Epsilons fråga.

"Hmmm, låd mej tänka en bid..."
This message was last edited by the player at 11:34, Sun 22 Jan 2006.

"De va i våras ja hö'de åm de sist, då hade de fått för sej att inge' skolle få gå öve slätte'na och en massa dog, alla rågade illa ud, vanligt fålk, handlare och anra såm bara rågade va på fel plats vi' fel ti'fälle. De hela sludade me att Hindenburg skiggade såldader ti åmrådet å ränsa åbb, va ja hörde så ha de hållit sej lu'na sen däss.
De e galna fanadiker som dyrkar nådd de kalla Vråålets heliga, va de e fö någod e de nog ingen udanför gråbben såm ved."

"Hmmm, så det säger du, fanatiker som dyrkar det här Vråålets heliga. Dessutom kända för att ta till våld sedan tidigare. Det låter som om man inte skall ge sig på dem hur som helst...

Hur som helst, som jag ser det finns det två alternativ just nu. Antingen letar vi rätt på någon zonfarare, veteran från slätterna eller kanske någon soldat som varit mycket där ute, och ser vad vi kan få för upplysningar där. Eller så får vi ge oss ut på slätterna på egen hand, se vad folk där ute har att säga om saken och handskas med situationen utifrån detta?

Vad tycker ni?"
This message was last edited by the player at 11:38, Sun 22 Jan 2006.

Fabian som inte är så pigg på främlingar svarar.

"Hur farlight kan det vara. Förresten varför dela med en till. Vi går själva."

"De beror ju på av vi ska jö'a åsså, ja ved inte hu många de e så de e någe vi måste ta reda på innan vi gå ud."

"Dela?"

Översten skiner upp.

"Jag är rättvis och alldeles för snäll. Jag betalar var och en som vill vara med på uppdraget 42 krediter i veckan! Och var inte oroliga, om..."

Han tittar på en fornklocka som han har på armen.

"...8 minuter kommer det ytterligare en som i så fall skall följa med"

"Det låter ju ganska vettigt det där!

En grupp om sex stycken... Det kanske är lagom. Vi är inte för få ifall det skulle uppstå bråk, vad jag hört om slätterna är att man nästan får räkna med sådant. Vi är inte heller många att vi väcker uppmärksamhet i onödan.

Vem är det vi väntar på herr Överste, om jag får fråga?"

Epsilon är vid det här laget ganska nöjd och exalterad inför ett nytt uppdrag.

"Det får du gärna fråga, men jag tycker att det är bättre att hon får presentera sig själv när hon kommer."

"Så länge så kan vi väl presentera oss för varandra ordentligt."

"Jag kallas ju alltså Översten"

Han sträcker fram handen.

Fabian tittar förvånat på den framsträckta handen. Sedan beskådar han ansiktet på Epsilon för att se hur han hanterar situtionen.

"Pryckel!", säger Pryckel glatt och hälsar på Översten.

"Men jag hade egentligen inte tänkt åka iväg, men det är klart, om alla vill det, så kan jag väl göra det. Det hade varit jättetrevligt. Och för pengarna kan vi ju köpa fina grejor i din butik! Jag skulle gärna köpa ett par av de där fina fornväskorna!"

Han pekar på 2 tunna plasticsväskor som i stort sett inte väger någonting.

"Det står ju något på dem, vad betyder det?"

"ICA"

"Det är en förkortning på forniska som betyder ungefär tunn och robust"

Bertil följer Pryckels exempel och hälsar han med med stor glädje.

"Ja e Bertil Storunga å de ska bli kul att jåbba fö dej."

Butiksdörren öppnas med en osäker hand och in tittar en knubbig "ful" kvinna iklädd strikta kläder. De är aningen urtvättade men de sitter bra vilket innebär att de är av god kvalitet. Hon ser sig nyfiket runt i butiken och går sedan in. I handen har hon en väska av vad ni tror är plastic. Den är knallgul och har en grön elefant på ena sidan. Den är uttöjd av något ni inte ser men gärna skulle sett om ni fått möjligheten.

Med en vass röst börjar hon tala.
- Gõdagens pöjkar! Är Översten här mõntrõ? Hon tittar på dem och ser snabbt den hon söker.

- Nött nytt Översten? Vera ställer ner sin väska med en duns och tittar på honom.

Fabian tittar förvånat på kvinnan som kliver in. "Vilken padda! Hoppas inte det är hon som ska med. Då får hon springa bakom kärran... Det ser hon ut att behöva." Han leker lite men tanken på att se henne springa bakom pryckels kärra och den roar honom.

OOC: Hoppas ingen tar illa upp med Fabians fördommar men han ogillar alla. Är det då fördommar?
This message was last edited by the player at 07:16, Wed 25 Jan 2006.

När hon hör ytterligare en kvinnlig röst hajar Maria till och kommer fram mot Översten.

"Eh, jag skulle nog hellre vilja jobba här, lite om det finns någon chans till det, Översten?"

Vera tittar på den andra kvinnan i rummet. Hon missade henne när hon kom in.






OOC: knappast.. förstår han när han säger att hon ser ut som en padda..;P för det gör hon..skratt.. tja.. tycker man illa om alla så visst har man fördomar då..;P

"Eh, jobb? Du menar att du inte vill åka iväg? Nå, vi får väl prata lite efter att den här gruppen ger sig av."

"Nåväl, det här är Vera. Hon har varit här varenda dag för att få tag i någon att åka på resa med. Då ska hon också hjälpa mig, precis som Ni"

Bertil tittar förvånat på kvinnan som stiger in. Ja undrar åm hon e en av de dära mutanterna? Kan va...

Vera nickar mot de andra när hennes namn presenteras.

Bertil nickar. "Åkäj då, ja heder Bertil ska nog bi kul de hä." Säger han och hälsar på Vera.

"Wax! Epsilon Wax."

Epsilon presenterar sig för Vera på sitt vanliga belevade och korrekta sätt.

"Så du skall jobba tillsammans med oss i det här uppdraget?"

Vera synar mannen som kommer fram till henne. Oh en som tror han vet och kan.. hm.. låt han tro... Hon svara vänligt men bestämt.- Jõ, de va la tanken. Samtidigt får jag en chans att se den här delen av landet.

Fabian hälsar inte utan försöker se upptagen ut med att pilla med någon gammal mackapär.

"Nå, om Ni inte behöver något annat önskar jag Er lycka till i Ert sökande"

"Förresten, jag förväntar mig att Ni är tillbaka ganska snart, jag betalar Er max 100 krediter var!"

Jaha, här börjar det prutas med en gång. Nyss var det 42 krediter i veckan, nu blir det max 100 på man. Hmmm få se nu, det blir nästan 2,5 veckor och så mycket längre borde väl inte ett sådant här uppdrag ta... Och 100 krediter är ändå ganska så väl betalt.

"Jaha, vad tycker ni andra? Om jag få ge min syn på saken så tycker jag att vi söker upp någon eller några som kan ge oss mer kött på benen.

Översten kanske känner till någon bra zonfararsylta eller liknande där man kan hitta bra folk som känner Frihetens Slätter?"

Vera nickar medhÃ¥llande. - Ja skulle la vilja snacka med dej Översten õm det gick fint?  De é ett par saker jag skõlle behövva innan vi ger õss av.

Hon går fram till honom.

Medans ni är igång och pratar om det så skulle jag med behöva lite saker innan vi ger oss av. Säger Atvigg och går fram till Översten. När han är framme tittar han på Vera och skakar hennes hand.
Var är mitt hyffs? Namnet är Atvigg, trevligt att träffas.

"Visst, fråga på, Vera!"

Fabian fotsätter att verka upptagen. Men lyssnar på vad de andra talar om.

Vera studerar mannen som kommer fram. Sedan vänder sig hon mot Översten.
- Har du sÃ¥ en kan la handla strömspik? Skulle la ha användning för ett par la sÃ¥dana i min ögõnmõgäng. Hennes feta ansikte tittar upp pÃ¥ honom  och studerar honom sÃ¥ noggrant att han blir nervös.

Bertil ägnar en stund till att titta igenom Överstens affär ett tag sedan mumlar han något för sig själv.

"Ja visst. Bara lasta fram den, så ska jag se vilken typ det är. Har Du strömsamlare själv så att du få den att funka eller ska Du ha ett som redan är statiskt?"

Vera tar fram sin ögonförstärkare. - De är la inga stömsamlare här inte... Men kanske man kan la handla de av dej?

"Njae, inga och sälja, så färdigstatistiskt är det som vi ska köra på då."

Översten går bort till ett gammalt skåp och plockar fram en liten fyrkantig tingest.

"Så därnt! Nu ska den fungera! Använd inte den på dagen utan att stänga av den härna grejen.", säger Översten och pekar på en knapp på sidan. Det står något vid den, på forniska.

Vera ler mot honom när han tar fram tingesten. - Du e´la för gõ´ du!

Hon tittar på ögonförbättraren och lyssnar noga. Sen lägger hon ner den i sin specialväska av plastik. Hon rättar sin glasögon och drar sedan handen över sitt strikt kammade hår för att se att allt ligger på plats. När hon vänder sig mot de andra har hon en stram min, vilket gör henne om möjligt ännu fulare och hennes hamsterkinder ser ut som vattenballonger som ska till att explodera.

Fabian letar upp något att sitta på och sitter där och pillar på saker eller rullar tummarna. "Usch vad den där feta saken ska prata mycket. En skitig fottrasa skulle göra sig fint i käften på kärringen."

Översten ler åt Vera. Han verkar vara en karl som gillar stabila donnor.

"Holt! Om Du nu ska jobba för mig så kan jag ju berätta för dig vad det är med din manick."

Han tittar bort mot den vresige mannen.

"Eller vill Du ha ett skäligt pris för den i stället?"

Bertil ger inte mycket väsen från sig utan går från hylla till hylla och bara tittar. Det är ju inte som om han skulle ha råd att betala om han verkligen skulle vilja köpa något.

Den har resan börjar allt bli....obehaglig..otrevlig och...nä fy och usch. Och ingen Marina..och vart är Viktor hans enda sanna vän? Nä Martie gillar inte det här alls. Inte ett dugg. Han försöker göra sig liten i  ena hörnet..han kryper nästan upp i fosterställning...tänder trevande sin pipa och smackar förnöjt och tryggt pÃ¥ den när den ryker igÃ¥ng.

Hans panna är kallsvettig och hans blick stirrig. Den där feta madammen...kan hon inte hålla snattran och den där tjocke fete översten som han träffat förut gillar han...inte heller han är alldelles för högljudd....mysko...och...fet.

Nä han Ã¥tergÃ¥r med att med ena handen röka sin pipa och med den andra pilla i sin mustasch.  Mycket bättre.
This message was last edited by the player at 16:17, Tue 20 Mar 2007.

De som inte är inbegripna i samtalet vandrar omkring i butiken. Det finns verkligen många saker som ingen vet användningsområdet till.

Bertil hittar till exempel en liten rak såg av plastics. Några av de långa tänderna är försvunna, och den är inte särskilt vass.

Fabian rycker till när ha hör sitt namn ropas. Han slinker fram till översten och lutar sig misstänksamt nära och talar tyst.

"Säg mig vad det är för en pryl för den är inte till salu?"

Vera rör sig allt annat än smidigt bort en bit och beundrar sin nya pryl. Hon tittar ingående på den och ler för sig själv. Det är ett av de snedaste och fulaste leende en människa kan göra, synden skulle skrämma spädbarn, men Vera är nöjd.
Hennes plastikmanick hänger sladdrigt vid hennes sida och när hon studerat klart lägger hon ner ögonförbättraren däri. - jaha grabbar och slödder! Då ska vi snart fara iväg på galaj! De ska bli sköj att få se nått annet än det häringa stället ett par timmar.sen längtar man la tebax te slödderbyn igen eftar de. Något som kan tolkas som skratt gnäggas fram och hennes blanka huvud (håret är slickat på henne i en stram knut) hoppar tillsammans med hennes hamsterkinder.

Pryckel står i dörren och den lille gnagaren hoppar nästan av glädje när Vera visar entusiasm för att resa.

Det ska ju bli jätte jättekul! Kom ut till vagnen så åker vi!

Översten tittar förnöjt på den girige Fabian. Han börjar först tala högt, men sänker rösten när han kommer in på intressanta saker.

JA DET HÄR ÄR MINSANN INTRESSANT! En fin tingest.

Bertil tittar fram mellan hyllorna, verkar som om folket äntligen var klara då. Han lämnar sakerna och återgår till de andra. Det är då han för första gången får en god titt på Vera.

Du var mig en ful fan. Tänker han utan att skämmas.

Vera vankar fram, dock smidigare än hon ser ut att vara, och är inte den som väntar pÃ¥ sin tur utan ser till att ge sig själv förtur. Väl ute drar hon ett lättnadens andetag. DÃ¥ var man äntligen ute ur den där girige mÃ¥nglarens trÃ¥nga, stökiga handelsbod. NÃ¥väl, lÃ¥t mig se vad det blir för en skabbig skara snorvalpar nu dÃ¥. Hon stirrar pÃ¥ dem ogenerat ler lite för att verka mjukare. Hon kliar sig pÃ¥ sin mjuka mage och rättar sen kläderna sÃ¥ de ser ordentliga ut igen. Hon fryner pÃ¥ näsan Ã¥t mannen som ser ut som en gnagare. - Ã…h fy fasen... mumlar hon för sig själv och ryser längs ryggraden. SÃ¥dana ”smÃ¥djur” tillhör inte hennes favoriter direkt. dvs. om de inte är grillade och marinerade i vitlök, men att leka med maten. Vera skakar pÃ¥ huvudet Ã¥t sina tankar och gnäggar till lite när hon fÃ¥r ännu en elak tanke om att frÃ¥ga honom vad han vill bli kryddad med.
This message was last edited by the player at 15:57, Thu 22 Mar 2007.

Fabian sneglar mot de övriga i sällskapen så att ingen av dem lyssnade på vad de pratar om. De som verkar vara intresserade av att höra mera ger Fabian en iskall blick. Han vänder sig sedan tillbaka till översten.

"Vet..."

100 krediter!, säger Översten klart och tydligt till Fabian.

Pryckel måste hålla ihop knäna, så roligt tycker han det ska bli att åka. En luden hand sträcks fram mot Vera.

Hurra! Jag heter Pryckel

Vera hoppar till när rÃ¥ttan sticker fram sin tass. Men med en proffsig attityd ler hon sitt fula flin och hÃ¥ller fram en svettig men kall hand mot honom.  - Vera stromf.
- Jaha, undrar om vi kommer iväg idag eller.. Hon stirrar ihärdigt pÃ¥ honom och retar sig pÃ¥ hans pälsklädda ansikte och hans markerade tänder.  han ser verkligen fÃ¥nig ut med de där utstÃ¥ende tänderna. Men lite pälsvÃ¥rd skulle inte skadat! hon drar en hand över sitt strama hÃ¥r. Det börjar bli riktigt fett nu och hÃ¥lls pÃ¥ plats pÃ¥ grund av detta.

Fabian rycker till och tar ett steg tillbaka. Tittar storögt på översten.

"För vaddå?"

Martie reser sig sakta...borstar av sina kläder...rättar till  hatten och ser till att halsduken sitter som den ska....han tittar sig omkring...ler lite nervöst och puffar lite pÃ¥ pipan. SÃ¥ gÃ¥r han med bestämda steg ut till vagnen och sätter sig i ett av dess hörn. Han gillar hörn. Hörn är...bra. Hörn är trygga saker.

Bertil hälsar lite förstrött på Vera när de går ut, lite artig kan han ju också vara.

"Bertil." Presenterar han sig som innan han hoppar upp i vagnen.

"100 krediter för en översättningsfunktion till skrofsmål..."

"Kan jag få titta på den först?"

Översten ler.

Nej du. Det är omöjligt. Den läggs in I din grej. Nå låt bli du. Häng på de andra. Annars åker de utan dig. Kom tillbaka när Du har pengar.

Det är helt utan fientlighet i rösten. Han förstår att Fabian helt enkelt är en fattiglapp.

"vi ses snart igen!"

Fabian sliter åt sig sin manick och kilar ut till de andra.

Eftersom antalet passagerare inte är på stort på får alla plats inne i diligensen. Pryckel har hälsat på var och en. Han hoppar upp på kuskbocken och tittar ner i det stora öppna fönstret som mynnar strax bakom bänken.

"Då åker vi! Det går ju lite långsamt utan Hest men med lite god vilja så hjälper vi ju varandra. Eller hur?"

Han smackar på sin enda fåle och ekipaget sätts i rullning.

Ett stort leende kommer över honom när han tänker på hur trevligt de ska ha.

Hans svans reser sig långsamt och böjer sig åt sidan. Ett plötsligt sprut från under svansfästet duschar alla passagerarna med en söt, myskliknande doft.

- E´ du la inte riktigt redig karl? Morrar Vera. Hon tar en trasa och torkar av sig eller snarare försöker torka av sig. Hon stirrar tjurigt mot honom.

Bertil vet inte riktigt vad han ska tro och hade ekipaget inte redan varit i rullning hade han hoppat av.

"Vad tar du dig till?!" Utbrister han klart högljudt.

Fabian som tidigare har rest med pryckels diligens blir inte förvånad över duschen men ligväl kan man se att Fabian blir rasande men säger ingenting.

"Åh, förlåt, jag kunde inte hålla mig. Men nu känner jag att Ni verkligen är mina vänner, det är därför jag markerar. Och nu kan Ni lukta på varandra och känna samma sak. Vi luktar likadant!"

Bertil rynkar klart på nästan och biter ihop käkarna men säger inget om det hela, men hela hans kroppsspråk berättar vad han egentligen tycker om det hela.

Martie som sutit som i dvala där i sitt hörn tycks först fortsätta med att göra det men så...flyger han upp.slår hatten i taket och är nära att tappa pipan när han börjar skrika. som tur är tycks han dock få några motoriska superkrafter och lyckas fånga den medans han gapar:

"MEN DET VAR DÅ MÖKARNS MÖK! VAd gör du? pissar du...kissar du på oss? MIN HATT! MIN HALSDUK! MIN PIPA! du får välk tänka dig för vart du uträttar dina..ärenden!"

Vera bryter ut i ett kluckande skratt. Mannen med hatten roar henne verkligen. Hennes haka och mage hoppar i takt med hennes skratt. Hon behärskar sig efter någon minut men flinet är klistrat på hennes läppar.

Eh, det kommer liksom bara utav sig själv.

Han fortsätter skämmas ytterligare några minuter innan han sjunger en munter melodi om en näve med frön...

Färden mot Muntermåla går så sakteliga framåt Stenläggningen i Pirit byts mot hjulspår och stenar som plöjer genom barrberfält och andra odlingar.

Efter någon timme stannar vagnen vid ett värdshus.

Geritas Gamla Godingar.

"Hej pÃ¥ er gamla vänner,  vad gör ni här?"

Amos skrattar lite för tyst för sig själv när han ser Pryckel. "Hej min vän, du var mig en liten rÃ¥tta, Hahaha.  Amos heter jag"

Glad att äntligen få vara av vagnen och få lite distans till Pryckel så hoppar han av snabbt. Bertil kände ett stort behov av bad och tittade upp på skylten och hoppades att sådana tjänster fanns inom väggarna.

När han hörde Amos presentera sig vände han sig emot honom och hälsande nickande tillbaka.

"Bertil."

"Hehe, jag är inte alls någon råtta! Och förresten är Du inte speciellt stor själv, eller hur? Tihi"

Pryckel föser in allihop i värdshuset.

"Det är en gammal vän till mig som äger det här stället"
This message was last edited by the player at 12:54, Tue 26 Feb 2008.

När Ni kommer in i värdshuset så visar det sig att Pryckel verkligen inte har fel. Det är verkligen en gammal vän. Jättegammal. Frågan är om någon sett en människa eller mutant som är så gammal och skrynklig. Tyvärr verkar också hygienen hos mannen vara ganska eftersatt. Hans händer ser rena ut, men lukten av honom är ganska stark. Bruna fläckar växer från händerna upp över armarna.

"God dag, mitt namn är Geriatrikas. Får jag bjuda på en fräsch sallad?"

Han försöker inte ens ta Er i hand. Alltför få brukar hälsa tillbaka.
This message was last edited by the GM at 20:43, Tue 26 Feb 2008.

Bertil som är ganska van vid personer från det muterade släktet lyfter inte alltför mycket på ögonbrynen.

"Låter som en bra affär." Säger han glatt.

"Ã…Ã¥h,  det ska bli gott med lite sallad. " Amos bugar sig Ã¥t värdshusvärden och sätter sig genast ner vid ett bord. Han plockar fram en konstig liten borste som han lägger prydligt framför sig pÃ¥ bordet, Amos ler Ã¥t sin vänner och vinkar Ã¥t dom att sätta sig.

"Kom kom, mina vänner,  nu ska det ätas och du Pryckel, det sägs att du kan sjunga? Sjung gärna nÃ¥got för oss. "

Amos tänder är det vitaste och renaste tänder ni någonsin har sett. Dessutom luktar det en svag doft av mint i hans närhet.

Geriatrikas ställe är litet och rejält packat med allsköns figurer. Borden är små och man kan inte sitta mer än 2 vid varje bord.

Bertil får en plats vid ett bord tillsammans med Amos. Amos uppfriskande andedräkt är en fröjd i förhållande till Geriatrikas fräna kroppslukt. Pryckel blir sittandes vid ett annat bord en liten bit bort, och samma sak med övriga i gruppen, alla sitter utspridda i utskänkningsrummet.

Geriatrikas ställer fram en liten pall vid Amos och Bertils bord och en liten tvättbjörn sätter sig där, och huvudet räcker ovanför bordskanten.

Fördelen med att få tre vid bordet är att Geriatrikas direkt ställer fram en liten skål sallad vid var och en.

"Vill Ni ha något drickbart? Och något rejält att äta? Åhladåb? Knasasvål? Diverse kött i ister?"
This message was last edited by the GM at 12:15, Sun 02 Mar 2008.

Lembas sätter sig och börjar genast smaska i sig av salladen.

Diverse kött? Nåja det låter billigt.

"Köttet blir bra"

Han sätter igÃ¥ng att stoppa in  sallad i munnen igen när han tittar upp pÃ¥ de andra mellan tuggorna.

"Hej... tugg, tugg"

Bertil drar skålen med sallad till sig och försöker holla sig omärkbart borta från den stinkande mannen. Vid den direkta frågan tittar han upp och tänker en aning på erbjudande, sen bestämmer han sig.

"Nä... sallad räcker fint."

Epsilon har kommit på efterkälken. Han har nog slumrat till lite under färden och det tar en stund innan han kommit helt till sans igen. Han sätter sig vid ett bord och tittar sig omkring. Det här stället är då rakt inte vad han blivit van vid i Hindenburg. Maten låter inte heller något vidare. "Ja, ge mig ett stadigt glas att dricka. Och sedan kan du ge mig något att äta, något gott!" Det sista sägs med förhoppning i rösten, men samtidigt med tvekan.

"mm en tallrik Knasasvål till mig tack, och husets röda blir bra till det tack.."

Amos plockar fram en liten konstig tub med någon konstig forntext på.
"Det här min vän Bertil är fina grejor, det får dina verktyg i munnen att må bra både före och efter en middag. Fick betala stora pengar för det här men de var det värt. Det sägs att det kallas för Coolgaate"

Amos öppnar tuben och trycker fram lite av dess innehåll som han lägger på den lilla borsten. Frenetiskt börja han borsta sina tänder som genast blir fulla av något vitt lödder och en stark mintdoft lägger sig i lokalen.

Lembas böjer sig fram och tar tuben (om han får för Amos) Han granskar den intresserat och känner och klämmer på den.

"Märkligt! Och lukten, det luktar som stark tokjos, men ändå inte. Fascinerande"

Han lämnar tillbaka den till Amos.

"Kul. Mitt namn är Lembas, är Ni på skattjakt?", han ler mot Amos och Bertil.

Geriatrikas kommer snart tillbaka med önskad mat.

"Diverse kött"

Den bittert fräna doften av den gamle mannens kroppslukt fläktar förbi när han serverar.

"Svål..."

En rykande färsk svålbit ställs ner framför hundens glänsande vita tänder.

Han vänder sig om med sin serveringstallrik och går bort till Epsilon, som sitter framför Pryckel.

"Knasasvål, min herre. En stadig mugg tokjos. Och knapriga skalkar i ister till dig, Pryckel"

"Mmmm, Epsilon. Det här är fantastiskt, men man får äta upp brödet innan det sugit upp för mycket ister. Annars blir det inte så knaprigt"

Gnagartänderna gnager på bitarna och istret flyter utmed läpparna på Pryckel och fastnar i päls och morrhår.

"Knasasvålen är fin den också, säger folk som gillar svål"

Pryckel smaskar glatt i sig av den myckna sörjan. En liten mage får inte plats med så mycket, men hans kinder får plats med mer.

"Bra ph-ör pä-ph-lsen ock-ph-så"

Lembas tittar undrande på köttet, men bestämmer sig för att inte fundera något närmare på vad de egentligen har sitt ursprung från. Svansen tror han visserligen är en knasaknorr, men öronen kan vara en fåle, eller något annat dumdjur. Nåja, med rejält med kryddor så funkar ju det här också...

"Och Du är inte från Pirit, eller hur, herr...", frågar han Bertil.
This message was last edited by the player at 18:52, Tue 04 Mar 2008.

Beril äter i tysthet utan att lägga för mycket tanke på de andra. Maten smakade faktiskt bättre än vad han först hade förväntat sig utan var en klar positiv erfarenhet.

Till en början verkar Bertil inte höra Lembas men så tuggar han ut, torkar sig om munnen och lägger ner besticken.

"Ja e fraun omraudet rount Pirit. Å du sjäelv?" Säger han med sin vanliga utpräglade dialekt.

Glömde visst prata i dialekt där ett tag... så nu e det fixat.

Lembas får en liten ryckning i nosen när Bertil svarar.

"Jo, jag med. Utanför Pirit..."

Han tittar åt lite olika håll innan han fortsätter.

"En bra bit utanför. Nästan aldrig inne i Piri...t"

Han börjar skyffla in kött i munnen igen.

Epsilon mumlar lite som svar till Pryckels kommentarer om maten. Han slevar i sit lite med ganska stelt ansiktsuttryck och sköljer ner med stora klunkar av tokjosen. När han fått i sig tillräckligt för att vara mätt skjuter han tallriken ifrån sig och lutar sig tillbaka. Han tar sig en titt runt om för att se hur det går för de andra i ressällskapet.

"Mmmm, så gott. Å så mysigt..."

Pryckel trivs på Geriatrikas trånga värdshus när han får vara nära så många.

Epsilon lutar sig bakåt och ser över folkhopen i värdshuset.

Fabian sitter surt och tittar på hela stället. Han verkar inte ett dugg nöjd med att det tar så lång tid för alla att äta.
Atvigg äter under tystnad.
Veras gälla röst hörs alltför ofta över resten av sorlet.
Martmardigan tittar misstänksamt på maten han har på sin tallrik och plockar upp en bit då och då och låter den komma in i munnen. Eftertänksamt käkar han då upp den.

"Ojoj. Det här gav resultat direkt..."

Lembas skruvar lite på sig.

"Jag tror jag såg ett dass här utanför. Kommer snart igen"

Han tar sin jacka och nickar åt Amos och Bertil och kilar ut.

Ut från ett bakre rum i värdshuset kliver en man.

"Tack Geriatrikas. Det var verkligen vänligt av er att låna mig skrivdonen. Om ni ville vara så snäll att sända det här brevet med nästa postiljon till Hindenburg, så kommer mina finansiärer se till att ni får ersättning för de varor och tjänster jag konsumerat hos er. Verkligen tråkigt att hamna i denna prekära... ehe... ekonomiska situation. Tack än en gång, nu måste jag verkligen försöka ta mig till min välbetalda tjänst... ehe... i Pirit snarast och på billigaste sätt. Vad kan du föreslå mig?"

Viljam Dressman lämnar över ett brev till Geriatrikas och verkar göra sig redo för att ge sig av. Han tar vinterrocken som han haft hängande över armvecket och drar den på sig. Sedan hejdar han sig. Öppnar attachéväskan och rättar till innehållet och ger Geriatrikas ett färgat föremål.

"Varsågod, Geriatrikas. En gåva. Det är ett fornsmycke att bära kring armen. Ge den till er fru... eller nån."

Viljam tittar misstänksamt på klientelet i värdshuset och gör sig redo att gå. Han tar tag i dörrhandtaget, men ångrar sig sedan.

Han vänder sig mot Bertil och frågar:

"Ursäkta mig min Herre, har Ni möjligen ett fickur och kan förtälja mig tiden? Jag måste ha... ehe... åkt ifrån mitt fickur... eller tappat det."

Säger han och tittar ned på golvet som om hans fickur skulle ligga där.

Geriatrikas tittar på Viljam med en irriterad min.

"Om det inte är så, så blir det disken nästa gång Ni kommer hit. INNAN Ni får mat...", säger han medan han böjer sig fram mot Viljam och fullkomligt släpper lös alla dofter av gamla veck och kvarglömda hudavlagringar och svett mellan dessa. Den osedvanligt dåliga andedräkten, fylld av lukt av oborstade tänder och varigt tandkött, slår emot Viljam, och för den delen också Bertil.

Bertil tittar över Viljams axel och mot dörren som om han blev störd av något innan han väder sin blick på mannen.

"En tickare? Nää en sånn ha ja inté." Han tittar på de andra i sällskapet ifall någon av dem skulle ha en.

Epsilon betraktar den välklädde som kommit in. Han rör inte så mycket som en min, men han försöker lyssna lite på samtalet.

Hmmm, verkar lite skumt det här... Postiljon till Hindenburg... Finansiärer där... Välbetalt jobb i Pirit... Hmmm det verkar ju inte riktigt så om det blivit till att diska.

Haha, jag kommer att tänka på den där gången Olvars slynglar levt jäkel på krogarna hemma i Hindenburg utan ett rött öre att stoltsera med och jag fick läxa upp dem. Men men, man skall väl inte döma på förhand. Jag är ju inte hemma nu, så jag skall nog bara ta det lilla lugna här...

Epsilon blir lite smått nostalgisk där han sitter och tänker för sig själv och håller koll på vad som händer.

När nu Epsilon slappnar av går Geriatrikas intill honom.

"Jaha, någonting annat?"

"He ehe... " säger Viljam och tar några steg mot ett fönster. Han gläntar försiktigt på gardinen, kikar ut och blickar upp mot himlen.

"Undrar vad det blir för väder..." muttrar han för sig själv samtidigt som han för in handen innanför rocken och vänder ryggen till. Hans huvud far hastigt upp och man hör ett kort "Sörpel". Viljam vänder sig om och stoppar in något innanför rocken igen. Med ett krystat leende säger han, "Det verkar bli sol!" Han tar av sig rocken, hänger den över en stol och sätter sig vid ett bord.

Pryckel smackar belåtet med munnen. Hans kindpåsar är fyllda till bredden, men tallriken är i alla fall tom.

"Snart tillbaka.", säger han till Epsilon. "Det trycker på!" säger han och petar på sina kinder.
This message was last edited by the player at 15:57, Fri 07 Mar 2008.

Bertil tittar frågande på Pryckel och återvände sedan till sin egen mat som han åt med stor aptit.

"Så ni reser också, ehe? Får man fråga vart och om ni vet om vägen är lätt framkommlig."

Viljam tittar menande ned på sina finskor.

"Jag reser helst i vagn, men det har blivit en lång, eländig prommenera hit... Vad är senaste... ehe... nytt från Pirit. Har ni varit där nyligen? Hänt något... ehe... ovanligt?"

Frågan blir hängande i luften.

"Ovanlitt? De ved ja inte om ja kan säja... Du får fråga Pryckel, han e den såm reser åmkring mäst." Svarar Bertil.

Epsilon stirrar lite på Geriatrikas innan han svarar på frågan om han skall ha något mer. "En bägare till av den här drickan! svarar han innan han sveper i sig det sista i två stora klunkar och ställer ner den tömda bägaren med en mindre smäll i bordet.

"Den lilla... ehe... lämmeln?! Reser han omkring? Det kanske... ehe... inte är så ovanligt att lämmlar reser. Ja, så som man skulle kunna tro iallafall. I Hindenbu... I den här boken..."

Viljam tar fram en bok ifrån sin attacheväska och håller upp den mellan tummen och pekfingret som en 'predikant'.

"...så är det en som heter Semlan Moler. Hon reste tydligen mycket. Ehe..."
This message was last edited by the player at 17:38, Tue 11 Mar 2008.

"Ingen ja ha hört åm." Svarar Bertil och äter upp den sista av maten. "De va gått... Så var e du påväg då?" Frågar han Viljam.

"Jag skulle till... hmm, Pirit, men mitt resesällskap... ehe... tog en annan väg och lämnade mig eftersläntandes. Jag tror... ehe... jag tror... Jo! Jag tror jag tog fel riktning i nån korsning, för det skulle inte ha varit så... ehe... långt till... Hmm. Pirit."

Viljam ser väldigt konfunderad ut.

Han lägger tillbaks boken i attacheväskan. Tittar ned på sina finskor och putsar bort en fläck från dem genom att gnugga foten mot benet.

"Reser ni också ensam, Herr..." frågar han Bertil med ett tillgjort, överdrivet leende.

"Nä, ja reser me Pryckel och hans vagn." Med tanke på Viljams tvekande berättelse så tycker Bertil att det verkar som om han håller vissa saker inne. Dock inget han uttrycker utåt.

Geriatrikas återkommer med mer dricka till Epsilon.

Epsilon har en stund över där han ser Bertil och Viljam språkas vid om resandet.

Sorlet är trevligt, och alla runt omkring har öppnat upp efter att drickandet har tilltagit. Det verkar som om alla pratar med någon annan.

Det mesta klientelet verkar vara gumsemän och druvklotsodlare från trakten. Men en och annan resande är här också. Totalt kanske det finns 25 personer här eller något sådant.

Pryckel och Lembas har inte kommit tillbaka ännu, de har varit ute några minuter.

"En vagn! Precis vad mina fötter behöver. Behöver ni resesällskap? Jag kan läsa ur min bok för er. Står den där ute?" säger Viljam till Bertil.

Viljam reser sig utan att invänta något riktigt svar från Bertil. Fumlar med attacheväskan och vinterrocken. Stapplar stelt till fönstret igen, gläntar på gardinen och tittar ut. Han har helt tappat fokus på folket i lokalen.

"Du hörde det med?" Muttrar Bertil och gör Viljam sällskap vid fönstret.

Viljam och Bertil tittar ut genom fönstret och ser ett stort rökmoln som kommer närmare över fältet.

De ser också Lembas gå mot Pryckels vagn. Tvättbjörnen har en blänkande stor fornkniv som han har höjt.

Ni ser Pryckel titta in i sin vagn. Han rycker en smula. Inga tecken på att någon strid har utspelat sig utanför.

"Det blir visst oväder iallafall" säger Viljam och stirrar skräckslaget på Bertil.

Förbryllad skyndar sig Bertil ut genom dörren, vad var det som pågick egentligen?

Viljam tvekar men efter några ögonblick följer han efter Bertil mot dörren. Bertil försvinner ut och när dörren glider igen, stoppar Viljam den med foten. Han den glipa lagom mycket för att kunna se ut. Viljam tar en snabb titt runt i lokalen för att se om någon av de halvdruckna gästerna lägger märke till Bertils skyndsamma sorti.

Bertil rusar ut genom dörren och ut på vägen utanför. När dörren är helt öppen hörs ett mullrande utanför men dörren går igen snabbt, men bara nästan eftersom Dressman har foten där.

Viljam tappar hakan men avvaktar. Han behöver den där vagnen så illa mycket. Sulan på skorna är nästan helt nedsliten efter allt promenerande. Bertil verkade ju hygglig, men vem är den där som hugger med kniven egentligen?!

Bertil verkar helt överraskad över angreppet och gör till synes inget att försöka avvärja det.

"Du skulle inte ha kommit hit!"

Lembas rusar mot Bertil med kniven. Han hugger honom med ett brutalt hugg i höften.

Bertil försöker hoppa undan Lembas hugg, men har inte en chans. Hugget går djupt in i Bertils övre lår, och smärtan är fruktansvärd.

Lembas ser inte ut som om detta var det sista hugget han skulle göra idag!


Det mullrande ljudet utifrån blir allt högre.

Förvirrad och nästan förblindad av smärtan i hans ben verkar Bertil fortfarande inte göra något utan tar sig bara för benet och lyckas bara med nöd och näppe hålla sig stående.

När striden utbryter ser Pryckel detta. Han sitter i sin vagn och sätter händerna för kinderna och skriker.

"Iiiiiiiiih"

Viljam drar sin Derringer .45S som han har nedstoppad i byxlinningen bak vid ryggslutet. Han rusar ut mot Lembas och Bertil. Han riktar pistolen mot Lembas och skriker:

"STOPP! Nu räcker det. Släpp knajfen och rör inte så mycket som en fena, för då smäller pickadållen av! Den där vagnen är inte stor nog om inte jag får plats i den. Och jag tror minsann det är läge att bege sig av omedelbums. "

Viljam nickar mot dammolnet och oväsendet.
This message was last edited by the player at 11:49, Sun 16 Mar 2008.

Amos som har ägnat den mesta tiden åt att äta och borsta tänderna kommer utflygande med sin hagelbrakare i högsta hugg.

"Vad är det som händer ??  Lembas lägg ner kniven nu, annars blir du pastej. Grrr grr morr grrrr"

Amos har spänt båda hanarna på sitt vapen och siktar på Lembas. Han ser verkligen ut att mena allvar.

Med sin stora vinterrock vikt över armen stapplar Viljam på stela ben ur vägen för hagelbrakaren. Plötsligt börjar han greja frenetiskt med Derringern.

Sunk också, tänker han. Jag glömde ladda!

När Amos rusar iväg sitter Epsilon kvar ett par sekunder innan han också går ut, Något värdigare.

Så snart han kommer ut ser han till att ha vapen uppe om det behövs.

När Amos rusar ut med höjda pipor avslutar Lembas sin blodiga attack mot Bertil. Han släpper kniven, och håller händerna avväpnande i luften.

Han ler lite snett.

"Så så... Det var väl inte så farligt? Lägg nu ner Era vapen på marken, så blir det nog inte några problem"

Han gör en liten knyck med huvudet mot fordonen som i full fart kommer farande.
This message was last edited by the player at 12:11, Mon 17 Mar 2008.

Dånet från motorerna på de stora fornkärrorna gör sig alldeles för påminnt. Ingen kan undgå att se de 6-8 fornfordonen med brölande motorer komma allt närmare. Figurer på fordonen kan urskiljas och de har alla upptänkliga typer av rustningar och vapen. Avståndet är fortfarande för stort för att kunna se någon närmare.

Inom en halv minut kommer de att vara framme vid Geriatrikas' lilla ställe!

"Iiiiiiih"

Pryckel klättrar målmedvetet upp på kuskbocken till sin fina fina vagn.

Viljam är inte sen att slinka fram och ta sig upp på vagnen. Derringern stoppar han tillbaks innanför byxorna vid ryggslutet.

Bertil flyttar sig snabbt bort från Lembas och haltar bort till Pryckels vagn klart övertygad om att den är med den som han kan ta sig snabbt därifrån med. Han sätter sig väl på samma plats han hade innan.

Epsilon har kommit ut med långsamma men världsvana steg. Han harklar sig och tittar på vad som händer där ute. Vad striden hanlat om finns ingen förklaring till.

"Vad i hela Hisingen händer här?" kläcker han ur sig med barsk stämma. Han tittar frågande på Lembas som börjar sträcka händerna mot skyn. Han flög på Bertil, sedan detta...

När brölet från fordonen hörs rör han inte en min utan plockar lugnt fram sin .45 pistol och sin forntida repeteringsskjutar och kollar snabbt så de är laddade och färdiga att använda. Sedan stoppar han tillbaka dem, dock beredd att dra dem om det skulle bli nödvändigt. Han går och ställer sig bredvid Pryckels vagn, bredbent och med händerna i sidorna.

Bertil och Viljam tar sig in i "dilishänsen"

Pryckel smiskar på sin enda fåle.

"Hoppla pålle!"

Genast börjar vagnen rulla när dumdjuret börjar dra.

Han vill verkligen inte att hans fina vagn blir marodörers byte.
This message was last edited by the player at 10:06, Tue 18 Mar 2008.

"Ã…Ã¥h fegisar,  vÃ¥gar inte ta en strid.. Grr, nÃ¥ja!"

Amos stoppar ner sin pickadoll och tar några snabba skutt efter Pryckels vagn. Han greppar Pryckels långa svans och häver sig upp på taket.

"Kör Pryckel kööör"

Även Epsilon noterar att vagnen rullar iväg. Han funderar några ögonblick på om han skall stå kvar och möta de anstormande foronden som en man. Han bestämmer sig dock för att häva sig upp på Pryckels vagn. Han rusar efter den och försöker ta sig upp.

Amos sträcker sig efter Epsilon som kommer springande.  "Ta tag i min hand ungen man. Nu blire Ã¥ka av.."

Alla tar sig upp i diligensen utan några problem.

Pryckels vagn ökar upp hastigheten men förtvivlat långsamt. Vagnen är ju byggd för två fålar, men i Pryckels fall så är han hopplöst beroende av sin vän, Hest Hof. Samme Hest som irriterad bestämde sig för att vandra tillbaka till Hindenburg senast de besökte ett värdshus.

Nu, mer än någon gång tidigare, saknas kraften.

När Pryckels vagn rullar som fortast, så skulle det ändå gå fortare att jogga vid sidan om vagnen i stället.

Glädjande nog, så stannar marodörerna runt Geriatrikas mathak.

Mängder med underligt klädda typer hoppar ur sina fordon och börjar vråla och svänga med vapen kring byggnaden.

OOC: Ni är drygt hundra meter från stället.
Pryckel sitter på kuskbocken, Bertil på sin plats inne i diligensen, tillsammans med Viljam. Amos sitter på taket med Epsilon och bagaget.
This message was last edited by the GM at 08:54, Wed 19 Mar 2008.

Viljam stelnar förskräckt till.

"Brevet!" utbrister han högt i falsett.

Bertil vänder sig emot Viljam och frågar.

"Vicke brev?"

"Brevet jag gav Geriatrikas. Det... ehe... det kanske är bäst jag... jo, det kanske är bäst jag själv tar det till postiljonen. Geriatrikas har... ehe... han har nog fullt upp med serveringen och kanske inte... ehe... hinner posta det."

Viljam trummar nervöst med fingrarna mot vinterrocken. Hans ena hand tvekar att slinka in i rockens fickor, men stannar på ovansidan av rocken.

"Om vi bara kan slinka in och hämta brevet så... ehe... vore det lämpligt. Det är mycket viktigt att mina finansiärer i Hindenburg får brevet i rätt tid. Ehe... Det är mycket viktigt."

Epsilon lyssnar på diskussionen om brevet. "Jo, skall det till postiljonen så är det nog bäst att få tag i det fort som attan! Det dröjer nog inte länge innan mathaket där borta är jämnat med marken. Detsamma gäller nog alla som är i närheten av stället..."

Skottlossning hörs bakifrån. De som tittar bakåt mot restaurangen ser att huset sätts i brand varefter ytterligare Skottlossning hörs.

Vad som än händer därborta så är det inte något snällt...

Ojojoj.

Det var nära ögat. Om vi varit kvar hade det inte varit roligt.

Han saktar ner en smula om nu det är möjligt och hans lilla gnagarhjärta lugnar sig.
This message was last edited by the player at 15:18, Fri 21 Mar 2008.

Viljam sätter sig chockat tillrätta i vagnen och stirrar ned på sina skor. Han slipper gå. Han slipper brinna inne. Det kunde ha varit så mycket värre. Han sänder en tanke till den generöse värdshusvärden och skäms över sin usla flykt. Hoppas hans död var snabb och smärtfri.

"Nu får den här kärran sätta rejäl fart! Annars får vi att göra här. De där två fordonen kommer efter oss!" säger Epsilon och pekar på två fordon som stannat borta vid värdshuset. Lembas har precis pekat ut vagnen vår lilla grupp färdas med och vi verkar helt klart vara målet för dem. Epsilon plockar fram sin skarprättarpistol och gör sig beredd att skjuta.

"Varfö va de dä... juret efte dej Pryckel... fö'låd vale av ord..." Frågar Bertil gnagaren.

"Usch den där Lembas var en ful fisk, undra vad han har för plan.?" 

Amos svingar sig in i kupén, han tycker det känns lite farligt att sitta på taket nu. Han gör sig beredd på strid och plockar åter igen upp sin Hagelbrakare.

"Hur gick det med benet Bertil?"

"Följer de efter? Eeeeh..."

Pryckel smiskar på sin fåle igen. Hastigheten blir bara en liten smula bättre, en hästkraft till hade verkligen behövts.

Hans nyligen så lugna morrhår börjar nu rycka lite mer okontrollerat och han vänder sig bakåt för att se sina förföljare.

Amos har inga problem att dyka in i kupén och lämna Epsilon ensam med Pryckel utan annat skydd än bagage.

Fålen kämpar med sin last. Hjulen verkar snurra ganska fritt, det är 'bara' den tunga vagnen som är problemet.

Alla ser att Geriatrikas hus nu står i lågor trots att vagnen nu är långt bort från huset. Inga skogar skymmer sikten här på slätterna i söder.

Vad värre är, de små kullar och buskar som finns här, har inte en möjlighet att skyla vagnen, inte ens deras passagerare (förutom möjligen de små Pryckel och Amos)

Motorerna på marodörernas fordon ylar i falsett när de rusar närmare och närmare mot vagnen.

Epsilon har fullt jobb med att hålla koll bakåt, men övriga i och på vagnen ser när de befinner sig uppe på en låg kulle vad som snarast ser ut som en skog av stora blad. De befinner sig dock många hundra meter fram.


This message was last edited by the GM at 09:23, Mon 24 Mar 2008.

"Det går ju fortare att gå än att åka med den här vagnen" utbrister Viljam i falsett. "Kan ingen skjuta på?!"

"Inte bästast... får kålla de sen." Svarar han.

Bertil flyttar fram sig i vagnen och upp till Pryckel.

"Sett kurs mot barrberfältet dä kan vi jömma åss åm vi ha tur." Säger han och pekar på området med växter.
This message was last edited by the player at 17:39, Mon 24 Mar 2008.

Viljam sticker in handen i sin vinterrock och tar fram två patroner som han stoppar i sin vänstra västficka. Ytterligare en parton tas fram och Viljam försöker få in den i loppet på sin Derringer, men sätter den till en början bakochfram.

"EHE!" stönar Viljam med ett snett leende när han äntligen får i patronen.

"Vem var det där glasögonprydda... ehe... djuret med kniven egentligen? Är han någon som... ehe... förföljt er?"

Pryckel manar på sin kära vagn. Nerförsbacken gör att hastigheten åtminstone ökar något, men det är ingenting emot hastigheten hos fordonen bakom.

När hundratals meter fortfarande är kvar fram till barrberna frustar fålen alltmer under sitt ansträngande arbete.

Motorljuden som har varit dämpade sedan vagnen började sin bana i nerförsbacken blir i ett slag mycket högre när de två fordonen i full karriär flyger över krönet.

Det är nu möjligt att urskilja detaljer på motormonstren. Den ena är ett ganska lågt fordon med rejält tilltagna hjul, av vad som ser ut att vara plastics, men med långa spikar som sticker ut från dem. Den låga bilen har metallgaller som täcker alla fönster. Framför passagerarplatsen finns en märklig tingest monterad. Det torde vara flera skarprättargevär som är monterade tillsammans, med små rep som leder in i bilen. Ett par bara armar kan skymtas genom framrutan genom hålet som är gjort för att få en chans att sikta ordentligt.

Bredvid kommer en betydligt större, smutsbrun bil. Den har 4 hjul, och ett flak. På flaket står det monterat en forntida jättebössa. En man klädd i läderkläder och färgglada fjädrar sitter bakom jättebössan, klar att smälla av.

"Vi kommer aldrig undan! Skjut mot förarna om ni får chansen och fri sikt. Vi måste slå ut de här mökarns kräken!"

Epsilon ryter till. Han har tappat tilltron till att Pryckels vagn skall lyckas ta dem i säkerhet. Det går alldeles för sakta. Det blir till att ta strid och bekämpa marodörerna som kommer farande efter dem.

Bertil tittar oroligt bakåt emot förföljarna. Han sätter sig ner och avvaktar anfallet.

Viljam hänger sig ut med halva kroppen genom fönstret på Diligensen och försöker ta sikte med pickadollen. Armen far fram och tillbaks pga den skumpiga färden.

Det här är nästan som i boken jag läst, när Semlan ska till att skaka av sig Bråns plåtautomater. Undrar om det är den här som är avtryckaren? tänker han tätt följd av en ryckig reflex i pekfingret.

"Haha, det här är ett jobb för min hagelbrakare!"

Amos vita tänder glittrar i solen. Han tittar ut genom fönstret och väntar med att skjuta tills det finns en bra chans att träffa.

Fordonen kommer allt närmare, och snart är de inte mer än ett tjugotal meter bakom vagnen. Det är fortfarande en väldigt god bit kvar till barrberna. Vagnen är verkligen långsam.

Pryckel smiskar nervöst på sin fåle vars tunga hänger långt utanför tänderna av ansträngningen.

Viljams lilla pistol är inte lätt att sikta med, eller är det så att han helt enkelt inte är van vid att vara en skytt?

Bertil vilar, men tittar ut genom fönstret.

Epsilon siktar noggrannt med sin pistol. Han är målmedveten.

Amos balanserar enkelt i gungningarna.

Vapnen på bilarna riktas mot Er.

OOC: Om någon vill skjuta, säg vilket avstånd Ni skjuter från, och slå slaget.

Bertil reser sig upp och tittar ut genom fönstret för att få en bättre bild av deras förföljare.

Viljams arm flaxar än hit än dit. Han försöker blunda med ena ögat och sikta in sig riktigt ordentligt, men vet inte vilket öga han ska blunda på. Viljam blundar med båda ögonen och bränner av ett skott någonstans i riktinig mot motormarodörernas fordon. Avståndet till dem är säkert 50 m eller mer. Skottet verkar åtminstonde ha gått i någotsånär rätt riktning.

Viljam häver sig in i vagnen igen och man ser tydligt extasen i hans uppspärrade ögon och de fuktiga svettpärlorna på hans överläpp. Han bryter upp Derringerns hane och skakar ut en rykande hylsa. Vagnen fylls av ljuv krutröksdoft. Samtidigt bränner han sig på den varma pipan och tappar pistolen på vagnens golv.
This message was last edited by the player at 14:37, Sun 30 Mar 2008.

Epsilon är beredd att skjuta. Han kommer att avvakta tills någon fordon kommer närmare. Ingen idé att slösa på skott innan han har hög chans att träffa. Han andas djupt och långsamt för att behålla sitt lugn...

Viljam far ned på vagnens golv och försöker få tag på sin Derringer.

"Ehe... Nedrans, nedrans..." stönar Viljam.

"Grr, Hagelbrakare är till för närstrid. inte skjuta pÃ¥ järnfordon.  NÃ¥gon som kan nÃ¥got om dessa järnmonster och kan säga dess svagheter?"

Amos siktar in sig men avvaktar de andras svar.

Epsilon och Amos väntar in marodörerna, men det är raka motsatsen till Viljam. Den största skadan derringern gör är dock att krutröken kommer in i Viljams näsa.

Amos hinner inte få något svar på om stålet har några svagheter.

De båda fordonen rusar sina motorer och hinner lätt ifatt den långsamma vagnen.

Klasen med skarprättare från den låga bilen riktas upp mot Pryckels vagn.

KABADANG!!!

Det smattrar till i Pryckels vagn när 4 av de 8 skarprättargevären avlossas samtidigt. En gulaktig ring i uppblåsbar plastics med ett huvud som ser ut som en ung Kalle Kvack (Anka extraordinär, i Hindenburg) blir brutalt genompepprad och flyger iväg framför vagnen innan den snabbt får slut på luft och singlar ner under fålens hovar. En av Pryckels utsmyckningar har gått åt fanders. Alla skattar sig lyckliga för att de inte var ivägen för den.

Den smutsbruna bilen rycker till och kommer bort några meter från vagnen. Men svänger igen närmare.

Vad värre är att den smutsbruna bilens storkanon är välsiktad. 3 snabba skott från fornpjäsen ger ifrån sig ett förfärligt dån.
Den första kulan slår in i en diligensen, nästa precis bakom Pryckel, den andra strax framför Amos och smask! Ett stort hål i Pryckels vänstra arm slår den sönder och samman, så den hänger slapp vid sidan. Pryckel själv håller nästan på att flyga baklänges av kraften, men i stället så går hans spröda arm av.

Bertil gör sitt bästa att hålla sig på plats men fortsätter titta bakåt på deras angripare.

Viljam stelnar till där han står på knä i vagnen när kulorna börjar hagla. Han tittar upp med den lilla Derringern i sin hand och säger:

"Jag fann den!" samtidigt som han famlar efter en patron från västfickan. Laddningen går i slow motion, men när patronen är i läge har Viljam fått något iskallt i blicken.


Han sticker ut halva kroppen genom vagnens fönsteröppning igen och bränner snabbt av ett skott mot motormarodörerna. Skottet går högt, högt, högt. Är det några fåglar i luften lär de ducka.


Viljam drar sig in i vagnen igen och börjar ladda nästa patron.

Epsilon reagerar när kulorna viner. Han trycker i rödglödgat raseri av sin skarprättarpistol mot fordonet men missar knappt. Han blick är svart av hat efter att ha sett vad den försvarslöse lille Pryckel råkar ut för. Han svär högt över sin miss, och börjar direkt fingra efter en ny patron.

Amos tar stöd och trycker av sin Hagelbrakare mot fordonet. "BAM,BAM" Han dyker sedan in i vagnen och laddar om.

Med ett fast grepp om dörröppningen i vagnen pepprar Amos av båda patronerna i sin bössa. Det första smattrar bara i plåten, men det andra blåser ett stort hål i skyddet som täcker vindrutan så att det viker sig upp över taket och blottar föraren där innanför. Han blöder något, troligen på grund av att några av kulorna har letat sig hela vägen innanför skyddet. Det andra skottet får Amos att tappat taget och flyga in i väggen på andra sidan vagnen, bara på grund av rekylen i hans avsågade vapen.

Epsilon siktar och skjuter av ett skott som träffar föraren i den smutsbruna bilen. Det märkliga är dock att det ser ut som om han är panikslagen eller liknande, eftersom han sitter och håller krampaktigt i ratten. Han gör inga ansatser att ta sig för armen där Epsilon träffade.

Skottet som Viljam avfyrar hade lika gärna kunnat varit siktad mot den stora osten i skyn, med samma resultat.
Kabang!!! avfyras skarprättarorgeln och alla kulorna gör att en tidare stabila flank, nu avslutade livet för dörren på diligensen. DEn hängde på 50% chans att se. Frågan är om de ska börja med flankerna igen.

Viljam stirrar imponerat på Amos och hans hagelbrakare, som det verkar vara rejält tryck i.

Bertil sticker in huvudet ett kort ögonblick när dörren försvinner och han tittar åt Viljams håll innan han sticker ut den igen.

Viljam lägger ned pickadollen på sätet och tar upp sin tjocka vinterrock. Han plockar fram två nya patroner och stoppar i vänstra västfickan. Sedan vänder han ryggen till och grejar lite extra med rocken. Huvudet far upp på honom och man hör ett *surpel* och sedan det karaktäristiska ljudet av en dämpad rapning.

"Hehe, Den svärmen sved, Tur för mig att det var en vägg här bakom. " Amos plockar ut de 2 rykande patronerna och ersätter med nya.

"Pryckel hur mår du?"

Något har hänt med Pryckel. Den vänliga gnagaren har släppt tömmarna till fålen och i stället har han vansinnigt uppspärrade ögon och en gapande mun som snart byter till ett galet leende. Någonting har knäppt till i hans skalle, han ser ut att kunna hoppa på vilket fordon som helst och bita ihjäl det!

Den smutsbruna bilen börjar glida ifrån igen, men skytten på dess flak är långt ifrån overksam. TA-TA-TA öronbedövande skott hörs från kanonen. Även om man försöker så förstår man att det inte går att ducka från dessa kulor. Om ett skott kommer mot en, så är man träffad, vare sig man har en diligensvägg framför sig eller inte.

Ett ilsket fräsande hörs från den första kulan som försvinner över huvudet på allihop. Skott nummer två kommer direkt efter och träffar en av hörnstolparna som vagnen är uppbyggd av, och trasar sönder den helt. Hela överdelen av diligensen släpper några centimeter. Det tredje skottet träffar. Återigen är det Pryckel som står ivägen för den ursinniga kraften från kulan. Den träffar högt i låret och medan den trasar sönder hans lår flyger den lille gynnaren som en pellevante bakåt och ner på marken. Oturligt nog landar han rakt framför ett av de stora hjulen, men troligen var han död redan tidigare. Eftersom huvudet nu skiljs från kroppen är han definitivt död.

Klick hörs från bössan när en kula fastnar i loppet. Om bara det hänt sekunden tidigare!

Den smutsbruna bilen svänger av från diligensen och skytten på flaket ser bekymrad ut. Med rätta. Föraren gör inga försök att korrigera kursändringen vilket gör att den plöjer ner med ena framhjulet i ett hål och flyger upp i luften i en roll. Det rör sig som i slowmotion och faller ner med taket och flaket före, rakt ner i jorden.

Den låga bilen bredvid gör sitt bästa för att komma i bra position för att skjuta igen.

Snart är diligensen framme vid barrberna, MEN, det finns inte längre någon förare, och hela vagnen känns en smula instabil efter den senaste träffen. Att köra förarlöst kan vara farligt...

"Nå-en såm ved hu man kö denna?" Hojtar Bertil till när han ser Pryckel dö högst otrevligt, själv stannar han dock kvar på sin plats och håller utkik... till sin glädje försvinner en av förföljarna i alla fall.

"Blam Blam" Amos skickar åter igen iväg två svärmar mot föraren i järnmonstret. Kraften i vapnet gör att Amos måste slå några frivolter för att återfå balansen.

"AAArg, jag kan inte styra en sådan kärra, och Pryckel ser ut att har gjort sitt. Jag försöker om igen annan kan?"

"Få stopp på vagnen så... ehe. Vi lämnar vagnen och springer till fots. Om vi tappar bort varann i Barrberfältet så... ehe... så löser det sig senare. Spring allt ni kan!"

Tusan också, tänker Viljam. Jag som snart har hål i skosulan. Han tittar ut mot fordonen och darrar med sin lilla Derringer.

BLAM BLAM, lät det ur Amos bössa när han åter pepprade loss mot den kvarvarande marodören. Bilen var dock bättre bepansrad än den andra och han var inte säker på att det alls hade träffat, även om den tjocka, rostiga plåten hade blivit glansig och fin av den kraftfulla blästringen.

Gruppen låg dock som ett sammelsurium inne i kupén av diligensen efter att Amos hade gått loss med bössan och studsat runt bland väggarna. Det gjorde att alla låg och tryckte därinne. Utom Epsilon som förhållandevist lugnt såg till att skjuta tillbaka mot marodören

Faktumet att Pryckel inte längre satt på kuskbocken oroade plötsligt allihop. Knappt hade de börjat fundera förrän de kände att diligensen hade tappat sin mesta stabilitet. Fålen galopperade på och försökte förtvivlat komma undan det forntida plåtmonstret.

KA-BOOM!!!

En smäll högre än något de någonsin hört kastade plötsligt den kvarvarande bilen upp i luften säkert en meter i ett eldmoln. Direkt efter hördes ett ljud av repeterande kulor. TATATATATATATATATATA. Kulorna slog in i den redan svårt sargade plåtbilen och kulorna flög också och träffade diligensen. Lyckligt nog utan att skada gruppen än så länge! Det sorgliga är att skyttarna kommer från platsen de är på väg till, barrberna!

Ingen i gruppen har ännu hunnit försöka ta sig till kuskbocken.

Epsilon som tvärtemot sitt vanliga jag varit overksam en stund samlar sig när kulorna viner och slår in i fordonet. Han svär högljutt åt förföljarna när stackars Pryckel dödas. Fordonet är förarlöst! Han stoppar undan sin pistol och försöker klättra fram till kuskbocken under diligensens vilda och skumpiga färd. Han har aldrig styrt en sådan förr, men något måste han väl kunna göra om han får tag i tömmarna.

Bertil är kluven, ingen verkar försöka ta över fordonet men samtidigt vet han själv att detta är något han inte behärskar. Till sin glädje ser han dock att Epsilon tar steget och Bertil fortsätter... titta ut genom fönstret.

Jämmer och elände! Viljam kryper apatiskt ihop bland nedfallna väskor på dilligensens golv. Han håller pickadollen tätt, tätt intill sitt bröst och mummlar nåt om att "Till och med Hindenburg var säkrare".
This message was last edited by the player at 11:35, Sun 18 May 2008.

KA-BOOM

TATATATATATATATATA

En kraftig explosion från fornfordonet när det flyger åt sidan i ett moln av eld. Trycket kastar av Epsilon och Amos som tagit sig upp på kuskbocken utan att få tag i tömmarna.

Viljam och Bertil flyger som flipperkulor inne i diligensen. Alla känner att vagnen kränger till i någon typ av hål och välter omedelbart. Under fallet slår kulor genom diligensen och flisor och bitar av trä och annat flyger i luften. Viljam känner en stor smärta i sitt ben när flera kulor slår in i det efter att ha gått genom väggarna.

Två kulor träffar högerbenet och blodet börjar rinna. Diligensen snurrar i sitt fall och splittras i småbitar när den landar.

OOC: Alla får slå SMI-slag. Amos och Epsilon har SMIx5, Bertil och Viljam som är inne i vagnen får slå SMx3. Allt med en T100, försök komma under.
This message was last edited by the GM at 20:16, Tue 20 May 2008.

Epsilon biter ihop! Konstigt nog verkar han vara med på noterna när vagnen börjar välta.

Viljam kramar sitt sargade ben och när smärtan letat sig fram till hjärnan, längs de tråckliga nervbanorna i Viljams lätt rubbade nervsystem, blundar han hårt och skriker han ut sin smärta:

"Ehe... aaaAAAAAAARRRG!!!"

När han öppnar ögonen igen möts han av något stort som faller mot honom.

OOC: Missade SMI-slaget.

Viljams färd mot marken blir hård. Inlåst i diligensen har han inte en chans att komma undan. Han faller till marken med stor kraft och han känner hur hans andra ben knäcks som en tändsticka. Detta gör att han tuppar av och inte känner hur allt skräp som tidigare var en diligens samlas över honom.

Amos som sitter vid kuskbocken faller när diligensen trasas sönder. Det är dock inget problem för den lille bullterriern. I rätt ögonblick skuttar han och faller på marken i en rullning. Han ser till att inte bli träffad av några trä eller metallbitar från vagnen.

När vagnen börjar ge vika händer tänker Bertil snabbare än han någonsin gjort. Han trodde inte själv att han skulle vara så kvicktänkt, men på ett mirakulöst sätt lyckas han få upp dörren och kasta sig ut med ett kraftfullt hopp i precis rättan tid!

Tråkigt nog valde Bertil ett väldigt dåligt ställe att hoppa av diligensen på. Vid vägen växer en stadig enebuske. Den har levt och växt där under många, många år i den magra marken. Den har dock kämpat på och blivit stor och kraftig. Kanske inte så hög, men dess stam är tjock. Nu kommer Bertil rakt mot den. Alla år med väder och vind gör att enen inte ger upp i första ledet. När Bertil kommer farande stålsätter sig busken. Om inte stormar och snö har fällt den så tänker den inte ge sig för Bertil som i full fart flyger in i honom som en pellevante. Splat! Bertil spetsas på en av de utskjutande grenarna och knäcker några fler. Stammen står dock kvar. Enen har bestämt sig för att fortsätta sitt långa strävande. En meter eller så upp, hänger Bertil, med en ytterst sticksig pinne pressad genom hans kropp från sidan av ryggen och den sticker ut genom hans mage. Det blöder ymnigt från såret, men både Bertil och enen är vid medvetande. (Om nu en buske är medveten?)

Epsilon är kall och väntar på att vagnen skall ge vika. Den brakar sönder under hans fötter och han väntar på den naturliga inbromsning det blir och han behöver bara ta ett steg ut i farten och han står säkert på marken, upprätt och med vapnet stridsberett. Han spejar av området för att se vad det är som har skjutit mot gruppen.

(Svagt ljud och med eko) "Ljus, jag ser ljus..."

Bertils vrål när han träffar trädet ekar omkring och slutar ganska tvärt med ett stön. Han rör sig dock inte från platsen utan ser till att hålla sig kvar så gått han kan.

"Måste rädda Bertil, Liten som jag är kan jag säkert smyga mig fram till Bertil utan att bli upptäckt tänker Amos"

Amos försöker ta sig fram till Bertil och hjälper han bli kvitt den dumma enebusken. Förhoppningsvis kan Amos få Bertil på fötter innan nya salvor kommer.

"Ahhhhh! Rubbitar! Akta er!"

Epsilon har fått syn på vad som orsakat kalabaliken och det ser inte roligt ut...

Viljam ligger orörlig, och oupptäckt i högen som en gång var en stolt diligens. Fornfynden som pyntat den ligger huller om buller runtomkring.

Amos verkar lyckas med sitt försök att smyga till Bertil osedd. Han hjälper honom ner från trädet.

Bertil har svårt att röra sig, men kommer loss från grenen.

Epsilons utrop gör att han omedelbart blir beskjuten av de behjälmade kaninerna, men då de är tvungna att byta mål missar de alla.

En mesig, pipig röst, som uppenbarligen har stora framtänder som ger ett läspande ljud ropar:

"Ge Er, köttätare. Annars blir Ni dött kött!"

Bertil gjorde inte ens försök till att svara, han var helt utslagen och låg och jämrade sig svagt på marken.

"Grabbar, vi kan inte ge oss,  de dödar oss ändÃ¥.   Fly gott folk,  flyyyy.

Amos hugger tag i Bertil och börja släpa bort han från platsen.

Knappt har Amos hunnit säga det färdigt innan han har automateld från inte mindre än TRE fornsprutor!

Han duckar, kastar sig på marken och rullar iväg bakom den stadiga enebusken. Utan en skråma! Amos verkar förvånad själv, men han ser att en kula faktiskt har passerat sin fina PoP-tröja. Han undrar hur den kunde undgå att bli träffad själv eftersom den sitter så tight över hans muskulösa överarmar.

Bertil blir liggande på marken. Ingen har sett Viljam.

Bertil stönar av smärta.

"Iiiiiii" Skriker Amos när han ser kulan gör en repa i hans PoP tröja. Han upptäcker snart att Bertil blir liggande och Viljam inte syns till. Nu måste han fatta snabba och viktiga beslut. Detta kommer avgöra deras framtid.

Amos viftar med sina händer. "Eh, Okay.. Vi ger oss.."

Epsilon tittar sig omkring och noterar var fornsprutorna befinner sig. Han kalkylerar snabbt i huvudet på chanserna att överleva ett flyktförsök, och de är små, för att inte säga obefintliga. Han lägger ner sitt vapen och sträcker upp händerna han med, och hoppas på att något sätt att ta sig ur situationen kommer att uppenbara sig.

Efter att Amos och Epsilon sträckt sina händer i luften, hörs läsparen ge en order.

"Rumpetuss! Sök genom dem!"

Det låter som en parodi när den mesige rösten pratar, men då rubbiten vid namn rumpetuss kommer fram och pekar med en smäcker k-pist mot sina fångar, är det inte så svårt att hålla sig för skratt.

En av hans gnagtänder är avslagen på mitten, och på kinden har han ett stort, pälslöst område med ärrvävnad av ett runt brännmärke. Hans plåthjälm sitter på plats och öronen hänger ned för kanten. En stor fornkniv hänger från hans höft, skidan skrapar nästan i marken.

Snabbt och effektivt söker han igenom Amos' trånga kläder och kastar bort hans muskedunder mot de andra två. Han plockar också vad han kan finna på Bertil. När det gäller Epsilon plockar han vad han kan finna upp till bältet. Sedan når han inte mycket längre.

"Sitt ner, pälslösing!", väser han.

Bertil gör inga som helst försök att hundra den förvuxna gnagaren ta vad han vill ta.

Epsilon gör inget för att göra motstånd, han sätter sig ner på rubbitens order. Men innerst inne så tänker han för sig själv. Kan de här små pälsbollarna verkligen vara så farliga. Akta dig så du inte blir stuvning! Ge mig bara chansen...

Rumpetuss gör en genomsökning av Epsilons överkropp. Det känns som om han använder mer våld än nöden kräver, men han blir nöjd när han hittar fornpistolen, som efter en kontroll slängs tillsammans med övriga vapnen.

"Klart!", säger han mot sin överordnade och tar ner sitt vapen från axeln för att sikta mot de tre.

"Bra! Båda två, se till att hjälpa de andra söka genom vraken."

Knappt hade han sagt det, förrän en kraftig salva hörs från vraket av den lägre bilen. Uppenbarligen verkar någon ha rensat ur den. Det finns uppenbarligen fler än de här tre i omgivningen.

"Jistanes" Amos står blixt stilla. Gör sig beredd att hoppa efter sin hagelbrakare om Rubbitarna blir överfallna.

Befälsrubbiten ler lite snett när han förstår att deras lilla expedition har slagit ut de överlevande från bilarna, snart kan några fler kaniner skymtas, och den stora kulsprutan har blivit hittad.

Bertil ligger mest på marken och jämrar sig i smärta.

Efter en stund räknas antalet rubbitar till 11 soldater och 1 officer. Deras vapenarsenal sträcker sig från knivar och svärd upp till 2 st (varav officeren är den ena) som bär varsin forntida kulsprutepistol. Men även någon fornpistol kan ses bland leden, och nu också den stora kulsprutan som bärs av 6 utpumpade rubbitar.

Efterhand som rubbitarna samlas runt Er grupp börjar deras nosar rycka nervöst och de börjar tjattra i mun på varandra och titta på Er. De verkar diskutera på vilket sätt de ska få tag på Era käkben. Knivar dras fram och ett par går hotfullt fram mot Er.

Stopp!

Det är officeren som tar till orda.

Di ären köttugger, men minns furstens ord. Det är illa nog med maredörerna därna. Om de visar sig nesliga ska de förkokas i Hämndkokagrytur, annars skall de sparas.

Ge oss av!

Med detta börjar de vandra och tvingar Er alla framför sig.

OOC: Viljam ligger svårt skadad i resterna av vagnen. Han verkar inte ha blivit hittad.

Epsilon håller en låg profil. Motstånd skulle straffa sig med döden direkt. Hämndkokagrytur! Det där låter inte bra. Men det verkar ju finnas en chans att ta sig levande ur situationen ändå. "Annars skall de sparas" säger han ju. Men annars skall jag för Hydran förpassa så många av de här pälsbollarna till skaparen innan de får mig. Epsilon ler ondskefullt för sig själv.

Bertil är inte vidare medveten om vad som händer runt honom där han ligger och jämrar sig på marken.

"Var tog Viljam vägen, stack han?" Viskar Amos till Bertil och Epsilon. Amos försöker sedan plocka fram sin vita tub och tandborste. Tänderna måste borstas och bli fina innan det är för sent tänker Amos.

Amos får en stock bakifrån av en rubbit.

"Sluttuggat!", säger den storväxte rubbiten som har bankat på. Ett par centimeter av den dyrbara krämen pressas ur tuben som Amos bär med sig, så han ser till att snabbt bita av den och gnugga runt sina fina gaddar.

En betydligt mindre rubbit hör dock Amos kommentar och går tillbaka till fordonskadavret och med hjälp av en annan rubbit lyckas han dra fram en svårt skadad och lealös Viljam ur spillrorna. Efter lite fundering så domderar officeren iväg de flesta rubbitarna en bit bort, där de hämtar en 2hjulad vagn som uppenbarligen var tänkt att bara användas för att rulla bort skatter på.

Efter lite stånkande så kommer Viljam och Bertil upp på vagnen. Viljam är verkligen inte i något bra skick. Det ser alla.

OOC: Amos blir slagen med en gevärsstock. Inget annat! :)
This message was last edited by the GM at 10:35, Thu 16 Oct 2008.