De plasticsklädda männen är gruvarbetare från trakten upplyser Nisse och de har information om en ny åder av fornteknik som de har hittat i närheten. Var fyndigheten finns vill de inte berätta.

Kvällen går och sent sent hörs ett förfärligt oljud utifrån. Trumpetstötar och fålehovar en masse.

Pryckel kryper ihop nära Maria, och sitter skakande bredvid henne, när dörren plötsligt slås upp och Kapten Lanker stegar in, tätt följd av ett stort antal soldater.

"Där är den förhärdade brottslingen! Gute långt ut i fingerspetsarna. Den får Ni rota tag i!"
"Sedan har vi den här mannen som har blivit bestulen på sin automat. Avdela 4 man för att lösa även det problemet! Martmardigan vill säkert följa med, så låt han göra det i så fall. Sedan får det vara nog. Vi kan inte ha för många civilister i vårt arbete."

Kapten Lanker ser till att den skadade ynglingen blir utburen och upplagd på en vagn efter ett tvåspann fålar. Martmardigan följer efter patrullen som ger sig på jakt efter Viktor medan övriga hastigt blir lämnade ensamma i den lilla restaurangen. Nisse bjuder på kvällsvard och ett golv att sova på.

En hård natt senare rycker Pryckels nos igen och den sniffar upp en serverad frukost som Eualia har satt fram. Efter maten samlas de kvarvarande utanför och vid Pryckels diligens och tar plats. Den ensamme fålen får ett styvt arbete att dra vagnen där Amos, Epsilon, Fabian, Maria och Atvigg har tagit plats.

Resan mot Pirit har nu tagit sin fortsättning även om det går väldigt långsamt med bara en fåle, det är snart kvällning igen och ingen vet exakt var Ni är.
This message was last edited by the GM at 22:27, Tue 03 Jan 2006.

Epsilon har fått plåstrat om sina sår och torkat bort blodet. Middag och en natts vila gör honom gott.

Dagen efter bär det åter iväg, till hans glädje, lite synd är det dock att sällskapet decimerats, kaptenen verkade ju vara en hyvens person och Martmadigan kunde minsann berätta en och annan historia. Men det är synd att klaga och nu bär det åter av mot Pirit.

Fabian har åter tagit plats I hörnet inne i kabyssen. Att gruppen decimerats gör honom inte ett smack. Visserligen var Madmartigan underhållande att lyssna på och som avsked fick han en address i pirit som skall vara användbar. Det är skön att vara iväg igen tycker Fabian.

"Usch ja, det var ju en förfärlig historia det här", säger Pryckel och hans lilla morrhårsbehängda nos tittar ner i diligensen och visar att den lille gnagaren hellre hade velat sitta där inne själv också.

"Ojoj, men nu är vi ute och åker själva, det är ju mysigt. Bara det inte kommer något överfall. Usch."

Pryckels svans lyfts ute på kuskbocken och en fin stråle sprutar bakåt och stänker på vagnen. Några droppar letar sig igenom och duschar ansikterna på dem som sitter i vagnen.

"Ja, det kunde gått riktigt illa där. Landsbygden är minsann farlig. Mycket konstigt folk här ute. Men det löste ju sig till slut, och kapten Lankers mannar kan nog reda upp det hela", svarar Epsilon Pryckel.

"Nej, några överfall vill vi inte veta av, bara komma fram till Pirit."

När Pryckels dusch når Fabian hotjtar han upp mot förarsätet.

"Hörre du råttan du kan ju vara bussig och låta bli att pissa på dina passagerare."

Pryckel ser närmast lite förnärmad ut när det visar sig att alla inte uppskattade väldoften som han sprider.

"Jo, eh, ja. Jag är väl lite nervös av allt prat om överfall, och då brukar det rinna till lite extra."

Pryckel håller sig tyst en lång stund. Säkert 3-4 minuter innan trycket blir alltför högt och han är tvungen att säga något igen.

"Jo, här uppe på berget tror jag det är, så bor det ett troll. Han är lite rutten nu, men han är där ändå", upplyser Pryckel medan kvällen blir sen igen och det är dags att slå läger.

"Ja, nu är vi inte där jag brukar vara, men vi får nog sätta upp tältet jag har med på vagnen, så om Ni kan hjälpa till, så ska jag stanna vagnen."

Så du säger att det bor ett troll där uppe. Intressant, du verkar veta lite grann om det här stället som vi ska slå läger på. Tror du att vi kan riskera att stöta på någon eller något farligt här ute Säger Atvigg, han håller fortfarande på med att torka bort de sista droppar som Pryckel sprutade på dem.

Fabian stiger ur kärran så snart den stannat och drar ett djupt andetag i den svala kvällsluften. Han river snabbt åt sig sitt paket inne i vagnen och försvinner några steg ut i terrängen för att lätta på trycket.

"Jag pissar i alla fall inte på folk."

Kan man höra honom muttra ute i mörkret.

Tält!? Epsilon är smått chockad. Bo i tält, mitt ute på vischan... Men det skall han nog överleva, trots att han är stadsbo av värsta sort.

"OK då, skall vi se till att få upp det där tältet? Ser du någonstans du tycker är lämplig Pryckel? En någorlunda undanskymd och säker plats, vi vill ju inte råka ut för det där trollet du pratar om."

Efter att vagnen stannat så klättrar Maria snabbt ur och ser sig om på marken. Hon böjer sig ner och grabbar åt sig en näve gräs och gnuggar mot sina kläder på de ställen som Pryckels nervositet stänkt. När det är gjort ser hon sig om "Hmm.. men det ganska bra väder, inga regnmoln. Man skulle kanske strunta i tältet och bara ha en filt?" Hon ser på de andra för att utröna deras avsikter.

"Tjo!"

Pryckel hoppar glatt ner på marken och tittar snabbt ut ett ställe i en liten sänka som verkar lätt att fästa pinnarna i.

"Där är tältet!", säger han och hoppar upp på sin vagn.

Med de andras hjälp kommer tältet ner och uppsättningen tar vid.

"Söta Maria, vi sätter upp tältet. Det är ju mycket mysigare så, och så kan vi rå om varandra där inne"

Som svar på de andras oroliga frågor rycker det lite i hans morrhår.

"Jag hoppas verkligen att inget händer här. Trollet behöver vi nog inte vara rädda för. Han är ju som sagt ganska rutten."

Tältet kommer på plats och Pryckel kryper genast.

"Åh så mysigt! Kom in, kom in allihop!"

Fabian går fram och tittar in genom tältöppningen.

"Ska vi ligga där inne allihopa."

Han tittar runt inne i tältet och kommer snart till slutsatsen att det kommer bli trångt.

Då kommer vi ju att röra vid varandra?"

Men att välja mellan att få småkryp over hela kroppen eller bli vidrörd av en annan medresenär kryper han in i tältet och tar en plats så långt ut mot kanten som han kan.