"Ã…Ã¥h fegisar,  vÃ¥gar inte ta en strid.. Grr, nÃ¥ja!"

Amos stoppar ner sin pickadoll och tar några snabba skutt efter Pryckels vagn. Han greppar Pryckels långa svans och häver sig upp på taket.

"Kör Pryckel kööör"

Även Epsilon noterar att vagnen rullar iväg. Han funderar några ögonblick på om han skall stå kvar och möta de anstormande foronden som en man. Han bestämmer sig dock för att häva sig upp på Pryckels vagn. Han rusar efter den och försöker ta sig upp.

Amos sträcker sig efter Epsilon som kommer springande.  "Ta tag i min hand ungen man. Nu blire Ã¥ka av.."

Alla tar sig upp i diligensen utan några problem.

Pryckels vagn ökar upp hastigheten men förtvivlat långsamt. Vagnen är ju byggd för två fålar, men i Pryckels fall så är han hopplöst beroende av sin vän, Hest Hof. Samme Hest som irriterad bestämde sig för att vandra tillbaka till Hindenburg senast de besökte ett värdshus.

Nu, mer än någon gång tidigare, saknas kraften.

När Pryckels vagn rullar som fortast, så skulle det ändå gå fortare att jogga vid sidan om vagnen i stället.

Glädjande nog, så stannar marodörerna runt Geriatrikas mathak.

Mängder med underligt klädda typer hoppar ur sina fordon och börjar vråla och svänga med vapen kring byggnaden.

OOC: Ni är drygt hundra meter från stället.
Pryckel sitter på kuskbocken, Bertil på sin plats inne i diligensen, tillsammans med Viljam. Amos sitter på taket med Epsilon och bagaget.
This message was last edited by the GM at 08:54, Wed 19 Mar 2008.

Viljam stelnar förskräckt till.

"Brevet!" utbrister han högt i falsett.

Bertil vänder sig emot Viljam och frågar.

"Vicke brev?"

"Brevet jag gav Geriatrikas. Det... ehe... det kanske är bäst jag... jo, det kanske är bäst jag själv tar det till postiljonen. Geriatrikas har... ehe... han har nog fullt upp med serveringen och kanske inte... ehe... hinner posta det."

Viljam trummar nervöst med fingrarna mot vinterrocken. Hans ena hand tvekar att slinka in i rockens fickor, men stannar på ovansidan av rocken.

"Om vi bara kan slinka in och hämta brevet så... ehe... vore det lämpligt. Det är mycket viktigt att mina finansiärer i Hindenburg får brevet i rätt tid. Ehe... Det är mycket viktigt."

Epsilon lyssnar på diskussionen om brevet. "Jo, skall det till postiljonen så är det nog bäst att få tag i det fort som attan! Det dröjer nog inte länge innan mathaket där borta är jämnat med marken. Detsamma gäller nog alla som är i närheten av stället..."

Skottlossning hörs bakifrån. De som tittar bakåt mot restaurangen ser att huset sätts i brand varefter ytterligare Skottlossning hörs.

Vad som än händer därborta så är det inte något snällt...

Ojojoj.

Det var nära ögat. Om vi varit kvar hade det inte varit roligt.

Han saktar ner en smula om nu det är möjligt och hans lilla gnagarhjärta lugnar sig.
This message was last edited by the player at 15:18, Fri 21 Mar 2008.

Viljam sätter sig chockat tillrätta i vagnen och stirrar ned på sina skor. Han slipper gå. Han slipper brinna inne. Det kunde ha varit så mycket värre. Han sänder en tanke till den generöse värdshusvärden och skäms över sin usla flykt. Hoppas hans död var snabb och smärtfri.

"Nu får den här kärran sätta rejäl fart! Annars får vi att göra här. De där två fordonen kommer efter oss!" säger Epsilon och pekar på två fordon som stannat borta vid värdshuset. Lembas har precis pekat ut vagnen vår lilla grupp färdas med och vi verkar helt klart vara målet för dem. Epsilon plockar fram sin skarprättarpistol och gör sig beredd att skjuta.

"Varfö va de dä... juret efte dej Pryckel... fö'låd vale av ord..." Frågar Bertil gnagaren.

"Usch den där Lembas var en ful fisk, undra vad han har för plan.?" 

Amos svingar sig in i kupén, han tycker det känns lite farligt att sitta på taket nu. Han gör sig beredd på strid och plockar åter igen upp sin Hagelbrakare.

"Hur gick det med benet Bertil?"

"Följer de efter? Eeeeh..."

Pryckel smiskar på sin fåle igen. Hastigheten blir bara en liten smula bättre, en hästkraft till hade verkligen behövts.

Hans nyligen så lugna morrhår börjar nu rycka lite mer okontrollerat och han vänder sig bakåt för att se sina förföljare.

Amos har inga problem att dyka in i kupén och lämna Epsilon ensam med Pryckel utan annat skydd än bagage.

Fålen kämpar med sin last. Hjulen verkar snurra ganska fritt, det är 'bara' den tunga vagnen som är problemet.

Alla ser att Geriatrikas hus nu står i lågor trots att vagnen nu är långt bort från huset. Inga skogar skymmer sikten här på slätterna i söder.

Vad värre är, de små kullar och buskar som finns här, har inte en möjlighet att skyla vagnen, inte ens deras passagerare (förutom möjligen de små Pryckel och Amos)

Motorerna på marodörernas fordon ylar i falsett när de rusar närmare och närmare mot vagnen.

Epsilon har fullt jobb med att hålla koll bakåt, men övriga i och på vagnen ser när de befinner sig uppe på en låg kulle vad som snarast ser ut som en skog av stora blad. De befinner sig dock många hundra meter fram.


This message was last edited by the GM at 09:23, Mon 24 Mar 2008.

"Det går ju fortare att gå än att åka med den här vagnen" utbrister Viljam i falsett. "Kan ingen skjuta på?!"

"Inte bästast... får kålla de sen." Svarar han.

Bertil flyttar fram sig i vagnen och upp till Pryckel.

"Sett kurs mot barrberfältet dä kan vi jömma åss åm vi ha tur." Säger han och pekar på området med växter.
This message was last edited by the player at 17:39, Mon 24 Mar 2008.

Viljam sticker in handen i sin vinterrock och tar fram två patroner som han stoppar i sin vänstra västficka. Ytterligare en parton tas fram och Viljam försöker få in den i loppet på sin Derringer, men sätter den till en början bakochfram.

"EHE!" stönar Viljam med ett snett leende när han äntligen får i patronen.

"Vem var det där glasögonprydda... ehe... djuret med kniven egentligen? Är han någon som... ehe... förföljt er?"

Pryckel manar på sin kära vagn. Nerförsbacken gör att hastigheten åtminstone ökar något, men det är ingenting emot hastigheten hos fordonen bakom.

När hundratals meter fortfarande är kvar fram till barrberna frustar fålen alltmer under sitt ansträngande arbete.

Motorljuden som har varit dämpade sedan vagnen började sin bana i nerförsbacken blir i ett slag mycket högre när de två fordonen i full karriär flyger över krönet.

Det är nu möjligt att urskilja detaljer på motormonstren. Den ena är ett ganska lågt fordon med rejält tilltagna hjul, av vad som ser ut att vara plastics, men med långa spikar som sticker ut från dem. Den låga bilen har metallgaller som täcker alla fönster. Framför passagerarplatsen finns en märklig tingest monterad. Det torde vara flera skarprättargevär som är monterade tillsammans, med små rep som leder in i bilen. Ett par bara armar kan skymtas genom framrutan genom hålet som är gjort för att få en chans att sikta ordentligt.

Bredvid kommer en betydligt större, smutsbrun bil. Den har 4 hjul, och ett flak. På flaket står det monterat en forntida jättebössa. En man klädd i läderkläder och färgglada fjädrar sitter bakom jättebössan, klar att smälla av.

"Vi kommer aldrig undan! Skjut mot förarna om ni får chansen och fri sikt. Vi måste slå ut de här mökarns kräken!"

Epsilon ryter till. Han har tappat tilltron till att Pryckels vagn skall lyckas ta dem i säkerhet. Det går alldeles för sakta. Det blir till att ta strid och bekämpa marodörerna som kommer farande efter dem.

Bertil tittar oroligt bakåt emot förföljarna. Han sätter sig ner och avvaktar anfallet.

Viljam hänger sig ut med halva kroppen genom fönstret på Diligensen och försöker ta sikte med pickadollen. Armen far fram och tillbaks pga den skumpiga färden.

Det här är nästan som i boken jag läst, när Semlan ska till att skaka av sig Bråns plåtautomater. Undrar om det är den här som är avtryckaren? tänker han tätt följd av en ryckig reflex i pekfingret.

"Haha, det här är ett jobb för min hagelbrakare!"

Amos vita tänder glittrar i solen. Han tittar ut genom fönstret och väntar med att skjuta tills det finns en bra chans att träffa.

Fordonen kommer allt närmare, och snart är de inte mer än ett tjugotal meter bakom vagnen. Det är fortfarande en väldigt god bit kvar till barrberna. Vagnen är verkligen långsam.

Pryckel smiskar nervöst på sin fåle vars tunga hänger långt utanför tänderna av ansträngningen.

Viljams lilla pistol är inte lätt att sikta med, eller är det så att han helt enkelt inte är van vid att vara en skytt?

Bertil vilar, men tittar ut genom fönstret.

Epsilon siktar noggrannt med sin pistol. Han är målmedveten.

Amos balanserar enkelt i gungningarna.

Vapnen på bilarna riktas mot Er.

OOC: Om någon vill skjuta, säg vilket avstånd Ni skjuter från, och slå slaget.