Bertil nickar som om han förstod exakt vad Epsilon pratar om.

"Ja kåmme från trakten. Min by e en bid nårr om Pirit, järra håla den stan." Han spottar brevid sig. "Ja, ha vatt å kållat rundor i åmrådet å ledat efter sager, å sånt. Inte fö ja ha hittat nådd presis. Men åm ni e påväg ti Pirit följer ja järna me." Hans dialekt är ganska besynnerlig.
This message was last edited by the player at 14:51, Tue 10 Jan 2006.

"Helt rätt Pryckel, varmt och gosigt" Maria skrattar och kryper fram helt ur tältet och kommer fram och sätter sig invid de andra som är vakna. Hon sitter snett från elden, lite från elden så hon hamnar lätt i skuggean och hon tittar intresserat på Bertil.

Då Bertil har sett belägenheten att det saknas en eld så har han erbjudit en av sina svavelstickor. Så nu sprakar en liten, men värmande eld utanför tältet.

En smula besviken för att gå miste om varmt gos har även Pryckel kravlat sig ut ur tältet för att göra Bertil bekantskap. Den ende som ligger kvar och trycker är Fabian.

Alla hälsar på varandra och berättar vad som hänt de senaste dagarna men efter en dryg timme säger ändå Pryckel.

"Kom gärna in i tältet och värm dig och sov, vi kan talas vid mer under resan!"

"Nu räcker det jag har fått nog av den där råttan. Nästa gång han pissar på mig ska jag visa honom ett och annat.". Fabian är ursinnig men ligger ännu kvar längs ena långsidan på tältet. Lite kyligt är det så att få värma sig skulle vara värt sin vikt i fornskrot.

"Ja ha mitt ege tält men annas tack." Bertil reser sig upp och tar fram sitt tält från packningen och börjar sätta upp det brevid de andras.

Natten förflyter utan några incidenter. Bertil sover i sitt tält, de andra delar på det andra. Pryckel blir naturligtvis lite stött över att inte få ännu mer värme och gosighet, men eftersom Maria är med i hans tält blir han snabbt på gott humör igen. Fabian pressar sig mot tältduken så mycket han kan och den kalla daggväta som rinner över hans ansikte och kropp är ett billigt pris att betala för att slippa frottera sig med de andra.

Dagen efter låter Pryckel sin fåle åter börja dra den tunga vagnen. Mer än en gång ojar han sig över att Hest inte ville vara med och dra längre. Som tur är kommer han på att det ju tar ännu längre tid nu. Ännu mer tid att tillbringa med de andra!

Det tar ytterligare ett tag, sedan kommer sällskapet till bebyggda områden. De rider in mellan några hus som ser hyfsat fina ut. De kan till och med se områden med hus som är byggda som om de varit i Hindenburg. På Fabians lapp står det en adress och Pryckel styr sin diligens mellan gator och torg. Märkligt nog så är det inte många som tycker att Pryckels märkliga åk är särskilt märkligt. Tvärtom finns det på de flesta torg någon som säljer krimskrams från forntiden. På många ställen finns det saker tillverkade i upphittad plastics och kort sagt verkar platsen vara närmare forntidens skatter än någon plats Ni tidigare sett. Något som blir ännu klarare när Pryckel efter att ha frågat sig fram plötsligt stannar framför ett hus med skylten: ÖVERSTENS PRIMA DETALJER. En handelsbod uppenbarligen med fornting som specialitet.

Epsilon skiner snart upp när de kommer in i bebygda områden. Han spanar efter skyltar osv. som bekräftar att det verkligen är Pirit de kommit fram till, men av storleken på staden att döma inser han snart att så verkligen är fallet. Överstens prima detaljer, undrar vad Pryckel tänkt sig här...

"Jaha Fabian, här är vi då enligt din adress. Jag tycker att vi går in alihop så att vi får se vad som finns inom forneriet idag. Håll Er nära mig. Så är Ni snälla..."
This message was last updated by the player at 11:21, Fri 13 Jan 2006.

Bertil tittar sig omkring, han har varit här förr men varje gång är like omtumlande.

"Åm de gå fö sej så följe ja jäna me."

"Ja, jag följer gärna med!" Kan ju vara intressant och se vad för fornpryttlar den här Översten har här inne. Kanske går att göra ett och annat fynd.

Epsilon kliver ut ur Pryckels fordon. Han sträcker på sig och ser sig om för att få en bild av gatulivet här i Pirit.

Fabian svarar inte men fnyser åt de andra när de vill göra honom sällskap. "Nu vill viss alla lägga näsan i blöt." Tänker han. Sedan klivern han ur kärran med sitt paket under armen. "Så här är det altså".
Utan att titta sig om kviver han in i butiken.

Bertil följer efter.

Atvigg säger ingenting när han kliver ut ur kärran. Det verkar som om han är ganska trött efter förra natten. Han följer med in, forfarande utan att ha sagt ett ord.

Alla går in i handelskammaren. Den ser betydligt större ut på insidan, men det är troligen för att det får plats så otroligt mycket saker av alla de slag från golv till tak. En våt dröm för en forntingsintresserad.

Innan dörrklockan har slutat plinga stiger en lagom fetlagd man ut ur en öppning till de bakre delarna av butiken.

"Goder middag mina herrar, och min dam. Jag är Översten. Med vad kan jag stå till tjänst? Något Ni vill anförskaffa eller kanske saluföra?"

Fabian sneglar lite ogillande på de andra men så kliver han fram mot disken och ställer upp sin låda med fornmanicken.

"Skulle du kunna tala om vad det här är och om den går att laga."

Fabian placerar sig så att de vid dörren inte kan see vad som finns i lådan och talar lågt för att de inte skall höra vad han säger.

Epsilon vandrar runt med imponerad min och tittar på alla de föremål och pryttlar som fyller hyllorna. Minsann, en riktig guldgruva det här. Kanske man skulle kunna göra lite affärer här, nu när man ändå är här. Han väntar lite för att inte avbryta Fabians konversation innan han börjar prata med Översten.

"Bäste herr Överste, jag letar efter lite ammunition till mitt vapen. Helst fornskott. Har du något att erbjuda?"

Bertil som inte riktigt har pengar att köpa något för, går mest omkring och tittar på sakerna som finns inne i affären och försöker förstå vad allt är till.

Översten tittar lite ointresserat i lådan som Fabian sträcker fram innan han böjer sig ner och tittar närmare, mycket närmare. Han tar till och med fram ett par läsglas och sätter framför ögonen för att se bättre.

"Intressant. Är det något Du skulle behöva? Jag tänkte som byte?

Översten ignorerar totalt de andra i butiken.

"jag tror inte det är intressant, det är en familje klenod och jag vill bara veta vad det är och om den går att laga. Jag tror den är trasig förstår du.

Fabian ser sig om i rummet så ingen kastar lystna blickar på hans tingest.

"Jo, lite trasig, men ändå i gott skick. Någon som har httat en sådan måste verkligen ha goda resurser må jag säga. Mojset kan säkert ta sig en titt på de som behöver lagast, men vi tar naturligtvis betalt för det."

"Ni måste ha mer i pannan än Ni ser ut. Nå, var hittade Ni den?"

"Som jag sa det är en familje klenod, min farbror hittade den i en ravin norr om pirit. Men det finns ingen anledning att bege sig dit igen för många fornletare har varit där sedan dess och inte funnit nåt av värde."

Översten tittar upp på Fabian och småler.

"Nej, hade jag hittat en dylik forngruva så skulle jag också hålla tyst med den."

"Ska vi kunna ha koll på huruvida den går att laga så måste jag låta Mojset kolla på den."

"Mojset!"

Efter en liten stund kommer ytterligare en figur ut ur dörrhålet. En stadig, grönhyad, fyrarmad man, klädd i snickarbyxor. I ett bälte runt magen hänger en mängd verktyg. Många från forntiden, men också några som uppenbarligen är egentillverkade.
This message was last edited by the player at 11:39, Sun 15 Jan 2006.

Mojset närmar sig föremålet och plockar upp plattan ur lådan och direkt nickar han till Översten. Efter ytterligare ett par minuters skärskådan av föremålet.

"Jodå, det är ett riktigt fint exemplar. Nästan oskatt, så det är värt både en och annan slant. Synnerligen ovanligt exemplar."

Mojset lämnar tillbaka saken.

"15"

"Ã…hlrajt!"

Översten nickar åt Mojset.

"Jo, Mojset berättar vad det är och hur den funkar för 15 krediter"

"Då får jag vackert vänta för några krediter har jag inte."

Fabian håller fram sin låda för att Mojset skall lägga tillbaka den i hans låda.