"De beror ju på av vi ska jö'a åsså, ja ved inte hu många de e så de e någe vi måste ta reda på innan vi gå ud."

"Dela?"

Översten skiner upp.

"Jag är rättvis och alldeles för snäll. Jag betalar var och en som vill vara med på uppdraget 42 krediter i veckan! Och var inte oroliga, om..."

Han tittar på en fornklocka som han har på armen.

"...8 minuter kommer det ytterligare en som i så fall skall följa med"

"Det låter ju ganska vettigt det där!

En grupp om sex stycken... Det kanske är lagom. Vi är inte för få ifall det skulle uppstå bråk, vad jag hört om slätterna är att man nästan får räkna med sådant. Vi är inte heller många att vi väcker uppmärksamhet i onödan.

Vem är det vi väntar på herr Överste, om jag får fråga?"

Epsilon är vid det här laget ganska nöjd och exalterad inför ett nytt uppdrag.

"Det får du gärna fråga, men jag tycker att det är bättre att hon får presentera sig själv när hon kommer."

"Så länge så kan vi väl presentera oss för varandra ordentligt."

"Jag kallas ju alltså Översten"

Han sträcker fram handen.

Fabian tittar förvånat på den framsträckta handen. Sedan beskådar han ansiktet på Epsilon för att se hur han hanterar situtionen.

"Pryckel!", säger Pryckel glatt och hälsar på Översten.

"Men jag hade egentligen inte tänkt åka iväg, men det är klart, om alla vill det, så kan jag väl göra det. Det hade varit jättetrevligt. Och för pengarna kan vi ju köpa fina grejor i din butik! Jag skulle gärna köpa ett par av de där fina fornväskorna!"

Han pekar på 2 tunna plasticsväskor som i stort sett inte väger någonting.

"Det står ju något på dem, vad betyder det?"

"ICA"

"Det är en förkortning på forniska som betyder ungefär tunn och robust"

Bertil följer Pryckels exempel och hälsar han med med stor glädje.

"Ja e Bertil Storunga å de ska bli kul att jåbba fö dej."

Butiksdörren öppnas med en osäker hand och in tittar en knubbig "ful" kvinna iklädd strikta kläder. De är aningen urtvättade men de sitter bra vilket innebär att de är av god kvalitet. Hon ser sig nyfiket runt i butiken och går sedan in. I handen har hon en väska av vad ni tror är plastic. Den är knallgul och har en grön elefant på ena sidan. Den är uttöjd av något ni inte ser men gärna skulle sett om ni fått möjligheten.

Med en vass röst börjar hon tala.
- Gõdagens pöjkar! Är Översten här mõntrõ? Hon tittar på dem och ser snabbt den hon söker.

- Nött nytt Översten? Vera ställer ner sin väska med en duns och tittar på honom.

Fabian tittar förvånat på kvinnan som kliver in. "Vilken padda! Hoppas inte det är hon som ska med. Då får hon springa bakom kärran... Det ser hon ut att behöva." Han leker lite men tanken på att se henne springa bakom pryckels kärra och den roar honom.

OOC: Hoppas ingen tar illa upp med Fabians fördommar men han ogillar alla. Är det då fördommar?
This message was last edited by the player at 07:16, Wed 25 Jan 2006.

När hon hör ytterligare en kvinnlig röst hajar Maria till och kommer fram mot Översten.

"Eh, jag skulle nog hellre vilja jobba här, lite om det finns någon chans till det, Översten?"

Vera tittar på den andra kvinnan i rummet. Hon missade henne när hon kom in.






OOC: knappast.. förstår han när han säger att hon ser ut som en padda..;P för det gör hon..skratt.. tja.. tycker man illa om alla så visst har man fördomar då..;P

"Eh, jobb? Du menar att du inte vill åka iväg? Nå, vi får väl prata lite efter att den här gruppen ger sig av."

"Nåväl, det här är Vera. Hon har varit här varenda dag för att få tag i någon att åka på resa med. Då ska hon också hjälpa mig, precis som Ni"

Bertil tittar förvånat på kvinnan som stiger in. Ja undrar åm hon e en av de dära mutanterna? Kan va...

Vera nickar mot de andra när hennes namn presenteras.

Bertil nickar. "Åkäj då, ja heder Bertil ska nog bi kul de hä." Säger han och hälsar på Vera.

"Wax! Epsilon Wax."

Epsilon presenterar sig för Vera på sitt vanliga belevade och korrekta sätt.

"Så du skall jobba tillsammans med oss i det här uppdraget?"

Vera synar mannen som kommer fram till henne. Oh en som tror han vet och kan.. hm.. låt han tro... Hon svara vänligt men bestämt.- Jõ, de va la tanken. Samtidigt får jag en chans att se den här delen av landet.

Fabian hälsar inte utan försöker se upptagen ut med att pilla med någon gammal mackapär.

"Nå, om Ni inte behöver något annat önskar jag Er lycka till i Ert sökande"

"Förresten, jag förväntar mig att Ni är tillbaka ganska snart, jag betalar Er max 100 krediter var!"

Jaha, här börjar det prutas med en gång. Nyss var det 42 krediter i veckan, nu blir det max 100 på man. Hmmm få se nu, det blir nästan 2,5 veckor och så mycket längre borde väl inte ett sådant här uppdrag ta... Och 100 krediter är ändå ganska så väl betalt.

"Jaha, vad tycker ni andra? Om jag få ge min syn på saken så tycker jag att vi söker upp någon eller några som kan ge oss mer kött på benen.

Översten kanske känner till någon bra zonfararsylta eller liknande där man kan hitta bra folk som känner Frihetens Slätter?"

Vera nickar medhÃ¥llande. - Ja skulle la vilja snacka med dej Översten õm det gick fint?  De é ett par saker jag skõlle behövva innan vi ger õss av.

Hon går fram till honom.

Medans ni är igång och pratar om det så skulle jag med behöva lite saker innan vi ger oss av. Säger Atvigg och går fram till Översten. När han är framme tittar han på Vera och skakar hennes hand.
Var är mitt hyffs? Namnet är Atvigg, trevligt att träffas.

"Visst, fråga på, Vera!"

Fabian fotsätter att verka upptagen. Men lyssnar på vad de andra talar om.