Vera studerar mannen som kommer fram. Sedan vänder sig hon mot Översten.
- Har du sÃ¥ en kan la handla strömspik? Skulle la ha användning för ett par la sÃ¥dana i min ögõnmõgäng. Hennes feta ansikte tittar upp pÃ¥ honom  och studerar honom sÃ¥ noggrant att han blir nervös.

Bertil ägnar en stund till att titta igenom Överstens affär ett tag sedan mumlar han något för sig själv.

"Ja visst. Bara lasta fram den, så ska jag se vilken typ det är. Har Du strömsamlare själv så att du få den att funka eller ska Du ha ett som redan är statiskt?"

Vera tar fram sin ögonförstärkare. - De är la inga stömsamlare här inte... Men kanske man kan la handla de av dej?

"Njae, inga och sälja, så färdigstatistiskt är det som vi ska köra på då."

Översten går bort till ett gammalt skåp och plockar fram en liten fyrkantig tingest.

"Så därnt! Nu ska den fungera! Använd inte den på dagen utan att stänga av den härna grejen.", säger Översten och pekar på en knapp på sidan. Det står något vid den, på forniska.

Vera ler mot honom när han tar fram tingesten. - Du e´la för gõ´ du!

Hon tittar på ögonförbättraren och lyssnar noga. Sen lägger hon ner den i sin specialväska av plastik. Hon rättar sin glasögon och drar sedan handen över sitt strikt kammade hår för att se att allt ligger på plats. När hon vänder sig mot de andra har hon en stram min, vilket gör henne om möjligt ännu fulare och hennes hamsterkinder ser ut som vattenballonger som ska till att explodera.

Fabian letar upp något att sitta på och sitter där och pillar på saker eller rullar tummarna. "Usch vad den där feta saken ska prata mycket. En skitig fottrasa skulle göra sig fint i käften på kärringen."

Översten ler åt Vera. Han verkar vara en karl som gillar stabila donnor.

"Holt! Om Du nu ska jobba för mig så kan jag ju berätta för dig vad det är med din manick."

Han tittar bort mot den vresige mannen.

"Eller vill Du ha ett skäligt pris för den i stället?"

Bertil ger inte mycket väsen från sig utan går från hylla till hylla och bara tittar. Det är ju inte som om han skulle ha råd att betala om han verkligen skulle vilja köpa något.

Den har resan börjar allt bli....obehaglig..otrevlig och...nä fy och usch. Och ingen Marina..och vart är Viktor hans enda sanna vän? Nä Martie gillar inte det här alls. Inte ett dugg. Han försöker göra sig liten i  ena hörnet..han kryper nästan upp i fosterställning...tänder trevande sin pipa och smackar förnöjt och tryggt pÃ¥ den när den ryker igÃ¥ng.

Hans panna är kallsvettig och hans blick stirrig. Den där feta madammen...kan hon inte hålla snattran och den där tjocke fete översten som han träffat förut gillar han...inte heller han är alldelles för högljudd....mysko...och...fet.

Nä han Ã¥tergÃ¥r med att med ena handen röka sin pipa och med den andra pilla i sin mustasch.  Mycket bättre.
This message was last edited by the player at 16:17, Tue 20 Mar 2007.

De som inte är inbegripna i samtalet vandrar omkring i butiken. Det finns verkligen många saker som ingen vet användningsområdet till.

Bertil hittar till exempel en liten rak såg av plastics. Några av de långa tänderna är försvunna, och den är inte särskilt vass.

Fabian rycker till när ha hör sitt namn ropas. Han slinker fram till översten och lutar sig misstänksamt nära och talar tyst.

"Säg mig vad det är för en pryl för den är inte till salu?"

Vera rör sig allt annat än smidigt bort en bit och beundrar sin nya pryl. Hon tittar ingående på den och ler för sig själv. Det är ett av de snedaste och fulaste leende en människa kan göra, synden skulle skrämma spädbarn, men Vera är nöjd.
Hennes plastikmanick hänger sladdrigt vid hennes sida och när hon studerat klart lägger hon ner ögonförbättraren däri. - jaha grabbar och slödder! Då ska vi snart fara iväg på galaj! De ska bli sköj att få se nått annet än det häringa stället ett par timmar.sen längtar man la tebax te slödderbyn igen eftar de. Något som kan tolkas som skratt gnäggas fram och hennes blanka huvud (håret är slickat på henne i en stram knut) hoppar tillsammans med hennes hamsterkinder.

Pryckel står i dörren och den lille gnagaren hoppar nästan av glädje när Vera visar entusiasm för att resa.

Det ska ju bli jätte jättekul! Kom ut till vagnen så åker vi!

Översten tittar förnöjt på den girige Fabian. Han börjar först tala högt, men sänker rösten när han kommer in på intressanta saker.

JA DET HÄR ÄR MINSANN INTRESSANT! En fin tingest.

Bertil tittar fram mellan hyllorna, verkar som om folket äntligen var klara då. Han lämnar sakerna och återgår till de andra. Det är då han för första gången får en god titt på Vera.

Du var mig en ful fan. Tänker han utan att skämmas.

Vera vankar fram, dock smidigare än hon ser ut att vara, och är inte den som väntar pÃ¥ sin tur utan ser till att ge sig själv förtur. Väl ute drar hon ett lättnadens andetag. DÃ¥ var man äntligen ute ur den där girige mÃ¥nglarens trÃ¥nga, stökiga handelsbod. NÃ¥väl, lÃ¥t mig se vad det blir för en skabbig skara snorvalpar nu dÃ¥. Hon stirrar pÃ¥ dem ogenerat ler lite för att verka mjukare. Hon kliar sig pÃ¥ sin mjuka mage och rättar sen kläderna sÃ¥ de ser ordentliga ut igen. Hon fryner pÃ¥ näsan Ã¥t mannen som ser ut som en gnagare. - Ã…h fy fasen... mumlar hon för sig själv och ryser längs ryggraden. SÃ¥dana ”smÃ¥djur” tillhör inte hennes favoriter direkt. dvs. om de inte är grillade och marinerade i vitlök, men att leka med maten. Vera skakar pÃ¥ huvudet Ã¥t sina tankar och gnäggar till lite när hon fÃ¥r ännu en elak tanke om att frÃ¥ga honom vad han vill bli kryddad med.
This message was last edited by the player at 15:57, Thu 22 Mar 2007.

Fabian sneglar mot de övriga i sällskapen så att ingen av dem lyssnade på vad de pratar om. De som verkar vara intresserade av att höra mera ger Fabian en iskall blick. Han vänder sig sedan tillbaka till översten.

"Vet..."

100 krediter!, säger Översten klart och tydligt till Fabian.

Pryckel måste hålla ihop knäna, så roligt tycker han det ska bli att åka. En luden hand sträcks fram mot Vera.

Hurra! Jag heter Pryckel

Vera hoppar till när rÃ¥ttan sticker fram sin tass. Men med en proffsig attityd ler hon sitt fula flin och hÃ¥ller fram en svettig men kall hand mot honom.  - Vera stromf.
- Jaha, undrar om vi kommer iväg idag eller.. Hon stirrar ihärdigt pÃ¥ honom och retar sig pÃ¥ hans pälsklädda ansikte och hans markerade tänder.  han ser verkligen fÃ¥nig ut med de där utstÃ¥ende tänderna. Men lite pälsvÃ¥rd skulle inte skadat! hon drar en hand över sitt strama hÃ¥r. Det börjar bli riktigt fett nu och hÃ¥lls pÃ¥ plats pÃ¥ grund av detta.

Fabian rycker till och tar ett steg tillbaka. Tittar storögt på översten.

"För vaddå?"

Martie reser sig sakta...borstar av sina kläder...rättar till  hatten och ser till att halsduken sitter som den ska....han tittar sig omkring...ler lite nervöst och puffar lite pÃ¥ pipan. SÃ¥ gÃ¥r han med bestämda steg ut till vagnen och sätter sig i ett av dess hörn. Han gillar hörn. Hörn är...bra. Hörn är trygga saker.

Bertil hälsar lite förstrött på Vera när de går ut, lite artig kan han ju också vara.

"Bertil." Presenterar han sig som innan han hoppar upp i vagnen.

"100 krediter för en översättningsfunktion till skrofsmål..."