"Kan jag få titta på den först?"

Översten ler.

Nej du. Det är omöjligt. Den läggs in I din grej. Nå låt bli du. Häng på de andra. Annars åker de utan dig. Kom tillbaka när Du har pengar.

Det är helt utan fientlighet i rösten. Han förstår att Fabian helt enkelt är en fattiglapp.

"vi ses snart igen!"

Fabian sliter åt sig sin manick och kilar ut till de andra.

Eftersom antalet passagerare inte är på stort på får alla plats inne i diligensen. Pryckel har hälsat på var och en. Han hoppar upp på kuskbocken och tittar ner i det stora öppna fönstret som mynnar strax bakom bänken.

"Då åker vi! Det går ju lite långsamt utan Hest men med lite god vilja så hjälper vi ju varandra. Eller hur?"

Han smackar på sin enda fåle och ekipaget sätts i rullning.

Ett stort leende kommer över honom när han tänker på hur trevligt de ska ha.

Hans svans reser sig långsamt och böjer sig åt sidan. Ett plötsligt sprut från under svansfästet duschar alla passagerarna med en söt, myskliknande doft.

- E´ du la inte riktigt redig karl? Morrar Vera. Hon tar en trasa och torkar av sig eller snarare försöker torka av sig. Hon stirrar tjurigt mot honom.

Bertil vet inte riktigt vad han ska tro och hade ekipaget inte redan varit i rullning hade han hoppat av.

"Vad tar du dig till?!" Utbrister han klart högljudt.

Fabian som tidigare har rest med pryckels diligens blir inte förvånad över duschen men ligväl kan man se att Fabian blir rasande men säger ingenting.

"Åh, förlåt, jag kunde inte hålla mig. Men nu känner jag att Ni verkligen är mina vänner, det är därför jag markerar. Och nu kan Ni lukta på varandra och känna samma sak. Vi luktar likadant!"

Bertil rynkar klart på nästan och biter ihop käkarna men säger inget om det hela, men hela hans kroppsspråk berättar vad han egentligen tycker om det hela.

Martie som sutit som i dvala där i sitt hörn tycks först fortsätta med att göra det men så...flyger han upp.slår hatten i taket och är nära att tappa pipan när han börjar skrika. som tur är tycks han dock få några motoriska superkrafter och lyckas fånga den medans han gapar:

"MEN DET VAR DÅ MÖKARNS MÖK! VAd gör du? pissar du...kissar du på oss? MIN HATT! MIN HALSDUK! MIN PIPA! du får välk tänka dig för vart du uträttar dina..ärenden!"

Vera bryter ut i ett kluckande skratt. Mannen med hatten roar henne verkligen. Hennes haka och mage hoppar i takt med hennes skratt. Hon behärskar sig efter någon minut men flinet är klistrat på hennes läppar.

Eh, det kommer liksom bara utav sig själv.

Han fortsätter skämmas ytterligare några minuter innan han sjunger en munter melodi om en näve med frön...

Färden mot Muntermåla går så sakteliga framåt Stenläggningen i Pirit byts mot hjulspår och stenar som plöjer genom barrberfält och andra odlingar.

Efter någon timme stannar vagnen vid ett värdshus.

Geritas Gamla Godingar.

"Hej pÃ¥ er gamla vänner,  vad gör ni här?"

Amos skrattar lite för tyst för sig själv när han ser Pryckel. "Hej min vän, du var mig en liten rÃ¥tta, Hahaha.  Amos heter jag"

Glad att äntligen få vara av vagnen och få lite distans till Pryckel så hoppar han av snabbt. Bertil kände ett stort behov av bad och tittade upp på skylten och hoppades att sådana tjänster fanns inom väggarna.

När han hörde Amos presentera sig vände han sig emot honom och hälsande nickande tillbaka.

"Bertil."

"Hehe, jag är inte alls någon råtta! Och förresten är Du inte speciellt stor själv, eller hur? Tihi"

Pryckel föser in allihop i värdshuset.

"Det är en gammal vän till mig som äger det här stället"
This message was last edited by the player at 12:54, Tue 26 Feb 2008.

När Ni kommer in i värdshuset så visar det sig att Pryckel verkligen inte har fel. Det är verkligen en gammal vän. Jättegammal. Frågan är om någon sett en människa eller mutant som är så gammal och skrynklig. Tyvärr verkar också hygienen hos mannen vara ganska eftersatt. Hans händer ser rena ut, men lukten av honom är ganska stark. Bruna fläckar växer från händerna upp över armarna.

"God dag, mitt namn är Geriatrikas. Får jag bjuda på en fräsch sallad?"

Han försöker inte ens ta Er i hand. Alltför få brukar hälsa tillbaka.
This message was last edited by the GM at 20:43, Tue 26 Feb 2008.

Bertil som är ganska van vid personer från det muterade släktet lyfter inte alltför mycket på ögonbrynen.

"Låter som en bra affär." Säger han glatt.

"Ã…Ã¥h,  det ska bli gott med lite sallad. " Amos bugar sig Ã¥t värdshusvärden och sätter sig genast ner vid ett bord. Han plockar fram en konstig liten borste som han lägger prydligt framför sig pÃ¥ bordet, Amos ler Ã¥t sin vänner och vinkar Ã¥t dom att sätta sig.

"Kom kom, mina vänner,  nu ska det ätas och du Pryckel, det sägs att du kan sjunga? Sjung gärna nÃ¥got för oss. "

Amos tänder är det vitaste och renaste tänder ni någonsin har sett. Dessutom luktar det en svag doft av mint i hans närhet.

Geriatrikas ställe är litet och rejält packat med allsköns figurer. Borden är små och man kan inte sitta mer än 2 vid varje bord.

Bertil får en plats vid ett bord tillsammans med Amos. Amos uppfriskande andedräkt är en fröjd i förhållande till Geriatrikas fräna kroppslukt. Pryckel blir sittandes vid ett annat bord en liten bit bort, och samma sak med övriga i gruppen, alla sitter utspridda i utskänkningsrummet.

Geriatrikas ställer fram en liten pall vid Amos och Bertils bord och en liten tvättbjörn sätter sig där, och huvudet räcker ovanför bordskanten.

Fördelen med att få tre vid bordet är att Geriatrikas direkt ställer fram en liten skål sallad vid var och en.

"Vill Ni ha något drickbart? Och något rejält att äta? Åhladåb? Knasasvål? Diverse kött i ister?"
This message was last edited by the GM at 12:15, Sun 02 Mar 2008.

Lembas sätter sig och börjar genast smaska i sig av salladen.

Diverse kött? Nåja det låter billigt.

"Köttet blir bra"

Han sätter igÃ¥ng att stoppa in  sallad i munnen igen när han tittar upp pÃ¥ de andra mellan tuggorna.

"Hej... tugg, tugg"

Bertil drar skålen med sallad till sig och försöker holla sig omärkbart borta från den stinkande mannen. Vid den direkta frågan tittar han upp och tänker en aning på erbjudande, sen bestämmer han sig.

"Nä... sallad räcker fint."

Epsilon har kommit på efterkälken. Han har nog slumrat till lite under färden och det tar en stund innan han kommit helt till sans igen. Han sätter sig vid ett bord och tittar sig omkring. Det här stället är då rakt inte vad han blivit van vid i Hindenburg. Maten låter inte heller något vidare. "Ja, ge mig ett stadigt glas att dricka. Och sedan kan du ge mig något att äta, något gott!" Det sista sägs med förhoppning i rösten, men samtidigt med tvekan.

"mm en tallrik Knasasvål till mig tack, och husets röda blir bra till det tack.."

Amos plockar fram en liten konstig tub med någon konstig forntext på.
"Det här min vän Bertil är fina grejor, det får dina verktyg i munnen att må bra både före och efter en middag. Fick betala stora pengar för det här men de var det värt. Det sägs att det kallas för Coolgaate"

Amos öppnar tuben och trycker fram lite av dess innehåll som han lägger på den lilla borsten. Frenetiskt börja han borsta sina tänder som genast blir fulla av något vitt lödder och en stark mintdoft lägger sig i lokalen.

Lembas böjer sig fram och tar tuben (om han får för Amos) Han granskar den intresserat och känner och klämmer på den.

"Märkligt! Och lukten, det luktar som stark tokjos, men ändå inte. Fascinerande"

Han lämnar tillbaka den till Amos.

"Kul. Mitt namn är Lembas, är Ni på skattjakt?", han ler mot Amos och Bertil.