Geriatrikas kommer snart tillbaka med önskad mat.

"Diverse kött"

Den bittert fräna doften av den gamle mannens kroppslukt fläktar förbi när han serverar.

"Svål..."

En rykande färsk svålbit ställs ner framför hundens glänsande vita tänder.

Han vänder sig om med sin serveringstallrik och går bort till Epsilon, som sitter framför Pryckel.

"Knasasvål, min herre. En stadig mugg tokjos. Och knapriga skalkar i ister till dig, Pryckel"

"Mmmm, Epsilon. Det här är fantastiskt, men man får äta upp brödet innan det sugit upp för mycket ister. Annars blir det inte så knaprigt"

Gnagartänderna gnager på bitarna och istret flyter utmed läpparna på Pryckel och fastnar i päls och morrhår.

"Knasasvålen är fin den också, säger folk som gillar svål"

Pryckel smaskar glatt i sig av den myckna sörjan. En liten mage får inte plats med så mycket, men hans kinder får plats med mer.

"Bra ph-ör pä-ph-lsen ock-ph-så"

Lembas tittar undrande på köttet, men bestämmer sig för att inte fundera något närmare på vad de egentligen har sitt ursprung från. Svansen tror han visserligen är en knasaknorr, men öronen kan vara en fåle, eller något annat dumdjur. Nåja, med rejält med kryddor så funkar ju det här också...

"Och Du är inte från Pirit, eller hur, herr...", frågar han Bertil.
This message was last edited by the player at 18:52, Tue 04 Mar 2008.

Beril äter i tysthet utan att lägga för mycket tanke på de andra. Maten smakade faktiskt bättre än vad han först hade förväntat sig utan var en klar positiv erfarenhet.

Till en början verkar Bertil inte höra Lembas men så tuggar han ut, torkar sig om munnen och lägger ner besticken.

"Ja e fraun omraudet rount Pirit. Å du sjäelv?" Säger han med sin vanliga utpräglade dialekt.

Glömde visst prata i dialekt där ett tag... så nu e det fixat.

Lembas får en liten ryckning i nosen när Bertil svarar.

"Jo, jag med. Utanför Pirit..."

Han tittar åt lite olika håll innan han fortsätter.

"En bra bit utanför. Nästan aldrig inne i Piri...t"

Han börjar skyffla in kött i munnen igen.

Epsilon mumlar lite som svar till Pryckels kommentarer om maten. Han slevar i sit lite med ganska stelt ansiktsuttryck och sköljer ner med stora klunkar av tokjosen. När han fått i sig tillräckligt för att vara mätt skjuter han tallriken ifrån sig och lutar sig tillbaka. Han tar sig en titt runt om för att se hur det går för de andra i ressällskapet.

"Mmmm, så gott. Å så mysigt..."

Pryckel trivs på Geriatrikas trånga värdshus när han får vara nära så många.

Epsilon lutar sig bakåt och ser över folkhopen i värdshuset.

Fabian sitter surt och tittar på hela stället. Han verkar inte ett dugg nöjd med att det tar så lång tid för alla att äta.
Atvigg äter under tystnad.
Veras gälla röst hörs alltför ofta över resten av sorlet.
Martmardigan tittar misstänksamt på maten han har på sin tallrik och plockar upp en bit då och då och låter den komma in i munnen. Eftertänksamt käkar han då upp den.

"Ojoj. Det här gav resultat direkt..."

Lembas skruvar lite på sig.

"Jag tror jag såg ett dass här utanför. Kommer snart igen"

Han tar sin jacka och nickar åt Amos och Bertil och kilar ut.

Ut från ett bakre rum i värdshuset kliver en man.

"Tack Geriatrikas. Det var verkligen vänligt av er att låna mig skrivdonen. Om ni ville vara så snäll att sända det här brevet med nästa postiljon till Hindenburg, så kommer mina finansiärer se till att ni får ersättning för de varor och tjänster jag konsumerat hos er. Verkligen tråkigt att hamna i denna prekära... ehe... ekonomiska situation. Tack än en gång, nu måste jag verkligen försöka ta mig till min välbetalda tjänst... ehe... i Pirit snarast och på billigaste sätt. Vad kan du föreslå mig?"

Viljam Dressman lämnar över ett brev till Geriatrikas och verkar göra sig redo för att ge sig av. Han tar vinterrocken som han haft hängande över armvecket och drar den på sig. Sedan hejdar han sig. Öppnar attachéväskan och rättar till innehållet och ger Geriatrikas ett färgat föremål.

"Varsågod, Geriatrikas. En gåva. Det är ett fornsmycke att bära kring armen. Ge den till er fru... eller nån."

Viljam tittar misstänksamt på klientelet i värdshuset och gör sig redo att gå. Han tar tag i dörrhandtaget, men ångrar sig sedan.

Han vänder sig mot Bertil och frågar:

"Ursäkta mig min Herre, har Ni möjligen ett fickur och kan förtälja mig tiden? Jag måste ha... ehe... åkt ifrån mitt fickur... eller tappat det."

Säger han och tittar ned på golvet som om hans fickur skulle ligga där.

Geriatrikas tittar på Viljam med en irriterad min.

"Om det inte är så, så blir det disken nästa gång Ni kommer hit. INNAN Ni får mat...", säger han medan han böjer sig fram mot Viljam och fullkomligt släpper lös alla dofter av gamla veck och kvarglömda hudavlagringar och svett mellan dessa. Den osedvanligt dåliga andedräkten, fylld av lukt av oborstade tänder och varigt tandkött, slår emot Viljam, och för den delen också Bertil.

Bertil tittar över Viljams axel och mot dörren som om han blev störd av något innan han väder sin blick på mannen.

"En tickare? Nää en sånn ha ja inté." Han tittar på de andra i sällskapet ifall någon av dem skulle ha en.

Epsilon betraktar den välklädde som kommit in. Han rör inte så mycket som en min, men han försöker lyssna lite på samtalet.

Hmmm, verkar lite skumt det här... Postiljon till Hindenburg... Finansiärer där... Välbetalt jobb i Pirit... Hmmm det verkar ju inte riktigt så om det blivit till att diska.

Haha, jag kommer att tänka på den där gången Olvars slynglar levt jäkel på krogarna hemma i Hindenburg utan ett rött öre att stoltsera med och jag fick läxa upp dem. Men men, man skall väl inte döma på förhand. Jag är ju inte hemma nu, så jag skall nog bara ta det lilla lugna här...

Epsilon blir lite smått nostalgisk där han sitter och tänker för sig själv och håller koll på vad som händer.

När nu Epsilon slappnar av går Geriatrikas intill honom.

"Jaha, någonting annat?"

"He ehe... " säger Viljam och tar några steg mot ett fönster. Han gläntar försiktigt på gardinen, kikar ut och blickar upp mot himlen.

"Undrar vad det blir för väder..." muttrar han för sig själv samtidigt som han för in handen innanför rocken och vänder ryggen till. Hans huvud far hastigt upp och man hör ett kort "Sörpel". Viljam vänder sig om och stoppar in något innanför rocken igen. Med ett krystat leende säger han, "Det verkar bli sol!" Han tar av sig rocken, hänger den över en stol och sätter sig vid ett bord.

Pryckel smackar belåtet med munnen. Hans kindpåsar är fyllda till bredden, men tallriken är i alla fall tom.

"Snart tillbaka.", säger han till Epsilon. "Det trycker på!" säger han och petar på sina kinder.
This message was last edited by the player at 15:57, Fri 07 Mar 2008.

Bertil tittar frågande på Pryckel och återvände sedan till sin egen mat som han åt med stor aptit.

"Så ni reser också, ehe? Får man fråga vart och om ni vet om vägen är lätt framkommlig."

Viljam tittar menande ned på sina finskor.

"Jag reser helst i vagn, men det har blivit en lång, eländig prommenera hit... Vad är senaste... ehe... nytt från Pirit. Har ni varit där nyligen? Hänt något... ehe... ovanligt?"

Frågan blir hängande i luften.

"Ovanlitt? De ved ja inte om ja kan säja... Du får fråga Pryckel, han e den såm reser åmkring mäst." Svarar Bertil.

Epsilon stirrar lite på Geriatrikas innan han svarar på frågan om han skall ha något mer. "En bägare till av den här drickan! svarar han innan han sveper i sig det sista i två stora klunkar och ställer ner den tömda bägaren med en mindre smäll i bordet.

"Den lilla... ehe... lämmeln?! Reser han omkring? Det kanske... ehe... inte är så ovanligt att lämmlar reser. Ja, så som man skulle kunna tro iallafall. I Hindenbu... I den här boken..."

Viljam tar fram en bok ifrån sin attacheväska och håller upp den mellan tummen och pekfingret som en 'predikant'.

"...så är det en som heter Semlan Moler. Hon reste tydligen mycket. Ehe..."
This message was last edited by the player at 17:38, Tue 11 Mar 2008.

"Ingen ja ha hört åm." Svarar Bertil och äter upp den sista av maten. "De va gått... Så var e du påväg då?" Frågar han Viljam.

"Jag skulle till... hmm, Pirit, men mitt resesällskap... ehe... tog en annan väg och lämnade mig eftersläntandes. Jag tror... ehe... jag tror... Jo! Jag tror jag tog fel riktning i nån korsning, för det skulle inte ha varit så... ehe... långt till... Hmm. Pirit."

Viljam ser väldigt konfunderad ut.

Han lägger tillbaks boken i attacheväskan. Tittar ned på sina finskor och putsar bort en fläck från dem genom att gnugga foten mot benet.

"Reser ni också ensam, Herr..." frågar han Bertil med ett tillgjort, överdrivet leende.

"Nä, ja reser me Pryckel och hans vagn." Med tanke på Viljams tvekande berättelse så tycker Bertil att det verkar som om han håller vissa saker inne. Dock inget han uttrycker utåt.