Aleta plockar med sig även Stig's grejer och springer upp till vinden. Hon suckar tungt (låter som ett lätt vinande från hennes bröstkorg), när hon ser blodet, Valentin och kaoset.

Hon stuvar ner grejerna i sin väska, laddar ur geväret och lägger patronen bland de andra.

"Grabbar, vi bör hitta något annat ställe att ligga lågt på, eller hur?"

"Ho, ho, hoo!" Utbrister Pocko när han ansträngt tar sig upp från golvet.
"Värst va det satt" Han reser sig upp och tittar på Viktor.
"Är Valentin död, eller?" Säger Pocko och stegar ut från rummet och möter Aleta i trappan.
"Eh! Här kommer repet!" Utan att vänta på svar hivar han rep-bollen mot Aleta, och går tillbaka uppför trappan igen.
This message was last edited by the GM at 18:12, Sun 14 Sept 2003.

Nerifrån hörs en späd röst.
"Stopp där, annars tar jag och min kompis hand om dig ska du se! Lägg ner yxan och sätt dig ner, så ska vi prata om vad du gjort med våra vänner."

Aleta, Valentin? Är Ni ålrajt?

Ni känner igen Rodels röst från nedervåningen.

När någon kikar ner så ser Ni Rodel siktandes med sin båge mot Stakka, samtidigt som en luffare går omkring och sniffar på allt och Stakka. Stakka ser ut att bli illa till mods när luffaren t o m slickar en smula på blodet som rinner från hans ben.
This message was last edited by the GM at 18:33, Sun 14 Sept 2003.

Viktor går fram till Valentin för att se hur han mår, och om han kan fixa till honom. LIGG STLLA NU VALENTIN

OOC: 18:35, Today: Viktor rolled 25 using 1d100. Första Hjälpen.

Viktor böjer sig ner och tittar på Valentin (som ligger väldigt stilla) och konstaterar:

"DET KOM BLOD FRÅN ETT HÅL, OCH ETT ANNAT. MEN JAG HAR LAGAT DEM!"

Han ser att Valentin lever, men är väldigt, väldigt svag.
This message was last edited by the GM at 18:47, Sun 14 Sept 2003.

Aleta blir lätt brydd när hon plötsligt får en repboll i stålnävarna.

"Jaha, Pocko, hmm..."

Hon skiner dock upp när hon hör Rodels röst och skyndar sig ner.

"Hallå, hmm, hej Rodel, jag hoppas du inte är alltför sur över att vi lämnade dig i sticket, men vad annat kunde vi gjort?", säger Aleta medan hon surrar Stakka och Stig med repet.

"Sådär, nu går ni ingenstans på ett tag, ni ska få sota för Valentin, och titta..." Aleta kavlar upp rockärmen och visar den vänstra armen. "En buckla!"

"Och Sirina sen då... Men vem är detta? Är han en vän till dig?"

Aleta vänder sig mot luffaren.

"Du kan kalla mig Rex" Svarar han Aleta.
Rex sniffar lite i luften runt atomaten.luktar konstigt tänker han.
han morrar lite för sig själv,då han inte riktigt kan identifiera Aleta som en levande varelse.Rex har aldrig förut träffat en atomat,och ännu mindre pratat med någon.Så han vet inte riktigt hur han ska bete sig.
Han synar Aleta både en och två gånger samtidigt som han kliar sig i huvudet med en kloförsedd hand.

Rodel som alltid är lycklig prick blir askgrå i ansiktet.

"Valentin!? Vad har hänt med Valentin?"

Han ignorerar Aletas buckla (och allt annat) och rusar upp för trapporna för att se till Valentin.

När han har tagit sig upp för trapporna, efter att ev ha mött de andra på vägen, hukar han sig över Valentin och börjar ynka sig.

"Stackars, stackars Valentin"

Han sitter vid Valentin under några minuter och sedan reser de sig båda! Valentin har ett par hål i kläderna och trots allt blod som har runnit ut så syns inte längre några skador.

Rodel ser en smula trött ut, och hans rödgråtna ögon tittar på Er när han ställer ytterligare en fråga:

"Är det någon annan som har blivit påskjuten?"

Aleta följer sakta och fundersamt efter Rodel upp på vinden igen och börjar städa upp. Hon lägger varsamt alla grejer på bordet och torkar varsamt av dem den röda klibbiga substansen med en gammal trasa från en låda.

"Någon får ta hand om fångarna för..."

Hon gör stora ögon när Valentin reser sig upp, till synes oskadd. Hans livsolja färgar golvet rött där han legat och Aleta drabbas av en lätt paradox-psykos.

"Valentin, hur? Du är ju reparerad..."

DU KAN TACKA MIG ALETA. DET VAR LÄNGE SEDAN JAG ANVÄNDE MINA SJUKVÅRDSKUNSKAPER, TROTS DET! TYCKS DE FUNGERA ALLDELES UTMÄRKT... HAN HAR BRA LÄKEKÖTT.

Viktor tar fram några konstiga verktyg och börja skruva bort några plåtar som sitter på hans eget skadade ben. Han börja slita ut några skadade trådar som han ersätter med nya. Trots att det ser ut som han vet vad han gör, blixtrar det plötsligt till i benet och det börja ryka lite. Benet börja rycka spasmiskt, men slutar sedan efter ett kraftigt ryck.

HOPPSAN!  JAG FÅR NOG FÖRSÖKA IGEN.  JAG SKA BARA FIXA DET HÄR FÖRST, SEDAN KAN JAG TITTA TILL DIN BUCKLA ALETA... JAG HAR EN DEL ORANGA PLÅTAR SOM SKULLE PASSA BRA PÅ DIG.
This message was last edited by the player at 08:34, Mon 15 Sept 2003.

När Pocko får syn på Rodel säger han glatt.
 "Rodel! Ha, ha, du hittade ut från 37:an!" Pocko klappar Rodel på ena axeln medan han plockar fram en hagelpatron ur fickan. Patronen halkar ur Pockos hand och rullar iväg på golvet.
"Ojdå! Kom hit din lilla rackare." Pocko böjer sig ner och plockar upp patronen och stopper den i sitt gevär. När han reser sig igen slår han sitt huvud i taket.
"AJ! Fasen, också!" Han slänger gevären på golvet och gnider sig i huvudet. "Ååååh!"
När Valentin reser sig tittar Pocko förvånat på honom.
"Åh...ee... Jaha, Valentin, trevligt att du tillfrisknat. Det va snabbt gjort det måste jag säga." Pocko tittar på sin egna fläskiga och blodiga kropp och genast minns han.
"Jahaja... ja just det. Jag blöder ju faktiskt. Visst jag e skadad Rodel." Han tittar förvånat på Rodel.
This message was last edited by the player at 09:56, Mon 15 Sept 2003.

Rodel säger till Pocko att sitta ner på golvet, sedan sätter sätter han in ett finger i hans sår, och drar sedan ut det långsamt. Efter hand syns bara en liten grop i Pockos ändå ganska gropiga fläsk.
"De andra där nere såg också skadade ut."

Rodel rusar ner för trapporna och krånglar med sin båge för att få med sig den i samma hastighet.

Valentin tackar Rodel och säger att vad han än kan behöva hjälp med, så kan han alltid vända sig till familjen Cult.

"Du har räddat mitt liv. Tack Du också käre robot. Det sades mig att Ni var den som först gjorde livsuppehållande aktiviteter på mig. Jag visste väl att det var en trogen vän jag en gång mötte där ute i zonen."

"Men vad hör jag? Blåspipor, ej långt från den plats vi nu är på"

Valentin har samlat ihop alla sina saker och springer märkbart stressad ner för trapporna.

Även Pocko och Rex hör de ovan nämnda blåspiporna. Rex från bottenvåningen tillsammans med skurkarna, Pocko från övervåningen.

Pocko har svårt att avgöra om ljudet kommer utifrån eller om det kommer inifrån (dvs från inifrån huvudet efter att ha bonkat i detsamma i taket för en stund sedan).

Viktor bryr sig inte så mycket om vad som händer runt omkring honom, utan sitter djupt försjunken i sina reparationsproblem.

Trots att det ser ut som att han denna gången har lyckats med reparationerna så blir han märkbart irriterad och slänger sina verktyg på golvet. DET VAR DÅ SJÄLVASTE VÄGHYVEL OCKSÅ... utbrister Viktor. (Viktor har ju inga riktiga känslor, men tycker ibland om att citera en människa (vägarbetare) som han träffade för några hundra år sedan, när dom la ny asfalt på E4,an.)
This message was last edited by the player at 11:25, Mon 15 Sept 2003.

"Nej tack, Viktor, jag har mina egna verktyg", säger Aleta och slänger upp sin väska på bordet, varur hon plockar fram en plåtlåda full av tänger, hammare och mejslar.

"Låt se, det här ska nog fungera..."

Aleta bänder av plåten från sin vänstra arm och tar en titt. Lite bucklig, några sladdar lösa, en trasig acktuator, inte bra, måste försöka...

Genom att ta en mejsel och bända lite hoppas Aleta fixa acktuatorn, men den sitter som berget. Plötsligt slinter hon med mejseln som flyger iväg och träffar Viktor med ett *klank*.

"Hoppsan! Öh, ursäkta, Viktor, den där var visst min... Visslor! på väg hit! Fort! Skynda! Skynda!"

Aleta plockar upp mejseln, sveper ner allt på bordet i väskan och sätter av efter de andra...
This message was last edited by the player at 11:15, Mon 15 Sept 2003.

"Herre jävvlar!" Ropar Pocko. "Vi måste sticka! Kommer du Viktor!" Pocko plockar upp sina gevär och dundrar ner för trapporna efter dom andra.

Det Rodel gjorde med Pocko är som bortblåst. Pocko blev chockad när Rodel helade hans sår. Pocko har aldrig sett något liknande och kan inte förstå vad som hände. Därför väljer Pockos hjärna att inte bearbeta det som hände, utan helt enkelt bara hoppa över det och glömma det. Annars hade Pocko förmodligen överansträngt sin lilla hjärna och antagligen blivit tokig på riktigt.

Rex stirrar runt lite på det udda sällskapet inne på krogen.samtidigt som han sniffar i luften.
"Öh borde vi inte lätta här i från, killarna i blått är på ingång"
Han går fram till ytterdörren för att titta om han ser något.

På vinden finns pojken som var klädd i en Åhlmask. Men han verkade död, när Viktor tog sig en titt på honom. När Viktor tittade igenom hans utrustning fann han en trekantig burk med brunt innehåll, småmynt till ett värde av 4 krediter, en ihopviken broschyr med diverse texter. Bland annat kan man läsa på ett uppslag med stora röda bokstäver: Mutanter är fula och äter barn å sånt, så därför ska de dö!!! Längst ner på sidorna ser man bokstavskombinationen BPM.

I fickan på hans ytterrock gjorde han ett mycket intressant fynd! Där låg en något skavd plasticsprodukt med en rosa färg. Dess form är märkligt bucklig, nästan med formen av en rubbit! Den ena bredsidan är full av kylflänsar, och på en av kanterna finns en knapp som lätt kan tryckas in. Varje gång den trycks in hörs ett svagt knastrande. Mitt emellan "öronen" på den tänkta rubbiten finns en liten metallknopp.

Viktor har på grund av sina reparationer och sitt genomsökande av Åhlahuvvet tagit längre tid på sig än alla de andra. Detta gör att han är fortfarande på väg ner för den sista trappan, i det här läget.

Sällskapet (utom Viktor) är samlat på nedervåningen och här nere finns också innanför dörrarna de två bundna skurkarna. De båda, Stig och Stakka, är båda skadade.

Rex kollar ut på gatan, och hans skarpa ögon ser konstaplar komma löpande. Han räknar dem; En, två, MASSOR med konstaplar är det som kommer uppför gatan, knorrar Rex.

OOC: Dags för snabba beslut. Om Ni skall försöka springa härifrån, måste Ni göra det direkt, men risken är stor att konstaplarna ser Er, särskilt Viktor som kommer en smula på efterkälken.
Klargörande, Viktor är bara ca 1 SR bakom...
This message was last edited by the GM at 06:36, Tue 16 Sept 2003.

"Glöm de här två jönsarna", säger Aleta och nickar mot Stig och Stakka, "de skulle bara sinka oss, jag sticker i alla fall nu, har ingen lust att chansa med bylingen."

Sagt och gjort. Aleta smyger kvickt ut genom dörren och håller sig inne i skuggan intill husväggen så mycket det går, medan hon springer bort från polisen och Thermopolium. Halvt om halvt hoppas hon förvilla bort dem i någon gränd om de skulle få syn på henne.

Viktor upptäckte ganska snart hysterin, och springer efter dom andra så fort han kan. I sin famn har han en tygtrasa med dom sakerna han plockade från Åhl-killen.

VARFÖR SPRINGER NI MINA VÄNNER?, POLISEN ÄR HÄR FÖR ATT HJÄLPA OSS MED SKURKARNA, FÖRSTÅR NI INTE DETTA?. Viktor hade normalt sett aldrig kunnat tänka sig att bli ovän med lagens väktare, de är ju nära samarbetspartner med V62c-enheterna. Men eftersom hans vänner beter sig väldigt hysteriskt och visar stor rädsla, får detta Viktors processorer att behandla nya alternativ. Under 0.03 sekunder tar Viktor ett viktigt tillfälligt beslut att följa sina vänner i deras tempo.

Pocko blir mycket förvirrad i tumultet.
"Ja vi skiter i dom!" Svarar han Aleta.
"Vad ska vi göra? Vi måste sticka å gömma oss!"
"Det kanske finns nån bakdörr? Det gör det alltid, det vet jag. Det sa Sluggo till mig en gång när vi..." Pocko kommer av sig när Aleta sticker. Sedan kutar han efter Aleta ut genom dörren.

OOC: Ska vi inte försöka hålla ihop gruppen? Ska alla sticka på varsitt håll och splittra gruppen åter igen? Vill bara få detta klart oss spelare emellan!
This message was last edited by the player at 11:59, Tue 16 Sept 2003.

Som jag förstår det så är väl både Aleta och Viktor på väg ut. De som blir efterlämnade är de skadade Stig och Stakka. De som definitivt INTE är kompisar...

Rex vill ju i väg. Vad gäller Rodel, får vi väl se...
This message was last edited by the GM at 10:35, Tue 16 Sept 2003.

Vi måste bege oss härifrån. Jag fasar för vad ordningsmakten har att säga om den beväpning som flera av oss har. De kommer att ställa frågor som åtminstone jag inte kan svara på

Han tittar menande på Rodel och springer även han iväg tillsammans med Aleta.
This message was last edited by the player at 13:47, Tue 16 Sept 2003.

Rodel böjer sig ned över den stackars medvetslöse Stig. Han tittar lugnt över skadorna och försöker göra något åt dem, men han blir brydd då han den här gången inte heller lyckas ta hand om det.

Han planerar att göra ett nytt försök när Viktor springer förbi och plötsligt rycker upp honom från hans hukande ställning. Han tittar åt sidorna och ser att alla andra har givit sig iväg och sätter därför efter Viktor så fort han kan.

Bågen som ju ofta är ett problem när han springer hoppar över hans rygg och flera gånger snubblar han till när bågen kommer ner över hans ben.

"Men de var ju fortfarande skadade?"

"Vi måste ju ta hand om dem!"

Rodel ser sorgsen ut för dem som tittar på honom. Han snubblar dock vidare efter hela skocken.