Viktor sällar sig till Pocko och Rodel som har stängt av sina hjärnfunktioner. Aleta har dock aktiverat sig själv och försöker åter få ordning i leden. Den synnerligen enerverande murveln verkar dock inte ge sig utan fortsätter överösa den här gången Aleta med frågor vilket inte låter henne göra något vettigt.

Martmardigan fortsätter stå förundrad över vad som händer kring honom.

Rex kilar dock ut i regnet och följer efter kvinnan som gav honom sedeln. Han stannar till strax utanför Bunkern och andas in den kalla, fuktiga luften som eftermiddagen har att ge. Renheten av luften är dock lite överdriven eftersom den svaga vinden kommer från manufakturerna och låter en del av sotet och röken därifrån nå Rex känsliga nos. Regnet har bedarrat, men enstaka droppar faller fortfarande. Kvinnan skyndar vidare och svänger efter ca 20 meter till vänster, där hon går in på en tvärgata.

Rex löper efter kvinnan genom vattenpölarna. Hela tiden försöker han hålla upp doftspåret. Rex urgamla Jaktinstinkter(Inte mutationen) får honom att gå upp i varv, den pälsbeklädde mutanten känner sig som på jakt hemma i älgamården. och för en stund förvandlas husen till stora träd, sopphögar till buskar och gatorna är skogens urgamla stigar. Förnöjt rusar Rex efter kvinnan, med dregel droppandes från mungipan och ett litet leende.

Aleta suckar, eller så nära en automat kan komma ett suckande, åt Klekon's entusiasm.

"Nej Klekon, jag har ingen borr, ingen inbyggd i alla fall, jag har kanske en bland mina verktyg, men varför alltid denna fråga om borrar?"

Aleta tar av sig ena handsken och visar för Klekon. En metallhand i nästan perfekt imitation av en människas, ett prov på den ingenjörskonst som präglade forntidsmänniskan.

"Hur vore det om du svarade på mina frågor nu, sork? Vi behöver ett lugnt ställe att planera nästa drag på..."

"Oooh, skyddande vid misstänke om människodödare uppskattas nog inte av konstaplarna, så det kan jag inte hjälpa till med"

"Men är Ni i trångmål så finns det flera kriminella element i staden, men inget jag vet något om, vill Ni ha hjälp av dem så kan åtminstone inte jag hjälpa."

"Är Ni alla i Hindenburg bara för att ta vara på tillfälle utan att lämna några spår?"

"Bor Ni inte ens på inhyre?"

Klekon är högst bekymrad av att ingen verkar bo i staden...

Rex klafsar iväg över den vattensjuka marken. Doftspåren är distinkta, och han kan också se fotavtrycken i leran. Han springer så vattnet skvätter och svänger runt hörnet där kvinnan försvann.

Rodel "kvicknar" till.

"Åh, jag mår inte jättebra"

Han reser sig upp på darrande ben så han måste stödja sig på borden runt omkring.

"Nä, det här går inte. Kan vi inte sticka hem till dig Mardm.... Martmagr... Martmardigan och sova lite. Det är ju ändå snart kväll"

Rodel hänger sig över Martmardigan och talar förtroligt med honom.

"Du e ju en bra kompis. Kom nu så går vi..."

"Vi har ju alltid varit så bra kompisar..."

"Nu e ja nog lite käkig igen"

Rodel ulkar några gånger, håller händerna för munnen, men kräker inte. Den observante kan dock se att ena kinden buktar ut en aning men det försvinner efter att Rodel svalt ett par gånger.

Efter att Viktor har utfört en uppdatering på sitt system i 43 sekunder, vaknar han och ställer sig upp. SÅDÄR JA!

ALETA! SKA VI TA OCH LÖSA PROBLEMEN NU... VI SOM TÄNKER KLART..  OCH SNABBT.

Viktor ser Rodels instabilitet och beslutar att hjälpa honom. Viktor tar tag i hans jacka vid nacken och försöker lyfta upp honom med en hand. Viktor försöker även lyfta upp den sovande Pocko med den andra handen, men en viss viktskillnad som inte hans mattematikprocessor hade kalkylerat med, gör att han får avbryta det sistnämnda efter 3-4 försök.

JAG TAR MED MIG RODEL SÃ… GÃ…R VI HEM TILL MARTMARDIGAN.

MARTMARDIGAN! GÅR DET BRA FÖR DIG MIN VÄN?

Pocko sitter/ligger på en av stolarna. Han blundar. Ibland gnyr han ängsligt och suger på en tumme. Med jämna mellanrum gör han märkliga utspel där hans armar fäktar vilt omkring, samtidigt som han mumlar eller skriker något.
"Åååh, nej! Snälla ta inte bollen... nej, neeej!"
"Hihihi, nu ska vi se... nu smäller det snart."
"Ååh, snälla herrn... ge mig spannen."
Han dregglar kraftigt och hans feta kropp rör oroligt på sig. Efter ett tag glider han ner på golvet under bordet.
"Stå still Viktor! Det är bara lite till kvar i spannen... mfblabluk ...tihihi."

"Madmartigans ställe passar utmärkt, bara vi kommer iväg någon gång!"

Hon rättar till packningen på axeln och försöker stödja Pocko samtidigt.

"Är alla här då?"

Aleta tittar runt sig i lokalen och konstaterar att Rex saknas.

"Var är Rex? Kom här, pojken... Var är du?"

Aleta försöker locka fram Rex på samma sätt som människobarn förr kallade på sina husdjur, men kommer på att hon inte vet vad Rex egentligen är.

Jo visst kan vi gå hem till mig men eh, käket? Jag kan inte hålla på att förse er...eh ja jag menar jag kan inte betala käk för oss alla."

Skulle vi inte kunna ta svängen förbi eh,ja....den däringa redaktionen och, ja ni vet...tlala med den där vad han nu hette som tydligen talat med ha Smilet? jao, så var det...."

Martmardigan talar med den/de som ser nyktrast ut. De fulla spektaklen verkar han nästan rädd för och gillar inte närgångna så han drar sig bakåt och kastar en förintande blick på Rodel.

" Men näe vi har väl knappast varit vänner länge?" Martmardigan ser härligt allvarlig ut.

Naturligtvis så är det robotarna som är nyktra och klara i kretskorten, så Martmardigan vänder sig med sin matbegäran till dem som faktiskt inte äter. Efter att ha kontrollerat sin kreditvärdighet så säger de båda att bara de kommer därifrån så går det säkert att skramla ihop några slantar till en limpa eller två. I vilket fall som helst försöker han åter få besked på om automaterna tycker att de skall gå via redaktionen eller inte. Pocko och Rodel verkar ju inte vara i speciellt bra form direkt.

Viktor greppar tag i Rodel och lyfter upp den lille grabben. Pocko är ju en smula överviktig, men han reser sig ändå och använder Viktors axel som krycka för att börja gå.

Servitrisen Neo kommer åter fram och säger att sällskapet allt måste hosta upp 8 krediter för drickat och förstörelsen på Bunkern innan de får gå.

Klekon ser att han nog har fått den mesta informationen nu, men han ber Viktor rabbla namnen på gruppens medlemmar. "Jag måste ju veta vilka som egentligen ingår i bandet! Och vem som är bandets ledare?"

Rex som sprang iväg utan att säga något speciellt är fortfarande borta, å andra sidan så hittar han väl ändå?
This message was last edited by the GM at 21:53, Wed 01 Oct 2003.

Martmardigan ignorerar sorken och går ut. Tycker att sorken har fått det han köpslog om och att det får räcka. Stoppar sin pipa och tänder den när han kommer utanför dörren.

Även neos begäran ignorerar han totalt. han har ju inte varit delaktig så kräva honom på pengar? nej, hon måste mena de andra....

"Nåväl, lätt fånget lätt förgånget, visst ska vi betala för Pocko's skadegörelse, återigen... Men jag tror ni misstagit er, Neo, skadorna kan omöjligen uppgått till en sådan förmögenhet som 8 kr, nej, möjligtvis 3 kr..."

Aleta räknar upp 4 kr från den gemensamma kassan och ger Neo.

"...och en extra kredit för att visa att vi inte menade något illa."

Även Aleta ignorerar sorken's fråga men säger i förbigående:

"Herr Klekon, skriv vad ni vill i er bebaskade blaska, men vi är oskyldiga till allt, och om ni värderar er hälsa gör ni bäst i att inte förfölja oss!"

Med detta går hon ut efter Martmadigan.

NATURLIGTVIS HERR SORK,  VISST KAN JAG TALA OM DET.. VI VAR PSSRRRRPSSS... STYCKEN OCH NAMNEN ÄR,  A...SSSSSSSSSS...      PPPPPPPPPP...

Viktor kan varken säga namnen eller antalen trots att han gärna vill detta. En liten underliggande drivrutin i hans primärminne, som blockera alla riskabla avslöjande som inte berör han själv. Vägverket ville inte att deras vägverksrobotar skull diskutera politik, eller komma i andra diskussioner som ej berör vägverket. Detta skulle förmodligen påverka deras arbeten. Därför helt enkelt hindrade man dom detta.

Viktor går ut i regnet med Rodels fötter släpande i marken.

 HEJ DÃ… HERR SORK...

Klekon bläddrar igenom sina anteckningar och skiner upp.

"Tack för hjälpen, eh, Viktor"

"Men jag kontrollerade att jag redan hade skrivit upp alla namnen, tack ändå, nu ska det skrivas så man får ett poliserprajs!"

Hela gänget börjar röra på sig och klafsar iväg tillbaka mot Hundängen och Martmardigans butik. Regnet har slutat falla men molnen hänger fortfarande lågt över staden. Neo tar emot pengarna och funderar på att opponera sig mot Aletas prispress, men avbryter sig själv när hon minns att hon fick några slantar av murveln tidigare.

Knappt har de kommit ut från Bunkern innan Rex stormar ifatt dem.

"Grrr, donnan var en byling, Grr, Grrr. En spydig sådan också, Grrr!" "Hon trodde att jag var en hund! GRRRRRR"

"Hon, Grr, gav mig en, Grrr, kladdelapp. Någon som kan läsa, Grrr?"

Rex håller upp den numera något fuktigt smutsiga lappen och Aleta rycker tag i den.

"Tihi, en lapp, bara till mig!!"

Aleta hoppar lite i vattenpölarna innan hon stannar och börjar läsa högt och tydligt.

Vi måste pratas vid innan smilet styvnar. Vid Kejsarstatyn klockan tio imorgon förmiddag.

OOC: En staty med kejsar Kjell dräpandes hydran finns på Hydratorget. Den stora statyn med Thorulf finns utanför Thorulfshov, men det är ju stängt pga Bazaaren.

"Grr, vad gör vi,grr," Rex tittar på fyllbultarna, och inser att hans fråga var överflödig.
"Okej,grr, fyllona behöver,grrr, sova ruset av sig, så vart, grr bär det av?"
Han tänker fortfarande på den stöddiga snuten, hon luktade i allafall gott tänker han. Men har väldigt svårt att smälta hennes förolämpningar,"Grr,Vovve...grrr,vänta du bara,grr" morrar mutanten för sig själv.

"Denna lapp besannar mina värsta farhågor, att det stackars Smilet, trots sin charmiga slemmighet, är död och att attacken inte var en slump. Hur ska det nu gå för oss? Jag som fortfarande har åratal kvar på min garanti...", hulkar Aleta med genuin bedrövlighet.

"Men först måste vi få dessa herrar i viloläge hos Martmardigan, sedan kan vi bestämma om vi ska besöka tryckeriet eller inte."

Aleta studerar Rex ytterligare innan hon häver ur sig:

"Så du är ingen dogg då, Rex? Kanske lika bra det, så slipper vi gå ut med dig stup i kvarten... Men du skulle se bra söt ut i halsband."

När gruppen kommer fram till Martmardigans butik har han tillsammans med Aleta inhandlat förnödenheter för ytterligare en natt på lagret.

Väggen går upp, och alla traskar in. När siste man är insläpad drar Martmardigan ner dörren igen med ett brak. Klockan är ca 17 och alla som behöver det kränger i sig lite mat (Pocko kränger i sig mycket mat). Rodel är inte ett dugg intresserad av mat, så han kryper ihop på det torra jordgolvet och somnar på stört. Efter maten kommer diskussionen igång.

Martmardigan säger att det var väldigt många som tittade efter gruppens vapen. Speciellt Pocko, Aleta och deras gevär väckte intresse under vandringarna. Det är ju vapenförbud i hela staden, och förresten så är det otäckt med så mycket vapen så nära. Det är bara en tidsfråga tills konstaplarna tar reda på var Ni finns, även om de tydligen redan verkar veta var Ni rör Er.

Nu får vi bestämma oss, tar Aleta till orda. Ska vi sticka iväg till Polisgazettens lokaler eller hamnen, eller helt enkelt sitta här tills morgonen kommer? Jag för min del ser inga problem att gå någonstans även om mörkret nu sänker sig därute.

Pockos "glad i hatten" humör har helt förbytts. Han säger inte ett ord på hela vägen till Martmardigans skyffe. Han får anstränga sin alkoholpåverkade kropp för att hänga med sällskapets tempo. Väl framme vräker han som vanligt i sig maten. Han sitter och vinglar, halvsovande på sin stol. När han är klar sitter han helt still en stund innan den efterlängtade rapen kommer. Han sträcker på alla sina armar och gäspar.
"Ska sova nu." Mumlar han innan han faller baklänges. Pocko har somnat och har även hunnit med en snarkning innan hans feta skalle träffar golvplankorna med en smäll.

"Förmökade fyllhundar.......Att tappa förståndet kan väl alla men att göra det frivilligt det övergår mitt förstånd." Säger martmardigan högt men mer eller mindre för sig själv.

"vi kanske skulle,jao...ni vet...kolla upp hamnen först eller? Klekon....+han sorken, ja klekon var det ja!? hans tips kanske inte är så mycket att gå på eller?! nä, jag vet inte. bestäm ni.

Plötsligt sätter sig Rodel klarvaken upp och pekar på taket.

"Hygbryn! Hygbryn!"

Ropet tillsammans med hans stirrande blick överraskar och oroar alla.

Lika plötsligt går ögonlocken på pojken ner, och han faller sovande till marken.
Dunk! Rodel vaknar till när skallen slår i en illa placerad sten och blodet börjar droppa från det lilla såret.

Han tittar på det obeslutsamma sällskapet och öppnar munnen.

"Om Ni vill ner till hamnen så gör det, det är säkert ett fint tillhåll på kvällen. Nyhetsutdelaren var inte på plats förrän i natt, så då är jag nog pigg och fin igen ska Ni se, om Ni vill ha mig med. Nä, nu måste jag sova mer"

Efter orden somnar han snabbt och sover väldigt djupt, med tungan lätt utanför munnen.

Rex kurar ihop sig i ett hörn, med sin filt som underlag. Mutanten är trött av dagens rännande, och det behövs inte räknas många rubbitar innan han sommnar. Det har varit en händelserik dag för den håriga,kloförsedda Rex. Och snart infinner sig drömmarna, och hindenburg känns långt,långt borta....."Zzzzz,grrrrrr,zzzz,grrrr,zzzz,grrrr,jag ä ingen hund,zzzzz,grrrr"

"Om några timmar bör vi alla vara pigga igen, runt tolvsnåret kanske. Hamnen vill jag dock inte besöka vid denna sena timme, vatten fick jag nog av för en stund sedan, men den där tryckarnissen verkar intressant."

Aleta talar tyst och snabbt för att inte väcka de däckade avdankade.

"Martmardigan, ni behöver inte vara oroliga för vapnen vi bär, de är enbart i självförsvar, mina är alltid nedpackade i väskan, dessutom behöver vi nog inga vapen på vår lilla utflykt. Va spännande egentligen, besöka Polisgazetten mitt på natten."

Aleta rumsterar om i väskan och får upp de två skarprättarpistolerna, kanske skulle man kunna effektivisera deras design, men utan verkstad, omöjligt, men kanske ändå... Aleta plockar ut buntband, tejp och annat som kan användas för att fixa ihop dessa pistoler utan alltför mycket jobb. Efter ungefär en halvtimme inser hon dock att hoptejpningen är alldeles för svag och skrotar planen.

Martmardigan beger sig till sitt sovrum och slumrar in. Han brukar alltid lägga sig tidigt, så att "han kommer upp i tid".

Aleta tittar besviket på sin skapelse men lägger ifrån sig den. Efter det sitter hon och tittar på Viktor. Viktor tittar tillbaka. Aleta tittar. Viktor tittar. Tittar, tittar... titt, titt...

"TOLV!" ropar Aleta och Viktor samtidigt.

Aleta ler och fnittrar hysteriskt åt att de faktiskt skrek precis samtidigt. Viktor fortsätter titta och anser inte alls att det var av något intresse utan helt enkelt ett utslag av att klockenheten hade nått värdet 0 igen. Vid utsatt tidsslag skulle gruppen eventuellt bege sig till Polisgazettens redaktion. Det var detta Viktor gav uttryck för. Inget annat.

Rex vaknar direkt vid utropet och är klar för vandringen innan Aleta slutar fnittra.

Allihop vaknar mer eller mindre av robotarnas utrop.

OOC: De som vill följa med på färden till Polisgazetten får säga till vad de vill ha med sig och komma in på den tråden. Eventuella andra får ligga kvar Hemma hos Martmardigan.

Rodel vänder sig surt om mot den öppnade dörren.

"Stäng, jag fryser ihjäl!"

Han vänder sig huttrande tillbaka och hostar demonstrativt.

Pocko rycker till och vaknar när robotarna "skriker".
"Ööh...Hoah, hoaah! Vad är det frågan om !?" Pocko vrider på sig och tittar förvirrat upp.

När Pocko förstått vad som är på gång reser han sakta på sig.
"Kan jag ligga kvar eller? Behöver ni min hjälp? Klarar ni er?" Säger han och det verkar löjligt allvarligt menat.

OOC: Pocko följer med om någon vill det, annars kurar han ihop sig och somnar igen.