"Tja, eftersom han tjärar i hamnen, så tror jag nog att det är det bästa stället att hitta honom. Om han fortfarande lever såklart."

Rune är ganska säker på sin sak, och bokke nickar instämmande.

Det blir ett fasligt hallå borta vid Pockos bord när han brakar ner i detsamma.

"Arrgh, min must, jag spillde ut den över bordet" "Hit med en ny din fete mutant!"

Rodel dricker sin tokjos och tinner och domnar bort så han däckar och faller omkull. Utan att veta det så drack han det hela på samma sätt som vissa bland den "vagnburna ungdom" som finns i Hundängen.

När Pocko reser sig upp från bordet ser han Viktor komma högljutt babblande med en jättesöt och mjuk gosegubbe. När Pocko springer fram och vill kramas faller mjukisen dock baklänges ner i dyn.
This message was last edited by the GM at 17:25, Fri 26 Sept 2003.

"Tack ska ni ha för upplysningarna och oljan, Rune och Bokke, de satt fint. Se nu upp för hårdföra bodybombare i framtiden och glöm inte tricken jag lärt er. Smilet står överst på min lista och hamnen blir nu nä..."

Längre kommer hon inte då Pocko orsakar bråk och förstörelse vid utgången.

"Ursäkta mig, har lite att göra märker jag..."

Aleta tar sig fram till den svajande Pocko och försöker begripa vad hon ser. Viktor och Pocko har tydligen skrämt ihjäl ett litet marsvin.

"Vad har ni gjort? Detta trodde jag inte om dig Viktor..."

Hon knäböjer invid den fallne och konstaterar att han fortfarande är funktionell och enbart i viloläge. Hon släpar snabbt in honom från regnet och försöker sätta honom i något så när bekväm ställning invid väggen. Rodel verkar vara i samma tillstånd av dreglande anti-logik som Pocko och tafatt försöker hon själv uppliva den tilltufsade pälsbäraren.

Viktor är inte så bra på att förstå mänskliga känslouttryck, å ännu sämre på muterade djur. När Viktor ser det lilla marsvinet falla ihop, så blir han helt bedrövad och vet inte riktigt vad han ska göra. Han försöker hjälpa Aleta med att ta hand om marsvinet, men står mest handlingsförlamad och tittar på.

"VAD VAR DET SOM HÄNDE?  JAG SÃ…G INTE ATT HAN VAR SKADAD..  JAG SKULLE JU BARA BJUDA HAN PÃ… ETT GLAS TOKJOS, SOM TACK FÖR ATT HAN HJÄLPTE MIG ATT LAGA DEN TRASIGA VÄGEN... HUR KUNDE DETTA HÄNDA."

Viktor sniffar in av luften för att känna efter med sina sensorer, om det var något gift som fick marsvinet att falla ihop.

"JAG KÄNNER ATT LUFTEN INTE ÄR HELT PERFEKT, MEN HAN BORDE INTE DÖ AV DEN. KANSKE HAR HAN BARA SVIMMAT..? HOPPAS HAN KLARAR SIG ALETA,  SER DU HUR HAN MÃ…R ALETA?   SVARA ALETA?"

Om nu en robot kan se upprörd ut, så gör definitivt Viktor det nu. Detta ligger utanför hans givna parametrar, så han kan inte processera det på rätt sett. Han är helt virrig och bedrövad för att han kanske har förorsakat det lilla marsvinets död...

Efter ett par rejäla daskar på marsvinets kindpåsar så vaknar han upp. "Iiiiih!" "Iiiiiiiih!" "Iiiiiiiiiih!" piper den stackarn. Efter att på robotars sätt förklarat att "det inte finns någon orsak till oro", "du är funktionell" och "du har väldigt mycket hår på skallmodulen" ser han än mer chockad ut, men han reser sig till slut.

"Om Ni bara låter mig leva, så får Ni allt jag har. Tyvärr så gick alla pengarna åt till min halmsäng, som nu är förstörd, men Ni kan få mina kläder. Bara jag får komma hem till mina barn."

Marsvinet börjar ta av sig sina kläder...

Pocko tittar på det underliga djuret och ser att den gosiga pälsen nu är ganska geggig efter att ha tillbringat en stund i mojset på marken. När marsvinet reser sig upp får han en rejäl bamsekram av Pocko i alla fall, men den hårige undanber sig uppvaktningen, och vill inte ens ha tokjos!

Viktors bedrövelse vänds snabbt i ett glatt konstaterande att Slejban lever!

"INTE ÄR DU KONSTRUERAD FÖR ATT STÅ I REGNET I FLERA ÅR SOM JAG ÄR. SJÄLV STOD JAG, OCH SATT, I EN VÄGTUNNEL UNDER MÅNGA, MÅNGA ÅR. MEN DET HADE NOG INTE DU KLARAT. DU HADE NOG RUTTNAT OCH BLIVIT GIFTIG, DET GÖR LEVANDE VÄVNAD"

Det verkar inte vara någon som vill utmana Pockos gigantiska kroppsbyggnad, så de som tidigare uttryckt sig hetsigt lugnar ner sig igen. Pocko får inte ens en uppmaning att betala bordet. (Men det kan också bero på att Neo inte är här just nu)

Även Aleta får positroner i emotionskretsarna när Slejban vaknar upp och utan att tänka på det så utbrister hennes röstmodul ett nöjt "Tihi"

Hon försöker åter samla truppen men Rodel är hopplöst redlös. Han kan inte stå på egna ben och han stinker av den blanding av tokjos och tinner som han badar i. Det är uteslutet att han själv skall kunna gå till hamnen, eller någon annanstans heller för den delen.

"Inte har vi användning för er kroppsbeklädnad, herr marsvin, se här, ta nu de här 5 krediterna, gå hem till er familj och oroa er inte för nåt."

Aleta hoppas att detta ska lugna den hårige så att han inte tar av sig mer kläder.

Vänd mot de andra inser hon att situationen för Pocko och Rodel är allvarlig och kommer att bli värre. Vi behöver ett ställe att installera oss på.

"Jag antar när jag ser er två att den store Enhet X2-B tillverkade oss robotar för att hjälpa er organiska varelser, men jag förstår inte varför..."

"Kom igen nu, vi ska ner till hamnen, det finns säkert något ställe utmed vägen som kan inhysa oss och få er avgiftade."

Pocko bara skrattar och är glad. Han dansar omkring och stannar ibland upp för att säga något snällt till sina vänner.
""Hi, hi, hi! Aleta du e fö söööt du!" Utbrister han. "Du behövej inte ta han om oss... vi mÃ¥j pjima vi!" Han ler "vackert" mot Aleta och sträcker sina armar mot henne för att krama henne. OOC: Jag antar att Aleta förhindrar detta genom att gÃ¥ Ã¥t sidan ;-) Pocko vinglar till när hans armar viftar till i luften. Pocko vänder sig mot Aleta och ser lurig ut.  "Ã…hÃ¥hÃ¥... du e sssnabb du Aleta...din lilla rackaje! Ha, ha, ha!"
Plötsligt ser sig Pocko olyckligt omkring. "Jag vill ha tinner!" Skriker han. "Ge mig tinner!"

Pocko drar Rodel i armen och släpar fram honom mellan borden till Aleta. Han blir dock liggande när Pocko släpper.

"Stoppa marken!!! Sluta svaja!!!"

"Eh, ja e no lite käkig...

Rodels kaskadspya rinner in mellan borden och fuktar mutanthatarens stövlar.

Marsvinet tar de 5 krediterna, rafsar upp sina kläder och försvinner tillbaka där han kom ifrån. Hela tiden högljutt pipande. Pipet är t o m gällare än Viktors siren.

Precis när Aleta verkade ha fått något sånär kontroll på den lilla gruppen stövlar Pocko återigen mot baren där han beställer "Två flarror Tinner!". Mutanthataren och hans två kompisar reser sig upp och följer efter och ställer sig bakom Pocko. "Dö pysen. Du spillde ut våran dricka och din polare spydde ner mina stövlar. Va ska du göra åt det?". En av de tre plockar dolt fram en kniv, som Pocko aldrig inte ser.

Hon skakar på huvudet när hon ser Rodel åter sluta ögonen och segla in i dimmorna efter att ha rosslat upp det sista av sin uppkastning. Viktor vänder sig åt olika håll, väldigt osäker på vad han skall göra då han plötsligt ser den ranglige mannen i gul hatt komma gående mot Bunkern. Framför honom löper Rex sicksack vilt sniffande. Ofta på alla fyra. Med problem att hinna med de två kommer ytterligare en figur. En råttman med hatt samt block och penna i näven.

"Nej, för hundrade gången... Du får inte följa med. Jag måste först fråga automaten om hon överhuvudtaget vill!"

Eh, hrrm. Jaså här är de då... skamset tittar Martmardigan ner i marken när de ankommer Bunkern.

Rex kilar fram och luktar på Rodel och det han har hittat på under ett av borden. "Grrr, snuffs, Grrrrr" Det luktar av en äcklig blandning mellan spyor och sprit.

Sorken blir helt paff när han får se Viktor. Hans nos vädrar några gånger i luften och morrhåren skakar lite lätt. När Viktor vänder sig mot honom ryggar han först tillbaka i hänförelse men snabbt plockar han fram pennan och blocket. "Eh, jag skulle vilja ställa ett par frågor... Har herr automat möjligen någon borr?"

Viktor blir lika paff som sorken, när han upptäcker att någon vill se en sådan underbar sak som ett borr.

."GIVETVIS MIN HERRE, VISST HAR JAG ETT BORR." Skriker Viktor så snällt o trevligt han kan...

"PLONK" låter det när en lucka öppnas på Viktors vänstra arm, och en liten platta skjuts ut en bit från det öppnade hålet. På plattan sitter små konstiga verktyg i en prydlig uppsättning.

"DETTA ÄR MIN HYLSNYCKELSATS OCH BORRUPPSÄTTNING,  ALLA HYLSDIMENSIONER FRÃ…N ISO-STANDARD 6 TILL 38 , ÄVEN BORR FRÃ…N 0,8MM TILL 14.0MM KAN JAG ERBJUDA MIN HERRE."

Viktor plockar fram en liten stav som sitter fast vid sidan av plattan med ett tillhörade snöre. Snabbt kopplar han in snöret i en liten metallkontakt som sitter mitt på bröstet. Ett litet pysande hörs när han ansluter snöret. Viktor tar fram ett borr från plattan och skruvar fast det i staven, som han nu håller i högerhanden. Plötsligt hörs ett litet surrande från staven och borret börja rotera. "BSSSSSSSS"

"TITTA HÄR MIN HERRE, SÅ SKA JAG DEMONSTRERA VERKTYGET." Viktors saftblandare börja blinka igen, när han plötsligt börja borra i ett av träborden så att spånerna flyger omkring i hela rummet.
This message was last edited by the player at 13:54, Sun 28 Sept 2003.

Pocko hörde inte männen bakom sig. Det är först när bartendern uppmärksammar honom på det. Pocko vänder sig och undrar vad herrarna vill. När dom upprepat sin fråga stirrar Pocko på dom och ler.
"Ååh, va tjevlitt! Kom ska ni få tinner. Ja bjudej ej på tinnej! Hä ska ni få!" Pocko vänder sig mot baren igen och ber sluddrande bartendern att plocka fram tre glas till. Efter att ha hällt ut en halv flaska på bordet lyckas Pocko till slut fylla de fyra glasen. Han vänder sig åter till de tre männen med ett glas i varje hand. Han ser glatt ner på männen och sträcker fram ett varsitt glas.
This message was last edited by the player at 15:50, Sun 28 Sept 2003.

"Viktor! Nu får jag damm och flis i håret också! Sluta genast med det där! Vill du de sååå snälla bylingarna ska sätta dig i finkan för skadegörelse?"

Återigen förundras Aleta över de tidiga och mindre sofistikerade automaternas brist på intelligens och självbevarelsedrift. Han beter sig ju nästan som köttvarelserna. Förgiftar sig själva med Tinner och Tokjos, som inte ens är till nytta, till skillnad från olja. Undrar vem som kommer att få stå för det här kalaset. Lika bra att ge upp.

Aleta slänger upp några jyckar på bardisken och beställer ett glas olja. Sedan sätter hon sig tyst i något hörn, smuttar på drinken ibland och försöker se oberörd ut åt de andras pajaskonster.

"Tydligen ska det festas hela natten...", muttrar hon tyst för sig själv.

Mannen med kniven tar emot tinnerglaset med vänsterhanden medan han hugger Pocko rakt in i tinningen med kniven! [4 i skada] Pocko har t o m fläskiga tinningar så tillsammans med ruset så känns knappt sticket. Något som förvånar, och oroar, mannen som högg. Han tittar nervöst på de andra männen som lika nervöst tittar tillbaka. Pocko trugar och låter allihop dricka upp Tinner glaset efter ett ljudligt "Skål!" vartefter han sveper i sig det sista av tinnerflaskan och tar i stället den andra flaskan och går fram till Aletas bord där han sätter sig och korkar upp. Det blöder inte så farligt från såret.

Viktor demonstrerar även att han lätt kan dra i en skruv i det nya hålet och att han lika enkelt kan skruva ut den. Han känner sig stolt över att kunna glädja sin publik så mycket för han ser sorken skriva frenetiskt i sitt noteringshäfte. Klekon är verkligen helt fascinerad av uppvisningen.

"Ja, det här var ju helt fantastiskt"

"Skulle min herre automat vilja berätta lite om vad som hände på Thermopolium, för jag antar att Ni var en av dem som var där som igår kväll?"

"Men ännu viktigare, om Ni nu inte tycker att det är en personlig fråga, har Ni någonsin borrat I någon? Och om inte, det måste väl vara möjligt? Borren ser verkligen särdeles vass ut."

Damen som kallas Neo kommer ut och svär fram både en och två barnförbjudna ramsor när hon ser förstörelsen. Sorken Klekon finner sig dock snabbt och efter att ha sagt några väl valda ord och lämnat några slantar till Neo så försvinner hon bort till de andra borden i stället.

Martmardigan reagerar på uppvisningen med att bli helt lyrisk när han ser Viktor förevisa sina kunskaper. Vilken precision, vilket mästerarbete att sätta ihop en dylik tingest tänker han när han ser automaten. Så användbar, och ändå så enkel. Ja automater är verkligen den gamla tidens absoluta krona, utan tvivel. Han står förstummad under Viktors hela demonstration. Nästan utan oljeläckage också! utbrister han utan att tänka på att de andra hör honom.

Rex är allt annat än förstummad av borren. Han och hans nos sniffar på allt och alla återigen. Några känner en viss oro när han kommer med sitt luktorgan lite väl nära några av de andras organ.

Rodel ligger fullständigt utslagen under bordet som Viktor borrar i. Helt utan att märka något av uppståndelsen omkring honom sover han lugnt vidare.

Viktor demontera sitt borr och sätter tillbaka verktygen på sina platser, plattan fälls in i armen och luckan stängs. Han drar ut en stol till sorken och sätter sig själv vid det nyborrade bordet. Viktor hör hur Rodel jämrar sig när han lyckas sätta stolsbenet på hans hand.

OJDÅ! LIGGER DU HÄR HERR RODEL. JAG SKA HJÄLPA DIG... Viktor lyfter upp Rodel med en hand och sätter han på en stol. Som en trasdocka sitter Rodel nu orörlig men flämtande kvar på stolen.

Viktor börja inte prata förrän han märker att sorlet i lokalen kommer överrösta hans skrik...

MIN BÄSTE SORK. VILL DU INTE VETA MER OM MINA VERKTYG? JAJA, JAG VET INTE VEM DU ÄR MEN JAG SKA SVARA PÅ DINA FRÅGOR, TROTS ATT JAG TYCKER DOM ÄR NÅGOT KONSTIGA OCH OBERÄTTIGADE.

JAG KAN SÄGA SÅ HÄR, JAG ÄR EN V62c ROBOT, ELLER EN AUTOMAT SOM NI SÄKERT SKULLE SÄGA. JAG BYGGDES EN GÅNG I TIDEN FÖR ATT TJÄNA MÄNNISKAN INOM VÄGVERKSOMRÅDET. DÄRFÖR ÄR JAG FÖRSEDD MED VERKTYG AV ALLA DESS SLAG. TILL EXEMPEL HAR JAG EN BORR, EN SVETS, EN SPADE OCH SLÄGGA. ALLT FÖR ATT KUNNA GÖRA VÄGARBETEN.. OM DU SYFTAR PÅ ATT JAG KAN SKADA NÅGON SÅ TROR DU HELT FEL, MIN HERRE.. JAG ÄR PROGRAMMERAD ATT TA MIG UR EN VÅLDSSITUATION PÅ ETT SÅ FREDLIGT SÄTT SOM MÖJLIGT. ATT SKADA NÅGON ÄR SVÅRT I TANKE PÅ MIN BETEENDESPÄRR. VILKET GÖR DET OMÖJLIGT ATT SKADA EN MÄNNISKA. JAG KAN BARA BORRA I NÅGON I FORM AV ETT REPARATIONSSYFTE, PÅ MIG SJÄLV ELLER NÅGON ANNAN AUTOMAT.

NÄR DET GÄLLER THERMOPOLIUM SÅ VAR JAG DÄR, VILKET VAR VÄLDIGT OLYCKLIGT. JAG GJORDE ETT VAKTJOBB ÅT HERR SMILET, NÄR VI PLÖTSLIGT BLEV ATTACKERADE AV ETT 10-TAL MÄNNISKOR, SOM VI SEDAN UPPTÄCKTE KALLADE SIG BPM. SOM SAGT, JAG KAN INTE SLÅSS. MEN JAG KAN DÄRIMOT VARNA OCH VÄSNAS FÖR ATT SKRÄMMA ELLER FÅ HJÄLP. HÖRDE NI INTE MITT VARNINGSLJUD? TYVÄRR SÅ HJÄLPTE INTE DETTA, JAG VAR TVUNGEN ATT FLY... FÖR JAG INSÅG ATT SITUATIONEN INTE VAR DEN BÄSTA. POLISEN KOM NÄR VI VAR PÅVÄG DÄRIFRÅN, JAG VILLE FÅ DERAS HJÄLP, MEN MINA VAKTVÄNNER BLEV SÅ RÄDDA OCH FLYDDE NÄR DOM ANNALKADES. SÅLEDES GJORDE JAG OCKSÅ DETTA. DÄR ÄR JAG NU... OM DU VILL VETA MER OM DETTA KAN DU KOLLA MIN LOGGFIL, SOM NU VISAS PÅ MIN SKÄRM.

Viktor reser sig upp och vänder sig om med ryggen mot sorken, så han kan se skärmen. En konstig text rullar upp på skärmen.
This message was last edited by the player at 08:44, Mon 29 Sept 2003.

"eh nå Klekon? så nu har du ju fått se en automat så hur vore det om du....ja, om du kunde berätta allt du vet om han, ja du vet. Smilet! ja, så var det."

Marmardigan har inte glömt varför denne sork följt med även om han kanske inte gillat det. Martmardigan har gjort sitt och förväntar sig nu att murveln ska göra detsamma.

Pocko ler. Han korkar upp flaskan och häller i sig några rejäla klunkar.
"Jaha, Aleta! Va ska vi göja nu?" Han ser på henne med ostadig blick. "Vill du smaka?" Han sträcker fram flaskan mot henne. "Jag haj en jävvla bra idé! Ja vet ett ställe som vi kan gå till." Han avbryter för att ta en klunk. "Aah! Jo, det finns ett ställe som ja vet haj kjut. Vi kan ta me Viktoj föj han ha ju slägga. Då kan vi slå nej döjjen och..." Plötsligt halkar Pocko av stolen och faller med en kraftig duns ner på golvet. "Uhh! Ååh, hå, hå!" Pocko börjar kämpa för att ta sig upp igen. Efter mycket stånkande och halkande kommer till slut Pocko upp på stolen igen. Med ett lojt flin tittar han på Aleta. "Hoppsan! Ha, ha, ha! Däj sel man som de kan gå! Ha, ha, ha!" Han tar en klunk ur flaskan. "Va va vi Aleta?"

Fortfarande ivrigt krafsande i sitt noteringshäfte tittar sorken till slut upp på Martmardigan.

"Ja, jo, Sigge Struma sade något om att han hade sett en groda bli upptryckt mot väggen i en gränd, så snacka med honom!"

Han vänder sig bort mot Pocko. Stärkt av att ha kommit in under huden/plåten på automaten tänker han ställa lite frågor även till den store mutanten.

"Jo, det var från gazetten här, Polisgazetten alltså. Man skulle inte kunna få göra en liten intervju med Er, herrn?"

"Jag kan nog tom avvara ett par krediter om Ni blir ännu törstigare."

"Det vore trevligt att höra lite om Era förehavanden på Thermopolium, och hur Ni tänker klara Er undan polisen"

"...och varför Ni blöder?"

Madmartigan verkar inte bli helt nöjd med svaret från sorken, så Klekon berättar snabbt att Sigge jobbar som tidningsbud och att man förmodligen kan få tag i honom på redaktionen sent i natt. Men det finns naturligtvis en chans att han tittar in en runda på eftermiddagarna också. Med detta tycker han att han mer än väl har uppfyllt sin del av avtalet med Martmardigan och vänder sig mot Pocko medan han fuktar pennan på sin nos.

"Nå, åter till Er min store man. Hur var Er barndom, egentligen?"

"Den kan ju inte varit lätt, och Ni blev naturligtvis utstött, eller hur?"

"Hallå där, förmökade tvärpälsing till sork, har ni inte trakasserat nog varelser i dag? Låt Pocko vaaja!", utbrister plötsligt Aleta och reser sig med pekande finger mot sorken.

Oljan har gjort henne ovanligt lös i lederna och lett till hennes tokvrånghet över Klekon's närgångna frågor.

"Ni har fått veta vad ni ville... Så gå då. Vi klarade oss bra tills ni dök upp och Viktor började prata... Tack för er hjälp men nu har vi saker... saker att göra..."

Hon sätter sig tungt ner och stirrar tyst ner i sitt halvtömda oljeglas.

Rex koncentrerar sig, och försöker lokalisera vart det påminnande doftspåret kommer ifrån. Han gruffar fram bland folk och fä, på alla fyra. Sniff,grrr,sniff
Hans fram klor gör fina märken i trägolvet när han rusar fram.

Pocko ler mot Aleta.
"Lyssna på henne. Låt mig vaja!" Säger han sedan till Klekon. "Ja vet iiiingenting!" Spottar han ut mot honom. Sedan tar han en klunk till ur flaskan. "INGENTING!!!" Skriker han sedan rakt i ansiktet på Klekon. "Ha, ha, haaaa!"
Pockos glada min förbyts plötsligt till en allvarsam min. Han gnuggar sig i ögonen och gäspar stort. "Tjött!" Gnäller han. "Vill sova nu." Han gäspar igen och vänder sig till Aleta. "Vart ska vi sova?" Han sträcker på alla fyra armarna och gäspar igen.

Pocko, Aleta, Rodel. Alla i olika grader av redlöshet sitter på en bänk i Bunkerns uteservering, skyddade av en plasticspresenning som har samlat en mängd vatten. Något som Viktor också upptäcker efter att ha iakttagit Pockos och sorkens mycket korta samtal. Klekon märker att han inte lyckas få något mer ur dryckenskapens tjänare utan vänder sig åter energiskt mot Viktor.

"Jaha, herr V62c-automat, kanske Ni kan berätta mer om hur Ni framlever Ert "liv"?

"Äter Ni till exempel kött? Kanske barn?

Martmardigan häpnar över sorkens förvridna frågor, han tycker inte alls om Klekons sätt att ställa frågor och går därför fram mot Viktor för att skydda honom en smula.

Rex kilar mellan stolarna och borden och nosar febrilt. Plötsligt när han tittar upp ser han en glasögonprydd kvinna med regnrock stå över honom och sträcker över en sedel till honom som han tar emot med sina stora klor.

"Här får du, stackare - spendera inte den hela på tinner, hörru?"

Efteråt traskar hon förbi honom och ut från Bunkern.

HUR JAG FRAMLEVER MITT LIV? JAG UTFÖR VÄGARBETEN GIVETVIS, DET ÄR MITT YRKE...  SÃ…G NI INTE HALMEN PÃ… VÄGEN NÄR NI GICK HIT? DET ÄR BARA ETT AV ALLA MINA UTFÖRDA VÄGJOBB.  JAG KAN SÄGA DIG MIN BÄSTE HERRE, UTAN OSS V62c-ENHETER SÃ… HADE DU FÃ…TT GÃ… PÃ… GRUSVÄG VARJE DAG. INGEN ASFALT! HUR KUL HADE DET VARIT? TÄNK PÃ… DET... Viktors processorer blir överbelastade av alla kluriga frÃ¥gor. Därför glömmer han att det förmodligen inte finns nÃ¥gon asfalt i Hindenburg. En viss förvirring uppstÃ¥r i hans programstuktur.

URSÄKTA MIG HERR SORK. JAG MÅSTE STÄNGA AV MIG EN STUND NU FÖR ATT GÖRA NÅGRA UPPDATERINGAR I MITT SYSTEM. JAG KAN BARA SLUTLIGEN SÄGA, ROBOTAR ÄTER INTE, VI HAR FUSIONSREAKTORER. HAR DU NÅGRA FLER FRÅGOR FÅR DU VÄNTA EN STUND, ELLER PRATA MED AL-1-A... TACK FÖR MIG.

Viktor sätter sig på stolen han satt på innan. Han stänger sedan av sig själv och går in i viloläge.

Förvirrad av alla konstiga starka lukter, så löper Rex efter kvinnan ut. Dels för att se vart hon tar vägen och dels för att han behöver en nypa frisk luft. Hans kännsliga nos värker av lukten från spyor och dålig hemkörd tinner.
Han tvättar av sina leriga framtassar i en vattenpöl, samtidigt som han blickar efter kvinnan. "Grrr, urrk,grrr, hur kan folk leva i den här stanken,grrr," Morrar han för sig själv.
Hans sinne fastnade för doften av blommor. Det luktade i allafall gott, påminner om naturen utanför staden. Dessutom så känner han igen spåret, och undrar varför den känns bekant.
This message was last edited by the player at 09:56, Tue 30 Sept 2003.

Aleta tycker nu det är dags att dra vidare och reser sig för att gå. I förbifarten ser hon Klekon och hejdar sig en stund.

"Murvel Klekon, är du kvar än? Hör på här, vi har viktiga saker att göra. Om du vill hjälpa till så visa oss då ett billigt krypin borta från nyfikna blickar, så lovar jag på mitt plåthjärta att ni ska få första tjing på allt intressant vi kan finna i nyhetsväg. Nå, vad säger ni?"

"Plåthjärta, vad menar du lilla flicka?"

Klekon vänder sig om mot Aleta.

"DU ÄR JU OCKSÅ EN AUTOMAT!!!"

Sorken tror att hans ögon skall hoppa ut.

"Jag tänkte att det röda ögat helt enkelt var en liten mutation, men nu förstår jag att det är ett fyndöga!"

Klekon har uppenbarligen stigit rakt in i ett formidabelt automatstim. Visst har han hört talas om automater förr, men några gränser borde det ju ändå finnas, hoppas han. Även om han nästan tappar fattningen så tappar han aldrig sitt block. Pennan fuktas mot nosen och flyger sedan över papperet.

"Är Du också en borrare precis som V62c-automaten?"