Ruben kliver fösiktigt in och synar gruppen med äventyrare. Inte verkar de mycket att ha. Mutanter av värsta sort, en fornmanick och något som skulle kunna vara en människa. Efter att ha synat dem noga inser han att han mycket hellre stannat hemma hon Saiden men seden kräver att man gör sin vittfare för att lära om världen.

"Ja Ruben det är jag, Tränad i konsten och nästan färdig Masurai, Trevligt att råkas."

Tonfallet i hans röst är tydligt att han tycker raka motsatsen.


OOC: Besrkriving för ruben finns under desription.

Jaeger nickar och följer med i konversationen bäst han kan, han har ju blivit lite bättre på att följa civiliserat pratmål...

Han ler svart och nickar mot översten.

"Jae jae e altid interessert. de blir la ehh...interessert"

Han kisar mot ruben när han gör sin entre och kliar sig i håret.

"Va e en masuraie"?

Ruben tittar på den obildade Jaeger.

"Vi är en order andliga krigar som funnits sedan urminnes tider. En äkta Masurai är ett med sitt Masuraisvärd"

Och lägger handen på hjaltet på det svärd som hänger i hans bälte.

Jäger försöker att inte grina, och nickar entusiastiskt istället.

"Aha...dea låter väldans...civiliserat...."

jisses amalia va tossia de däringa civiliserade fölken e... Då jäger är bland vänner reagerar han inte på att masuraien lägger sin hand på svärdet och vänder sig tillbaka till översten.

"Å va e han bra för då"?

"Trevligt att träffas herr Masurai. Eftersom vi ska resa tillsammans är det bara att säga till om ni vill ha ert vackra svärd polerat eller några andra hushållssysslor utförda. Visserligen är det Dr. Kvack som betalar mig, men så länge det inte går ut över mina andra sysslor, så är jag mer än gärna behjälplig. Har ni någon extra packning så bär jag den mer än gärna. Min skapare utrustade mig med en bärförmåga värdig den bästa nordholmska bärfåle."

OOC: Mökans kul att vara tillbaka!

Dr Kvack börjar genast med sin undersökning när Ruben visar sitt svärd.

"Så, det är måhända inte Ni eller någon av Era ordensbröder som gjort det här då? Huvudena är av, och ett skarpt svärd som Ert skulle säkert kunna göra jobbet?"

Han särar lite på sin stela näbb. Om det är ett finurligt leende eller bara ett utslag för att han måste få in mer luft i lungorna är omöjligt att avgöra.

"Fler krigare gör att jag blir mindre påtänkt som offer om vi kommer i en skärmytsling, så du är välkommen herr Masurai. De flesta krigare är ju så dumma så de anfaller ju inte den som är intelligent utan de som har vapen. Vilka fiender vi än kommer att stöta på så kommer Ni säkert att få arbeta för brödfödan Översten erbjuder. Frågan är bara om Ert svärd är vad som krävs för att kunna slå ut fienden. Det finns många därute som har skjutvapen. Både spännbara, Skarprättare och fornkanoner. Vad gör Du i en sådan situation?"

Ruben försöker dölja sin förvåning över att maskinen kan tala genom att ignorera den. Mycket underliga saker har han sett och hört sedan han lämnade sin mästare. Ruben tänker på Saidens ord."Mycket som kommer att förändra din syn på välden kommer du att möta men var vaksam i varje främmande upplevelse lurar en dold avsikt." Jag måste vara lyhörd och vaken.

"Att möta en sådan fara utan frukan och med tro på svärdets makt kommer den ståndaktige att segra."

"Vår codex förbjuder oss att dra vapen i uppsåt att dräpa dem som inte kan försvara sig. Men vi kan mycket väl med ett hugg skilja huvud från kropp speciellt om det är en sådan svag nacke som herr tupp har."

Johansson flyttar sig försiktigt närmare den gode doktor Kvack. Doktorn må ha förevisat Johansson som en celebritet, något som passade automaten illa, men han har flitigt betalat automaten det överenskomna priset om 5 krediter i månaden, så han har fortfarande Johanssons lojalitet. Det här talet om nackade tupphalsar gör Johansson nervös och även om Rubens tilltal både är oartigt och skulle av sämre programmerade automater kunna tas för ett direkt hot är det bäst att hålla sig nära tuppen, i fall denne skulle behöva Johanssons beskydd.

Översten ger er några minuter att bekanta er med varandra. Han blir snart smått otålig.

"Ja, ni får tid att bekanta er vad det lider!

Hur som helst rekommenderar jag att ni ger er ut på Frihetens slätter. Själv har jag inte så mycket koll på slätterna, alldeles för mycket rubbitar för min smak. Men stadsstaten Muntermåla är ju det självklara stället att starta. Det är ett helt fantastiskt ställe, där samlas alla äckel och super sig fulla!"

Han skrattar skrockande.

"Ett annat alternativ är ju att söka upp någon av zonfararsyltorna här i staden innan ni ger er på slätterna."

Ruben tittar på sina reskamrater."Saiden måste ha ett sinne för humor, dessa varelser är bland det patetiskaste jag skådat". Tänker han innan han frågar.

"Vad är det för slätter vi ska ut på? Och vem är ruppit?"

Översten tittar på Ruben några ögonblick som om han undrade vad han egentligen frågar om. Sedan inser han att Ruben faktiskt inte var med när han berättade om uppdraget.

"Jo, ni skall alltså ge er ut på Frihetens slätter, och som jag sade rekommenderar jag Muntermåla som första anhalt. Jag vill att ni hittar en robotskalle, min vän och medarbetare Rufus blev makabert halshuggen..."

Han berättar åter historien som han dragit för de övriga innan Ruben dök upp, och läser åter upp texten från Polisgazetten.

"Och rubbitarna måste du väl hört talas om? Små, ilskna, pälsklädda, långörade... Men mökarns farliga och välbeväpnade."

Ruben skakar sanningsenlig ovetatde på huvudet.

"Nej!"

"Jag vet ingenting om någon rubbit men om du säger att han är liten, ilsken, pälsklädd, långörad och farliga skall jag vara komma ihåg att vara försiktig runt denna rubbit."

"Inte det!? Då kan jag bara säga dig: Var försiktig därute! Rubbitarna smyger sig på en, plötsligt är de bara över en. Många zonfarare har strukit med i deras överfall. Så se upp, små, håriga och långa öron, inte helt olika Hoggler där förresten!"

Översten pekar på Hoggler, som faktiskt har vissa gemensamma drag med dessa odjur.

"Till och med Kejsaren och militären har ju gått in i kampen mot dem. Vi har ju Tunnelrävarna här i staden. De har gjort ett mökarns skitgöra i rubbitarnas tunnlar. Håller förhoppningsvis en del av dem på plats, men man kan nog aldrig vara nog så säker..."

"Jämför mig aldrig med en rubbit, för hydrans skull! Hör du det!" skriker Hoggler till i ett kort raseriutbrott. Han lugnar sig dock snart när allas blickar dras till honom. Att skrika åt sin arbetsgiavare kanske inte är det smartaste.

Ruben ser förvånat på Hoggler.

"Jag tror jag har fått en ganska klar bild av rubbit."

"Jag är inte så förtjust i pälsdjur...

...inte fjäderfän heller för den delen."

Säger han och sneglar över mot Dr Kvack.

Hoggler tycks inte reagera på kommentaren om pälsdjur. Och tur är väl det! Översten är inte sen att fortsätta utan bryter in i konversationen.

"Ja, då är väl vi i det närmaste överens, eller hur? När det gäller betalning så anser jag att det här är ett uppdrag av mycket stor vikt, så ni får bra betalt. Jag betalar er 42 krediter per skalle i veckan, men max 100...

Hur har ni det med utrustning förresten? Ni har ju överlevt Musközonen så helt barskrapade på den fronten kan ni inte vara, men behöver ni förstärkning så har jag nog lite grejor ni kan låna, Frihetens slätter är ju ett farligt ställe. Och ni, Ruben och Johansson, var ju inte med där ute i zonen så jag vet inte riktigt om ni behöver något...

Annars föreslår jag att vi äter och tar det lugnt resten av dagen, så kan ni ge er av direkt i morgon!"

"För egen del har jag nog det jag behöver, fastän jag saknar nödvändiga verktyg för att kunna utföra reparationer på mig själv och eventuella fynd som kan behöva vård. Som många andra automater förstår jag mig på att reparera dylika tingestar, dock inte de mer avancerade mojängerna från de gamles tid."

"Dricka är ju viktigt, likaså ordentligt med frön och annan mat. I övrigt räcker det ju säkert med ordentliga skodon"

Därefter vänder sig tuppen mot Ruben.

"Trots att Du har ett namn som Du verkar stolt över så skall Du ändå veta att det värdesätts lite, om alls, när Du talar med storfamiljerna i administratrionen i Pyri. Du har heller inte de gåvor och förmågor som t ex jag har"

Kvack visar sina röda, kraftiga ben.

"Så, det betyder alltså att varken ha ett namn, eller förmågor, så står Du egentligen inte speciellt högt på listan över inflytelserikt folk i Pyri. Men Du kanske har några kvaliteter ändå..."

"Ordentligt med dricka behöver vi."
Fyller katten i till Översten..
"O mat.. sen har du några kulor till dom här?"
Här tar upp sin karbin o ena skarprättarpistolen.

Översten börjar riva i sina grejor och återkommer snart med en låda fylld med blandade grejor. Han förevisar vad som finns där...

- 12 konserver mat
- 2 flaskor tinner
- 2 ampuller läkedrog I
- ett forntida tält för sex personer, enligt Översten är det självuppblåsande
- 20 skarprättarpatroner
- 1 forntida ljusanordning, enligt Översten såkallad handstrålkastare

Därtill erbjuder han er några enklare rustningar av forntida modell, gjorda i olika former av plasticsmaterial. Det rör sig om fyra hjälmar och två västar. Dock är de i mycket grälliga färger, vilket kan vara till lika stor skada om man behöver gömma sig i terrängen som de gör nytta när man får sig en rejäl smäll...

"Ni får ta dem om ni vill ha dem..."

Om ingen opponerar sig så anser Översten att saken är klappad och klar. Ni umgås resten av kvällen och när morgonen kommer är det dags att ge sig av...

OOC: Jag ger er chansen att posta här om ni vill göra något mer innan äventyret startar. I morgon kör vi igång på allvar om ingen postar något mer. :)

"Om någon har utrustning som känns för tung, så bär jag mer än gärna den. Jag är tillverkad för dylika uppgifter."

"Du är mig en rekorderlig automat, Johansson. DIG har vi mycket nytta av", medan blicken vandrar över den inte fullt lika användbara Masurai, hjälper Dr Kvack till att lasta upp saker på Johansson.

Ruben lyfter upp och undersöker en forn rustning av plastic.

"Äh! Bara skräp, Vem vid sina sinnes fulla bruk skulle klä sig i nåt sånt här?"

Han slänger tillbaka rustningen och börjar plocka bland konserverna för att se om det finns nåt ätbart.

OOC: Har man 33 i bärförmåga, så kommer man till nytta!

Eftermiddagen och kvällen förflyter lugnt och trevligt i Överstens och Glummers sällskap. Efter en natts vila är det dock dags för att ge sig av på den spännande och förmodat farliga färden i jakten på robotskallen...