Efter några dagars vila på Biörnehuus lämnar ni så godset, Grevinnan och de andra bakom er. Några väl valda ord, om er välvilja och ert mannamod följs av att proviant för de dagar som det beräknas ta er att resa till marodörernas tillhåll.

Lake ger er några råd angående motorskallarna innan ni lämnar godset:

”De hÃ¥ller till nere i Hultamarkens utkanter. De följer sin enorma maskingud, Vråålet. Vi vet inte riktigt om det är de som styr den pÃ¥ nÃ¥got sätt, eller om den lever sitt eget liv. I vilket fall som helst sÃ¥ är det flera klaner som hÃ¥ller till runt den, ibland störda av stridigheter sinsemellan.”

Ni tar farväl.

Färden går söderut. Ni har tur att ha fått med er Lambada som är van vid slätternas marker. Ni klarar er utan några allvarligare möten eller incidenter. Timme läggs till timme. Dag läggs till dag. Ni går på dagarna, och stannar endast för kortare raster och måltider. Som den vise skulle sagt: Endast en idiot stannar för länge ute på Frihetens Slätter.

Inte så många ord sägs. Frågan är om det är stundens allvar, tröttheten i kroppar och sinnen eller om det helt enkelt är känslan av att ha

Efter ett par dagar inser ni att ni rör er parallellt med Hultamarken, i dess ytterkanter. Ni rör er i marker med höga barrberstänger, på slingriga stigar mellan fälten. Ibland korsar ni breda gator, förmodligen uppkörda av något märkligt forntida åbäke, kanske rent av något av motorkultisternas vilda fordon. Djupa fåror av deras grova hjul eller bandkonstruktioner har grävt sig ner i jorden.

Plötsligt, när ni varit på färd i dryga fem dagar, när allt känns lugnt och invant och ni börjar invaggas i en säkerligen falsk känsla av att ni är i trygga trakter hörs ett fruktansvärt vrål. Det är ett ljud ni aldrig tidigare hört maken till, ett ljud från ett forntida maskinvidunder vars storlek och fruktansvärda uppsyn ni ännu så länge endast kan inbilla er. Men det känns med en gång som en farlig plats att vara på. Ljudet är dock fortfarande långt borta, någon mil eller så, men med de höga barrberstängerna på alla sidor om er kan ni inte tänka annat än att ni är på en mycket farlig plats.

SÃ¥ plötsligt, efter nÃ¥gon minut tystnar ljudet lika plötsligt som det uppstod…

Danzel var helt blickstilla när allting tysta ner och han började fråga till Dr Kvack, "Vid Möken! Vad är det för oljud ?"

Johanssons försvarsparametrar reagerar omedelbart. Han har plötsligt dragit en skarprättarderringer som han håller i sina silverne metallfingrar. Hans vaksamma ögonsensorer sonderar terrängen efter fara. Eftersom han inte vet vad som kan ha orsakat det hiskeliga vrålet, så är det bäst att vara på sin vakt. Det kan möjligen vara ett hiskeligt zonmonster som lämnat sin boning i Hultamarken på jakt efter köttsliga varelser eller om det inte finnes automatplastics.

Fritz är inte sen att följa i Herr Johanssons fotspår och drar sin karbin och ställer sig blixtstilla, lägger huvudet på sned och lyssnar intensivt i ett försök att avgöra avstånd och vad det kan vara för märkligt ljud. Katten har stora ögon och det är tydligt att han är aningen stressad av situationen dom befinner sig i.

Ruben kniper hårt om svärdshjaltet och även han lyssnar efter vad det är som håller på att hända.

Efter första dagens vandring putsar Kvack vant sina fjädrar och färgprakten lyser när han nöjt letar upp en pinne att sova på. Dagen efter förbannar han dammet som ständigt lägger sig på hans stolta stjärtfjädrar, och han rengör faktiskt bara stjärten den dagen.

De följande dagarna blir han bara arg och låter bli att göra annat än att borsta av sina fjädrar hjälpligt.

"... det är ju ändå ingen idé...", säger han helt plötsigt utan förklara vad han tänker på och pratar om.

Det höga morrandet av vad som låter som en enorm fornmaskin ger Dr Kvack... tupphud?

Först blir han försiktigt rädd, men intresset över vad det är som ylar så högt gör att hans nyfikenhet tar över.

"Vi närmar oss, verkar det..."

Han lägger av sina saker och kilar iväg ett tiotal meter genom fälten åt höger innan han gör ett rejält skutt upp i luften för att se vad som egentligen pågår och hur det ser ut kring oljudet. Ser han inget på första skuttet gör han ett till, ännu högre. Inte fler dock, någon kan ju få syn på honom.

Det makabra vrålandet som får era inälvor att vibrera och skräcken att knipa åt kring era hjärtan har tystnat, åtminstone för tillfället.

När Dr Kvack studsar upp får han sig en syn han inte förberett sig på, och som han snart kan delge er andra. Där borta, avtecknande mot den röda himlen, borta vid horisonten syns konturerna ett gigantiskt maskinmonster. Det är säkert en halvmil bort, men det är stort och högt. Maskinen ger ett spindelliknande intryck. Hur stort det egentligen är går ännu inte att få en klar uppfattning om. Men en sak står säker, det är stort, förmodligen det största ni någonsin sett...

Något mer syns än så länge inte, avståndet är fortfarande för stort.

"Jag har inga minnen av att dylika jättemaskiner byggdes av de Gamla." Automaten rycker på axlarna. "Jag har visserligen inga minnen alls av de äldre tiderna. Imponerande är vad det är."

Ruben blir genast nyfiken på vidundret och springer för att se vad det är för något.

Johansson bestämmer sig för att följa efter pojken i fall denne skulle slänga sig i ekoxens käftar, som ordspråket lyder.

Färden går nu långsamt framåt. Ni vågar inte röra er lika fort som tidigare. Ni rör er fortfarande i skydd av barrberstängerna, men i bakhuvudet inser ni att förr eller senare kommer växtligheten att öppna sig för att övergå i öppen mark. Ni befinner ju er som sagt precis på gränsen till Hultamarken.

Av det hemska ljudet från maskinvarelsen hörs inget mer. När ni kommer ytterligare lite närmare kan dock de med god hörsel höra avlägsna vrålande från fornkärror, likt den ni färdades med till Muntermåla, och de av er som var med i Musközonen minns säkert Överstens fordon. Det är med skräckblandad förväntan ni närmar er.

Snart kommer ni att få stifta bekantskap med slätternas motormarodörer!

"Jag föreslår att vi inte gör någonting förhastat mina herrar. Vi går rakt in i lomurens lya så att säga. Försiktighet är av nöden." Det går att urskilja en viss ton av nervositet i automatens röst. Det kanske är inbillning för vem kan veta vad automater tänker på och känner.

Ruben som inte har en susning om vad Automaten pratar om eller vad motormarodörer är för ena. Låter de som är mera bevandrade sköta beslutsfattnaden. Han är ju bara med för att lära sig.

"Hmm... motormarodörer... Jag kan nog spöa dynga av dom så länge dom är några stycket och åker in i sina forntida prylar!" Säger han medan han bara knäcker sina knogar. Han känner att han behöver slå ner någon jäkel men han vill inte möta hela gängen samtidig, det skulle blir för svårt.

"Det tror jag säkert, herr von Smock. Ska jag förvänta mig att era kläder blir blodiga under slagsmålet? Det krävs lite extra förberedelser för kvällens tvätt om så är fallet." påpekar automaten i sin vanliga neutrala ton.

Efter ytterligare en stunds relativt besvärlig färd kommer ni upp på lite av en höjd och kan få en överblick över vad som väntar er längre fram.

Lägret verkar utgöras av ett uppkört och skövlat fält, en dryg halvkilometer i diameter. Maskinvarelsen, Vråålet, utgör den självklara blickpunkten. I bakgrunden breder Hultamarkens döda och gråa asklandskap ut sig och ger ett dystert intryck.

Det fruktansvärt stora och skräckinjagande maskinmonstret avtecknar sig mot himlen. Det är åtminstone hundra meter mellan spetsarna på de spindelliknande ben som varelsen står på, och den är ta mig Kejsaren nästan lika hög! Den ger ett majestätiskt och samtidigt ondskefullt intryck. Saker hissas upp till och ner från maskinkroppen.

Själva lägret verkar bestå av en oordnad samling tält, skjul, stora eldar, teknologiska grunkor och ett antal fornfordon ni aldrig kunnat tänka er maken till. Där rör sig en hel del individer, men på det här avståndet har ni inga som helst möjligheter att urskilja några detaljer.

Ni befinner er ännu för långt bort för att kunna observeras, om nu inte det finns vaktpatruller ni inte kunnat se, eller om motorskallarna är utrustade med osedvanligt god syn eller nyttjar synförstärkare av fornstarkt slag. Med andra ord känns det fortfarande relativt tryckt, även om ni vet vad som väntar, vart ni förväntas att ta er...

Lambada tar fram sin tubkikare ur packningen och spanar bort mot lägret.

Hm. Lambada undrar vad vi ska göra... är inte säker på att den där hiskeliga monstermaskinen skulle vilja hjälpa oss.

"Inte speciellt troligt, Lambada. Tvärtom skulle jag väl tro."

Tuppen spejar över skådeplatsen.

"Det finns verkligen forniska ting här. Det är ju nästan synd att de kör omkring på så arkeologiska dyrgripar"

Han tittar lite kort på sin smutsiga uppenbarelse, men ignorerar den med en suck.

"Ska vi får höra något så måste vi ju få tag i någon som kan tala. Vad sägs om att vi försöker få reda på var deras avträde är. Det är ju oftast en plats där man vill vara själv, hur barbarisk man än är. Då kanske vi kan kidnappa någon som vet något? Om vi ska ta oss ännu närmare än nu, måste vi ändå vänta till kväll. I vilket fall så får vi hålla ögonen öppna efter en plats som verkar vara samlingspunkt eller som alla går till. T ex avträde"

Oh, bra idé läkaren! Det kommer bli jättespännande!

Fnittrande spejar Lambada bort mot lägret och försöker hitta något utedassaktigt.

Ruben gör sig klar för att röva bort en av Motorskallarna ifrån avträdet.

"Det är rätt bra idea! Men man mÃ¥ste ser upp med deras avföring... Jag vill inte lukta som dyngan." Säger han och han började beredda sig för att göra  överraskning anfall mot en ensam motormardören vid avträdet, om dom har nÃ¥gont avträdet förstÃ¥s.

Johansson ser något förvånat på herr von Smock. "Är det skillnad på lukten av marodördynga och er egna utsöndringar, herr von Smock? Jag visste inte att det fanns nyansskillnader i dofter." Automaten verkar hittat ett nytt område att studera.

Han vände om till Johansson och säger, "Tja... skillnat är att jag är rätt van vid min egen lukt men jag vill inte lukta som riktig dyngan... Annars vill inte brudarna kommer närheten av mig serru!

"Jag förstår, herrn" svarar Johansson även om han inte förstår ett jota. Människors inbördes relationer är alltför komplicerade för automatens avancerade hjärna.

"Dåså, vi gör oss beredda att göra 'attacken' i kväll. De som inte behöver spana, vilar. Lika bra att du håller utkik, automat, jag antar att Du inte behöver sova?"

"Riktigt herr doktor. Inte mer än en timme om dagen, då jag intar ett tillstånd som skulle kunna kallas 'sömn'.'' Johansson sätter sig och spanar över motorkultistlägret.

Fritz har gått och rengjort sina vapen, till och med vässat sin lilla mini-yxa. Han har sett igenom dom så dom är ordentligt laddade, vid det här laget, ett otal gånger. Men han bär inget synligt.

"Väck mig om det händer något, Johansson. Eller om du behöver ta din timme, jag försöker knoppa in ett tag nu."

Med det lägger sig mästerkatten tillrätta och drömmer sig bort till sin katthona som han saknar vid det här laget.

Kvack vandrar som en osalig ande en liten stund för att hitta en stor pinne eller stock att sova på. Han får antagligen nöja sig med någon som ligger på marken.

"Det är inga problem herr Fritz. Jag ska vaka över er när ni sover som jag alltid har gjort."

Kvällen och natten förflyter lugnt, även om många av er sover oroligt. Motorskallar så tätt inpå kan vara en faktor som gör även den mest hårdhudade nervös. Hela tiden hörs rop och stoj på avstånd blandat med bullret och skränandet från fornkärrornas motorer. Det är helt tydligt att det är liv och rörelse dygnet runt i marodörlägret.

OOC: Jajjamen, ni får avgöra när och hur ni vill ta er an marodörlägret, om det skall ske under kvällen, natten eller nästkommande dag. Avträden osv. verkar det det finnas ett antal av i utkanten, och förmodligen även inne i lägret. Det rör sig mest om sjabbiga skjul, provisoriskt ihopslängda konstruktioner av skrot, däck etc. och liknande konstruktioner, i de fall det inte enbart rör sig om en grop i marken.

Johansson väcker de andra så milt han förmår med sina starka nypor. Han börjar givetvis med doktor Kvack. "Mina herrar. Mina ljusreceptorer ger bedömningen att det nu är skymning. Det kanske är bäst att påbörja det här företaget nu, innan vi blir upptäckta." Johansson tar fram sin derringer och kontrollerar att den är väloljad och stoppar sedan tillbaka den i axelhölstret. "Någon som behöver patroner?" frågar automaten sedan. "Jag har de tio som vi fick av översten."
This message was last edited by the player at 11:46, Tue 03 July 2007.

Lambada har som vanligt sovit utan något liggunderlag eller täcke på den kalla, smutsiga jorden. Han sträcker på sig, tar en klunk vatten från sin fältflaska och gnuggar sig i ögonen innan han reser sig upp och utrustar sig med sin forntida båge, pilar och kniv.
This message was last edited by the player at 14:25, Tue 03 July 2007.

Fritz sätter sig upp med druckna stora kattögon. Han sträcker på sig och hans korta kropp ser ovanligt lång ut när han drar ut tassarna åt varsinna håll.
Sedan börjar han leta efter något ätbart, katten är hungrig.

Danzel började vakna upp sig och började långsam resa sig up medan han gäspar. Han känner sig fortfarade liten trött och han började plocka fram sin fältflaska som innehåller tokjos. Han tog en klunk av den och sen säger han med tröttsam röst, "Err... Hur ska vi göra nu då...?"

Kvack tar en näve frön och sväljer dem som kvällsvard. Efter att ha rest halsen och släckt törsten med lite vatten. Tar han ledningen över gruppen igen.

"Åhlrajt. Då tar vi det här dasset. Det ligger lite längre ifrån. Vi går ner lite närmare, så kan Ni fånga första bästa marodör"

Kvack pekar ner på en plats som i alla fall har väggar så att man KAN vara precis i närheten när man ska göra sin attack.

"Det här kan bli skoj."
Säger Fritz med ett illmargt leende på nosen. Han tar fram sin miniyxa han förvarar gömd på ryggen. Känner på dess egg med vänster tass.
"Jag skulle föredra att vi lägger ner skjutjärnen .. till att börja med i alla fall.. dom hörs lång väg. Upptäckt vore mycket dumdristigt i det här läget."
Fritz är van vid hot, kidnappningar och annat otyg och hans erfarenhet säger honom att en tyst attack är mest lämpad här.

"Om ni insisterar herr Fritz." Johansson ställer sig i stridsläge och gör några sparkar och slag i luften. Allt verkar fungera som det ska.

Ruben ser åt de andra. Vilken hög med amatörer tänker han. Själv så anser han sid som medelmåtta när det gäller sina kunskaper i handgemäng men dessa varelser ser ut som, han finner inga ord.

Lambada klappar sin båge som han har på ryggen.
Den här skjuter tystare än lomuren smyger.

Lambada börjar ge sig av mot dasset. Han tar sig fram tyst med hjälp av både händer och fötter.

Fritz nickar gillande åt Lambadas sköna inställning till livet. Han följer även i dennes fotspår med yxan i höger tass, ner mot avträdet.

"Om vi skulle tar en av marodöre livade... tror jag vi skulle helst undvika använda dödligt vapen..." Säger han och han långsam smyger efter dom.

Med fånga menar jag FÅNGA. Då borde det inte behövas några vapen alls förutom rep då.

Johansson försöker röra sig så tyst och obemärkt som hans automatkropp tillåter.

Det går bra att ta sig fram emot lägret. Även om det är på natten så är det inte tyst. Trots att aktiviteten är lägre än under dagtid så hörs ändå dånet från motorerna och fylletjut från festande marodörer.

Ni fäster blicken på ett lämpligt avträde, inte mer än en grop i marken men dold bakom några rostiga plåtsjok. Och det dröjer inte länge innan en lätt berusad marodör kommer släntrande fram emot avträdet...

Det rör sig om en tämligen tanig men mycket lång människomutant klädd i skitiga kläder utsmyckade på marodörernas typiska vis, dvs. med diverse metallföremål och rester från deras älskade fordon.

Ruben väntar till marodören klivit in bakom plåtarna, kollar sedan att inga andra marodörer finns i närheten innan han rusar in i skulet på finaste masuraivis. Ruben tänker ett "Hiay!" eftersom det inte skulle passa sig med att skrika just nu.

Johansson följer Rubens exempel redo att göra sin plikt med sina nävar av stål.

Danzel följer deras exempel och gör sig redo att hoppa på marodören.

Ruben far snabbt in i skjulet. Marodören blir smått panikslagen och börjar fäkta vilt för att försvara sig. Ruben får dock ut honom ur skjulet och kan med Johanssons och Danzels hjälp få ner marodören på marken och hålla för hans mun så att han inte kan skrika mer än nödvändigt. Efter en stunds brottningsmatch inser han att det är lönlöst med motstånd och ger resignerat upp.

Fritz sätter sin yxa mot marodörens hals.
"Inte ett knyst, så kanske vi till och med låter bli att skada dig."

Utan att vänta på svar lägger katten ett rep om honom och börjar gå tillbaka till deras tidigare tillhåll, marodören dras med som en hund, hundar som Fritz avskyr.
This message was last edited by the player at 12:27, Mon 09 July 2007.

Ruben borstar av sig dammet efter brottningen och backar lungt bort ifrån skjulet i sällskap med de andra.

Johansson väntar troget beredd att bryta ett ben eller två på marodören ifall denne skulle få för sig att försöka några tricks.

Behandlingen av den fångne marodören är omild. När han får repet om halsen och dras iväg av Fritz kan han bara hosta som om han vore på väg att kvävas. Några skrik och rop på hjälp verkar han inte få fram, eller kanske inte vill eller vågar få fram.

Då Johansson villigt hjälper till med att hålla koll på honom, och med både Danzel och Ruben alldeles i närheten blir det inga problem att ta tillbaka honom till den övriga gruppen, som väntar vid ert tidigare gömställe.

"Ett stycke marodör, paketerad och inslagen. Varsågod doktor Kvack" påpekar Johansson som om det vore en Hjulklapp.

Dr Kvack kluckar nöjt när marodören förs inför honom.

"God Afton herr Marodör. Vi ska lossa lite på Era rep kring halsen. Men jag råder dig att inte börja yla. För då kommer någon av mina vänner att kröka ett eller flera hår på Ert huvud"

Kvack nickar så att Johansson kan lossa lite på snaran. Men inte mer än att det snabbt kan dras åt igen.

"Jo, jag önskar helt enkelt veta lite om vem som gör upp planerna för framtiden för Ert sällskap? Jag har några frågor till denne."

Kvack försöker tala till marodörer på marodörers vis, men eftersom han aldrig träffat en marodör tar han och ger lite vad han tycker passar.

Marodören ligger där på rygg. Han hostar till lite när snaran lossas från hans hals. Det finns en skräcklagen skymt i hans ansikte och han verkar inte riktigt förstå Dr Kvacks fråga.

"Vad då för planer? Vilket sällskap menar du? Jag är stolt medlem av Helvetsvråålarna om det är det du menar tuppen? Eller vad har du med det att göra förresten? Är ni ute efter vårt bränsle? Då har ni faen kommit fel!" säger han på samma grötiga dialekt som den motorskalle flera av er träffade på vägen till Muntermåla.

De sista meningarna nästan fräses fram. Bränsle är tydligen en känslig fråga, och han verkar nästa sjukligt inriktad på att hålla bränslet borta från obehöriga.

Han inser dock att han kanske inte skall vara för motsträvig inför denna övermakt som er grupp utgör. Han tittar sig runt, och när hans blick fastnar på Johansson stelnar han till. Han blick blir som förstenad.

"Metallglans!" viskar han för sig själv.

"Faen och tupp. Du tar dig friheter."
Fräser Fritz till och dänger baksidan av yxhandtaget i pannan på den liggande marodören samtidigt, hårt men inte menat så hårt att nå medvetslöshet, mer en markering, en hård markering.
"Du säger, Herr Tupp i fortsättningen."
This message was last edited by the player at 22:45, Wed 11 July 2007.

"Inte behöver ni smickra mig, herr marodör. Visserligen är jag imponerande polerad. Min skapare var klok nog att vid mitt skapande begagna sig av metaller av den yppersta kvalitet. Det finns inga metaller som rostar, ärgar eller på annat sätt tar skada av tidens obevekliga tand i den här kroppen!" Johansson kan inte dölja den stolthet han hyser över sin skapare och sin skapelse. Automaten är verkligen ett första klassens automatbygge!

"Svara helt ärligt till herr tuppen annars ger dig en grej som kallas "Ägg Krossning" om du inte svara snällt till honom!" Säger han medan han håller upp sin hand och gör greppade rörelser.

Ruben som inte är så okunnig i förhörsteknik finner att det används två typer. Den som tuppen försöker med att vara vänligt och så katten och Danzels som fungerar mera aggresivt. Han slår sig ner på en sten och studerar med intresse hur det kommer att fortsätta.

Lambada sitter tyst på huk bredvid marodören och stirrar intensivt på honom.

Kvack är nöjd med att han har medarbetare som uppenbarligen är bättre på att tala ett språk som marodören förstår.

"Då vet vi vilken klan Ni tillhör. Finns det fler klaner inom Er organisation och vem är överhuvud och bestämmer för alla klanerna? Och var kan vi hitta denne man eller kvinna?"

"Herr marodören verkar motvillig. Ska jag bryta det högra eller vänstra benet, herr doktor?" Johansson vänder sig till den stackars fången och talar med sin vanliga vänliga ton. "Det är bäst att ni stålsätter er. Det här kan göra ont." Han sträcker sedan sina metallhänder mot marodörens ben.

Motorskallen tittar sig nervöst runt på samlingen av folk som sitter runt honom, och som uppenbarligen inte vill honom väl. Det är inte mycket vettig information som kommer ur honom till att börja med, men efter en liten stund har ni i alla fall lyckats utröna att det finns en mängd klaner, såsom Fräzer Wråålette, Motorvrålarna, Det stora vråålets heliga etc. Allt kretsar tydligen runt den gigantiska robotvarelsen och det är tydligen inte ovanligt att de ligger i luven på varandra.

"Ledare? Ja det är väl Cylindermannen i så fall!"

Cylindermannen är tydligen varje klans representant uppe i Vråålets maskinrum. Hela tiden svamlar han om metallglansen och tittar fascinerat på Johansson.

"Förgasaren har metallglans! Alltid! Han måste dit upp!" säger han med blicken fäst på den gode Johansson.

"UPPE i Vråålets maskinrum?"

Kvack tittar upp på den enorma stålmanicken. Han känner väl inte direkt att han är supersugen på att ta sig hela vägen upp och IN i den forniska jättemaskinen.

"Jaha, Cylindermannen. Och vilket avträde brukar han besöka när han är nere?"

Johansson tänker ett tag. "Det verkar som om de inte bara dyrkar sina kärror utan allt forniskt metallglänsande." Johansson studerar sina händer eftertänksamt. Han avger sedan ett ljud som visar sig vara en dålig immitation av ett skratt. "Det verkar som om jag har blivit en helig automat."

"Jag skiter väl i vilket ställe han skiter på! Är väl fan inte min sak." konstaterar marodören buttert, själv omedveten om den dåliga ordvitsen han just nu obemärkt levererat på sitt med pyriska mått ovårdade och grötiga språk.

Helt tydligt är det så att det inte råder någon större organisation i lägret. Folk och fä hamnar där de hamnar, super med de som de super med, slåss lite i största allmänhet. Om de inte ligger i fejd med någon annan klan förstås, då håller de sig nog mer på sin kant...

Kvack vänder sig mot de andra i gruppen.

"Ja, efter vår långa vandring utan ens tillstymmelse till bad och putsning kan nog vem som helst ta oss som marodörer..."

Kvack tittar besviket på sina smutsiga stjärtfjädrar, leran som nästan täcker hans vackra röda ben.

"Så det enda som Ni funderar på är hur Ni ska få tag i mer bränsle då? Inga planer på HUR Ni skall lyckas med det den närmaste tiden? Eller är det en fråga som Cylindermannen skall kunna svara på?"

"Jo, Johansson. Antingen vördar de dig, eller också är de bara intresserade av din kropp. Jag har sett dylika lystna blickar efter mina stjärtfjädrar både en och två gånger. Du är väl den som skulle klara sig sämst att utge dig för att vara marodör. Men med rätt klädsel som döljer dina plåtigare detaljer kan nog Du också kunna tas för en marodör Du också. Jag tycker att vi borde göra ett besök hos Cylindermannen om han nu inte låter sina småbusar veta vilka de stora planerna är. Ett besök däruppe kanske ändå är ett måste."

Härifrån ser ert vrål ut att vara ganska stort. Lambada undrar var ligger detta rum med maskiner? Vilka vägar han måste gå för att komma dit?
säger Lambada utan att sluta stirra på marodören på ett konstigt sätt. Till och med hans leende har försvunnit.
This message was last edited by the player at 10:41, Fri 20 July 2007.

Johansson betraktar sin slitna kavaj. Den är inte mycket att se på, men åtminstone så gav den automaten någon slags respektabilitet. Att klä ut sig till en ovårdad marodör är inte riktigt en förtjusande tanke. "Jag antar att ni har rätt, herr doktor. Min automatlekamen verkar dra till sig en viss uppmärksamhet. Någon slags förklädnad vore nog lämplig. En slokhatt eller kanske bättre en huva som kunde dölja mina ansiktsdrag? Handskar har jag redan. Ett par skodon vore nog också bra att ha." Automaten funderar ett tag. "Visserligen skulle jag nog kunna göra någonting av det här forntida tältet som vi fick av Översten, men det skulle innebära att vi inte skulle ha något skydd när vi slår läger för natten. Dessutom skulle det vara slöseri med fornisk teknologi."
This message was last edited by the player at 11:12, Fri 20 July 2007.

"Jag har en idé."
Säger katten och tittar ner på marodörens kläder, förklädnaden..

Fritz sätter sig på huk och trycker yxeggen hårt mot marodörens hals, eggen är vass och ett skärsår visar mannen blod på en gång.
"Du har två val: Ta av dig paltorna nu! Eller så hjälper jag dig av med dom! Betänketiden är slut, nu!"
This message was last edited by the player at 12:56, Fri 20 July 2007.

Marodören tittar förvirrat på Dr Kvack efter hans fråga, och finner det för bäst att i stället direkt svara på Lambadas fråga. Jakten på bränsle är helt tydligt något han har i blodet, och några närmare funderingar kring hur och varför verkar inte finnas i hans stackars skalle.

Ni får klart för er att cylindermannen håller till uppe i själva maskinkroppen, och det finns hissar som går dit upp, om man nu är galen nog att närma sig maskinvarelen förstås...

Kläderna åker snabbt av marodören, och där finns material för att förklä sig. Om man tittar runt i den närmaste omgivningen finns säkert ett och annat som går att besmycka sig med, på samma sätt som marodörerna gör, på ett bisarrt sätt med diverse metall- och plasticsskrot utöver de slitna och smutsiga paltorna.

Dr Kvack skakar på huvudet eftersom marodörskallen uppenbarligen inte fattar någonting.

I stället börjar han fundera på hur de skall gå an problemet.

Han tar en bit grått rör som han kan få in sin arm i.

"Så, då är jag också marodör. Några idéer hur vi ska gå an problemet? Är det någon som har sett några vakter för vägen dit och upp?"

OOC: Den frågan går alltså till de andra i gruppen, men också till marodören.

"Hmm... HHHMMMM! Hummade han medan han tittade på gamla forntida skrot tills det... inte nu än... kommer han på man kan nog använda dom del av förklädnad.
"Öh grabbar...? Tror det går om man använda dessa gamla forntida skrot till förklädnad? Flesta av marodöre brukar klär på sig med massor av skrot ju. Säger han medan pekade på skroten.

"Jag vet inte, doktor Kvack. Det tycks att dessa marodörer inte är så ordnade som vi först trodde. Det skulle förvåna mig om de har vakter."

Lambada menade inne i den vrålande kroppen, skrotgubbe. När man kommer in, vart ska mannen då styra sina fotsteg?

Johansson funderar på om "skrotgubbe" är en förolämpning eller helt enkelt ett annat ord för automat, men trots sina vidunderliga språkkunskaper kan automaten inte riktigt klassificera ordet. Det är helt klart ett substantiv, men dess betydelse är inte riktigt klar. Johansson påminner sig om att fråga den lille gröne mutanten vid ett senare tillfälle. Nu är inte riktigt läge.

Återigen fås väldigt lite information av motorskallen.

"Vet väl fan inte jag, för i helvete!"

Marodörens ovårdade språk är inte aggressivt, utan mest konstaterande. Han vet med andra ord inte var uppe i maskinen Cylindermannen håller till. Han har aldrig varit där hävdar han. Han verkar mest intresserad av att dricka fultinner, köra vrålåk och skrämma slag på omkringboende.

"Vakter? Jo det kan man nog jävlarimej säga. Tro inte att Cylindermannen är oskyddad" tillägger han med ett snett leende.

Fritz skakar på huvudet åt marodören. Han har träffat ett otal sorgliga själar, men den här mannen tar nog priset. Han är ju fullkomligt tom i knoppen.
Katten rycker åt sig en sliten handske och ett märkligt axelskydd av plastics och hoppas att det ska räcka för att smälta in.
"Ska vi röra oss neråt och göra ett försök att nästla oss in?"

"Kan inte säga att jag har en bättre idé Mäster Fritz. Jag är redo när ni andra är redo att röra på er." Johansson inspekterar sin förklädnad en gång till och bedömmer att den är så bra som det möjligt går med dessa knappa resurser.

Ja vi är väl tillräckligt klara. Vi kommer att kunna lura vem som helst med samma intelligens som marodörren här. Risken är väl dock att närmare ledaren kanske det finns någon som åtminstone är normalbegåvad. Då får vi kanske jobba lite mer på våra gömseltekniker.

Kvack trampar ner mot det stora lägret.

Ta ni hand om marodören så han inte talar om vart vi skall. Han behöver nog sova lite.

Under den här aktionen kan det krävas ett alias. Mördartupp McBroiler passar säkert i det här sällskapet? Så får det bli i alla fall.

Fritz ögon är lugna, hans rörelser harmoniska. Katten höjer sin yxa för att låta den falla med våldsam men kontrollerad kraft tvärs över strupen på marodören, det blir en blodig historia.

Ruben som efter bästa förmåga gjort som de andra och klätt sig i metallskrot och smörjolja funderar på ett passande namn, Brum Masurai.

När Fritz likgiltigt halshugger marodören drar Ruben omedelbart blank och hans ögon smalnar och han stirrar intensivt på katt mutanten.

OOC: Jag antar att marodören var människa då inget annat har nämts.

Johansson är totalt oberörd när katten yxmördar den stackars försvarslöse marodören. Hade automaten haft ögonbryn så skulle han inte ha höjt dem en nanometer. Mäster Fritz är kanske inte den mest sympatiske arbetsgivaren han har haft, men fem krediter i månaden, är fem krediter i månaden. Som löntagare har man ett ansvar att anpassa sig till arbetsgivarens nycker, så länge ens egen person inte tar skada.

OOC: Fritz, den lustmördande, slörökande monsterkatten gör det igen! ;)
This message was last edited by the player at 09:18, Thu 26 July 2007.

"För MÖKEN!!!" Skriker Danzel medan han såg på hur en försvarlös marodör blir kallmordig huggat av en yxa. För hans persepktive, att döda folk helt onödigt är bara mördare som gör det.

Fritz yxa tar med makaber effekt i strupen på marodören. De som sitter närmast blir utan tvekan nerskvätta av blod, likaså katten själv. Att han dör omedelbart är det ingen tvekan om.

Dr Kvack är lyckligt ovetande om slakten och har kommit ner till de första marodörerna så han vill inte röja sig. Han märker dock oron i lägret och vänder sig om.

Kom nu mina morske män. Vi måste skynda oss så vi kommer till våra dödsvagnar innan morgonen. Det finns mycket som ska stjälas av ovetande gumsar i trakten.

Han hoppas att den påtagna vokabulären ska passa hyfsat i de här omgivningarna men lägger till ett

För faen!

för att göra förvandlingen komplett.

Johansson går tyst, medveten om att även om hans röstmoduls ljud immiterar mänskligt tal ypperligt, så kan den kanske fortfarande avslöja honom.

Lambada rycker häftigt till när Fritz dödar marodören. För första gången på ett tag tar han bort blicken från motormannen och tittar på de andra och det verkar ta ett tag för honom att förstå vad som hänt. Han stirrar förskräckt på katten och reser sig halvt upp, redo att snabbt fly bort från denna onda varelse om det skulle behövas.

Va... varför gjorde du så?

"Tystnad är dyrköpt och nu är han garanterat inte så pratglad längre."
Svarar Fritz kort till sin gröne vän. Torkar av sin yxegg mot marodören, reser sig, stoppar tillbaka yxan på ryggen och spatserar lugnt ner mot hållet Kvack redan tagit sig.

Men...
...hinner en förbluffad Lambada få fram innan Fritz har gått iväg. Lambada skakar kraftigt på huvudet och går sedan efter de andra.

Det är liv och rörelse i marodörernas läger, trots att det är natt. Stora eldar lyser upp lägret här och där och det rör sig en del marodörer där. De tar ingen större notis om er, ni smälter tydligen rätt så bra in i bilden. De står i små grupper samlade runt sina fordon.

Plötsligt vrålar det till när en marodör på ett tvåhjuligt fornåk kommer farande. Den sladdar förbi er farligt nära i hög fart och försvinner bort genom lägret, smidigt kryssande mellan fordon och folk.

Framför er tornar nu maskinvarelsen Vråålet upp sig. Den är rent ut sagt gigantisk. Trots att det är mörkt lyses den upp av de fortfarande fungerande strålkastarna. Det syns att det pågår aktivitet däruppe. Figurer rör sig fram och tillbaka på de ramper etc. som byggts uppe på maskinkroppen och det löper hissar upp och ner. När ni kommer närmare ser ni att det är vrak av några gamla fordon som får utgöra hisskorgar.

"Helt klart imponerande" påpekar Johansson som inte kan hålla mun inför åsynen av den gigantiska forntingesten. "De Gamlas kunnande var verkligen lysande." Automaten kontemplerar den gigantiska automatguden några ögonblick och säger sedan: "Ska vi försöka ta hissen upp eller ska vi försöka hitta en annan väg in i gudakroppen?"

Ruben ser sig nyfiket omkring och hoppar förskräckt åt sidan när marodörer kör förbi i all hast. Gång på gång måste han skydda sina öron mot det obehagliga mullrandet innan han kommer på den smarta ideén men att stoppa tygtrasor i öronen.

Kvack tar sig en ordentlig titt på hur hissmaskineriet fungerar och funderingen att använda något annat sätt att komma upp slås snabbt ur hågen.

"Jo, hissarna verkar vara det enda kloka sättet att ta sig upp via. Klättra upp för benen är det väl bara Lambada som skulle kunna"

"Frågan är om de kräver något för att bli upphissad"

Kvack tar sig en liten bit närmare för att höra om lösenord eller annat utbytes för att få åka upp.

Ni kommer närmare och närmare Vråålet. Att stå under den, att gå in mellan dess monstruöst stora ben känns nästan kusligt.

Det rör sig hela tiden folk och fä förbi, till fots, på tvåhjuliga, trehjuliga och fyrhjuliga fordon. En och annan kärra dragen av etterdoggar eller andra kreatur rullar också förbi.

Ni står en liten bit ifrån en av hissarna. Några andra vägar upp verkar inte finnas, om nu ingen vill ge sig på att klättra upp efter benen, men det framstår allt mer som ett omöjligt alternativ här ni ser dess storlek. Ett gammalt rostigt fordonsvrak står på marken färdigt att hissas upp. Två vakter står där nere. Några marodörer kliver in i hissen och vad ni kan uttyda så verkar det inte krävas något särskilt för att få bli insläppt. Ytterligare en vakt verkar finnas inne i hissen. När allt är klart vrålar en av vakterna där nere i en megafon:

"UPP! UPP!"

Efter en liten stund lyfter de tunga kedjorna i vilken fordonsvraket är fäst upp det från marken och det börjar så sakteliga segla upp genom luften mot maskinens gigantiska kropp.
This message was last edited by the GM at 18:06, Tue 31 July 2007.

Lambada håller ihop med resten av sina färdkamrater, det är nog säkrast och bäst trots allt.
Att gå vilse i skog är nog baggis jämfört med att gå vilse i automat. Brr. säger Lambada och kastar en orolig blick upp mot den stora kroppen.

Lambadas nakna skinn har på ett underligt sätt växlat färg från det ganska illgröna till en mer människoblek ton, och på överkroppen finns ett fläckigt mönster som i mörkret kanske skulle kunna missuppfattas som motorkultistklädnad.
Förändringen är alldeles för påtaglig och extrem för vara en reaktion av Fritz' mord, även om Lambada kastar en del misstänksamma blickar mot katten och verkar vara på sin vakt, inte bara mot motormän.
This message was last edited by the player at 17:59, Thu 02 Aug 2007.

Ruben hajar till och ställer sig för ett ögonblick och stirrar ut bland motor marodörerna. Sedan går han fram till Danzel som verkar vara den enda som går att prata med och gör honom uppmärksam på sin upptäckt.

]

Danzel som är klädd i metal och plastic delar på sig. På hans huvud hade han på sig en gammal trasig kastrul med stort hål. After Ruben började prata med honom tittade han på kärran som är dragna av etterdoggar.
"Ser man på..." Säger han bara och tog en klunk från sin fältflaska.

"Ah, herrarna har också upptäckt herr Mogens. Konstig plats för en rekorderlig bäverherre att befinnna sig på? Tycker ni inte det? Vi måste följa efter honom."

"Hmmm... det verkar inte så troligt att han är här för att göra affärer... Nånting lurt är på gång...

Kvack vänder sig först bort från Mogens, men tänker på att Mogens kanske lägger märke till hans vackra stjärtfjädrar, så han vänder tillbaka och tittar obekymrad åt ett annat håll i stället. När farkosten kört förbi nickar han åt Johansson.

"Låt oss, var försiktiga så att vi inte röjs"

"OOC: Hmm.. nu hänger jag inte med.. Herr Mogens.. har jag missat något?"

Vem är denne mogne man?

Berthold känner sig mer än lite nervös där han vandrar fram genom lägret. Visst hade hans målmedvetna steg och bestämda uppsyn hållt borta alla utom ett par nyfikna marodörer. Och dessa nyfikna hade trott på hans historia om att han var en agent på väg in för rapportering.

Hans steg förde honom allt närmare den offantliga fornmanicken som han sett mitt i lägret. Detta måste ju vara det "vrålande monster som inte vill äta upp Berthold". En gnagande känsla sa honom också att det var bråttom att hitta främlingarna han sökte. En känsla av att de bara skulle befinna sig i manickens skugga en kort tid. Han hoppades att de skulle vara enkla att särskilja från marodörerna För han ville inte heller stanna i området för länge.

Berthold klev närmare manicken och kunde nu se en hiss som var på väg upp med något vagnsliknande och några personer. Dessutom ser han en kärra på väg fram. Troligen med en handelsman... eller en agent! .. eller någon som vill infiltrera lägret precis som han själv.

Berthold stannar och ser sig omkring och letar efter en grupp med främlingar i detta kaos. Han mumlar för sig själv:
Hur i hela Möken ska jag kunna finna en grupp främlingar som har fler kroppar än huvud men ingen är död? Berthold suckar. Spådomen verkar helt vansinnig.

"En bäverherre vi träffade på i Muntermåla. Han verkade vara en rekordelig bäver. Inte en bäver man ser språka med marodören. Jag misstänker att herr Mogens har fler strängar på sin lyra än vad vi tidigare trott."

Kvack bligar misstänksamt efter bävern

"Jo, jag är ju inte säker på vad han skall här och göra. Men det skadar inte att ta reda på det. Jag tror ju knappast att de har en förnämlig produktion av tokjos här, det är antagligen något annat."

Alla i gruppen verkar ha blivit uppmärksamma på den oväntade gästen i marodörlägret, herr Mogens från Muntermåla. De flesta av er känner ju igen honom därifrån, från Mäster Senaphs, även om dock gruppen fått några nykomlingar efter detta.

Hans kärra rullar långsamt fram emot vakterna. Han hälsar på dem kort, växlar några ord och får sedan hjälp att lasta av en tung trälår som legat under ett skynke på hans kärra. Den bärs in i det fordonsvrak som utgör hissen upp till Vråålets kropp.

Berthold känner sig irriterad. Tänk om han varit i en lika enkel situation som den eleganta herren vid hissen. Han stannar till och funderar om detta kan vara den sökta gruppen, men dels verkar det som om folket här känner honom och dels är det tveksamt om han kan kallas en grupp. Berthold bestämmer sig dock för att lägga mannens ansikte på minnet och fortsätter.
Han sträcker på axlarna och går en liten runda för att se om det finns några personer i närheten. Hans blick dras mot en grupp marodörer med människor och mutanter som står och viskar till varandra bakom några föremål som döljer dem för vakterna vid hissen. Han beslutar sig för att ta en chans och gå fram och kolla läget för att se om de har sett några främlingar i området. Att de verkar hålla sig undan bryr han sig inte om.


Släntrande på ett förhoppningsvis vänskapligt vis går han fram mot gruppen och stör i deras diskussion.
Gokväll, mina herrar. Har ni tid att hjälpa en broder i knipa?
This message was last edited by the player at 18:35, Tue 07 Aug 2007.

Johansson betraktar den nye bekantskapen beredd att gå in i stridsläge om det skulle behövas, eller att avdela den extra energi som det skulle behövas för att börja springa.

Ruben plockar ut en trasa ur ena örat för att kunna höra vad mannen säger. Annars försöker han se ut som de andra marodörerna.

"Haar, Haar!", skrattar Kvack med så mycket basröst han kan frambringa. En marodör torde ju vara ungefär som en pirat tänker Kvack, men så fort han gjort sitt märkliga skratt blir han tveksam. Han har ju inte ens en ögonlapp.

"Eh, jo, med vad? ...då för skit?"

Kvack märker direkt att inte den nytillkomne svor i meningen han yttrade, så det är ju tveksamt om det är en marodör. Bäst att svära lite för att se om det åtminstone lurar de andra marodörerna.

Han ställer sig bakom tuppen och försöker se stor ut. Låtsas tugga lite och spottar på marken.

Berthold suckar tyst för sig själv.
Typiskt att jag ska stöta på en grupp marodörer som skulle kunna stå som förebild för alla andra. De är tysta, hotfulla och är så obildade att de har problem att bilda en full mening. Ur-marodörer alltså.
Men han rycker upp sig. De kanske bär svaret han söker ändå.
Jag har blivit utsänd för att söka rätt på en grupp personer. De ska befinna sig här i närheten. Berthold sveper med armen mot omgivningen. Men de ska vara främlingar för er, ehr, oss. Ni har inte sett dem?

Johanssons hjärna försöker lista ut vad han ska tro om denne nykomling. Har marodörerna kommit på dem allra redan?

Fritz tittar avvaktande på främlingen. Främlingen känns inte hotfull, mer sökande avgör katten och slappnar av något. Vad är han ute efter egentligen? Fritz låter sina observanta kattögon svepa över närområdet för att avgöra om denne har några kumpaner.

Vad är det för en filur som har sänt dig, du man som inte verkar vara motormarodör?
Lambada ler nyfiket och oblygt mot mannen.

"Ehh... Mmnej! Vi har inte sett någon främling! Då skulle vi slår ner den jäkel... Rätt grabbar...? Säger Danzel till gruppen medan han ler ganska nervöst.

Berthold känner sig ganska nöjd. Denna grupp verkar inte tillhöra de verkligt aggressiva marodörerna.
Oh, jag letar faktiskt efter en hel grupp med främlingar. Och nej, jag kan inte riktigt påstå att jag är en marodör. Ännu i alla fall. Och vad gäller frågan om vem som sänt mig hit så tror jag att det är bäst att vänta med det svaret.
Berthold försöker vara vänlig, men inte mesig. Trots allt finns det tid att springa senare.

Fortfarande utan att direkt lämna Bävern ur sikte svarar Kvack.

"Tja, vi är en grupp främlingar för dig. Sedan är det ju frågan vad trollpackan som skickat dig menar..."

Till sina andra vänner i gruppen för han fram att Mogens minsann tagit vägen upp i hissen.

"Bäst vi tar nästa hiss!"

Han börjar gå mot hissen.

"Om någon har någon bra idé för hur man tar sig upp utan att åka hiss, så säg till"

Berthold känner sig uppenbart förvirrad av mutantens ringa intresse av honom. Särskilt som han mer eller mindre uppgett att han inte hör hit.
Men han har rätt! De är främlingar för mig. Kanske det är denna gruppen som jag ska hjälpa?
Öppet påpekar han:
Har du helt rätt i. Och det innebär att ni är de främlingar som jag söker. Men om jag säger vad jag vet om vad ni söker så kan ni bara ljuga och säga att så är det. Men om ni söker något, och herrn verkar ha bråttom någonstans, så kanske någon vill åtminstone ge en ledtråd. Jag tror nog att fler kan söka bättre än få.
Berthold känner viss glädje över att kanske ha hittat rätt.

Hissen med Mogens börjar så sakteliga röra sig uppåt mot Vråålet med ett gnisslande läte. Om ni vill så finns det ytterligare tre hissar att tillgå.

Tuppkycklingen traskar med sina klarröda ben mot en av de andra hissarna.

Uppenbarligen verkar inte Berthold vara typen som ger sig trots att han inte har något att erbjuda, så Kvack svarar på hans fråga.

"Vi ska upp och leta efter cylindermän. Sedan var tydligen Johansson här intressant, någon trodde att han var en förgasare"

Dr Kvack ler inombords. Med tanke på de andra i gruppen vet säkert ingen vad en förgasare egentligen är. Kvack vet dock, och Johansson ser INTE ut som en sån.

Om Kvack även ler utombords är det ingen som vet. Hans hårda näbb visar inga sådana uttryck...

Johansson följer efter doktor Kvack, vaksam som alltid för fara. Ingen ska skada doktorn utan att få smaka på styrkan i automatens stålnävar först.

Ruben tittar stint på Berthold och sträcker på sig.

"En förgasare!"

Cylindermän? Okeej, en förgasare.

Det är ganska uppenbart att Berthold inte har någon aning om vad ni pratar om.

Nää, då söker ni andra saker än de jag letar efter.

Berthold är bekymrad. Inga ledtrådar till personerna han söker. Han tittar sig omkring och sedan tittar han upp mot fornmaskinen och lyfter på ögonbrynen.

De jag söker kan ju vara där uppe förstås. Det kan ju vara värt ett försök.

Berthold vänder sig mot främlingarna han mött.

Jag får tacka för den hjälp jag har fått och ursäktar att jag störde.

Han vänder sig om och går bort mot hissarna.

Lambada tror att det är bra om vi går in i en sån dära.
Lambada pekar bort mot den närmsta hissen och börjar gå dit.

Han pratar vidare med den konstige mannen (Berthold).
Vad letar du egentligen efter? Om du hjälper oss med vårt cylinderletande kan ju vi hjälpa dig att hitta dina saker!
Lambada skiner upp ännu mer och verkar klart imponerad sin ljusa ide.

Johansson ler inombords. Lambada må vara en konstig grön prick, men han verkar ha lätt att handskas med alla möjliga konstigheter och figurer som man träffar på i Gryningsvärlden.

Berthold stannar och vänder sig mot den gröne mutanten.
Saken är faktiskt den att jag letar efter personer som letar efter en sak. I och för sig letar ni efter något, men det stämmer inte riktigt med vad ni borde leta efter om ni vore de personer jag söker efter.
Berthold stannar upp en kort stund och funderar.
Det där blev väldigt konstigt men jag letar alltså efter personer och inte saker. Jag tror inte att de är motormarodörer dock. Jag har kollat runt och inte funnit några främlingar här så jag tänkte kolla sista möjliga platsen. Den där enorma fornmanicken.
Berthold fortsätter lite framåt innan han stannar igen.
Men din idé om att hjälpas åt är inte så dum. Vad säger ni andra?
Berthold studerar gruppen.

Fritz som varit i bakgunden tar ett steg fram och gör tillslut sin röst hörd.
"Tjänster och gentjänster, det låter som en bra idé. Vi kanske kan hjälpa varann."
Mästerkatten sträcker fram sin gråsträckade högertass.
"Fritz av Hindenburg var namnet, angenämt att råkas..."
..sista pausen är tydligt att han väntar på ett handslag tillbaka och en presentation.

Fritz tänker, nog är det tjänster som gäller innan vi ens talar om gentjänster, men det är inget han säger eller syns. Katten har som så ofta sitt stora vita vassa leende på nosen.

Bertholds ansiktet spricker upp i ett leende och han sträcker likaså ut sin hand för att skaka tass.
Jag heter Berthold och kommer från trakten söder om Älgamården. Glädjen är ömsesidig.
Berthold håller sig redo att hälsa på de som så önskar, men han verkar en aning rastlös.

"Tjena! Min namn är Danzel och kommer irån Karle...! Men vänta ett tag! Hur lyckas du komma in även du är ingen maro... eh.."

"Johansson till er tjänst! Tar hand om ert hushåll och ert eventuella behov av beskydd!" Johansson bugar lätt.

Berthold tittar lite på Danzel, men kommenterar inte hans ordval.
Njä, jag har mest gått rakt in. En del har ju tittat lite konstigt men det var bara en som frågade något. Jag hittade på något svepskäl och han lät mig gå vidare.
Berthold rycker lite på axlarna. Det är först nu som han inser att det borde ha varit svårare för honom att röra sig i lägret.

Det måste ha varit slumpen. Visserligen är han mäktig men såå...

Doktor Kvack är mitt namn.

Kvack sträcker stolt upp sina stjärtfjädrar sÃ¥ hans illröda ben  syns därunder.

Vi bör skynda oss.

Efter att hälsat på alla säger Berthold:
Håller helt med. Ni var på väg mot hissarna?
Berthold antar att svaret är positivt så han börjar att dra sig mot hissarna.

Ni rör er fram mot hissarna. Precis som Berthold nyss sade, att han bara gått rakt fram och visserligen mött en del konstiga blickar, men ändå smält in, kommer ni fram till hisskötarna. De betraktar er lite konstigt, men hälsar er grymtande. En av dem vrålar i en megafon en order till dem där uppe. Inom några minuter kommer ett sönderklottrat och slitet fordonsvrak dinglande ner i rostiga kedjor. Det tar mark, dörrarna öppnas och de vaktande marodörerna gör en gest åt er att gå in.

Berthold kliver in som detta vore en normal handling. Han försöker låta bli att stirra på det slitna fordonet och de personer som rör sig däromkring. Istället går han fram till en mindre öppning och tittar ut med en uttråkad min.

Fritz är avslappnad, han går kyligt men eftertänksamt ombord som om det inte var första gången han åkte upp i en fornmakapär.
Vilka märkliga ting dom hade förr.
Susar genom tankarna på katten samtidigt.
This message was last edited by the player at 20:22, Mon 20 Aug 2007.

Danzel började långsam klättra in den slitna fordon. Han känns liten ovan att sitta i gammal sliten fordon men han försökte sig att inte visa så mycket av sin ovana.

Johansson ställer sig i en ledig ställning och väntar på att den improviserade hissen ska ta dem upp i monsterautomatens innanmäte.

Lambada skuttar in i den så kallade "hissen" och tittar sig nyfiket och lite oroligt omkring efter motormarodörer eller andra konstiga saker som skulle kunna vara farliga.

När han artigt låtit alla de andra stiga in går Kvack in själv också. Om det skulle vara så att Johansson insisterar på att gå in sist, så kommer inte Kvack att bråka. Han vet att han inte kan gå segrande ur en strid om vänlighet och etikett med den urtida mekan.

Hela gruppen har tagit sig in i det gamla fordonsvraket. En av marodörerna utanför slår igen dörren med en smäll. Därinne väntar ytterligare en vakt som skärskådar er uppifrån och ner. Han slänger ur sig en snusjordsfärgad spottloska och hasplar ur sig, halvt hostande: "Tjena fan!"

Efter några ögonblick börjar så farkosten gnissla sig uppåt genom luften, högre och högre. Det är en smått vinglig färd, som kostar på balansen en del. Den som dristar sig till att titta ut genom fönstret får sig en magnifik utsikt över marodörlägret. Den som har anlag för höjdskräck får sig en obehaglig syn, då man plötsligt känner sig mycket liten när fordonet rör sig de dryga hundra metrarna upp till Vråålets kropp.

Efter cirka tio minuter nås målet för färden. Dörren till hissen öppnas och ni välkomnas av två tystlåtna marodörvakter som visar ut er på en ramp konstruerad av stål och fäst vid Vråålets kropp med diverse konstruktioner. Ni ser direkt att rampen löper runt maskinkroppen och att det finns fler våningar uppåt, förbundna med trappverk.

En del figurer rör sig på rampen.

Berthold kastar en blick mot marodören i hissen och grymtar en hälsning. Sedan väntar han utvärtes lugnt tills de är uppe. Där söker han upp en relativt öppen plats och låtsas beundra utsikten. Egentligen försöker han få en koll på hur stegar och ramper går. Samtidigt försöker han se vart den andra hissen är på väg.

"Låt oss hitta herr Mogens snabbt. Jag tror att hans närvaro här inte bådar gott för Pyri."

Ruben tycker det här stället är jätte spännande och tittar sig omkring med stora ögon. Hans näsa och öron är inte lika imponerande då det både väsnas och stinker men det är ett lärorikt uppdrag. Ruben mest bara följer med som en turist på guidad tur.

Kvack vänder sin ena sida mot avstigningsplatsen medan han tittar på den vackra utsikten med det andra. Längre upp stänger han högerögat så att han lägger all koncentration på att söka efter bäverherren på avsatsen.

Utan ett ljud till vakterna stegar han ut och vänder sig snart till närmaste person ur gruppen.

"Nå, ser Ni honom? Är det inte han där?"
This message was last edited by the player at 22:13, Thu 23 Aug 2007.

Fritz hoppar vigt av och beundrar utsikten, den är magnifik. Katten är så långt bort han överhuvudtaget kan tänka sig från vatten just nu och det gör ett katthjärta gott. Han minns ingen Mogens, men börjar spana runt för att lokalisera denna herre.

"Jag antar att vi kan ta trapporna och se vad som finns här uppe eller ta ett varv runt den här rampen" föreslår Johansson.

"Nää... Jag ser inte honom än..." Säger han medan han spanade rund. Det är en kuslig känsla för honom att vandra omkring på en forntida grunkan.

Ja, var är bävern egentligen? Kvack som ser sig omkring pekar bortåt mot en trappa som går upp till nästa våningsplan. Och visst, är det inte bäverherren ni ser på väg upp där!

Han måste ha kommit bara en liten stund före er, men han är nästan uppe vid trappans krön. Trappan är smal och byggd av metallskrot. Den ser lite vinglig ut, men skall nog hålla eftersom den verkar användas flitigt av marodörerna.

Berthold se till slut hissen har hållit ögonen öppna efter. Den är på väg ner. Dess passagerare ser han inte förrän Dr Kvack pekar ut honom.
Intressant typ den där. Han borde ju inte ha något att göra här. Det är väl lika bra att kolla vart han ska.

Berthold börjar gå uppför trappan.

Fritz går upp för trappan med vakande och vakna ögon.

Johansson följer efter bävern så tyst som hans metall- och plasticskropp förmår.

Lambada följer också efter och säger lågt till de andra:

Vill ni inte att bävermannen upptäcker er?  Lambada känner inte igen bävern, sÃ¥ bävern känner inte igen Lambada. SÃ¥ Lambada och bävern kan samsprÃ¥ka utan att bävern fattar misstankar mot er.

"En synnerligen god idé, herr Lambada. Som ni mycket riktigt påpekar så har ni ju aldrig träffats. Försök ta reda på vad han gör här. Detta är en mycket märklig plats för en gästgivare att bevista."

Lambada tar fram sin kikare och ser på bävern. Hur ser han ut, stor eller liten, för han sig smidigt och stridsdugligt eller klumpigt? Har han motormarodörskläder eller sticker han ut från mängden?

Kvack blir förvånad över idén som Lambada för fram. Det hade han inte väntat sig av den lille parveln.

"Bra idé. Följ honom. Men var försiktig. Jag anar oråd eftersom han rör sig så lätt och ledigt här. Han måste ha varit här förr, säkert flera gånger för att veta hur man ska gå. Vi följer efter på lite avstånd."

Berthold tittar mot Lambada.
Vill du ha sällskap? Han lär ju inte känna mig i heller.

Bäverns färd leder upp till nästa ramp och ni följer på avstånd. Ni står just nu vid den plats där trappan slutar och ser er omkring. Rampen ljuses upp av ett antal eldar. Där finns en mängd konstiga metallkonstruktioner som tydligen är behållare där något värms upp eller kokas. Just nu verkar inte alla vara igång men några sköts av engagerade marodörer. Det sprider sig en märklig lukt från maskinerna.

Bäverherren går med bestämda steg rakt mot maskinens kropp, där det finns en ingång till vad som verkar vara en korridor.

Berthold ja! Kom så går vi!

Lambada börjar gå efter bävern.

Berthold rätar upp sig och går uppåt med raska, självsäkra steg.

Låt oss då se vad herrn har här att göra.

Johansson känner sig obekväm. Visserligen täcks varken Lambada eller Berthold av hans kontrakt, men det är inte annat än att automatens beskyddarprogram har börjat räkna med den lille gröne mutanten som en parameter i programmet.

"Jag undrar vad skall denna bäversnubbe göra inne i maskinen..." Säger Danzel medan han långsam följer efter Lambada.

Kvack ser till att följa Lambada och Berthold på lite avstånd. Han tittar uppmärksamt åt alla håll så att han inte ska bli överraskad...

Bäverherren Mogens försvinner in i korridoren. De som följer efter får syn på en kall och ogästvänlig korridor i kallt fornstål, nära nog fem meter i tak. En olustig känsla sprids genom kroppen då man känner ett rytmiskt pulserande och dunkande djupt under fötterna, förmodligen från ett urtida maskinrum som fortfarande är i bruk.

Korridoren lyses upp av eld från ett par gamla plåttunnor. Det finns ett tjugotal dörrar i korridoren som leder rakt in i maskinkroppen, både i stål och nya dörrar i trä. Mitt inne i den, på vänster sida, finns en stor dubbelport som verkar vaktas av tre marodörer. I övrigt är korridoren folktom. Mogens stannar och växlar några ord med vakterna som efter några ögonblick öppnar den stora porten för att släppa in bävern som kånkar på sin låda.

Johansson tecknar åt Fritz och de som stannat kvar att det kanske är bäst att följa efter Kvack och de andra. Vem vet vad som ska hända? Herr Mogens har säkerligen inte bara en utan två lomurer bakom öronen!

Berthold går lugnt in i korridoren som om han vet exakt vart han är på väg. Han stannar till vid en av dörrarna och kollar diskret om den är låst.
Han talar lågt till Lambada: Det där verkar vara ett viktigt rum. Tror nog inte att vi kan komma in i det rummet, men det är kanske tunna väggar som man kan lyssna igenom.

Kvack följer efter men stannar till där korridoren börjar. Han kontrollerar vad som händer och om Berthold vinkar fram dem.

Lambada nickar entusiastiskt mot Berthold och lägger örat mot dörren.

När Johansson kommer i kapp den främre gruppen sätter han sitt metallhuvud mot dörren för att se om hans hörselsensorer kan snappa upp något intressant.

OOC:

Jag antar att ni menar en av dörrarna som ligger precis intill den stora porten? Så att ni kan lyssna vad som händer därinne? De som lyssnar hör ljud därinne ifrån, låter som om någon är där inne.

Finns det andra varelser i korridoren? Skulle ett skrik höras tydligt?

OOC: Nope, inga fler varelser syns i korridoren. Ett skrik skulle nog höras, sedan är frågan vilken effekt det skulle få, marodörerna skriker och väsnas ju en del i största allmänhet ;)

Berthold tittar snabbt åt sidorna och sedan går han myndigt fram till dörren med en till de som står där och bankar på. Han bankar snabbt och snärtigt som någon som har bråttom. Han väntar också bara fyra, fem sekunder innan han bankar igen.

Kvack tittar förskräckt på Bertholds bankande, men minns plötsligt att Mogens faktiskt inte har en aning om vem Berthold och Lambada är.

I stället betraktar han det med intresse.

Johansson betraktar den gröne mutanten och Berthold från skuggan av sin kåpa beredd att rycka in med sina stålnävar om det skulle behövas.

Dörren öppnas efter att Berhtold knackat. Det visar sig att innanför dörren står en bister marodör. Det finns ytterligare några figurer därinne och några av dem har armborst i händerna. Utrymmet är extremt stökigt och verkar skärmas av på mitten av ett skynke som hänger från golv till tak.
This message was last edited by the GM at 20:27, Tue 25 Sept 2007.

Ruben han följer med och studerar omgivningen och människorna. Detta är inte en plats där han skulle välja att stanna kvar. Aldeles för skitigt och allt detta oväsen.

OOC: Jag skulle vilja se det skynke som hänger från golv till tak, ursäkta men jag känner mig lite löjlig idag.

OOC: :)

Hur många verkar det finnas bakom mannen?

OOC: Tre personer skymtas bakom mannen som öppnar dörren.

Hmmm, golv till tak! Ja det var kanske inte det mest begåvade jag skrivit, haha! :)

Berthold kastar en blick över axeln för att se om övriga är redo. Han är knappast glad över att behöva våld i denna situationen, men om han måste så.

Han fokuserar på mannen som öppnade dörren. och synar honom noga uppifrån och ner.
Jag antar att du INTE är Fabian Stålskalle, eller hur? En ledare där nere sa åt mig att hämta honom och hans gäng och att de skulle vara i detta rummet. Du vet kanske var de finns? Det var visst något heligt uppdrag åt det stora vråålet. Där var till och med en smärre belöning bara för att finna de här typerna. Men om jag inte hittar dom så kanske ni duger... Nää nog bäst att hitta det där gänget. Nå, vet ni var de finns?
Berthold väntar inte precis på något svar förrän han pratat färdigt.

Kvack börjar röra sig mot Berthold. Uppenbarligen har Mogens försvunnit in, och figuren som Berthold talar med är inte någon känning heller.

Han går framåt och låtsas att han bara råkar höra om belöningen.

"Belöning!"

"Jag kan säkert hjälpa dig"

Dr Kvack gör vad han kna för att se ut som en mes.

OOC: En fjant alltså, inte en blåmes eller något så jönsigt. Han har ju en fantastiskt vacker fjäderteckning i förhållande till sparvar och mesar...

"Vad pratar ni för dynga? Fabian Stålskalle? Vem skulle det vara? Ge er av nu, ni har inget här att göra. Cylindermannen måste få vara i fred. Stick nu!"

Mannen som öppnar dörren ger ett bistert och bestämt intryck. Han gillar inte att ni kommer och knackar på, och när Berthold och Kvack hunnit haspla ur sig sina haranger gör han en gest åt er att ni skall avlägsna er.

Fritz tar på sig rollen att kolla korridoren medans alla står och formligen hänger och tränger in genom dörren. Mästerkatten har handen bakom ryggen under västen med ett fast grepp om sin yxa, yxan, vars egg som nästan är varmt fortfarande efter senaste marodören som hade lite otur.
Hans ögon är vakna och stora och det är tydligt att alla hans sinnen är på sin vakt. Än så länge tycks det vara lugnt i korridoren och han låter sina vänner fortsätta sitt utspel.

Okej, okej Berthold viftar uppgivet med armarna i luften och vänder sig om.
Så han är inte här. Låt oss leta någon annanstans.
Berthold antyder på en bra bit nedåt korridoren och börjar själv dra sig ditåt medan han håller ögonen på den öppna dörren och personen i den.

Så snart den öppna dörren stängs går han tillbaka till dörren på andra sidan av den dörr som herr Mogens gick in genom.
Bävern gick in genom den dörren. Vi lär knappast komma in där. Säger han och pekar på dörren mitt i mellan.

OOC: Vi har alltså tre dörrar i rad. Dörr 1 öppnades. 2: Mogens in. 3: kollar nu.
This message was last edited by the player at 17:13, Fri 05 Oct 2007.

Johansson väntar på att Berthold ska bli klar med sin undersökning av dörren.

Ni passerar förbi den breda porten där Mogens försvann in och de tre vakterna som vaktar den. De tycks inte ta någon större notis om er. Så länge som ni inte tränger er på där så verkar de inte vara alltför intresserade av er.

Det visar sig att bakom den dörr som Berthold undersöker döljer sig ett likadant rum som det ni nyss tittat in i. Men därinne råder en total oordning. Diverse skräp ligger slängt på golvet, ett par stolar har trillat omkull, ett bord är sönderslaget, ett par plåtdunkar ligger på golvet etc. Det stinker av fultinner och spya därinne. På golvet halvligger fyra marodörer och ytterligare två i en sliten soffa.

Det ligger armborst och några andra primitiva vapen bredvid männen. De verkar ganska så avdäckade allihop, men en av dem lyfter långsamt på huvudet och tittar på er med ofokuserad blick.

"Öhhhhh!?" kläcker han ur sig.

Det verkar som det pågått ett längre fylleslag av allvarligare typ därinne.

Johansson rycker snabbt fram en flaska tinner ur sin packning och slänger den till marodören utan ett ord. Hans röstmodulator är inte vad den en gång varit och hans röst är något automatlik och kan avslöja hans egentliga identitet.

Marodören fångar flasken, klumpigt. Han tittar på den med lysten men ofokuserad blick, skruvar av dess kork och tar sig en redig klunk.

"Ahhhh!" stöter han ur sig och torkar sig runt munnen med ärmen.

"Hemtrevligt!" Säger han medan han går försiktig förbi fylla marodöre och samtidig försöker undvika trampa på spyor.

Johansson följer efter Danzel som har tagit tillfället i akt att smälta in bland de tinnerrusiga marodörerna.

Berthold kliver stilla in. Han söker sig mot en väggen och lägger örat emot för att se om han kan höra något från andra sidan.

Ert tilltag att gå in i rummet ger inte upphov till några större protester. Tyvärr skall det dock visa sig för Berthold som lyssnar mot väggen att det inte hörs någonting. Väggarna tycks alltför tjocka.

Rummet är belamrat med gamla forntida piktografier med bilder av fordon och vrålåk av olika slag. Utöver detta är det mest anmärkningsvärda en öppen gallerlucka i ett mer än metervitt rör i taket. En steget leder dit upp.
This message was last edited by the GM at 17:25, Thu 11 Oct 2007.

Johansson pekar mot gallerluckan. Kanske är detta ett sätt att röra sig ostört i den fornstora automatkolossen?

Berthold nickar. Verkar lönt att testa.
Har klättrar upp för stegen och sticker in huvudet i öppningen och tittar.

Om kusten verkar klar så följer Johansson givetvis efter.

Efter att också försökt lyssna genom väggen har Lambada skuttat fram till ett av vrålåksfotografierna. Han tittar intresserat på det.

De som tar sig upp i röret finner att det förmodligen är ett alldeles utmärkt val för att kunna ta reda på vad som händer inne i rummet där Mogens försvann in. Röret leder rakt in över det rummet, och även bortifrån det, men om man kryper framåt kommer man att komma fram till en likadan gallerlucka som den ni klättrat in i, och som ger utsikt över denna sal. Det slår er att de dyngraka marodörerna ni nyss hittat förmodligen till och från använt detta rör på just detta sätt.

Röret är trångt och det kommer att finnas plats för kanse tre, max fyra personer runt gallret.

"Jag föreslår att jag och herr Lambada tar sig upp i röret och tjuvlyssnar på vad herr Mogens har för sig. Någon annan som är intresserad? Någon borde vakta här också."

"Hai"

Ruben som mest bara svansat efter och kollat runt på ditt och datt får nu en uppgift som skulle passa honom bra.

Ruben tar plats och stirrar stint ut i rummet med ryggen mot luckan.
This message was last edited by the player at 07:08, Tue 16 Oct 2007.

Med ett rejält skutt med de röda benen så finns även Kvack i röret. Det är kanske lite väl trångt, han hoppas att han inte får en massa damm på stjärtfjädrarna.

"Skynda nu, Lambada, så får vi höra vad som sägs.", säger han nästan viskande.

Lambada har stått och drömt ett tag vid fotografierna men återvänder till verkligheten och nutiden. Han skuttar även han upp i röret.

"Inga problem doktor! Jag kan spöa ner någon om någont försöker störa oss. Säger Danzel medan han flexade med sin arm.

Ruben, Danzel och Fritz blir kvar i rummet tillsammans med de kraftigt berusade marodörerna som inte gör mycket väsen av sig, möjligtvis något snarkande, stönande eller flåsande. Det känns dock lite obehagligt att vara där, i dessa förmodade dårars sällskap. Man vet aldrig vad som kan ske, det ni sett nere på marken tyder ju inte på något mer civiliserat beteende, med era mått mätt...

De andra har försvunnit upp i röret och syns just nu inte alls till.

Fritz tar sig fram till marodören som Johanson kastade Thinnern till. Katten greppar om flaskan som den numera utslagna marodören håller i. Han försöker så smidigt som möjligt att ta den. Med väl flaskan i handen rör han sig mot dörren dom kom ifrån och ställer sig, sippar lite på Thinnern och lyssnar efter ovälkommna gäster.

Ruben letar upp något bekvämt att sätta sig på och slår sig ner där och tittar på marodörerna.

"Det låter som det kommer några!"

Ruben reser sig upp sliter åt sig en tom tinnerflaska och ställer sig ledigt i hörnet och vinglar på marodörvis. Han låter ena handen vila på svärdshjaltet.

Fritz tittar åt Rubens håll, han har redan sin lilla yxa i handen. Sedan tittar han mot dörren. Han har då inte hört något, kan han ha missat ljuden, nej det tror jag inte. Det är nog bara Ruben som har nerverna på utsidan. Ändock höjer han vaksamheten en aning dom närmaste minutrarna.

"Vad hörde du?"
This message was last edited by the player at 09:46, Tue 23 Oct 2007.

OOC: Cirka en timme har förflutit sedan de andra försvann upp i röret.


De som lyssnar vid dörren hör att det är folk utanför dörren, kanske på väg in i rummet. Snart, mycket snart...
This message was last edited by the GM at 17:11, Tue 23 Oct 2007.

Danzel började knacka sina händer och plockade upp en flaska med tinner och hand lutade mot väggen. Han plocka fram en svavelstickan och stoppade på munnen medan han vänta när någon kommer in.

"Här, ta en redig det här drar ut på tiden jag ska kika upp och se efter."
Säger Fritz och ger Danzel sin nya flaska. Han klättrar upp för stegen och kikar efter sina vänner, ser han dom inte så börjar han lågmält att ropa, eller rättare sagt lågt fråga efter dem.
This message was last edited by the player at 22:10, Tue 23 Oct 2007.

När Fritz klättrar upp får han precis se hur de andra är på väg ner. Han får klättra ner så att de andra kan komma tillbaka in i rummet.

Precis när de kommer ner från steget hör ni hör dörren öppnas...

Lambada, som kom ner först, börjar upphetsat att prata:

Bävern var där tillsammans med motormännen! Och de håller på att...

Men han tystnar tvärt när han märker att dörren öppnas och tittar mot den istället.

Johansson hoppar ner på golvet. När dörren öppnas så knyter han sina stålnävar, beredd på att orsaka skada på en annan varelse om det skulle behövas.

Fritz hoppar vigt ner på golvet igen och sätter handen på ryggen, där hans lilla yxa finns. Samtidigt som han lugnt går åt dörrhållet som att dom var på väg. Ögonen är riktade mot dörren.

Första impulsen från Kvacks sida när han hoppar ner från röret är att putsa av dammet på kläder och fjädrar. Men med en kraftansträngning frånhåller han sig detta eftersom han ju är en marodör nu.

Han hinner inte börja diskutera innan dörren börjar öppnas.

Ett lätt väsande hörs från Kvacks mun. Eftersom han har en hård näbb så kan han inte vissla oskyldigt.

Danzel bara tar lugnt medan han håller hårdare på flaskan.

Berthold undrar först varför alla är så spända då han ser att dörren öppnas. Han ser sig snabbt runt för att kolla hur många marodörer som ligger där inne.

Dörren slås upp och in kommer en marodör, följd av fyra andra! Han stannar till och utbrister:

"Vad i hällvette är ni för ena?"

De lyfter sina vapen, påkar och klubbor. Det rör sig om typiska marodörer, klädda på samma sätt som alla andra ni sett i skitiga kläder beklädda med diverse skrot.

Ruben ser frågande på sig själv och sedan på de andra. Han tycker att han ser ut som en marodör, nära nog i alla fall men vet inte riktigt vad han ska svara på frågan. Att presentera sig som Ruben Masurai kanske inte är så passande. Han väntar spänt på att någon av de mera bevandrade ska reda ut situationen. Under tiden så försöker han ta en slurk och den fräna doften av tinner gör honom både yr och illamående. Han släpper flaskan och böjer sig fram för att kräkas men lyckas att hålla det tillbaka.

Johansson håller också tand för tunga. Hans röstmodulator är lite raspig och automaten är rädd för att avslöja gruppen. Han knyter sina nävar och är beredd på att dela ut en spark om det skulle behövas.

Fritz drar upp sin mini-yxa, demonstrativt och tydligt, men låter den vila vid sidan i hans hängande högra tass. Han avancerar fram till den som talar och tycks vara deras alphahane. Fritz har bestämmda steg och för sin viga kropp likaså, men han är på något sätt inte attackerande hotfull, mer bestämmt hotfull.

Med myndig, fast och aggressiv stämma tar han till orda, med en lika fast blick i ögonen på marodören.
"Hur vågar du storma in här när vi jobbar åt stålet!"
Börjar han och spänner ögonen i marodören.
"Vi rapporterar till högsta ort och endast dit."
Fortsätter katten och tar ännu ett vågat steg närmare talesmannen som nu står öga mot öga med den härjade stadskatten.
"Om inte du vill tillbringa resten av din tid ute i zonen letandes efter mat så rekommenderar jag dig att glömma vad du sett och vända."
Vildkattens ögon är nu vilda, han avvaktar på marodörsgruppens reaktion.

Kvack reser ett finger och skall precis börja prata när Fritz hasplar ur sig en osannolikt dåligt uppbackad lögn.

Jösses, SÅ dum kan ju ingen vara, att han går på kattens babbel... Och vad ÄR det för babbel då? Han sätter ju oss i en större soppa än vi redan är ifall de faktiskt tror honom och börjar ställa frågor...

Kvack håller tyst, men känner att han löper alldeles för stor risk att bli nackad.

Berthold rättar till sin packning och sitt gevär.
Sedan går han lugnt framåt. Han beundrar Fritz fräckhet.

Johansson följer efter Berthold med huvudet sänkt beredd att krossa strupen på någon som stoppar honom eller Berthold.

"Vad fan menar du, din förbannade fan?" vrålar ledaren till Fritz. "Högsta ort? Högsta ort? Cylindermannen sitter ju där!" säger han och pekar på en av dem som däckat.

"Nu fan skall ni ut. Ni skall kastas ner!" skriker han med ett makabert flin och höjer sin påk som för att gå till angrepp. De andra gör sig också färdiga att slåss.

Automaten Johansson låter sina nävar av stål och härdad plastics tala. Han gör två snabba försök till utfall.

OOC: Prövar och gör en dubbelattack med stridskonst, men det gick väl inte så bra. Jag kommer att parera eventuella närstridsattacker (trevligt att ha färdigheten stridskonst. 08:49, Today: Johansson rolled 97 using 1d100. Attack 2(-25%).
08:49, Today: Johansson rolled 29 using 1d100. Attack 1(-25%).
08:48, Today: Johansson rolled 19 using 1d10+13. Initiativbonus.

Oopps tänker Fritz innan hans blixtsnabba reflexer tar över, men han vänder sig inte åt det håll som cylindermannen blivit utpekad. Han försöker istället måtta ett hårt hugg med yxan över strupen på marodören som står och gapar, samtidigt förflyttar han sig snabbt åt sidan för undgå att bli träffad själv av påken.

Berthold ser inte alls glad ut när hoten övergår till stridigheter. Han tar snabbt ett par steg bakåt och tar ner sitt gevär från axeln. Inombords vill han helst befinna sig långt därifrån.

Kvack blir väldigt orolig när vapnen sträcks upp. Även om hans vänner säkerligen har med eldkraft än de fyra, så kommer det att väcka viss uppmärksamhet. Risken är att Mogens kommer undan, eller ännu värre, att han får se att det är våra killar som slåss.

"KRÄK! ER cylinderman är där, det skiter vi blankt i. Vår kille här är förgasarblank, så packa Er in här i rummet genast!"

Kvack är inte speciellt snabb i sina reaktioner, så risken är att några av slagen redan hunnit falla när Kvack pekar ut Johansson för de församlade marodörerna. Han hoppas på att alla typerna snällt knallar in i rummet så att vårt gäng kan ge oss av.

"Jajamensan! Lite action!" Säger Danzel medan han tvekade inte att kastade sin tinner flaska mot en av marodören.

OOC: 22:49, Today: Danzel von Smock rolled 40 using 1d100. Kasta (51%). 22:51, Today: Danzel von Smock rolled 25 using 1d10+17. Initiativbonus.

Fritz hinner veva till med sin yxa mot motståndaren men missar. Denne marodören slår tillbaka med sin påk men missar även han då han uppenbart är i obalans efter Fritz attack.

Johansson går till attack med sina nävar av stål men lyckas inte orsaka någon skada. Den marodör han attackerar slår ett slag med sin klubba men missar även han grovt.

Danzel skickar iväg flaskan och får in en fin träff i huvudet på en tredje marodör. Flaskan splittras och slår upp ett blödande sår i pannan på offret.

OOC: Följande initiativordning gäller!


Fritz
Danzel fon Schmock
Lambada
Marodör 4
Ruben Masurai
Johansson
Marodör 3
Marodör 5
Berthold
Marodör 1 (ledaren)
Marodör 2
Dr Kvack


Fritz attackerade marodör 1, Johansson slog mot marodör 2 och Danzel kastade flaskan i huvudet på marodör 3.

Kvacks ropande får en viss effekt. Marodörerna blir smått ställda när de uppmärksammas på Johanssons glänsande skal. De verkar inte veta om de skall attackera eller vad de skall ta sig till.

"Stålglans?!" utbrister en av dem förvånat.



OOC: Ny SR börjar nu! Är det någon som får för sig att anfalla eller göra något annat så kommer ni att få bonus +10% på era färdighetsvärden denna SR pga deras tvehågsenhet (om inte allsmäktig SL finner det alltför långsökt).
This message was last edited by the GM at 22:12, Tue 30 Oct 2007.

Lambada skyggar bort från frontlinjen och drar en lång skogskniv. Han väntar oroligt på att få se om striden har tagit slut eller inte.

""Stålet" sa jag ju, innan ni gjorde bort Er!"
Väser katten åt marodören som öppnat munnen. Han har yxan höjd ska just smälla till med yxan igen, men avvaktar istället med vapnet höjt i luften, kanske ett lugn är uppnått ändå.

Berthold laddar sitt gevär och håller det redo.
Vad tror ni? Att vi bara går in här och gör vad vi vill? Självklart måste vår ledare tala med er ledare. Och vill ni veta vad de har talat om får ni väl fråga er ledare, va? Men just nu har vi fått en order och är på väg att utföra den. Så flytta på er så att vi kan göra det.

Kvack gör ett försök att knö sig ut. Tillsammans med Johansson alltså...

Johansson står still med nävarna höjd beredd att parera ett eventuellt angrepp.

De som försöker tränga sig ut stoppas av en påk. Inte våldsamt men bara ett bestämt petande i magen som stoppar framfarten.

"Men vad fan gör ni! Han har ju silverskinn. Han kan ju för fan vara nästa förgasare. Fattar ni verkligen ingenting, jävla plattfötter. Han stannar här!"

Ledaren för dem verkar inte sugen på att släppa förbi er. Vad som händer med eventuella tilltänkta förgasare sägs ännu inte. Inte heller vad som väntar er övriga...

Ruben har missat hele tumultet efter att ha ansträngt sig att hålla maginnehållet just inne. När han återhämtat sig ser han att situationen lugnat sig igen. Han skakar yrseln ur huvudet och fattar svärdshjaltet. Med nyvaket uttryck beskådar han dialogen.

Lambada, fortfarande tydligt ängslig över hur situationen skulle kunna utvecklas, svarar dock motormannen.

Men... Lambada vill att automatmannen följer med ut!

"Förgasare...", viskar Kvack till Johansson, mycket roat. "Han vet nog inte vad en egentlig förgasare VAR på den gamla tiden! Tocken bilburen ungdom..."

"Det verkar vara så att en Förgasare har en del att säga till om. Jag tror att det är all idé för dig att börja bestämma något. Till exempel att ta oss ut."

"Som er nye förgasare är det inte min plats att avgöra var jag och mina vänner går?" frågar Johansson och försöker låta så myndig som möjligt.

Ja... ja... Lyssna till herr Silverhjässa!

Berthold sänker sitt gevär och sneglar över axeln för att se om han kan gissa vem Förgasaren är.

"Vi har ett ärende utanför vår automatguds innanmäte. Denna mäktiga forntingest talar den inte till mig? Äger ni kanske silverskinnet och de förmågor som hör till detta?" Johansson talar plötsligt i ett sedan länge utdött språk som ingen av de närvarande kan förstå. "Automatguden talar genom mig. Vi behövs på ett heligt uppdrag utanför guden."

Danzel stå helt stilla medan Johansson började prata. Han fattade ingenting, han är inte precis någon snille eftersom han brukar ofta tänka med sina nävar och sin underliv. Han tittade mot marodörer och han känner att han vill slå hjäl dom eftersom han har inte fajta någon på sista tider.

Fritz håller tillbaka sin aggressivitet i ögonblicket, ögonen glöder dock och det är uppenbart att yxan kommer falla hårt och skoningslöst om inte situationen reder upp sig rätt omgående.

Motorskallen ruskar på huvudet med oförstående min.

"Nej nej nej nej! Ni kan inte gå härifrån. Och du är inte förgasare än fattar du väl! Nej det blir allt smörjgropen först. Kom med här nu!"

Han visar med sin påk att ni skall följa med, till nämnda smörjgrop.

Hur ser den gropen ut?

...frågar Lambada misstänksamt.

"Jag är hedrad, men jag har kontrakt med sällskapet här redan. Jag är inte löst från min tjänst och jag kan därför inte bli er nye förgasare!"

Berthold skakar på huvudet.
Han bevakar noggrant hur alla står och verkar väldigt fokuserad.
This message was last edited by the player at 17:57, Thu 08 Nov 2007.

Ledaren vänder sig mot Johansson för att protestera mot hans nekande till att bli nästa förgasare. När hans sunkiga blick möter Johanssons synreceptorer får han ett fasansfullt och skräckfyllt uttryck i sitt ansikte. Han vrålar till av skräck och rusar mot dörren. Denna slits upp med en smäll och han flyr i panik ut ur rummet. De kvarvarande står häpna och undrar vad som hänt.
This message was last edited by the GM at 21:36, Thu 08 Nov 2007.

Kvack börjar bli allt oroligare för vad som kan hända.

"Var är smörjgropen?"

Man vill ju inte få smörj, men om den är nere på marken kanske vi kan komma undan.

Johansson förstår inte vad som har hänt. Visserligen kan kanske hans utseende vara skrämmande, eftersom den plastics som han tror en gång täckte hans automatanlete är sedan länge borta. Han tänker i alla fall ta chansen att fly.

"Om herrarna går före till smörjgropen, så kommer vi sedan. Vi är fortfarande inte klara här! Ni skulle inte tycka om mig när jag blir arg!"

Berthold vänder sig mot Johansson.
Jag tror redan att ni börjar bli irriterad. Och att den där typen blev upplyst av Den Store Mekanikern om hur farlig ni är då. Speciellt som om ni hindras att utföra Hans order.

De fyra kvarvarande börjar bli osäkra. Johanssons och Bertholds prat ger tydligen effekt. Deras ledare flydde just nu i vild panik och nu pratas det om uppdrag åt den store mekanikern. Vem kan det vara? Kanske ingen de känner till. Förmodligen inte! Men namnet låter i alla fall skräckinjagande hos dem. Skall de stanna kvar och sköta sin plikt eller skall de följa ledarens exempel. Två av dem drar sig mot dörren, men en annan av dem repar mod till sig.

"Nej, vi får på käften om vi lämnar en som kan bli förgasare här. Ni kommer med oss nu, annars får ni smaka på påken!" säger den skitige hundmutanten med ett tandlöst flin.
This message was last edited by the GM at 09:48, Sat 10 Nov 2007.

"Om ni ändå kommer att få på käften, min herre vad sägs om att göra plågan kort? En käftsmäll kan min herre få nu om ni så behagar" säger Johansson och måttar ett slag mot hundens nos.

11:42, Today: Johansson rolled 95 using 1d100. Stridskonst.
This message was last edited by the player at 10:43, Sat 10 Nov 2007.

Ruben ser automaten måtta och i en snabb rörelse glimmar det till i halvmörkret och med snabba steg är Ruben framme hos hundmutanten och hugger till. Ruben har länge stått och retat sig på hundens fladrande läppar när den talar och nu får han chansen att hugga ner den.

"Vet du vad? Smaka på min skitiga stövel istället era skitstövlar! Skriker Danzel medan han springer emot en av marodörer och försöka göra en flygade spark på dom men turvär nog gjorde han en aning klumping manöver så att han missade honom.


OOC: 21:57, Today: Danzel von Smock rolled 88 using 1d100. Stridskonst (51%). Tusan ochså! :(

Berthold lyfter upp sitt gevär men han tvekar att använda det. Ett slagsmål inträffar nog ofta här, men skottlossning?

OOC: Hur många ser vi?

Utan att tveka har katten blixtsnabbt avancerat fram till närmaste marodör och låter sin redan höjda yxa falla mot dennes strupe.

Ett högt men kort fräsande hörs samtidigt från Fritz.
"FFFRrrZZZzzz"

OOC: Vi kör på samma initiativordning som förut.




Fritz hugger till med sin yxa och får till en fullträff på den marodör han anfaller (nr 4). Denne hinner inte ens försvara sig innan yxan träffar i strupen. Blodet skvätter och han faller ner död.

Ruben anfaller en av marodörerna (nr 3) med sitt svärd. Han lyckas träffa och gör en ganska allvarlig skada i magen på motståndaren.

Denne slår dock tillbaka med sin spikförsedda påk men missar.

Johansson ger sig på marodör nr 2 - Miss!

Han får sig dock tillbaka en spark i magen. Hans hårda skal skyddar dock mot allvarligare skador.

Marodör nr 5 attackerar Danzel men missar. I tumultet försöker även Danzel klappa till denne men lyckas inte bättre han.

Ny SR! Tre kvar (nr 2, 3 och 5)

Lambada rusar fram och hugger mot den närmsta marodören med sin kniv.

Fritz som är riktigt nöjd vilken fin attack han just satt vänder sig mot marodören  (nr 5) och försöker hugga av hans försök att attackera Danzel pÃ¥ ett lika effektivt vis.

Kvack ser till att hålla sig borta från allt vad marodörer heter. Såväl såna i dörröppningen som inne i rummet.

Ruben drar ur sitt svärd som är begravt i magen på marodören och i en svepande rörelse snurrar han runt för att ge hunden nådastöten. Men i sin iver att avsluta så hugger han svärdet i dörrposten och hundkräket kommer undan.

Johansson tar ännu en gång och måttar en spark mot marodören, men missar. Han ställer sig beredd på att parera ett utfall med sina armar.

OOC: Missar attacken. Har inte slagit om en eventuell parad lyckas.

Berthold avvaktar och ser om någon försöker fly. Han kommer att försvara sig om det behövs.

Båda sidor attackerar varandra vilt och våldsamt, men inga allvarligare träffar utdelas.


OOC: Hmmm, tärningarna vill inte idag. Den ende som lyckades med en träff på någon av sidorna var Lambada, men här lyckades marodören med sitt undvikaslag. Nåväl, NY SR!
This message was last edited by the GM at 22:07, Tue 13 Nov 2007.

Lambada attackerar på nytt motormarodören med ett snabbt, överraskande knivhugg.

Danzel försöker ger marodören en rak höger men turvär missade hand. "Stå stilla din jäkel! Så att jag kan göra din ansikten ännu fulare!"


OOC: 07:44, Today: Danzel von Smock rolled 63 using 1d100. Stridskonst (51%).

Snart får Ruben åter kontroll på situationen och angriper på nytt den sårade hunden. Med en våldsam stöt trycker han svärdet genom bröstet på hunden men inser snart att allt han penetrerat är hundens kläder och en dess väska.

Kvack betraktar striden och är smärtsamt medveten om att kvaliteten på striden är lika låg på båda sidor. Men marodörerna SER åtminstone tuffa ut...

Fritz gör återigen ett utfall och försöker slaiza upp marodören framför honom med sin numera blodtäckta yxegg. Två liv har redan släckts med yxan idag och det verkar räcka, för katten missar med marginal.

Johansson ger marodören en spark som missar. Tydligen är automatens stridsinställningar något skeva. "Kanske bäst att göra en omformatering och att ominstallera drivrutinerna" tänker han utan att egentligen veta vad detta betyder.

Berthold fortsätter att avvakta. Han vet också att han inte är ett dugg bättre i närstrid än de andra. Snarare är han sämre.

Tumultet gör striden svår. Den ende som lyckas åsamka någon skada är Lambada som får till ett knivstick i bröstet på nr 5. Dennes skrotklädsel skyddar dock en del och han blir endast lättare skadad.

Nr 3 gör ett våldsamt och kraftfullt utfall mot Ruben som dock lyckas undvika attacken.

Nr 5 slår tillbaka mot Lambada och får in en träff på vänstra benet.

Nr 2 missar sin attack mot Danzel grovt.

OOC: Hmmm, alla har pinsam otur med tärningarna just nu... Ny SR i vilket fall som helst!
This message was last edited by the GM at 19:09, Wed 14 Nov 2007.

Fritz som numer svär högt över sina senaste två missar har ryckt upp sin karbin i vänster tass, fortfarande med yxan i högra tassen, med karbinen siktar han nu mot huvudet på marodören han missat med yxan.
Med aggressiv stämma.
"Lägg er ner på marken! Allihopa!"
Fritz vill uppenbarligen ha resterande marodörer ner på backen.

Ruben duckar med lätthet undan ifrån hundens patetiska anfall. Men med svärdet intrasslat i remmar och snören så lyckas Ruben inte få till något vidare hugg. Istället så klyver klingan luft. Sammanbitet focuserar Ruben på att röra sig enligt de traditionella mönster som han tränats sedan barnsben.

Johansson måttar ett slag mot sin motståndare, ett slag som ser ut att träffa sitt mål.

OOC: Träff. Slog 14 på mitt Stridskonstslag! Här skas göra skada!
13:27, Today: Johansson rolled 8,1 using 1d4+5,1d6. Skada+obeväpnad skadebonus.
Totalt 9 poäng i skada borde det här betyda om jag minns obeväpnad skada rätt. Dåligt skadebonus-slag.
This message was last edited by the player at 12:28, Thu 15 Nov 2007.

Ska jag skjuta? De verkar inte vilja fly eller hämta hjälp. Och ingen verkar bry sig. Nog bäst att inte skjuta än så länge. Skulle övat mer.
Berthold avvaktar och vakar.

Kvack vill verkligen inte bli plockad som hönsen på Madame Kuckels bordell i Hindenburg. Så han håller sina stjärtfjädrar borta från patrasket.

Danzel nästan svär utan avbrott när han försöker slå ner en av marodören. Han börjat blir ganska arg när han inte fick en bra slag på dom.

OOC: 10:22, Today: Danzel von Smock rolled 94 using 1d100. Stridskonst (51%).

Fritz hotar marodörerna med sin karbin. Effekten blir dock inte den han tänkt sig. TvÃ¥ av marodörerna kastar sig direkt mot honom…

Danzel lyckas inte tillfoga någon skada på någon av marodörerna.

Ruben svingar svärdet när en av marodörerna far fram emot Fritz, det missar med ett vinande ljud genom luften.

Johansson sparkar luft!

Marodör nr 3 missar sin attack mot Fritz, nr 5 likaså.

Berthold avvaktar.

Marodör nr 2 attackerar åter igen Danzel med sin klubba. Attacken är mycket stark och välriktad. Den gode slagskämpen Danzel lyckas dock i sista bråkdelen av en sekund ducka undan.

Dr Kvack håller sig i bakgrunden.



OOC: Ny SR!

Fritz som inte riktigt var beredd på den vändningen vänder snabbt karbinen i tassen för att använda den som klubba istället, att avfyra den här uppe var aldrig hans avsikt. Tidigare erfaranhet visar att ibland så räcker hot långt, i detta fall icke dock. Katten fräser aggressivt och högljutt samtidigt som han vevar med miniyxan i ena tassen och karbinen som klubba i andra. Han försöker fullkomligt massakera marodörerna.

Kvack försöker höra om folket i det andra rummet verkar intressera sig för slagsmålet. Han hoppas inte att det är så...

Danzel undvek marodörens klubb attack medan han försöker slå honom men återigen missade han....

OOC: 23:12, Today: Danzel von Smock rolled 97 using 1d100. Stridskonst (51%). Det verkar som jag har taskig otur med min anfall slag....

Johansson riktar en rundspark mot sin motståndare som verkar vara förvånansvärt stridsvan. Automaten hoppas på att få in en träff.

23:43, Today: Johansson rolled 9,1 using 1d4+5,1d6. Skada, Skadebonus.
Slog en träff! Hoppas bara att marodören inte undviker min välriktade spark som ger 10 poäng i skada.

Ruben får ordning på sina tekniker och anfaller hunden lågt. Med ett svepande hugg mot benen hoppas han kunna komma igenom hundens försvar.

Berthold drar sig lite bakåt så att han inte råkar i vägen för de stridande.

Fritz ger sig återigen på en marodör med yxan, men ingen lycka denna gången heller när vapen passerar framför ansiktet på den skitige motståndaren. Samma otur har Danzel när han försöker klappa till en av dem.

Johansson får till en våldsam träff med sin spark. Marodören lyckas få sin högerarm mellan kroppen och Johanssons metallhårda ben. Ett otrevligt knakande hörs från armen, även om den inte verkar gå av!

Ruben lyckas hugga nr 2 i högerbenet och orsakar ett fult sår tvärs över låret. Marodören skriker till. Saliv skvätter ur munnen på honom och blicken utstrålar rödglödgat hat gentemot Ruben.

Marodör 3 attackerar Johansson som hämnd för sparken. Attacken är välriktat, men vår favoritrobot lyckas undvika attacken smidigt.

Marodör 5 attackerar Fritz och även katten är med på noterna. Ingen träff!

Marodör 2 slår tillbaka mot Ruben! Förmodligen är han ur balans och träffar ej!

De övriga håller sig utanför stridens hetta just dessa ögonblick.

Striden börjar gå er väg. En viss osäkerhet verkar spridas bland de tre återstående marodörerna. Ni är i överläge,numerärt, och nu börjar er vapenskicklighet och stridsduglighet göra sig gällande!


OOC: Ny SR igen!
This message was last edited by the GM at 21:55, Tue 20 Nov 2007.

Lambada har hämtat sig efter marodörens (5) spark och attackerar på nytt med sin kniv. Han aktar sig dock för mycket för att inte komma i vägen för Fritz våldsamma attacker och koncentrerar sig inte tillräckligt på att anfalla oväntat, och det blir lite för tydligt var han vill träffa.

Johansson gör två snabba utfall men missar båda.

13:38, Today: Johansson rolled 84 using 1d100. Attack 2.
13:37, Today: Johansson rolled 42 using 1d100. Attack 1.

Fritz svingar yxan igen mot närmaste marodören som precis försökte släcka kattens liv eller iallafall energi. Yxan träffar sitt mål med ett stumt ljud.

Fritz är galen. Inte hitta på något så att han anfaller mig... Skönt i alla fall att det inte är någon som reagerar på striden. Sicka typer som bor i den här stålkupan., tänker Kvack

Efter flera han försöker slår ner personen börjat han tänker efter som gick fel. Han kommer ihåg när hans adoptiv far lärde honom allt om jyckboxning. Han kommer ihåg också sin adoptiv faren special slag som kallas Smock Skruv när man skruva till armen medan man slå någon.
"Nu jäklar! Nu får du känna min farsan Bonge von Smock special slag... Smock Skruv!" Skriker han medan han försöker slå mot en av marodören. Medan han slå mot marodören, började han använda sin vikt för att öka slagkraften.

OOC: YES! En perfekt slag! Men jag fick en ganska konstig slag för skador...
15:54, Today: Danzel von Smock rolled 5 using 1d100. Stridskonst (51%).
16:21, Today: Danzel von Smock rolled 7,5 using 2d4+5,1d6. Skadebonus (+1T4+1T4+1T6+5).

Berthold höjer på ögonbrynet.
En Smock Skruv? Kan inte påstå att jag hört talas om den men den verkar träffa hårt. Undrar varför han inte använt den innan.

Fritz vevar till med sin yxa och lyckas träffa en av sina antagonister (nr 5). Yxan gräver sig in i den vänstra axeln och marodören skriker till av smärta.

Danzel klappar till nr 3 för fullt i huvudet. Denne kommer kraftigt ur balans och ser ut att vara nära att falla omkull, men står dock fortfarande hjälpligt på fötterna.

Lambada missar sin attack.

Johansson missar sina attacker.

Marodör 3 vevar till med sin påk mot Danzel som hämnd. Han är kraftigt påverkad av träffen han fick i ansiktet nyss, men hans attack har enorm kraft och precision. Danzel träffas i magen.

Marodör 5 slår tillbaka mot Fritz som får sig ett otäckt slag i bröstet.







OOC: Hmmm det går inte så bra just nu! Vill någon av er som jag inte postat något om göra något mer denna SR så är ni välkomna. Annars kör vi på ny SR!
This message was last edited by the GM at 18:13, Mon 26 Nov 2007.

Johansson måttar ett välriktat slag mot marodören.

Träffar med ett slag på 20. Gör totalt 12 poäng i skada.

"Aaaj.... Din jäkla dynga!" Skriker Danzel förbannat medan försöker slå honom men smärtan på hans buk gör så ont att han har väldigt svårt att träffa honom.

OOC: 21:17, Today: Danzel von Smock rolled 46 using 1d100. Närstrid (68%-50%=18%).

Fritz viker sig av kraften i den spikförsedda påken som träffar honom i bröstet. Han backar instinktivt några steg och höjer sin karbin som skydd mot en ny attack. Han tittar sig omkring och hoppas att någon annan i gruppen tar hans plats i kaoset. Det är uppenbart att slaget tog mycket illa.
This message was last edited by the player at 21:08, Mon 26 Nov 2007.

Lambada attackerar igen och får in en hyfsad stöt med sin dolk.

Kvack klarar strupen med ett försök till ett kuckeliku.

"Gobble, gobble", är vad han får ur sig.

Berthold ser om han kan röra sig fram mot Fritz utan att komma i vägen för de andra kombatanterna.

Fritz håller sig undan, svårt sårad.

Danzel måttar en kraftig attack, men missar på grund av sina smärtor.

Lambada hugger till med kniven mot nr 3 som får den i magen. Han faller omkull, medvetslös och ganska så kraftigt blödande.

Ruben attackerar nr 2, återigen i benen. Träffen är kraftig och trots skydd skär han upp ett djupt sår.

Johansson ger sig på nr 2 som distraheras av Rubens attack. Han träffas våldsamt i huvudet och faller omkull. Han yrar något några sekunder innan han glider in i medvetslösheten.

Den siste marodören ser sina två kamrater falla och tar tillfället i akt att fly mot dörren.

Johansson drar sin derringer från axelhölstret och gör sig beredd att skjuta den flyende marodören i ryggen. Han får inte berätta för andra marodörer om silverglans.

Drar derringern.

Lambada tittar argt ner på motormarodören som han just slagits mot.

Marodörslusk!

Berthold siktar omedelbart in sitt gevär och skjuter medan han hoppas att ljudet inte ska uppfattas så tydligt.

Kvack ser chansen att fly.

Vi är inte längre i position att plocka honom därinne direkt. Eller hur? Vi måste skyndsammast ta oss tillbaka till grevinnan och slicka sår och berätta vad vi vet. Planen finns hos alla därinne och de kan alla sätta den i verket. Om någon vill offra sitt liv för att dräpa spionen och de andra så är det åhlrajt för mig. Men om alla av oss dör är uppdraget förgäves.

Han börjar bege sig mot utgången. Han sliter dock upp lite tyg från de fallna för att ha till bandage.

Johansson beger sig av efter doktorn med derringern i högsta hugg. Han är dock noga med att dölja sina silverglänsande anletsdrag först. "Kan alla gå, Fritz?" Automaten tittar frågande på katten, eller skulle åtminstone göra det om han fortfarande hade haft plasticshud kvar. Katten verkar ha blivit illa skadad.

"Vid Wonderbrau...! Det gör jäkligt ont!" Säger Danzel medan han håller i på sin skadade magen och han rör sig långsam.

Berthold bränner av sitt gevär och får till en träff i sidan på marodören som är i färd med att öppna dörren och ta sig ut i korridoren. Skottet gör en tämligen grov skada som blöder ilsket i offrets sida. Han vrålar av smärta och tar ett steg ut genom dörren...

Berthold laddar om sitt gevär.
Visst. Fly! Det verkar vara en bra ide. Vi kommer att få tid senare att döda spionen. Skadan är ju redan skedd.

Lambada börjar haltandes springa ut från rummet.

"Jag har två ampuller fornstarka medikamenter, men saknar en så kallad autoinjektor. Detta skulle annorstädes vara ett ypperligt tillfälle att använda dessa." Johansson tittar på sin derringer. Han önskar att han hade någon av de gamles vapen. Ett vapen som skjuter flera skott på en gång eller så.

Fritz grinar illa mot Johansson.
"Jag ska försöka, ge mig ett handtag."
Fritz stålsätter sig och försöker att stapla efter. Karbinen har han nu i höger tass, yxan är undanstoppad. Katten inser att läget är mycket allvarligt för hans del och när Johansson tittar mot Fritz ser han att katten är väldigt illa däran. Så illa att det är tydligt att något måste göras för hans skador inom en snar framtid.
This message was last edited by the player at 17:41, Thu 06 Dec 2007.

Med tanke på att de andra är så långsamma så tar Kvack tygbitarna och hinner ändå ifatt de andra snart (Antar jag)

Går det inte att använda dem utan en sån så är väl inte det något problem.

Kvack plockar upp en autoinjektor ur sin utrustning och ger den till automaten.

Berthold rusar ut genom dörren för att se om han kan upptäcka mannen som smet ut.

Danzel plockade fram sin fältflaska och tog en stor klunk av den för att döva av smärtan på sin buk.
"Bäst vi sticker härifrån nu annars kommer han kalla in sina andra kompisar!" Säger han medan han plocka upp en spikklubbar ifrån en av marodören.

Johansson laddar autoinjektorn med en snabb rörelse. Kom herr Fritz, så ska vi se vad vi kan göra för era skador. Det här kan göra lite ont." Automaten sticker injektornålen i kattens slappa arm. Han vänder sig sedan till Danzel. <blue>"Ni ser illa skadad ut också. Bäst att ni också får er en dos av de Gamlas magiska medikamenter." Automaten laddar autoinjektorn återigen och ger Danzel ett stick.

Okej, en dos Läkedrog I administrerad till Danzel och Fritz. Har inte boken med mig, så jag minns inte riktigt effekterna, men mysiga droger är det åtminstone.

Snabbt injiceras Fritz och Danzel med de läkande drogerna, och man ser viss effekt börja göra sig gällande. Ni känner dock en ökad oro för mannen som försvann. Vad kan han ta sig till. Kommer han att meddela sina kumpaner och dra fler våldsamma marodörer över er, eller kommer han helt enkelt att fly undan för att slicka sina sår?
This message was last edited by the GM at 20:01, Mon 10 Dec 2007.

Berthold vänder sig in mot rummet igen.
Tror nog att vi får skynda oss eller så får vi hitta en annan väg ut här ifrån.

"Aj, tusan! Säger Danzel när han fick sprutan. Han är inte van med att någon använder forntida läkemedel mot honom och han känner någorlunda bättre men inte så mycket.

"Vi måste komma ut härifrån. Grevinnan måste få reda på vad vi vet!"

Lambada springer tillbaka in i rummet.

Marodörerna blir fler! Vi måste springa härifrån kvickare.
Han viftar frenetiskt till sig de andra och börjar springa ut i korridoren igen. Han tar fram sin forntida pilbåge och laddar med en bastant pil.
This message was last edited by the player at 01:19, Tue 11 Dec 2007.

Fritz ögon blir genast mer vakna och kroppen mer vital, injektionen gjorde effekt. Han blir lite överrumplad över det snabba resultatet han känner. Fritz har stött på och varit inblandad att det handlats några gånger med dessa oerhört starka droger från forntiden i Hindenburg, även fast det är ovanligt att dessa dyrgripar förekommer. Att automaten äger sådana saker visar verkligen och påminner om att Johansson verkligen kommer från forntiden, det vet Fritz redan att automater gör, men det är ändå så oerhört svårt att smälta den tanken, om forntiden.

Med nya krafter ger han automaten en vänskaplig dunk i ryggen.
"Tack herr Johansson, nu måste vi skynda oss. Det är mycket troligt att fler hundar hörde skottet."
Med karbinen i tassen rör han sig i riktning efter Lambada ut i korridoren, vaksam, katten vill inte dra på sig fler skador idag.

Efteråt kommer i fas igen och fortsätter å det raskaste mot den relativa säkerheten utanför.

Stoppa ner vapnen när vi kommer ut. Vi behöver inte väcka mer uppmärksamhet än nödvändigt. .

Så fort han kommer ut ser han efter den flyende i första hand och efter en egen flyktväg. Antingen till fots eller om han ser något fordon som verkar kunna bära med sig alla. Klokast är dock att hitta ett sätt att inte väcka för mycket misstankar från marodörer.

Jag är rätt säker på att han sprang åt det hållet så vi får väl försöka åt andra.
Berthold lutar gevärspipan mot axeln och börjar gå i den förslagna riktningen.

När ni kommer ut i korridoren märker ni att den flyende och skottskadade marodören tagit sig fram till de tre armborstbeväpnade marodörerna som vaktar dörren till den stora salen där mötet ägt rum.

Han har fallit ner på knä och tas om hand av de övriga. Han stojar högljutt och gestikulerar bort mot ert håll. Just nu råder förvirring. Till er stora lycka verkar de inte komma så där jättebra överens, kanske är de från olika klaner, men vakterna inser med all säkerhet att något inte står rätt till. Det är nog bara en fråga om ögonblick innan ni upptäcks om ni inte gör något snabbt...

De uppenbara vägarna ut är den väg ni kom, dvs. förbi vakterna, eller åt rakt motsatt håll (OOC: dvs. den som Berthold just föreslagit). Korridoren leder ut även på andra sidan. Dessutom finns dörrar av den typ ni just kommit ut ur på båda sidorna av korridoren.
This message was last edited by the GM at 20:24, Tue 11 Dec 2007.

Johansson lägger ner sitt skjutjärn i axelhölstret igen. " Vad gör vi? Ska vi ta utgången herr Berthold föreslår?"

Kvack följer Berthold

Lambada gömmer pilbågen bakom ryggen och går raskt ut tillsammans med Berthold och Kvack, märkbart orolig för vakterna.

Fritz hänger lågmält på bort från vakterna, han gömmer snabbt karbinen i fram i byxlinningen och drar diskret västen över dess handgrepp. Katten börjar mer och mer känna sig som en katt igen efter läkedrogen.

Berthold känner hjärtat bulta. Helst av allt vill han bara springa därifrån och gömma sig i en mörk vrå, men just nu tror han att det är säkrast att bara gå lugnt med bestämda steg. Han ignorerar alla dörrarna och söker sig mot utgången.

Danzel gömmer sin spikklubba under hans mantel och försöker hålla den diskret. Han känner fortfarande som en dynga men han backade in undan än för det.

"ÖÖÖHHHH! För helvete! Ni där borta. Kom hit så vi får snacka med er. KOM HIT! Nån jävla ordning får det vara här uppe!"

Vakterna ropar efter er. De tycks tydligen inte gilla att man slåss och för liv här uppe i Vråålets inre.

Johansson fortsätter utan att bry sig om vakterna.

Kvack pinnar på så att han har Johanssons stadiga plåtkropp mellan vakterna och sig själv.

Berthold kastar ett öga över axeln för att se hur många de är och om de verkar följa efter. Han håller också ögonen öppna efter sätt att blockera gången.

Lambada håller sig bakom de andra.

Ruben torkar av och skidar sitt svärd i en väl inövad rörelse och backar sedan efter de andra ständigt bugande fast med blicken fäst vid vakterna. Ett hånfullt leende vilar på hans läppar då han fått äran att skicka vidriga mutanter till den värld där de hör hemma. Den här resan håller ju på att bli riktigt roande.

Ni skyndar så smått på stegen för att komma undan från vakterna och ut ur korridoren. Ni kommer ut på en liknande plattform som den ni kom upp på på andra sidan. Då ett par timmar förflutit sedan ni i skydd av nattens mörker anlände till marodörlägret har det nu börjat ljusna. Ett rött sken börjar stiga över horisonten.

Även här ute finns en mängd stora apparater. Det råder nu en ökad aktivitet och nya marodörer tillkommer nerifrån och uppifrån trapporna, många med plåtdunkar i händerna. Ni får en känsla av att det är här som det framställs det bränsle som marodörerna så hjärtligt vaktar och eftertraktar.

Ni står nu i öppningen ut mot plattformen. Bakom er i korridoren ekar steg. Vakten som ropat på er kommer efter...

Berthold ser sig om efter ett sätt att blockera öppningen.

Johansson hjälper Berthold. I värsta fall så tar han helt enkelt och övermannar vakten snabbt, om ingen annan gör någonting.

Korridorens öppning är inte möjlig att blockera. Den är tre meter bred och fyra meter hög i tak.
This message was last edited by the GM at 18:56, Tue 18 Dec 2007.

Kvack tittar efter en utgång härifrån.

Vare han ser någon eller inte så kan han tänka sig att de kan få en väg ut.

Fritz. Var beredd med ditt muskedunder. Jag kan tänka mig att en gnista i den här krutdurken kan få marodörerna att tänka på annat An att jaga oss. Eller kan du tända en eld på håll? Johansson?

"Jag skulle kunna försöka övermanna honom, men jag kan inte vara säker på att lyckas. Annars så kanske vi kan försöka sprida ut oss och sedan försöka mötas på den plats som vi beskådade lägret ifrån. Alla kanske inte överlever, men det kanske är en risk som vi får ta, även om jag har betalt för att se till att ni är ordentligt beskyddade."

Om vi ordnar en brasa här inne tror jag vi kan ta oss vart vi än vill. Även tillbaka. Annars finns det möjligen en väg ut på andra sidan produktionen här .

"Jag är en skicklig skytt, men min skapare lärde mig aldrig att hantera en musköt. Jag skulle kunna försöka träffa med min pistol däremot."

Tror ni att en gevärskula kan ordna det så peka på målet.
Berthold kliver fram med sitt gevär redo.

"Det tror jag inte, en riktig låga däremot"

"Jag har dock hört om automater som kunnat tända eld på saker bara genom att titta på dem, men då förmodar jag att Ni inte är en sådan, Johansson."

"Det näst bästa skulle väl i så fall vara ett skott från Lambadas båge, med en eldpil, men det låter inte så smart, det är för lite plats och för mycket folk för att klara sig"