"För Biörnehuus", instämmer Dr Kvack.

"Nå, den här gamla tuppkroppen behöver nog sova nu, så om ingen har något att tillägga, tänkte jag leta upp en pinne eller säng att ställa mig på"

Han bugar till allihop, men dröjer ju kvar för att se om han har missat något.

Berthold låter sig väl smaka av den nya drycken.

Kommer det att hållas någon vakthållning i natt? Jag undrar om de är djärva nog att anfalla under natten då jag betvivlar att de har några fördelar, men i gryningen innan vi har vaknat...

Berthold längtar till en säng, men att säkra lägerplatsen är en av de saker han har fått lära sig för länge sedan.

En kraftfull och ljudlig skål utbringas. "För Pyri! För Biörnehuus!" där alla stämmer in. En viss munterhet sprider sig i den dystra stunden och middagen avslutas. Bertholds idé om vakthållning möts gillande och snabbt sätts ett schema ihop, med instruktioner om att om något händer skall samtliga väckas med buller och bång. Ni får inte så mycket sömn under den nervösa natten. Ni väcks alla i gryningen och bjuds en stadig frukost. Efter det tar arbetet vid där ni slutade dagen innan.

Berthold känner sig tämligen nöjd med automaternas framsteg med gevären. Han hoppas dock att anfallet inte ska bli allt för stort.

Dr Kvack vaknar i ottan och låter alla höra det också genom en härligt uppfriskande kuckeli-ku!

Han smaskar glatt i sig en stor skål med diverse bröd och frukter, tillsammans med vatten och juice.

Sedan passar han på att göra sig riktigt fin inför kontrollen av gårdagens arbete. Varenda fjäder är putsad, vilket tar ett litet tag.

När han sent omsider kommer ut kontrollerar han att vattnet har gjort sitt, och han tar några skutt upp på taket för att se så att allt arbete fortskrider. Han passar också på att titta över fälten för att se om han ser något damm efter marodörer.

Arbetet tar som sagt vid där det avslutats dagen innan. Berthold fortsätter att arbeta med automaterna tillsammans med Fritz.

Kvack hoppar upp och håller utkik mot horisonten, men några dammoln eller andra tecken på fordonsanstormning kan inte ses ännu.

Grevinnan inspekterar belåtet arbetet. Hinder växer fram i en stadig takt. Spikhinder, gropar, spjut nerkörda i marken, vattensjuk mark etc. förvandlar den tidigare så gästvänliga herrgården till en mer och mer oinbjudande plats.

"Det här går ju utmärkt om jag får ge komplimanger, herr doktor. Jag beklagar att er vackra fjäderdräkt tar så mycken skada av detta arbete som är ovärdigt er person. Detta är automatgöra!"

"I sanning klokskap Ni besitter, käre Johansson, och Ni gör verkligen ett bra jobb, på min ära."

"Jag tycker att allt verkar fungera oerhört bra, frågan är om vi alls behöver vara här vid ett anfall. Har vi kontroll på huruvida automaterna ännu besitter de kunskaper de behöver, för att slå tillbaka ett anfall, eller inte. Jag tror ju inte att vi åsamkat marodörerna en ett så hårt slag att de inte reser sig för att fullfölja sina planer, men undras om våra hinder och den utbildning vi har givit automaterna är tillräcklig för att erhålla huvudet nu. Vi skulle ju kunna ta det, återvända till Pirit och kanske lämna en larmsignal till dem för understöd? Eller har Biörnehuus dylika kommunikationsmetoder med Pirit redan nu?"

Kvack börjar tänka på att det första slaget säkert kommer att kunna vinnas, men frågan är vad som händer senare. Vare sig marodörer eller bävrar kommer väl att ligga på latsidan.

Lambada arbetar hårt och inspirerat, och är för djupt insjunken för att dela med sig av sina vanliga vitsigheter.

"Jag vet att ni inte är en stridens man herr doktorn, men jag misstänker att herr Fritz inte gärna missar chansen att visa klorna. Det är kanske inte månne så viktigt för herr Fritz vem eller vad han slåss emot visserligen. Hur vi än gör så var säker på att jag kommer att skydda er med min automatlekamen till sista oljedroppen." Johansson tänker ett tag. "Apropå beskydd, jag vill inte gärna ta upp detta, men jag har hitintills inte fått någon betalning. Var det 5 krediter i månaden vi sa? Eller var det 5 krediter i veckan? Jag verkar ha placerat minnesfilen på ett ställe där jag inte kan komma åt den för närvarande. Måste kontrollera detta vid nästa rutinkontroll."

Berthold tar en paus och går runt för att bekanta sig med omgivningen och de som rör sig där.

"Det där med betalning vet naturligtvis Du bäst, bäste automat. Förfärdiga en kalkyl, så lönar jag dig vid nästa tillfälle då Du har något Du behöver krediter till."

"Men i vilket fall. Låt oss stanna här, så länge grevinnan vill ha oss här. Ett meddelande till Pyri vore dock på sin plats. Jag går in och frågar Lake"

Efter att ha sökt honom ställer Kvack sin fråga.

"Hur meddelar Ni Er till omvärlden på snabbaste sätt? Har Ni några postbärande flygare eller liknande. Vi behöver ju meddela Pirit och Pyri om det som kanske händer med Biörnehuus. Marodöranfall kan minsann vara farligt."

Lake svarar på Dr Kvacks fråga om att skicka bud till Pirit. Han svarar som alltid med sitt ålderdomliga, mycket korrekta och högdragna tonfall. "Bäste Dr Kvack. Tyvärr tar det oss ofördelaktigt lång tid att förmedla oss med Pirit. Vi har hållit oss på vår egen kant och alltid klarat oss själva. Tyvärr kan vi nog inte räkna med att få fram något meddelande på flera dagar..."

Lambadas och Bertholds jobb gör sig också gällande. Ni tror er nu ha en ganska så bra överblick över starka och svaga punkter i Biörnehuus omgivningar, barrikader skyddar betydligt mer än tidigare och marken har gjorts allmänt svår att framföra fordon och dylikt på. Biörnehuus står rustat, men frågan är om er och automaternas samlade styrka skall vara tillräcklig för att möta en anstormande styrka motormarodörer

OOC: Danzel och Fritz har behandlats av Biörnehuus läkarautomat. Ni får tillbaka 1T6 KP (slå själva vettja :)). Ni kan röra er hjälpligt och kan delta i försvaret, även om ni är svaga och märkta av era skador

Mesta av tiden tillbringar Danzel mycket tid hos läkar robot men han är inte riktig nöjd med behandling eftersom han känner inte tillräcklig stark nog att hoppa in striderna.

För det mesta hjälper han till med tillverkar eldflaskor medan han tjurar om hans hälsan.

Har Johansson haft möjlighet att laga sig själv?

Kvack fortsätter gå omkring.

Frågan är om närboerna vill hjälpa till? De är säkert också plågade av marodörer.

Han går fram till Lake och ställer frågan.

Jaha, allt ser så väl ut som vi kan hoppas på. Mer tid ger förhoppningsvis förbättringar och sen får vi se om det räcker.

Berthold minns hur stort marodörernas läger var och blir orolig. Han minns också de inbördes stridigheter som han såg spår på och hoppas att det trots allt blir en begränsad styrka som anfaller.

Förberedelserna pågår till sen kväll. Lake har till Dr Kvacks glädje lyckats samla ihop lite lokala förmågor. De har ingen starkare beväpning. Förutom några skarprättare och hagelbrakare rör det sig om pilbågar, armborst, slungor, spjut, högafflar etc. De ser inte ut att vara några större krigarförmågor, men vill ändå göra sitt för att skydda sin hembygd mot marodörernas kommande härjningar. De har varit utsatta förr och vet vad detta otyg kan ställa till med om de skulle komma i samlad trupp.

Kvällen avslutas givetvis med Åhlagille. Den här gången är det en mer tillbakadragen tillställning. Gillet tyngs av stundens allvar och avslutas relativt snabbt efter maten för att följas av sänggående från de flesta håll.

Natten skall bli orolig på många håll. Den känns lång, även om lugnet bryts i tidig gryning. Plötsligt hörs ett dånande ljud eka över Biörnehuus och dess omkringliggande marker. Löjtnant Gårdåns kanon har avfyrats...

OOC: Japp Johansson kan reparera sig själv!

Kukelikuuu! Till strid! I mannamod! För Biörnehuus!

För första gången bryr han sig inte om hans kam ligger fel eller några fjädrar som är skrynkliga.

I stället tar han på en byxa och skuttar upp upp upp på ett torn för att få bästa överblick.Di är här nu. Då får vi se.

Kukelikuuu! Till strid! I mannamod! För Biörnehuus!

För första gången bryr han sig inte om hans kam ligger fel eller några fjädrar som är skrynkliga.

I stället tar han på en byxa och skuttar upp upp upp på ett torn för att få bästa överblick.Di är här nu. Då får vi se.

Ni väcks som sagt i gryningen. Anfallet är i antågande! Ni kommer alla yrvakna ut på olika ställen där ni kan ha utkik. Det ni ser får det att isa i era arma kroppar. Långt bort i fjärran skymtar ni den vederstyggliga maskinvarelsen Vråålet som förflyttat sig mot Biörnehuus. Runt Vråålet cirkulerar en mängd fordon vilken sammantaget verkar utgöra en numerärt totalt överlägsen styrka.

Grevinnan kommer snart ut, klädd i sin aristokratiska stridsklädnad i klassiskt Maximilianskt mode med halsduk och hög hatt. I händerna håller hon två gigantiska sablar.

Den syn som möter er när de första fordonen närmar sig är inte uppmuntrande. De skövlar mark, växtlighet och bebyggelse i närheten. Lake skickar runt en kikare så att de som vill kan titta närmare på det som händer.

Grevinnan ropar snabbt ur order.

"Hämta brandbomberna! Bemanna muren runt om. Försök slå ut förarna. Kan vi krascha ett fordon slår vi förmodligen ut flera marodörer på en gång! Grips inte av panik utan gör ert jobb metodiskt. Nu skall de få känna på Biörnstiernornas kampvilja! TILL STRIDEN!!!" Det sista vrålas ut med våldsam kraft och gjuter nytt mot i era förskrämda kroppar.

De primitiva vapen ni förberett bärs fram, likaså käppar för att välta undan eventuella belägringsstegar. Automaterna sprids ut och greppar sina vapen. De ihopsamlade bönderna gör likaså, med rädsla i blicken men med bestämda grepp om sina vapen.

Plötsligt tar en tvåhjuling beriden av två marodörer våldsam fart mot herrgården. Den kommer dock att fällas av de spjuthinder som byggts upp under era förberedelser. Den voltar flera gånger. Marodörerna faller hårt och bryter sig illa. Fordonet studsar hårt in i Biörnehuus mur med en våldsam krasch där eldslågor svedjer muren.

Andra fordon börjar röra sig i snävare cirklar. Om en stund är anfallet ett faktum...

Johansson förbereder sig på det kommande anfallet. Han har turligt nog hunnit laga de kretsar som skadades i den förra striden med marodörerna.

"Grevinna, min programmering gör det omöjligt för mig att både kasta brandbomber och skjuta gevär, men jag ska försöka stoppa eventuella stormanfall!" Johansson greppar en käpp redo att välta eventuella stormstegar.
This message was last edited by the player at 11:25, Wed 19 Mar 2008.

Vid synen av den enorma forntidskonstruktion som hotfullt närmar sig, gnäller Lambada till och hukar sig, men efter Björnstiernas stridsrop rätar han upp sig och tar fram sin forntida langbage. Han siktar länge in sig ("sikta noga") pa en fordonsförare.

Berthold är tämligen yrvaken när han drar på sig kläderna och de sitter inte särskilt väl när han kommer ut.
Mökens också. Jag trodde inte att de skulle vara så många, eller att de skulle få med sig den där jätte manicken.
Han tvekar lite men sedan fattar han mod och rusar till en god ställning att skjuta från och laddar sitt gevär.
Bäst ledare och bästa förberedelserna. Där har du oftast segraren så slaget är inte förlorat ännu.
Sedan ser han ut ett lämpligt fordon att sikta in sig på.
This message was last edited by the player at 16:27, Wed 19 Mar 2008.

Johansson drar fram sin skarprättarderringer från sitt hölster och "siktar noga" på ett av däcken på en forntida kärra. Kanske kan man göra ordentlig skada på detta sätt!