Yulia nickar lite glatt och frågar sedan:

"Skall vi bege oss nu eller väntar vi tills imorgon herr Tyfoon?"

Fritz kommer plötsligt gående tillbaka, han konkar på två dunkar, en i vardera päls- och klobeklädda tass. Ett stort leende sprider sig över nosen när han ser er igen.
"Jag har ordnat drivmedel till vårt vråålåk nu."
Säger han samtidigt som han demonstrativt höjer dunkarna för syns skull. Han vandrar fram till gruppen och ställer ner dom på var sida om sig.
"Så, har ni kommit någon vart i planeringen?"

"Det kan man nog säga, de här folket följer tydligen med oss. Två pers; Limmo Tyfoon här och Miss Yulia Rask, tar hans två hjuliga vråålåk. Resten av oss får dela upp sig mellan mitt färdmedel, en dilligens vagn, och dr Kvacks vråålåk."

Tallen ser förhoppningsfull ut på Fritz, han ville gärna ha med mutanterna och Berthold så att han slapp dras med automater... de var så uppseendeväckande.

"Ja men visst, efter er" säger Limmo till Yulia och springer fram emot henne.

"Mycket bra, mycket bra, käre katt. Översten är verkligen en knyffel med stor heder!"

Dr Kvack hjälper mer än gärna Fritz att bära den ena dunken till sitt Ã¥k. Det tar ett tag för honom att förstÃ¥ var drickan skall in. Han är sÃ¥när att fylla pÃ¥ motorn  där fram, men hans känsliga näbb känner pÃ¥ lukten att vätskan där fram är luktlös, i stället hittar han ett försvarligt hÃ¥l under ett finurligt lock och där känner han igen den stickande lukten av bränsle sÃ¥ bÃ¥da dunkarna hälls i. Vätskan fyller inte tillnärmelsevis den enorma tanken och Kvack kan bara sucka av välmÃ¥ende när han tänker tillbaka pÃ¥ de gamla tiderna och hur rika de mÃ¥ste varit för att kunna fylla det här utrymmet varje gÃ¥ng. Han kvicknar dock till snart och svarar pÃ¥ den frÃ¥ga Tallen ställt för länge sedan.

"Tidigare har vi suttit 5 stycken här och det gick bra. När vi fick hit åket så lyckades jag också lyfta upp locket för det stora utrymmet bakpå. Troligen förvarade man här automater och det skulle vi kanske kunna göra igen, om det önskas. Om någon vill ligga där, så bara säg till."

Han tittar på alla mätare och fyller i stället i vatten i röret där fram.

"Jag är färdig att åka, men det är kanske bäst att sova först. Det börjar bli sent!"

"Ja, doktorn har nog dessvärre rätt. Imorgon får det bli." säger Yulia och gäspar.

"Jag är nykommen till stan, men jag har hört inget annat än det bästa om Hotell Kjell. Jag kommer att ta in där för natten, så Yulia, vars må vi mötas imorgon?"

"Det ska bli riktigt kul de här, men mitt Vråålåk kan bara ta en person och det är nog bara jag som kan dra det. Så då får fröken Yulia åka med mig då."

Bollja tittar på Yulia och ler med sin tandlösa näbb. Ett leende som bara en Struts kan visa.

Bollja vänder sig sedan mot Limmo, "Sova låter som en bra idé, då följer jag med dig till Hotell Kjell. "

Berthold ger ett tecken till Tallen att han planerar att åka med honom och sedan drar han sig tillbaka.

"Vi kanske kan sova i dilligensen på vägen dit?"

"Ja, Tallen har inte alla fålar i stallet.. Jag har tidigare nämnt åt han att det inte är jag som besitter åkdonet utan du, Bollja"

Tyfoon suckar djupt och fortsätter..

"Du är mer än välkommen för min del att göra mig sällskap mot Hotell Kjell! Kanske även Yulia vill följa med?"

Eftermiddagen har förflutit under tiden ni diskuterat och planerat och det har nu blivit kväll. Ni bestämmer er för att sova ut över natten och drar er var och en till sitt ställe. Några går hem till sin lägenhet, några andra går till Hotell Kjell och någon sover på en soffa i Överstens butikslokal.

Morgonen gryr så småningom och efter att ha inmundigat frukost och automaterna gjort översyn på sina system börjar ni förbereda er för färd mot Hugahult.

Ni har bestämt möte på diskret plats. Bäst att inte skylta för mycket med fornmaskiner och uppseende sällskap. Det forntida vråålåket har fyllts på med det nya bränslet och ni har Överstens ord på att det skall räcka både till färd fram och tillbaka till Hugahult. Tallens kontakt har fixat fram en dilligens som efter en stunds nervös försening kommer rullande, dragen av några stolta fålar.

Ni väntar alla spänt. Bara Bollja och hans utlovade fornåk som saknas, sedan kan ni ge er av.

Ni behöver inte vänta länge innan Bollja dyker upp med sitt vad han nu kalla Vråålåk. Det här var inte mycket till Vråålåk tänker ni. Bollja kommer dragande på snarare en 2-hjulig kärra av väldigt klen typ. Visserligen ser den ut att vara tillverkad på forntiden i tanke på dess material och design men mycket till Vråålåk är det inte. På kärran finns en liten brun Sadel som inte ser vidare bekväm ut. Bakom sadeln finns en ihopsnickrad trälåda som troligtvis är till för att lägga sin utrustning i. I tanke på Bolljas långa ben och stora kropp så passar den han riktigt bra, dessutom rullar den väldigt lätt och är nästan helt ljudlös.

"Ok är vi alla samlade dÃ¥ sÃ¥ vi kan Ã¥ka?  Jag tog med mitt vråålÃ¥k som jag lovade. Jag fick höra av en kunnig Automat att det en gÃ¥ng i tiden kallades Sulky eller travsulky. Man använde den genom att dra fram den i en stor rund ring. Troligtvis vid skördetider."

"Så fröken Yulia, det är bara att hoppa upp på vråålåket så kör vi"

Tallen nickade åt Bollja när han kom in varpå han sa till Torjle, Fritz och Berthold att inte borde låta dilligensen vänta.

Johansson tar plats brevid Kvack i det lite mer impossanta vrålåket, eller rättare sagt Vråålåket, eftersom kärran är rekvirerad på ett litet ohederligt manner från någon av motorklanerna som följer Vråålets vandringar. Under natten så har Johansson tvättat, strykit och donat med herrskapets utrustning. Han packar också in sina egna pinaler som han mer eller mindre ser som herrskapets.

Dagen till ära är Herr Tyfoon iklädd en nypressad beige kostym med beige överrock och vit skjorta och en ill-röd halsduk och hans röda plastics pjäxor.

Han sneglar på Bollja när han anländer till platsen, himlar med ögonen och tar upp en karta.

När Bollja nämner Yulias namn kikar han upp ur kartan, sträcker ut sin arm och säger:

"Kanske det är bättre om Fru Rask gör sällskap med mig, vi kan ta dilligensen?"

Tallen känner med smått obahag på sin nystrykna t-shirt, inte precis i hans smak, men han klagade inte. Johansson gjorde faktiskt allt han kunde föra att vara till lags.

"Dilligensen går om fem, alla som ska med den följer med mig... eller... jaja det får väll gå iallafall."

Han tänkte på reaktionen när hans kontakt fick se två uppklädda människor... det här kunde gå åt skogen ifall han inte vore försiktigt.

"Eller förresten, kan inte ni två ta herr Kvacks vråålåk. Inget illa ment men jag tror min kontakt uppskattar att inte överklassare följer med honom... är det okej med er?"

Herr Tyfoon ser ut att överlägga förslaget en kort stund varpå han säger:

"Ja men visst, jag sätter mig gärna på den där skapelsen, kom Yulia"

Limmo går mot vråålåket och tar sig en plats med en ledig bredvid honom.

"Lycka till" säger Herr Tyfoon och tittar mot Tallen.

Eftersom Yulia och PSA verkar oskiljbara förstår Kvack att de inte båda får plats på Bolljas intressanta vagn. Även Limmo kommer till vråålåket.

Även Johansson, varandes automat, blir i stort sett nekad resa tillsammans med Tallen så även han blir bjuden till vråålåket.

Således är det Johansson som får ta plats bredvid Kvack där fram medan Limmo, Yulia och PSA-42D tar baksätet.

I diligensen sätts Tallen, Törje, Berthold och Fritz.

Ensamlöpare blir Bollja, om inte någon vill göra honom (henne?) äran att sitta i kuskstolen?

Efter att alla har satt sig ner deklarerar Kvack om nyttan med de rep som är fästade i sätena för respektive plats och ber var och en att trä in huvud och kropp i dessa.

"Jag är rädd, Bollja, att det inte är så mycket plats till dig. Såvida Du inte vill sitta och ruva under luckan där bak? Risken är dock att er långa hals kan få ett och annat brytmärke på grund av luckan som är svår att hantera när det börjar gruppa."

"Jag tror dock att det är bäst att Du använder dina ben. Det bör inte vara så många steg med så långa ben"

"Kan han int' följa med oss då? En mutant till finns det alltid rum för!"

"Tja, välj själv, Bollja. Kolla bara med diligensföraren att Ni kan ha vagnen kopplad på vagnen"

"Jaha då blir jag själv då, men det är klart. Det vore kul med lite sällskap på resan så jag åker gärna dilligens. Det ska nog gå att surra fast vråålåket bakpå dilligensen, den väger inte så mycket.

Bollja lyfter upp sin vagn och försöker hänga den bakpå dilligensen. Samtidigt tittar han förundrande på Dr Kvacks vråålåk.

"Säg mig Doktor, hur framför man ditt vrålåk? jag kan inte se något dragdjur?"

Berthold nickar snabbt åt dr Kvacks uppdelning och tar plats i diligensen. Han ser till att få undan sin lilla packning så att de alla ska få plats.

Dilligenskusken, en långsmal människomutant i stor hatt och en sur rökkorv i mungipan smäller med sin piska så fort passagerarna hoppat in i fordonet. Dr Kvack hinner inte ens svara på Bolljas fråga om hur fordonet framförs. Med ett glädjetjut från kusken far fordonet iväg.

Vråålåket hamnar direkt på efterkälken. Efter några försök dånar fornmotorn igång och med en rivstart, avsiktlig eller orsakad av ovanan vid dessa maskiner, rullar det efter dilligensen som syns som en lite prick längre fram.

Färden blir skumpig, både för passagerarna i dilligensen som får hålla sig i för allt de är värda och för passagerarna i vråålåket som nog är nöjda för repen som Dr Kvack förevisat dem. Vägen är ojämn och gropig, inte gjord för snabbare färder.

I ert stilla sinne undrar nog flera av er om ni någonsin kommer att komma fram helskinnade till ert mål, Hugahult.

Yulia ser skräckslagen ut eftersom det är först gången hon åker ett vråålåk.

"Doktorn! skall det verkligen skaka guppa och låta såhär mycket?!"
This message was last edited by the player at 22:48, Wed 17 June 2009.