"Jo, det gör vi."

Efter Tallen yttrat sig går han ut ur travernan.

Fritz och Berthold knallar iväg till Huggards, medan Tallen och Törje ger sig av för att leta rätt på kusken som skall ta er tillbaka till Pirit.

Dörren till Huggards öppnas och ni kommer in i en lokal som ni inte förväntat i det så grovhugget samhälle som Hugahult. Där inne är det rent och sobert och en lugn stämning råder. En rådjursherre som presenterar sig som Totte Huggard tar emot er. Han frågar om ni vill ha ett bord.

Tallen och Törje återfinner snart dilligensen och dess kusk som ligger och halvsover på kuskbocken.

Herr Huggard. Vi söker en rävherre som möjligen har trakterat ert storslagna etablisemang de senaste dagarna.

Berthold försöker låta bli att grimasera när han funderar om han använt rätt ord, men han tror att han minns Dr Kvacks ord korrekt.

Herr Huggard ser fundersam ut ett ögonblick innan han ruskar på huvudet.

"Nej, inga rävherrar vad jag kan påminna mig."

Han ropar på en servitris, även hon ett prydligt rådjur, och frågar henne. Hon ger samma nekande svar. Ingen räv har synts till på senare tid.

Törje vinkar mot kusken
"Tjenare! Vi tänkte dra tebax till stan när dom andra kommer hit, dom borde vara här när som helst."

"Då får vi tacka för oss."
Säger Fritz och nickar, vänder på klacken och tar första steget mot dilligensen.

Det var som Fritz misstänkte, ingen information även här.  Mollberg måste ha varit extremt försiktig, om det nu verkligen var han som var här. Dom skulle givetvis kunna fråga runt bland byborna men Tallens ord ekar i kattens sinne, att inte fastna hos grisarna igen. Med den tanken ökar han på takten på stegen.

"Låt oss inte ödsla mer tid, nu lämnar vi den här hålan Berthold."

Berthold tar snabbt farväl av restaurangägaren och följer Fritz ut.

Nej, detta var ett dött spår.

Berthold och Fritz rör sig med besvikna steg mot platsen där dilligensen, Tallen och Törje väntar. Kusken flinar upp sig, och frågar om ni är redo att åka. Han verkar vara sugen på att komma iväg från den här hålan.

Jepp. Jag ser inget mer att göra här.

Han suckar lite för sig själv då han inte är van att färdas så långt, så snabbt.

Tallen hoppar vigt upp varpå han frågar kusken om det möjligtvis inte finns något han vill ha gjort i Pirit som kräver en extra hand.

Törje viker ihop sig i dilligensen

Fritz slår sig ner vid ett av fönstren och plockar upp sin fina pipa som han förnöjt och omsorgsfullt börjar stoppa.

När alla kommit ombord manar kusken på fålarna och ekipaget börjar röra på sig. Ni kastar en sista blick över axeln mot Hugahult. Tankarna går till de figurer ni mött och det ni fått höra. Har era undersökningar lett er vidare eller har det varit villospår. Det skall nog snart visa sig. Ivern att komma tillbaka till Pirit gör sig påmind.

"Hur vet vi vart vi ska hitta dom andra i Pirit?"

Tallen rycker på axlarna.

"Vi får väll helt enkelt hålla en egen efterspaning med Fritz och Bertholds lägenhet som bas. Vi kommer träffa de andra förr eller senare."

Tyckte någon pratade om en rammakare... vad nu det är.

"Inte en blekaste."

En sötma sprider sig i kupen från Fritz pipa. Det är uppenbart slörök av finaste kvalitet. Fritz drar några djupa och sträcker sedan obekymrat över den till Berthold.
"Här, befriar sinnet!"
Säger han med en inandning fortfarande i lungorna.

Berthold tittar en stund på Fritz innan han skakar på huvudet.

Nej, tack.

Tallen ser med avsmak på denna underliga rit men bestämmer sig för att tiga ihjäl det och ignorerar Fritz tills han slutat med fasonerna.

Fritz tittar med förvåning på sina kamrater med sina nyligen rödnande stora kattögon. Tallen visar med hela sitt kroppsspråk vad han tycker så katten hoppar över denne gröning. Han är förvånad en man från rötter borde kunna uppskatta något från annat grönt från rötter.

Istället sträcker han fram pipan inbjudande till den store björnen.
Gör resan så mycket angenämare.

Törje tittar undersökande på pipan och sätter den mot sina läppar varpå han drar in ett stort halsbloss för att kort därefter börja hosta frenetiskt och lämna tillbaka pipan till katten.

Tallen börjar nu även undvika Torjes blick och börjar samtala med Berthold istället.

"Var ska vi börja med vårt sökande efter denne livstjälare? Efter att vi samtalat med Solvej Brååk och förklarat läget såklart, jag har förpliktningar mot oss alla i och med att jag är en bricka på spelplanen mot Härskarna som förtrycker oss mutanter. Men vi har faktiskt en ände till i detta nystan av mysterier att nysta upp, nu när det fina folket inte är här kan vi ju alla vara mer ärligare, Fru Hutt är helt klart på de misstänktas  sida. Jag menar, vem använder inte en fingerborg när denne syr, och dessutom, vem använder droger för att motverka detta? Hon tycker jag helt klart är både suspekt och kan till och med vara ännu en bricka i ett än större spel. Ett som kan skaka enväldesstaten Pyris grundpelare..."

Det sista säger Tallen med ett mörkt ansiktsuttryck och ser sedan lite nedslagen ut. Som om en tyngd lagts på hans härdade axlar, ett ox som verkar tungt även för honom att bära.

Fritz tar förnöjt tillbaka pipan i sin tass. Han sätter den mot nosen och drar in de sista blossen och vänder sedan koppen upp och ner ut genom fönstret och knakar två gånger för att tömma ut askan. Sedan stoppar han ner den i västens vänstra ficka och ser ganska oberörd ut.

Stadskatten sitter mest tyst under resan och iakttar omgivningen och ser fram emot att komma fram till storstaden.

Berthold är tyst en stund medan han begrundar Tallens ord.

Vill minnas någon sagt att Familjen Hutt en gång hade stor makt i Pirit. Men Clementz jobbade väl för att störta de ledande? Då borde hon låta honom jobba för att få sin hämnd eller själv ta makten. Att personer med mycket makt är inblandade är jag säker på.