Kvack trampar med vad som börjar bli vana förarfötter på vråålåkets farttrampa. Hjulen skriker och ett rökmoln sprids när fordonet börjar rulla ut från byn. Bollja tar fart och följer. En sista blick kastas över axeln mot dem som stannar kvar...
This message was last edited by the GM at 19:45, Thu 10 Sept 2009.

Bollja travar på med sin lätta nu fullastade sulky och har inga problem att följa Doktorns långsamma rykande vrålåk.

Bollja känner sig efter en stund lite ensam där bakom vrålåket, han tar ut stegen lite så han smidigt kan glida upp bredvid fordonet. Bollja slänger en blick för att se om Yulia och de andra ha det bra där inne.

När Dr.Kvack drar gasen i botten får Yulia en grön nyans över hela ansiktet och ser ut att må riktigt dåligt.

När Kvacks åk har kommit igång i marschfart lägger han vant sin fjäderprydda arm på dörren och tittar överlägset på sina passagerare.

"Hon går bra, gamla Bettan.", säger han när han klappar på dörren.

Brölandet från huven är ändå lite tröttsamt för känsliga tuppöron, så han funderar på om han inte borde kunna få lite musik som kan överrösta motorn. Å andra sidan bestämmer han sig för att strunta i det. Säkrare att styra rakt än att få ljud och krocka.

När Bollja kommer upp jämsides blir han frestad att gasa mer, men i stället stämmer han upp med en modern sång från forna tider.

"Jag är en gammal fiskargubbe, sitter och lagar nät."

"Jag har sån reumatism i ryggen och ont i ena knät..."

Tänk den som ändå hade lite reumatism, tänker Kvack drömmande...

Johansson drar plötsligt till minnes en gammal forntida sång, som han stämmer upp i utan att egentligen ha någon vidare sångröst.

"riding on the highway... BORN TO BE WILD!"

Färden känns lätt och riktigt roande. Dr Kvack och Johanssons sångstämmor stiger mot skyarna. Det är inte samma sång de båda sjunger, men ändock låter det mäkta imponerande!

Inga rubbitar, levergökar eller motormarodörer visar sina fula trynen. Om de blir avskräckta av sångstämmorna eller om de enbart lyser med naturlig frånvaro låter sig vara osagt...

Det här är ju riktigt trevligt tänker Bollja när han hör den vackra sången ljuda över fälten. Nog ska jag också ta att stämma upp med den gamla vaggvisan jag fick höra som barn.

"Papa don't preach, I'm in trouble deep, Papa don't preach, I've been losing sleep, mmm lalalaaa."

Bollja har aldrig fattat texten men vacker är den tyckar han..

Färden tillbaka mot Pirit känns lättare än färden dit. Kanske beror det på att det går något snabbare än färden dit, kanske beror det på den muntra stämningen i fordonen.

Några timmar kommer ni dock in i mer bebygda marker och snart skymtar ni Pirit framför er.

"Pirit" Säger Bollja och pekar när han ser stadens byggnader på avstånd. Han tar sats med sin sulky och gör en fin omkörning av Doktorns rykande vråålåk.

"Nu är vi snart i Pirit mina vänner. Hoppas rammakaren är hemma.."

Kvack har inga problem med att Bollja springer i förväg. Åtminstone utåt sett. En förlöpare har alltid funnits för att förbereda när det kommer stora män...

Eller tuppar, tänker Kvack.

"Är det rammakaren vi skall börja med, så tror jag att jag vet var han finns, men först tror jag att jag skall ställa åket borta hos Översten"

Kvack styr sitt åk till ett säkert ställe, sedan försöker han minnas vägen till rammakaren.

"Låter som en vettig idé. Hos den gode översten är fornåket tryggt. Kanske någon i hans personal kanske kan ge fordonet lite service?" Johansson drar sig till minnes att översten handlar med forntida saker och han och hans mannar vet nog både det ena och det andra om fornfynd.

Vråålåket parkeras hos Översten och några korta ord växlas med honom innan ni skyndar vidare. Efter lite överläggande kan Dr Kvack meddela att han vill minnas att rammakaren Julius Ghaffel skall hålla till i en källarlokal i stadsdelen Gamla Poirot.

Gamla Poirot...

Visst finns det historier om gamla Poirot, men frågan är om inte industrierna och allt arbete kan bringa mer välstånd till folket i Pirit än det var förr. Å andra sidan så är det oftast de rika som blir rikare. Kvack går i tankar, men ser ändå till att de kommer på plats.

Han vandrar mot gamla Poirot och frågar sig fram för att komma till rammakaren.

Först möts Dr Kvack av ruskade huvuden vid sina förfrågningar. Till slut är det dock en gammal gumma som kan peka ut riktningen till rammakeriet. Det ligger beläget i en oansenlig källarlokal i ett gammalt och vackert hus.

Kvack leder sitt anhang till det gamla huset.

Trevligt, tänker han. Sedan går han ner till källaren och knackar artigt på dörren.

Dörren öppnas av en tanig figur i femtonårsåldern. Han tittar på er med frågande min. Inifrån lokalen hörs en raspig röst som ropar. "Vem är det?"

Bollja ställer sig bakom Dr Kvack, nyfiket tittar han fram för att förhoppningsvis få en glimt av rammmakaren. Bollja förvänta sig att Dr kvack ska ta till orda men han tycks ha fått tunghäfta.

Bollja försöker hjälpa Doktorn på traven.

"Det är Doktorn"

Kvack blir bara lite lätt irriterad på Bollja som sträcker fram sin långa hals.

"Doktor Kvack. Är Mäster Rammakare inne?"

Han plirar in för att se om han kan se hantverkaren.

Yulia går lite blygt och ställer sig bakom Bolja och lyssnar på konversationen.

Pojken tar ett litet kliv åt sidan och visar med en artig och yvig gest att det är fritt fram att gå in. "Mäster Ghaffel tar emot här inne!"

Därinne sitter en mycket gammal, skrynklig och smal man. Hans huvud pryds av ett grått, burrigt hårsvall och ögonen göms bakom ett par glasögon med glas som flaskbottnar. Han övervakar två andra ynglingars idoga arbete med att flisa för flisa karva ut sinnrika mönster i det som förmodligen skall bli en vacker ram till något av Pirits mer välbeställda hem. När ni kommer in i den trånga källarlokalen tittar han upp med frågande och överlägsen min.
This message was last edited by the GM at 17:31, Thu 08 Oct 2009.

Herr Kvack ser till att hans fjäderprydda bakdel sticker upp från sina kläder för att ge bästa möjliga intryck. När Ghaffel ser på honom med överlägsen min blir sträcker han även på sin hals för att visa den imponerande röda haksäcken.

"Ett ädelt arbete, att föra vidare kunskaperna till de yngre. Ett arbete som även JAG utför. Mitt namn är Doktor Kvack, lärare på Universitetet i Hindenburg. Dock ej inom rammakeri eller andra handarbeten..."

Kvack bugar lätt.

"Jag och mitt sällskap har frågor kring Ert arbete kring ett par tavlor"

Johansson inspekterar intresserat lokalen och det arbete som där pågår. Han ställer sig redo att lyssna på vad som sägs och att flika in ett klokt ord om doktorn skulle glömma något väsentligt.

Den gamle rammakaren ser belåten ut efter att Dr Kvack lagt ut orden så väl. Han ser på er med belåten min.

"Låt höra!"

Bollja blir genast nyfiken när han ser de fina ramarna, han kan givetvis inte hejda sig utan lyfter upp en tavelram som han begrundar noga.

"Vilket vackert hantverk..."

"Försikgt med den där! Det är ömtåliga grejor!" manar den gamle mannen Bollja då denne nyfiket plockat upp en vackert snidad ram.

Bollja tittar en stund på ramen men sätter sedan ner den igen.

"De var verkligen vackert snidade, de kan inte vara billiga de där ramarna ?"

"Om ni ursäktar så har vi några frågor angående en före detta kund till er. Vi undersöker en stöld av några tavlor gjorda av en viss Ethan Åhl. Tydligen använde han er som rammakare?" Johansson känner att här är det bäst att komma till saken.

Den gamle mannen grimaserar när har nör Ethan Åhls namn nämnas.

"Ehtan Åhl!? En av de här nymodiga målarkluddarna som inte kan hantera en pensel ordentligt. Revolutonist också, den pärskans knölen. Min assistenst sålde några av mina ramar till honom. Hade jag varit här hade jag satt stopp för det. Mina tavlor hänger i Pirits fina salonger, inte bland knegarnas dussinkonst!"

Herr Ghaffel verkar helt enkelt vara av den gamla stammen som skiljer på fint folk och fä!

"Du kommer inte ihåg om det var något speciellt med de ramarna han köpte? Jag menar om han ville ha ett speciellt utseende på ramarna, tjocka,tunna eller något speciellt snide?

"Nej, det var vår vanliga bodell. Vackert snidat trä från trakterna kring Nordholmia, speciellt utvalt av de skickligaste skogsmännen. Omålade, tämligen kraftfulla"

Det riktigt lyser i herr Ghaffels ögon när han berättar om sina ramar, och han visar med distingka gester dess mått och konstruktion.

"En revolutionist säger ni? På vilket sätt? Hade han med knegarrörelsen att göra? Jag hoppas verkligen att ni gav er assistent en rejäl utskällning" Johansson försöker styra in samtalet på Ethan Åhl igen.

Herr Ghaffel ler åt Johanssons initierade kommentar.

"Jo det kan jag lova att han fick... Den där Åhl umgicks tydligen med de värsta bråkmakarna i stan! Han var tydligen vän med Ulfhielm, innan han strök med förstås."

"Jag antar att det var er assistent som ramade in konstverken? Vi funderar på vad konstverken föreställde. De blev nämligen stulna och vi utreder dessas försvinnande åt köparen. Det må vara skräp, men alla kan ju inte ha snille och smak" säger Johansson och tänjer lite på sanningen.

Kvack sträcker lite på ryggen för att titta på assistenterna i bakgrunden medan Johansson talar, även om han är intresserad av vad rammakaren har att svara.

Även om han har många krediter i sin börs så är ändå en ram ganska otymplig att ta med sig. En ram att ta med till Hindenburg vore naturligtvis något. Men han har ju inte måtten på tavlorna i hans egen lilla samling...

"Jodu, det skall jag säga dig. Snille och smak är väl det längsta man kan komma från den smörjan, rena möken faktiskt. Jag glömmer aldrig en bild, tyvärr får man väl säga i detta sammanhanget...

Mörka tunnlar, helvetesmaskiner, nakna människor utan ansikten, skelett... "I väverskans näste", "vådan och våndan" och "under skräddaren" hade han kallat skiten. Har ni hört på maken?"

"Det är möjligen inte så att min herre som är så konstnärlig även är vass på penseln?"

Kvack funderar på om mannen kanske till och med kan duplicera bilderna.

"För jag antar att Ni inte kan relatera namnen på målningarna till något speciellt?"

"Hmm... finns det inte vissa dumdjur som fångar byten genom att väva nät? Men varför skulle man vilja stjäla en tavla... hmmm, kanske pekar tavlorna ut en speciell person? Har Pirit några textilmanufakturer?"

Herr Ghaffel ser i det närmaste förnärmad ut när han efterfrågas att reproducera sådan dynga som Åhls målningar. Situationen räddas dock innan han hinner köra över Dr Kvack då Johansson frågar om väverier i staden.

"Ja, det finns såklart en mängd väverier. Mest känt är såklart Knypplers. Faaantastiska tyger. Ni vet väl att de levererar till självaste kejsarhovet! Deras Giselaull är verkligen i en klass för sig. Sedan finns det ett antal mindre kända men ytterst styva vävare... Wölf, Butters, Haribaldar..."

"Oj vad många vävare. Tror ni verkligen detta är rätt väg att gå?  men visst vi kan ju kolla runt lite.. "

"Ja, det finns fler..." fortsätter han efter Bolljas kommentar. "Rock Finkkel, Hutt, familjen Cappuccino äger några väverier..."

"Mer eller mindre varje betydelsefull person alltså? Både Hutt och Cappuccino? Intressant."

Herr Ghaffel börjar se lite otålig ut. Han verkar inte vara den som gillar besökare som bara pratar utan att köpa någon av hans fantastiska ramar.

"Herr Johansson, vet du något mer om de här vävarpersonerna? Jag har aldrig hört talas om dom innan"

"Jag känner inte igen alla namn visserligen, men exempelvis Hutt är en av de gamla familjerna som styrde Pirit före att staden införlivades med Pyri. Cappuccino är den familj som styr staden."

Gruppen lämnar till slut rammakaren när inte mer information verkar kunna fås. Ni beslutar er dock för att gå en tur runt i staden för att samla tankarna inför fortsättningen...

OOC: Jag låser denna tråden nu! Ni springer på Berthold och Törje som är ute och släpar på ett stort bylte. Ni kan fortsätta köra i den andra tråden :)