OOC: I denna tråd kan Fritz, Tallen, Berthold och Törje fortsätta spela!

Dilligenskusken har manat på sina dragdjur frenetiskt och den skumpiga färden tillbaka mot Pirit går alldeles utmärkt. Ni klarar er från överfall och övriga misssöden. Snart börjar bebyggelsen tätna och ni kan skönja storstaden på avstånd och den närmar sig ständigt.

Det dröjer inte länge innan ni bromsar in vid dilligensstationen och kan kliva ut på stadens gator igen, redo för att ta tag i utredningen av mordet på knegarhjälten igen.

Törje krånglar sig ur dilligensen och sträcker på ryggen med ett knak och ser lättad ut.
"Äntligen tebaka i stan!"

Tallen hoppar vigt av och frågar direkt, utan vidare krusiduller:

"Någon som har lust att slå följe till Brååk?"

Berthold vinkar tacksamt mot kusken när han kliver av.

Han tittar lite frågande på Tallen en liten stund innan han minns vem Brååk är.
Undrar om hon vet något mer. Å andra sidan har jag ingen direkt idé. Om vi inte ska fortsätta jakten på vår rävherre.

Törje ser förvirrad och upprörd ut
"Vilken räv? Och bråka ska vi då rakt inte göra!"

"Nej nej, inte bråk, Fru Brååk. Solvej Brååk. Förresten tror jag att vi hinner med detta med, mutanternas väl är ändock även vårt väl. Hon är en minst sagt viktig bricka i vårt välstånd - och något annat vill ni väll knappast?"

Tallen blir så indragen i pratet att han helt glömmer kusken och kommer inte på det förrens försent.

"Hmm, underligt namn, men det låter väl bra, vem är hon?"

"En rättvisans förkämpe, den lilla mutantens röst, orättvisornas bane. Hon är med all sannolikhet Clementz efterträdare. Men framförallt, min vän. Som dig."

Tallen ser Torje i ögonen och orden han uttalar tänder en röd glöd i hans annars så gröna ögon.

Fritz sträcker ut sin viga kattkropp när han landar på backen i Pirit igen.
"Ahhh, äntligen tillbaka. Jovisst kan vi ta oss till henne."
Fritz är rätt mör efter resan och slumrade faktiskt till en stund i dilligensen så han är på vad som den närmaste timmen.

Tallen ler och börjar styra kosan mot fru Brååk under visslande på en liten truddilutt han lärt sig i Hidenburg.

Född och uppvuxen i ödemarkerna förstår inte Berthold riktigt det där med "Härskare" och "orättvisornas bane". Det Tallen pratar om verkar ju vara något omfattande och inte bara en idiot som inte har insett sin roll i samhället. Berthold håller ögonen öppna och lyssnar till det som sägs för att förstå mer.

Med raska steg genom Pirit och ut mot odlingsområdena i stadens utkant når ni snart det hus där ni tidigare träffat Solvej Brååk. Efter en stunds väntan då ni förvisats bakom knuten ser ni en figur skynda därifrån med raska steg. Tydligen har fröken Brååk haft ytterligare ett av sina i dessa dagar så frekventa möten med representanter från olika grupperingar i Pirit.

Hennes assistent, eller om det är livvakt, vinkar till sig er och visar in er till fårdamen.

Hon skiner upp när hon ser er igen, och frågar sin medkämpe Tallen hur det gått för er sedan ni sågs sist.

Tallen berättar först i detalj allt han vet.

"... men vi har faktiskt en ände till i detta nystan av mysterier att nysta upp, nu när det fina folket inte är här kan vi ju alla vara mer ärligare, Fru Hutt är helt klart pÃ¥ de misstänktas  sida. Jag menar, vem använder inte en fingerborg när denne syr, och dessutom, vem använder droger för att motverka detta? Hon tycker jag helt klart är bÃ¥de suspekt och kan till och med vara ännu en bricka i ett än större spel. Ett som kan skaka enväldesstaten Pyris grundpelare..."

Han ser upphetsad ut, precis som han brukar när han håller tal en längre tid.

"Har du någon mer information åt oss? Eller trådar att nysta i, jag förstår om du är mycket upptagen, nu så här i Clementz svall."

Fröken Brååk lyssnar uppmärksamt på Tallens fakta i fallet.

"Ja, ni har uppenbarligen gjort ett grundligt jobb. Det är en hel del ni kommit fram till. Att Åhl är död är såklart oroande. Det kan ju såklart vara ett sammanträffande, men stärker teorin att det skulle röra sig om en konspiration! Och skulle fru Hutt kunna vara inblandad? Det är mycket oroande... Att de högdragna i staden skulle vara inblandade är ju ingen långsökt tanke, även om jag satt mina krediter på Cappuccino.

"Cappuccino? Vem är denne onde man du talar om undrar jag då. Självklart att vi kan kolla upp honom, väggar kan ju få öron som ni säkert vet."

Törje ser mycket förvirrad ut.
"Var inte Capuccino Mollbergs bror?"

Solvej Brååk ser med förvåning på Tallen och Törje. Skämtar de eller känner de inte till honom...

"Al-Ralph Cappuccino pratar jag om förstås... Maffiabossen! Även om ni är nya i staden borde ni väl hört talas om honom. Annars är det på tiden nu. Herr Cappuccino och hans anhang skall man akta sig för. Han har ett finger med i det mesta fulspel som försigår här i staden. Han eller någon av de andra maffiabossarna: Krutov eller syskonen Stiletto. Men det är ändå Al-Ralph Cappuccino som skulle tjäna mest på att se Clementz död..."

Tallen ser generad ut och svarar något mumlande att han faktiskt inte visste det.

Berthold skakar på huvudet.
Visst har jag hört viskningar, men att det skulle vara så grovt och öppet. De måste ju äga hela poliskåren och alla domarna i så fall.

Fröken Brååk fortsätter sin lektion om Pirits smutsiga maktspel.

"Inget är vad det verkar här i Pirit. Vem som helst kan vara köpt av någon av gangstrarna. Vem som helst kan vara en informatör, vem som helst kan vara den som är den som är orsak till att du får en kniv mellan revbenen eller en hagelsvärm i ryggen. Lita inte på någon!"

Fritz som valt att stå i bakgrunden, även denna gång i mötet med Solvej, har sin lilla mini-yxa i högertassen med vilken han vässar sina klor på vänstertassen omsorgsfullt. Samtidigt lyssnar han och iakttar samtalet. Han höjer blicken när Cappuccino kommer på tal och hostar avbrytande till.

"Jag vet vem det är. Vi har hört talas om de här killarna ända till Hindenburg, de är insyltade i mer än ni kan ana."
Tillägger katten lugnt och tar en sekunds paus. När så alla vänt sig om mot hans håll fortsätter han.
"De är inblandade i det mesta här i staden, för att inte säga allt efter vad jag hört och sett."

"Exakt vad baserar Du dina misstankar mot just Cappucciono Solvej?"
This message was last edited by the player at 23:39, Tue 10 Nov 2009.

Tallen ser förvånat på Fritz, inte trodde han han skulle argumentera mot Solvej? Men så länge han håller sig på rätt sida så...

Solvej Brååk svarar på Fritz fråga.

"Cappuccino skulle ha en hel del att vinna på att få se Clementz död. Clementz jobbade på en av Cappuccinos manufakturer och han har ställt till en hel del problem där. Han startade strejker och sabotage och han lärde knegarna där att mopsa upp sig mot ledningen. Det var inte populärt skall jag säga er..."

"Jag förstår."
Säger Fritz och ser fundersam ut.. innan har fortsätter.

"Då är Cappuccino och hans underhuggare vad vi bör fokusera på härnäst?"

Tallen ser lite besvärad ut.

"Hur ska vi då göra? Om denna man tydligen är mäktigare än Stroganoff själv... vi behöver en plan."

"Ska vi inte bara fortsätta leta efter Mollberg dårå?"

"Tja... jag skulle inte vilja påstå att jag är rädd... er... bara att vi skulle behöva en plan..."

Tallen ser nu mycket besvärad ut, men han rycker snabbt upp sig.

"Men om nu tar och checkar Mollan så tar vi Cappuccino sedan, när de andra har hittas. Ensam stark med mob argare!"

Han ler och hoppas att de andra inte ser pärlsaften som rinner ned för hans nacke med tanken att gå på denne Cappuccino ensamma. Inte för att han är rädd... men... han har alltid kunnat luta sig mot mer erfarna ledare i planer och annars på skuggornas mörka beskydd.

Jag tror nog att ett direkt anfall på herr Cappuccino vore vääldigt ohälsosamt.

Mollberg alltså.

Då ingen direkt ny information dyker upp och hans vänner inte är redo för en ny manöver så är nog det klokaste valet i dagsläget att rikta oss mot Mollberg kommer katten fram till efter en stunds funderande.

"Låt oss klippa den där rävherren en gång för alla då, förmodligen så hamnar vi nog hos Cappuccino tillslut varken vi vill eller inte."
Säger mästerkatten. Han vänder sig återigen mot Solvej.
"Solvej, har du någon ny information om denne Mollberg? Vart han brukar hänga eller vart han finns eller några vänner och bekanta till honom?"

Solvej plockar upp en vältummad anteckningsbok. Hon bläddrar lite i den innan hon finner det hon söker.

"Han bor i Utnejden, Taffelstråket 17! Men bara så ni vet, det har ni inte hört av mig. Det är i och för sig ingen hemlighet, men ni håller mig utanför detta. Förstått?"

"Självklart!"

Utropar Tallen varpå han öppnar dörren och tillägger:

"På återseende, och om du ursäktar så ser du förträfflig ut idag Solvej."

"Tack för hjälpen Fru Brååk! Sköt om er, vi ses!"
Säger Fritz när han börjar styra stegen ut genom dörren igen. Ett leende kan anas på nosen. Han är nöjd med utgången på samtalet.

Fröken Brååk tar farväl av er och tackar för Tallens komplimang. Hon ber er vara försiktiga, varken Mollberg eller Cappuccino är att leka med. Dörren stängs bakom er.

"Jag är hungrig, vi går in på närmaste taverna och äter en måltid och släcker törsten. Vi behöver alla ny energi efter färden. Samtidigt kan vi diskutera upplägget för rävjakten, besöket hos Mollberg, vilket jag föreslår att vi avklarar på direkt efter målet mat. Jag ser ingen anledning att förlora någon tid på ärendet. Innan räven tar första steget mot oss istället. Vår grupp är stark att klara det men får han tag på Kvack & Co så är det värre. Nog för att Kvack är välartikulerad men jag är rädd för att Kvacks fina ord knappast kan rädda honom ur en sådan situation. Ord sprids snabbt här i städerna, snabbt som de härjande blåsterna ute på släterna. Typer som Mollberg har alltid sina fåglar som berättar om någon letar efter honom. Här i gränderna är det nästan alltid bäst att jaga än att jagas."

De sista meningarna är mest riktad mot den gode vännen Berthold, som har sina rötter på helt annan plats än just städer. Katten har sett att det inte alltid är lätt att smälta stadsmiljöerna för densamme. Mästerkatten själv känner sig som handen i handsken i Pirit och dess skumrask, som handen i handsken.

Kattens mage kurar och han lägger den typiskt demonstrativa gesten för hunger med sin vänstra tass över magen.
This message was last edited by the player at 20:24, Tue 08 Dec 2009.

"Jag är också hungrig så det låter bra med mat..."

Ni rör er på väg norrut genom staden. Ni rör er med de fina kvarteren i Kjellsta Borg på er högra sida. Längre bort skymtar residensen där manufakturägare och handelsmän bor. Ni ser undrande bort mot det som benämns som Al-Ralph Cappuccinos hem, denne man som ni det senaste hört sådana rykten om.

Färden går dock vidare mot stadsdelen Utnejden där Mollberg skall bo. Ni hittar en liten taverna där ni kan krypa in i ett bås och ostört få er några tuggor mat och något gott att dricka.

Tallen rör sig snabbt och så tyst hans lätt knakande leder tillåter. När de kommer fram så sätter han sig med blott ett glas vatten och tar sedan och sätter sig i det skummaste hörnet i lokalen.

"Nå, hur ska vi lägga upp denna stöt? Genom fönster eller dörr? Hot eller direkt mord?"

"Äh, det räcker nog att bara snacka lite me han, jag kan sköta snacket"

Tallen ler stort.

"Det blir nog bra, du kommer bli uppbackad till varje punkt av oss ska du se..."

Men med hans hydda krävs det föga krut tänker Tallen och sträcker lite på sig, uträtat hot eller inte blir det samma åverkan när man ser ut som en björnaknekt.

"Håll det oputsat bara, folk som Teddy där hemma i Hidenburg blir tyvärr inte långlivade i dessa kretsar, bättre att visa gaddarna lite så blir folk desto fogligare."

Berthold lyssnar noga till Fritz. Det är verkligen en upplevelse att se hur en stad fungerar.

Samtidigt tittar mot husen när de går för att få sig en uppfattning om hur de är byggda och planerade. Trots kan man lämna en skog åt de flesta håll. Ett hus är lite mer begränsat.

Mat vore fint.

Vi bör nog inte bli för högljudda. Eller vara beredda på att försvinna om vi blir det. Fast det är väl onödigt att påpeka?

Fritz slår sig ner och beställer en stor tokjos samt vad kyparen rekommenderar för dagen.

"Som jag ser det så är frågan vad behöver vi få reda på? Mollberg lär inte svara om vi frågar om han mördat något.. Jag tycker vi fräckt knackar på, när han öppnar så stormar vi stället och övermannar honom tillsammans och sedan binder honom för en mer fördelaktig utfrågning. Du som är smidig Tallen kanske kan ta dig in någon bakväg och hjälpa till i övermannandet bakifrån!? Vi behöver även fundera på exakt vad för frågor vill vill få besvarade."

Katten funderar på att det kan finnas en hel del trevliga vapen och värdesaker hos lönnmördaren som vore en angenäm bonus för hans klåfingriga tassar.

"Jag kan dock inte se det ur någon annan synvinkel än att vi gör oss av med Mollberg efter vi är klara. Att ha en sådan man levande efter sig vore för riskabelt. Därför bör vi alltså tänka över våra frågor ordentligt så att vi inte missar något. Det blir svårt att fråga igen senare."
Den sista meningen börjar mästerkatten lågmält skratta åt, han verkar mer intresserad utav humorn i det hela än Mollbergs faktiska liv.

Törje ser djupt bekymrad ut över Fritz plan men ger inga invändningar.

"Jag ser helt klart logiken i planen. Dessutom kan du, med dina erfarenheter, avväpna honom och Berthold säkra lägenheten."

Fritz vänder sig mot Berthold.

"Vill du ta på dig att knacka på? Av oss så måste jag säga att du ser mest neutral ut. Direkt när han öppnar så kliver både Törje och jag fram med bra vapen i händerna. Tänk på att vi har med en vapens mästare att göra, så här kan vi inte skrämma med stora vapen som ser stygga ut. Vi hotar med vapen som vi vet att han vet kan skada maximalt. Låt mig omformulera, vi stormar då in allihopa och tränger in honom med vapenkraft. Jag skulle föredra att skada framför att hota efter ryktena jag hört om honom. Förhoppningsvis så har Tallen lyckts ta sig in och kan enklast dra något i huvudet på honom bakifrån samtidigt."

Törje ser smått uppgiven ut
"Det är nog bäst om jag går längst fram, jag vet inte om jag kan göra det om inte han slår mig först..."

"Jo, men Törje bör inte använda vapen, om du nu inte är extremt skicklig, utan snarare ramarna så kan du tycka ned honom på golvet."

Berthold tar en titt på Torje.

Nog bäst att jag går först ändå. Jag har nog en chans att ta rollen som en tänkbar kund. Ni blir då mina livvakter.

Och med den situationen så behöver jag min nya rock. Den ser betydligt bättre ut än den här. Han visar på sin nötta reserock.

"Okej, ska vi dra snart och få det här gjort?"

"Bra. Men jag tänkte mer att jag och Törje inte visar oss förens han öppnat. Ställer oss på var sin sida om dörren exempelvis. Du knackar på själv, säger något och vi flyger på honom. Vilken taktik tror ni vi lyckas bäst med? Vi kan vänta med att avgöra det med beroende på hur huset ser ut, var vi kan gömma oss där. Innan vi går får vi inte glömma det viktigaste."
Fritz tar en paus och tuggar ur det sista på tallriken och fortsätter sedan.

"Vad vill vi få ur Mollberg och vilka frågor får vi inte glömma? Att pressa honom på om det var han som mördade Clementz är givet, men vad mer!?"
This message was last edited by the player at 23:13, Tue 15 Dec 2009.

Vi kan gå dit och se hur han bor, så får vi se hur vi kan agera.

Vem som dödade Ethan Åhl och stal tavlorna i Hugahult, kanske?.

"Bra då gör vi så. Om det inte finns fler förslag på vad vi skall tar reda på? Skall vi gå, är alla klara?"
FrÃ¥gar Fritz och sveper det sista i sitt glas och ställer ner glaset  med en hÃ¥rd duns pÃ¥ brädan, gräver i sin väst med högertassen och slänger upp de krediter som kyparen begärt för mat och dryck pÃ¥ bordet framför sig.

"Men kamrater, var försiktiga nu, jag vill inte att någon av oss blir skadad. Och kom ihåg att tveka inte när vi väl börjat handla. Då får ingen av oss tveka, det kan räcka för att han skall komma undan eller ännu värre... det här är en farlig man, kom ihåg det. Vi klarar det här tillsammans, inga problem så länge alla sköter sin bit."
Katten har ett allvar i tonen, ett omtänksamt allvar. Han vet att det kan gå snett och att i värsta fall kan någon av dem till och med rycka med om det går fel. Det är uppenbart att han vill få upp stämningen i gruppen och mota bort eventuell rädsla eller tvekan i gruppen. Även fast han är fast övertygad om att det kommer gå deras väg, de är flera och att han själv handskats med liknande situationer som vardagsmat vet han att risken finns alltid.
This message was last edited by the player at 19:30, Wed 16 Dec 2009.

"Jag är redo"

"Alltid redo!"

Berthold nickar innan han reser sig. Han har mött döden förr men har alltid lyckats att ducka i sista stund. Denna gången ska väl inte bli annorlunda.

"Men bara en sak innan, om jag ska ta mig upp behöver jag studera platsen, rep, änterhake eller planka kan behövas... och då skulle jag även behöva låter kredit från er."

Tallen ser lite skamsen ut vid det sista uttalandet.

"Här finns rep."
Fritz halar fram och visar många meter rep ur sin ryggsäck innan har trycker tillbaka det och drar igen väskan.
"Låt oss se hur det ser ut först, det kanske inte behövs."
This message was last edited by the player at 21:41, Thu 17 Dec 2009.

"Det är inga problem" säger Törje och börjar rota i sin packning och slänger åt Tallen 20 krediter... "Räcker det här?"

Tallen ser storögt på förmögenheten framför honom.

"D-det här är j-ju hur m-mycket krediter s-som helst! Hur fick du tag i dem?"

"Inte vet jag, jag har sparat ett tag..." Ni kan notera att Törjes enda tillhörigheter verkar vara hans slitna trasor till kläder.

Tallen ser storögt på den enorma björnen varpå han utbryter i skratt.

"Du är då full av överraskningar min vän, men låt oss få detta överstökat, ska jag och Fritz kolla huset så kan du och Berthold vänta här eller i lägenheten. Vi vill inte tilldra oss uppmärksamhet där. Dessutom bör planen slipas, kanske kan antingen Torje använda ramarna för fasthållning av honom, Berthold sina psioniska krafter alternativt att ni talar honom kall tills jag anländer med en säck över fejjan."

"Jaja, ska vi få det här överstökat någon gång?"

Tallen nickar och säger till Torje och Berthold att de kan stanna här om de vill medan Fritz och han kollar platsen ifråga och köper nödvändig utrustning.

Gruppen bryter upp för att få det som måste göras gjort. Tallen får skaffat den utrustning han behöver, Berhold får hämtat sin nya rock osv. Ni går tysta av stundens allvar mot den adress pekats ut åt er, Taffelstråket 17.

Huset ser ut i det närmaste precis som de övriga i området, en enkel och robust tegelkåk på två våningar. På bottenvåningen ligger en krog som för tillfället är stängd.

Enligt namnskylten vid entrén skall herr Mollberg bo på ovanvåningen. En balkong vetter ut mot bakgården bort från gatan sett.

Törje ser smått orolig ut "Okej, hur ska vi göra det här då?"

"Klarar du att ta dig upp till balkongen Tallen?"
FrÃ¥gar  mästerkatten och ser till att ni placerar er tätt intill husväggen sÃ¥ ni sticker ut sÃ¥ lite som möjligt i synfält, man vet aldrig vilka säkerhetsÃ¥tgärder en sÃ¥ luttrad man har.

Medans Tallen undersöker möjligheterna att ta sig upp vänder sig Fritz mot resten av gruppen.
"Berthold du knackar på så gömmer sig Törje och jag bredvid dörren, direkt när han öppnar kan väl du trycka upp dörren och använda din björnkraft och storlek till att få ner honom. Jag kommer backa upp dig!"
Fritz har tagit fram sin mini-yxa och låter ena tassen smeka dess vassa egg.

"Jag rekommenderar övervåld, vi kan inte ta några risker. Vi kan försöka att inte använda skjutvapen men behövs det, sätter du en gevärskula i honom Berthold?"

Berthold nickar medan han låter blicken glida runt. Han kollar geväret så att det är laddat och hänger sedan tillbaka det över axeln.

Tallen slinker runt byggnaden i skuggorna och verkar inte bara studera kåken utan även de runt omkring.

Han går tillbaka till er.

"Detta borde gå, men låt mig säkra mig att jag kommer upp innan ni går in."

Sen går han till kortsidan och kastar upp änterhaken varpå han börjar sin resa uppåt.

Fritz ser sig omkring medans Tallen ger sig på fasaden. Det här ska bli skoj, katten ler och hans vita katttänder syns.

Tallen hoppar smidigt upp på repet som är fäst i änterhaken, dock glider han ned en bit men fortsätter. Halvvägs upp händer dock det ofattbara: Knuten till änterhaken var ett hafsverk och repet lider ur öglan.
Slagen av förvåning faller Tallen ner på ändan.

"Otaliga sikbaggar i krutdurken!"

Utropar han och ställer sig och gnider sig om ändan.

"Han kanske hörde det där?"

"Jag har haft problem förut, men omaka knutar... kanske han gjorde, kissen kan du hålla koll medan vi fixar en ny hake. Denna gång vill jag att vi kollar den först."

Tallen beger sig efter ny änterhake under en bedrövad uppsyn.

"Ssscccchhhzzz"
Hyschar Fritz, han tittar instinktivt upp mot Mollbergslägenhet och spetsar öronen som för att höra något.

Efter en stund säger han lågmält.
"Jag tror att de är flera inne hos Mollberg jag kan höra flera röster och skratt. Normalt skulle jag nog tycka att vi slår till på en gång men nu när de är fler behöver vi nog tallen som överaskningsmoment ifall vi inte vill råka ut för att någon av oss skadar sig. Visst jag stannar i närheten för att se ifall något händer."

En påtaglig anspänning lägger sig över gruppen efter fadäsen med änterhaken. Tallen måste lämna gruppen för att skaffa en ny och är borta i vad som känns som en evighet. Efter en dryg timme dyker han anfådd upp igen. Först nu kan ett nytt försök göras!

"Ledsen att det tog sån tid, jag hade problem hitta en affär för typer som oss."

Han ler brett varpå han kastar upp ytterligare en hake efter att ha kollat knuten en gång till och slänger sig sen upp och illrar upp för väggen med hjälp av repet. När han kommit upp visar han tumme upp och drar upp repet.
Sen banar han vägen till balkongen och lyssnar en stund varpå, om kusten är klar, han ser ner på balkongen.

Berthold nickar tyst och börjar gå mot trappan.

Törje följer efter.
"Så, vad är planen, springer vi bara in eller ska vi försöka snacka me han först?"

Innan Tallen börjar klättra berättar Fritz att han kan höra 3 röster från lägenheten.

Fritz tittar tveksamt på Törje, börjar han bli tveksam nu den store björnen, mästerkatten trodde planen var spikad. Vågar han låta Törje vara först in, tänk om han tvekar... det kan vara allt Mollberg behöver.
Fritz samlar ihop de tre i en ring, redogör för sina tankar och frågar om Törje känner sig tveksam över att storma först in?
"Tallen är redan inne vi kan inte ändra oss nu, vi kör som planerat. Törje, kom ihåg att direkt när Mollberg öppnat så försöker vi slå honom medvetslös eller få honom fasthållen. Ta inga risker! Slå hårt där ni tror ni kan göra mest skada. Berthold om vi kommer till en sådan situation så tveka inte att skjuta, men låt oss göra ett försök först. Går det som planerat så vore det bra om du kunde hota de andra som finns i lägenheten till tystnad."
Fritz halar upp sin lilla mini-yxa i ena tassen och sin karbin i andra, han väger dess vikt och verkar fundera vilken han skall välja. Han trycker ner karbinen i byxlinningen och tar yxan i ett fast grepp i höger tass.
_{"Efter dig."}
Viskar han lågmält till Berthold med ett stort kattleende på nosen och med en gentlemannaaktig gest ut mot dörren.

"Ok, jag förstår."
Törje ställer sig bredvid dörren redo att attackera.

Med misstanken att dörren är reglad så bankar Berthold på dörren. Kommer det ingen positiv respons snart så bankar han hårdare.

När Berthold bankar på dörren hörs steg där inifrån. Efter några ögonblick börjar dörren öppnas...

Törje tar omedelbart tag i dörren och sliter upp den med all sin kraft och ställer sig i dörröppningen.
This message was last edited by the player at 20:16, Tue 12 Jan 2010.

Dörren far upp och slår i väggen med en kraftig smäll när Törje rycker upp den. En förvånad rävherre tittar på er med häpen min. Innan ni hunnit blinka ser ni att han reagerar instinktivt och blir med ens beredd på en fortsättning! Inne i lägenheten skymtas två figurer, sittandes vid ett bord.

OOC: Jag rekommenderar att ni slår för initiativ och eventuellt annat (dvs. exempelvis attackslag, eventuell skada, samt undvikaslag) i er nästa post. Posta gärna tänkta handlingar i PM eller Private line till mig så summerar jag och postar resultat ;)
This message was last edited by the GM at 21:34, Tue 12 Jan 2010.

Törje ser till att hålla parterna isär med sin kropp.

Fritz formligen flyger mot den sablarns räven Mollberg. Yxan är i högsta hugg och ögonen är minst sagt vilda och stora som bara kattögon kan vara.

Berthold spänner sina ögon i räven.

(SR1)
Ni tränger er in i lägenheten. Med sin massiva kroppshydda motar Törje undan räven som ni antar är Mollberg inåt i den långsmala hallen. Fritz vevar på med sin miniyxa mot räven men missar tyvärr. Berthold ger den förmodade Mollberg en stenhård och skrämmande blick som verkar göra honom illa till mods. Räven backar undan och springer bakåt i hallen. Längre in i lägenheten far två mycket överraskade figurer upp från sina stolar runt ett bord och börjar förmodligen famla efter sina vapen.

(SR2)
Glaset till balkongen rakt fram krossas och en av männen faller till golvet i en kaskad av blod. Någon har skjutit in genom fönstret. Det är Tallen!


OOC: Ok vi fortsätter med SR2. Tallen har som sagt redan postat vad han gör i denna SR så vi kör vidare därifrån. Räkna med att de två kvarvarande i lägenheten drar sina vapen i denna SR och är fullt stridsklara i nästa.
This message was last edited by the GM at 20:08, Wed 13 Jan 2010.

Törje försöker känna ett hat mot den stackars räven, men tycker mest synd om honom och förmår inte slå, så han försöker helt enkelt ta tag i honom och trycka in han i ett hörn.

Berthold rycker fram sitt gevär samtidigt som han kliver in genom dörren och drar igen den bakom sig.

Tallen riktar om vapnet lite grann och avfyrar en andra kärve mot mannen bredvid.

Fritz hajjar till när Tallen går lös på ammonutionen, inget skjutande sa de ju. Berthold hade hållt sin bit. Fritz gör ett försök, han ställer sig upp och fräser med så hög stämma han vågar utan att grannarna skall höra hans röst;

"Alla lägger sig ner på golvet!"
Samtidigt riktar han sin karbin mot rävherren hotfullt och hoppas att just hotet och deras närvaro skall ta tumultet till ända.

(SR2 forts.)

Tumultet i den lilla lägenheten är fullständigt. Fritz vrålar åt den förmodade Mollberg och hans kompis, en storvuxen ren, att stå stilla. Denna uppmaning åtlyds ej, med följd att Fritz bränner av ett skott som med nöd och näppe missar räven.

Mollberg kastar sig åt sidan, rullar smidigt upp på fötter igen och greppar en värja.

Tallen bränner av en salva till mot renen men missar.

Berthold drar fram geväret och slår igen dörren.

Renmutanten river frenetiskt i sin packning och får upp en hagelbössa.

Törje gör sitt bästa att fånga upp Mollberg och fösa undan honom men får inget bra grepp om honom.

Den som Tallen skjutit, en kattmutant, ligger utslagen mitt på golvet i en växande blodpöl.
This message was last edited by the GM at 22:39, Thu 14 Jan 2010.

OOC: Ny SR! Jag vore glad om ni själva håller reda på hur mycket ammunition ni har i era vapen och dyl.

För kännedom! Initiativordningen är som följer:

Tallen 30
Fritz 28
Mollberg 27
Berthold 22
Renen 15
Törje 13

Katten - utslagen

När Törje ser att renen drar fram hagelgeväret springer han i ilfart mot denne och försöker slå geväret ur händerna på honom.

Tallen gör ett långt skutt och försöker drämma till renen över huvudet med pickan, mest för att den där hagelbössan aldrig ska användas mot de andra. Han vet hur ont en kärve gör, och han vet även att sällan fler än han står efter det heller.

Med två kamrater helt nära renen så riktar Berthold geväret mot Mollberg och trycker av. Mannen ser väldigt stor ut i siktet.

Fritz bränner av ännu en salva från karbinen. Fritz svär och fräser samtidigt, vapnet verkar inte lyda hans vinkar.

Tallen rusar fram mot renen och försöker slå honom i skallen men missar grovt.

Fritz skjuter mot densamme men missar även han sin attack.

Mollberg sticker med värjan mot Törje som antagligen ser störst och farligast ut. Trots Mollbergs tydliga skicklighet med vapnet missar han.

Berthold skjuter mot Mollberg och får till en riktig fullträff i vänstra armen. Mollberg vrålar av smärta och står nästan dubbelvikt och håller sig för den skadade armen.

Renen besvarar Bertholds eld och bränner av en salva mot denne med hagelbössan. Berthold reagerar instinktivt, kastar sig undan och hagelsalvan slår in i väggen bakom honom.

Törje greppar efter renens hagelgevär men lyckas inte få tag i det denna gång!

OOC: Ny SR! Vi kör samma initiativordning hela striden.

Törje försöker återigen att bygga upp sitt hat, men blir mest bara bekymrad utav situationen, man kan skönja en tår rinna nerför Törjes kind när han ser Mollberg bli skjuten, men han måste göra någonting, han försöker ändå hugga honom med en värja. Törje höjer sin bastanta näve och svingar den vilt mot Mollberg.

Berthold laddar om sitt gevär medan han försöker hålla sig rörlig. Hans rörlighet liknar dock mest en sköldpaddas.

Med en sådan grov miss försöker Tallen istället hoppa upp på renen för att få geväret bort från de andra. Han fumlar dock och...

Fritz gör ett nytt försök med karbinen och bränner återigen av en salva.

(SR 4)

Tumultet fortsätter i den lilla lägenheten.

Tallen attackerar renen, men faller tungt på golvet. Han tappar sitt vapen och det far iväg över golvet.

Fritz bränner av ett skott, men träffar bara ytterligare en fönsterruta som splittras i tusentals småskärvor.

Trots sin smärta ger sig Mollberg på ett våldsamt hugg med sin värja, den här gången mot den vilt skjutande Fritz. Denne lyckas dock smidigt ducka undan.

Berthold kastar sig undan och laddar om, klumpigt och osmidigt.

Renen attackerar den fallande Tallen som nyss flugit på honom med en våldsam stångning med hornen. Tallen lyckas precis få upp vänsterarmen till skydd och vrålar till av smärta!

Törje klappar till med allt han är värd mot Mollberg. Kraften går inte att ta miste på, men Mollberg är snabb och kliver smidigt ur vägen för slaget.


OOC: Ny SR!

Törje ser Tallen träffas av hornen och börjar fälla fler tårar i lägenheten när han vänder sig om och riktar den feta näven mot renen istället. Men han verkar nu blottlägga klorna och utnyttja dom i slaget.
This message was last edited by the player at 18:55, Mon 18 Jan 2010.

Tallen, tar precis efter skriket, grepp i hornkronan som trycktes mot honom i förhoppning av att de andra ska kunna ta honom då.

Berthold skjuter mot Mollberg igen samtidigt som han försöker missa sina kamrater. Det går inte vidare bra.

Fritz ser hur situationen har gått överstyr och slår en snabb blick över lägenheten. En sista attack att styra upp situationen far genom kattkraniet. Därefter trycker han av ännu ett skott mot Mollberg i hopp om att denne gång fälla densamme genom att klippa ett av benen på honom. Fritz otur verkar ha vänt.

Tallen gör sitt bästa för att hålla fast renen i hornen. Denne lyckas dock slita sig loss.

Fritz bränner av ett skott mot Mollberg. Det tar i den redan svårt skadade vänstra armen och verkar träffa så illa att denne faller omkull, uppenbarligen försatt ur stridbart skick.

Berthold skjuter men missar.

Renen ser vad som händer och tappar uppenbarligen stridslusten i samma stund som han träffas av Törjes kraftfulla slag. Han höjer vimmelkantigt händerna till en gest att han ger upp.

Tallen tar sig vimmelkantigt upp på benen och utropar att någon borde hjälpa "Moll" innan han kollar av varpå han avväpnar renen till sin favör och inspekterar sedan armen.

"Vassa horn för en rening..."

Muttrar Tallen varpå han förser honom till ett hörn med pipan först.

Fritz pustar ut, det höll på att sluta illa det här tänker han. Utan minsta tveksamhet och med en katts snabbhet, så fort Mollbergs kropp nuddat backen så är mästerkatten över honom med karbinens pipa våldsamt uppkörd i hakan på den sluge räven.
"Rep, kan någon ta repet från balkongen, så vi kan binda mökskapet!"

"Haken är fortfarande på, det kommer bli ett jäkla liv om någon annan försöker sig på att rycka ner den. Man måste klättra upp och hoppa ned istället."

Svarar Tallen och tillägger sen:

"Berthold, ta över här så fixar jag rep åt dessa."

Törje står tyst i hörnet och observerar.

"Vi måste skynda nu. Har vi otur så har hela kvarteret hört oss."
Meningarna är riktade mot sina vänner.

Katten vänder sig sedan mot Mollberg och skakar i honom, fortfarande med den laddade karbinen uppkörd under hakan. Med aggressiv och frän röst fräser katten följande fraser med sin nos tät mot rävens nos. Det är helt klart att räven får en hel del saliv i pälsen.
"Varför dödade du Clementz??? Tänk noga över dina svar, det kan vara din biljett till ett fortsatt liv!!!"
Med två frågor i ett planerar mästerkatten på att förhöret skall bli kortare.
This message was last edited by the player at 14:23, Wed 20 Jan 2010.

Den i vanliga fall säkerligen stenhårde yrkesmördaren Mollberg är uppenbart tagen och stönar och flämtar under Fritz skakningar. Hans i vanliga fall skräddarsydda och dyra svid är för tillfället en enda sörja av köttrester och blod från hans totalt sargade vänsterarm.

"Clementz? Vadå, jag har inte mördat honom! Vad i möken menar du?" flämtar han fram.

Renen håller sig i sitt hörn med händerna sträcka i vädret under det att han bevakas under vapenhot. Han gör inget men registrerar noga vad som händer...
This message was last edited by the GM at 19:08, Wed 20 Jan 2010.

Berthold laddar om innan han beordrar renen att sätta sig ner.

"Antingen berättar du om Clementz och hur du sen klippte Ethan Åhl och snodde tavlorna eller så blåser jag nosen av på dig!"
Fritz stora kattögon speglar kattens aggressivitet, han fräser åt räven.
"Så hur blir det??? Ska vi säga ajöss till den här sockersöta nosen eller ska du berätta för mig?"
This message was last edited by the player at 19:55, Wed 20 Jan 2010.

Tallen går ut och på balkongen och tittar sen tillbaka på Mollberg och frågar:

"Vem är detta förresten, döingen alltså."

"AHHHHHHHH!!! Sluta för möken! Jag har inte mördat Clementz säger jag ju! Och någon Åhl och tavlor vet jag inget om, ahhhhhh! Ta det lugnt nu!" skriker Mollberg plågat ut.

"Aj aj aj! Han försökte träna sig in från balkongen. Självförsvar!" svarar han på Tallens fråga.

Törje ser ytterst bekymrad ut
"Ta't lugnt Fritz, han säger ju att det inte var han! Förresten, om det inte va du, vem vare då?"

Tallen ser bekymmrad ut och ser på de andra.

"Jag tror jag har sett den här förut..."

Men sen väljer han att klättra upp smidigt och sen komma ner med repet som han bakbinder Mollberg med.

"Om du inte tror mig kan ni ju kolla hans packning, den ligger inne på sängen..." flämtar Mollberg fram som svar till Tallen. Han pekar med sin friska arm in mot det lilla sovrummet som ligger i anslutning till rummet ni nu befinner er i, innan Tallen börjar binda honom.
This message was last edited by the GM at 20:29, Thu 21 Jan 2010.

Berthold går in i sovrummet och letar reda på packningen.

På sängen finner Berthold en välanvänd ryggsäck.

"Ta´t försiktigt så det inte är en fälla! Han tror han är slug räven här."
Ropar Fritz efter Berthold samtidigt som han mycket noga håller uppsikt på minsta rörelse samtidigt som Tallen binder Mollberg.


OOC: Jag hänger inte riktigt med nu.. han som Tallen refererar till är det katten som Tallen sköt genom fönstret eller finns det ytterligare en döing?

"Den här räven tror jag spelat sina kort både klart och väl. Hur tar vi me' honom?"

OOC: Ytterligare en till...

Berthold tar ett djupt andetag och samlar sig innan han öppnar packningen och tar en titt i den.

Berthold kan känna sig lättad, ingen fälla eller dylikt utlöses när han öppnar ryggsäcken. I den finns en del kläder och förnödenheter. Där finns också ett kuvert och några ihoprullade dukar ihopbundna med ett snöre. Det skulle kanske kunna vara ett par taveldukar.

OOC: För att bringa lite klarthet: Det lik som Tallen pratar om är inte katten, denne lever nog fortfarande även om det är ett gränsfall. Den som tittar ut på balkongen ser ett mansstort bylte som ligger där täckt av ett tygstycke. En blodig arm sticker fram, det verkar helt enkelt röra sig om ett lik!

Berthold stänger packningen igen och hänger den över axeln.

Verkar som jag hittat något här, men vi bör nog ge oss iväg så snart som möjligt. Diskussioner och undersökningar kan vi ta sen.

Han går ut på balkongen och tar en närmare titt på liket. Han kollar fickorna om det finns något som kan identifiera kroppen.

Fritz ser sig om som att han letar efter något medans han fortsätter försöka pressa svaret ur räven.

Fritz drar baksidan av sin karbin mitt i pannan på räven, han gör det hårt, men med inställning att inte skapa medvetslöshet.
"Börja prata då! Svara på mina frågor om ditt liv är dig kärt!"
This message was last edited by the player at 00:02, Mon 25 Jan 2010.

Mollberg faller till föga under hotet om avrättning, och det faktum att han är helt oförmögen att försvara sig just nu.

"Ok ok ok då! Jag skall visa bevis på att jag är oskyldig. Men då måste jag ha garantier. Ni skall lova mig att ni inte dödar mig, och att ni INTE använder det ni får se till något annat! Ok?"

"Vi dödar dig ej, men du kan kanske hjälpa oss med annat, detta är ej en personlig vendetta förstår du."

Kroppen därute är en bekant, nämligen Svanker från Hugahult. Undrar vad han gör här.

"Herr Svanker?" Frågar Tallen med lite skepsis i rösten.

"Svanker?! Han från Hugahult, vad ända in i möken gör han här?!"

Fritz rycker till med hela kroppen.
"S v a n k e r!"
Utbrister han förvånat och ser för ett ögonblick nollställd ut, hur kunde de inte ens ana något i Hugahult om Svanker var inblandad frågar han sig själv. Mästerkatten omfamnar sitt eget sinne med att de sökte en rävherre ingen annan.

Med ens vänder han sig mot Mollberg igen.
"Börja bara prata, du är inte i position att ställa krav. Jag har alltid avskytt fula små harar som du."
Fritz tar upp yxan igen och börjar med ens karva I(!) nosen på räven, om och när denne visar smärta så fräser han igen att han skall börja prata.

"Kom igen då kattas! Gör det!" morrar Mollberg fram när hans försök att förhandla inte går fram. Uppenbarligen går han över till en annan taktik, hårt mot hårt, ett sista desperat försök att krångla sig ur situationen och få Fritz ur balans. När Fritz börjar karva med yxan försöker han med knuten näve klappa till honom samtidigt som han sprätter till för att ta sig ur greppet, lönlöst!

Renen suckar i hörnet och verkar nervöst se sig omkring om han kan överraska sin övervakare och gå till anfall, men håller sig för tillfället spänt lugn.
This message was last edited by the GM at 06:31, Tue 26 Jan 2010.

Tallen går fram till Mollberg och säger:

"Kom igen nu, vad har du att tjäna på detta? Vi ger dig fri lejd ifall du snackar, varför inte?"

Fritz skär upp ett ordentligt sår i nosen på räven det blir djupt och det rinner blod medans Tallen fortsätter förhöret. Ett sår som måste svida oerhört. Katten ler och säger med lugn lågmäld röst till Mollberg.
"Jaså det säger du. Får det lov att vara lite salt i med? min bäste herre."
This message was last edited by the player at 12:13, Tue 26 Jan 2010.

"Fritz! Ta't lungt med kissen! Han måse kunna snacka och helst kunna gå runt på stan efteråt me!"

"Tro mig, om något händer mig kommer ni alla att dö!" fräser han ur sig, spottande och frustande. "Jag har sagt att jag inte mördat Ulfhielm!"
This message was last edited by the GM at 18:25, Tue 26 Jan 2010.

"Förklara vad du gjort då!" Utropar Tallen. "Förresten, vad skulle döda oss? Cappuchino? Må proletörerna står enade och starka!" Sen ser han på katten. "Han verkar inte vilja göra det på mitt sätt, pröva ditt lite till; under tiden kan vi leta efter hans omryktade mordjournal."

Berthold lyfter på ögonbrynen och går in i sovrummet för att börja leta där.

"Jag har kontakter, lita på det! Om något händer mig kommer de inte ge sig förrän missdådarna plågats och dödats!"

När Tallen nämner mordjournalen flinar han svagt, som om han tänkte lycka till...

Berthold kliver ut ur sovrummet.

Vi borde nog...

Han stannar och tystnar.

Definitivt dags att sticka. Jag tror att vi hittat allt vi kan och lite som vi inte alls hade förväntat oss.

Han klappar på packningen som han bär på.

Undrar om vi behöver den där, han pekar på Mollberg, men jag tror att han har mäktiga vänner.

"Pyt!" Muttrar Tallen, "om han har vänner så har även jag det. Och mina är muterade."

Fritz ser sig om och pekar på mattan som finns under bordet i rummet, en stor matta.
"I vilket fall sÃ¥ kan vi inte lämna honom  här. Vi tar mattan där och tar med honom. Vi fÃ¥r avgöra hans öde senare."
Fritz ser så knutarna på Mollberg sitter ordentligt sedan smäller han baksidan av karbinen tre gånger i pannan på Mollberg, uppenbarligen för att få honom medvetslös innan han skyndsamt hjälper till med mattan.
"Kom igen nu, hjälp till här, vi måste dra som Berthold sa!"
This message was last edited by the player at 22:19, Sat 30 Jan 2010.

"Renen då?" Frågar Tallen.

Mollberg slås medvetslös och stönar tungt efter den första dova dunsen mot pannan. Den följs av två till.

Renen inser att han ligger minst sagt pyrt till. Han fintar åt ena hållet men byter riktning och tar sats mot balkongen...

Med sina minst sagt reflexstarka karaktär tar även Tallen sett språng med kroppen först rakt in i renen med intentionerna att slå han ur kurs så att han missar dörren.

Berthold griper efter sitt gevär men ångrar sig och kliver fram och släpar fram mattan till Mollberg så att de kan rulla in honom.

Tallen stöter till renen, men lyckas inte stoppa hans framfart. Nu är han nästan framme vid dörren till balkongen.

Fritz kastar sig efter för att få tag på renen som håller på rinna dem ur händerna.

Fritz får tag i bakhasorna på renen som försöker fly och får stopp på hans framfart. Renen är dock stor och stark och Fritz kommer inte att kunna hålla fast honom, om han inte får hjälp...

Törje som under kallabaliken mest verkar ha stått och funderat på vad som händer fångar till slut sina tankar och tar fart mot renen och gör ett försök att varsamt få ner honom på marken.

Törje får tag i nacken på renen och trycker ner honom på marken. Nu sitter han fast som i ett skruvstäd.

När Törje fått greppet på renen vänder sig katten om mot mattan och Mollberg.

Om ni rullar in Mollberg så tar jag hand om den här. Skynda er så fort ni kan vi måste iväg nu på en gång.
Fritz arbetar snabbt men metodiskt, och i kaoset som faktiskt råder så flyter saker och ting på.

Fritz vänder sig så om till renen igen, han slår återigen yxans baksida, denna gång över översidan på renens nos, han tar i så att hela hans viga kattkropp följer med i rörelsen. Det bör göra ont.
"Du har hört diskussionen, har du inget tillföra som kan vara värdefullt för oss att veta så skär jag halsen av dig, du har 3 sekunder på dig att övertyga mig..."
Fritz stirrar in i ögonen på den något omskakade renen.

Renen faller vrålande ihop på golvet av smärtan tillfogad av det plötsliga slaget.

"Nej! Jag och Ruben var bara här för att spela påker, jag lovar! Jag vet inget..." stönar han fram.

"Nejmen se så tråkigt för dig Ruben."
Fritz är snabb och effektiv och ödslar inte mer tid. Han skär med yxan bestämt och precis från ena sidan av halsen till andra, han tar i ordentligt och det blir en riktigt blodig historia. Det flödar blod och andra kroppsdelar som katten inte ens vet vad dem kallas. En blivande tjallare måste tystas är det enda han tänker. När kadavret är livlöst torkar han snabbt av yxeggen P Å renen som hette Ruben och sätter sedan lugnt fast den i hölster på ryggen döljt av västen.

Allt från utfrågningen till avrättningen är avklarat på bara några sekunder.

"Så! Vi måste skynda oss härifrån fort nu innan de näsvisa är här."
Fritz hugger in och hjälper till med det sista med att rulla in räven i mattan och börjar så lyfta upp den över axeln för att gå.
"Vi bär två stycken om inte du Törje klarar ta Mollberg under armen själv."
Fritz tittar på hans stora björnkompis för att se om han klarar det eller om kraftkarlen börjat lipa igen.

"Neeej!" Utropar Tallen när han greppar situationen. "Han var ju osky..." Han fäller en tår. "Det där var väll onödigt! Vi kan väll iallafall hjälpa den andre?" Frågar han ser tårögt Fritz.

"Vi leker troligtvis med Pirits maffia nu, har rullat in ett av deras kanske viktigaste redskap i en matta, vill Du verkligen att det skall finnas någon som kan identifiera oss för dem?"
Frågar Fritz och ser frågande ut på Tallen.

OOC: Den andre? Är inte alla döda förutom Mollberg?

"Men... han är ju lika mutant som oss; vi ska ju inte liva av de våra själva... bara för det Större Syftet. Snälla? Var lite medmutantisk!"

Argumenterar Tallen i ett desperat försök.

OCC: Han jag träffade med hagelskuren, Tallen vet ej om han är död eller ej än.

Fritz tittar på Tallen samtidigt som han slår en blick mot katten som ligger utslagen på golvet.
"Jag säger att vi klipper honom med, vi har mord på oss här och kidnappning. Törje och Berthold, vad säger ni, vi måste ta ett snabbt beslut. Om jag får bestämma så gör vi oss av med allt bevis. Men som sagt vi måste handla snabbt!"
Med bevis syftar Fritz uppenbarligen på den redan utslagne och han pekar också med ena tassen mot denne. Han tittar på Berthold och Törje och har faktiskt redan tagit fram yxan som nyss användes för slakt.

"Har vi lik förbannat börja så kan vi lika gärna skjuta ihjäl hela huset." Törje verkar uppenbart irriterad och nästan rent arg.

Fritz går fram till den medvetslösa katten och drar med tassen tag i nackskinnet och drar upp huvudet, han sätter yxan mot strupen och tittar frågande på Berthold...

Berthold blinkar chockad. Skära halsen av en skadad... Å andra sidan har han ingen aning om mannen kommer att överleva sina skador. En smärtfri död är inte helt fel för någon.

Han nickar mot Fritz och vänder sig mot Tallen.
Du ser dom som medmutanter, men jag betvivlar på att de ser dig som en med mutant. Tyvärr.

Han vänder ryggen till och kollar ut genom dörren.

Fritz gör arbetet snabbt och effektivt även denna gång, han skär helt enkelt av strupen på ett djupt och otäckt vant sätt.. sedan torkar han av eggen på kattens kadaver.

"Törje klarar du ta mattan själv under armen eller ska vi två andra ta den?"
Att det faktiskt ligger en rävherre däri verkar inte förebrå kattherren.

Törje provar att slänga upp mattan över axeln och gå över lägenheten med den
(OOC: Överlåter åt SL att avgöra om det går bra eller inte)

Fritz skär halsen av den skadade katten, som avlider omedelbart.

Törje får upp det tunga och otympliga byltet över axeln. Stor och stark som han är klarar han av att bära det utan större problem.

Fritz går igenom fickor och kläder metodiskt på både renen, katten och liket på balkongen, men väldigt snabbt, uppenbarligen efter bevis, eller kanske allra främst, värdesaker.

Sedan drar han en snabb repa över påkerbordet och drar tassen över det. Allt av värde slänger han ner i en snabbt tillfixad säck, ett dubbelt lakan från sängen han vält.

"Bra Törje! Vad säger ni, ska vi chansa några minuter till och leta efter något lönnfack eller hemlig gömma bakom någon vägg, tack eller golv eller hylla för att leta efter hans bok eller kontanter. Mollberg bör ha mängder med pengar någonstans så många mord han gjort. Har vi lite tur så kan vi bli rika på kuppen. Om jag och Tallen börjar leta så tar sig Berthold och Törje tillbaka med mattan till vårt ställe så kommer vi sedan!? Vi är snabbast för jag är rädd för att vi måste smita blixtsnabbt om inte alltför lång tid."
Innan någon hinner svara så börjar han söka under bord, vid väggarna, bakom hyllor. Fritz är inte försiktig utan kör stilen: Vält bordet, vält hyllan, släng ner servicen, upp och ner med sängen, skär i madrassen med yxan osv
This message was last edited by the player at 20:50, Sun 07 Feb 2010.

"Ok, då drar vi" Törje går mot dörren och ut genom byggnaden

"Knocka honom direkt ifall han vaknar på vägen."
Ropar Fritz efter den enorma björnen.

Tallen ser för första gången sen massakern tillbaka på mutanten, mumlar något ohörbart och börjar tyst leta igenom tvårummarn'.

Berthold hänger geväret på axeln och går bortåt medan han låtsas att det regnar. Han ser till att de håller sig i skuggan på de små bakgatorna.

Fritz har fått ihop ett ordentligt bylte och gör ett sista ryck för att finna något dolt.
Med sin yxa så hugger han bort alla paneler och trädetaljer som är otkommliga i kök, badrum och sovarum. Om det finns någon hylla i lägenheten så bryter han sönder den redan liggande trähögen för att se om det finns något som är dubbelbottnat eller dubbelvägg. Likaså med säng och bord. Det börjar se riktigt illa ut i lägenheten vid det här laget. Mattor rycks bort för att se om finns något under, allt välts för att se om något finns bakom. Att katten inte anstränger sig eller gjort det här för, det är det ingen som kan beskylla honom för iaf. Han går omkring snabbt, men lugnt och metodiskt, han ser ut att vara ganska likgiltig inför förödelsen både på levande och döda ting.

Fritz och Tallen stannar kvar i lägenheten. Fritz har lyckats finna en del saker som han krafsat ihop i ett improviserat bylte. Sedan går man lös på inredningen. Detta skall dock inte avslöja något mer av intresse. Antingen är Mollberg en helt vanlig hederlig medborgare, eller så har han haft vett att gömma sakerna.

Berthold och Törje lämnar lägenheten och går ut på gatan. Det är tämligen lugnt varför de kan promenera ganska så ostört. När de går runt ett hörn hoppar dock deras hjärtan upp i halsgropen när de håller på att kollidera med några andra. De kan dock lugna sig när de ser att de helt enkelt sprungit rakt på Johansson, Dr Kvack och Bollja!

"Jag tror inte vi finner något mer här, vi följer efter de andra och går hem och pressar musten ur räven istället."
Säger Fritz som förslag.
"Jag skall bara se så att det är lugnt på gatan innan vi går."
Varpå katten smyger ut på balkongen så diskret som möjligt så att varken grannar eller gatupasserande skall se honom. Han spejar en stund omkring sig och spetsar sina superba öron och går sedan in igen.

Tallen laddar om, sätter tillbaka hagelbrakaren och följer slokörat Fritz exempel.

Bertholds hand går mot geväret innan han lugnar sig och hälsar med en nick.

Ni vill inte veta, men vi är på väg tillbaka. Vi har hittat en del att diskutera. Mattan innehåller en del, men jag tror nog att jag har mer. Men inga namn. Det som inte sagts kan inte avlyssnas.

Han rättar ganska demonstrativt till packningen som han bär innan han fortsätter sin väg tillbaka.

Fritz och Tallen kollar av läget, men det verkar lugnt. Bäst att ge sig av från platsen innan lagens långa näsa eller några obekväma vittnen kommer förbi. Färden går hemåt mot er lägenhet, nu med Dr Kvack, Johansson och Bollja i släptåg.

"Vi drar nu, jag har en del värdesaker här i, vi får se vad vi kan få ur räven med."
Säger Fritz, slänger det improviserade byltet över axeln och tar täten för att komma tillbaka hem igen.

Färden går mot hemmet igen. Ni kastar ibland oroliga blickar över axeln och håller er så gott det går till mindre gator och undanskymda platser för att inte skylta i onödan med er känsliga last. Ni kommer dock fram till er lägenhet och kan pusta ut en stund. Det är nu sen eftermiddag.

"Hallå."

Hälsar Tallen utan någon vidare inlevelse varpå han sätter sig på en ledig stol.

Berthold går omkring en stund i lägenheten och tittar ut genom fönstren. Han är uppenbart nervös och lugnar sig inte förrän alla är tillbaka och han har kollat fönstren en sista gång. Först då tömmer han geväret och börjar rengöra det.

Jag misstänker att det kommer att bli följder på det här.

"Det är lugnt, vi tog bort alla vittnen. Men Berthold kolla om du kan täcka för fönstren."
Säger Fritz kyligt, varpå han börjar rulla ut deras byte igen. Innan han gör det lokaliserar han dock huvudet och drar baksidan av yxan återigen två gånger halvhårt. Sedan rullar han fram den bundna räven. Direkt så undersöker han så knutarna är ordentliga och fasta.

Berthold gör sitt bästa för att täcka för fönstren.

Om Mollberg haft en minsta chans att vakna till sans igen är han återigen klubbad medvetslös. Snart är fönstren täckta och insyn är nu omöjligt.

"Bra jobbat Fritz! Han snackar säkert nu när du klubbat honom medvetslös..." Törje är märkbart irriterad

"Vadan är detta?" undrar Johansson intresserat när han och de andra kommer in. "Ska jag stuva undan detta bylte på en säkrare plats?" Johansson är som alltid tjänstvillig.

Fritz skrattar rått och roat åt Johansson ofrivilliga humor.
"Min förvirrade björn, om du har en plan så kan du kasta upp den, vad jag kan se har vi här precis det vi vill ha. Pirit kanske mest fruktade mördare, i vårt våld. Vi har några frågor som vi inte fått besvarade än."
Fritz går och hämtar en bytta med vatten för att väcka räven med men stannar upp.
"Någon som vill säga något innan som han inte bör höra eller vill diskutera upplägg, annars föreslår jag av vi sätter igång med nästa fas: Taktiskt korsförhör tills vi får de svar vi vill ha!"

Jag tror nog att vi ska börja med att titta på några saker som jag hittade.

Berthold plockar fram anteckningsboken från packningen han har.

Jag tror verkligen att han inte ville att vi skulle finna denna.

Han lägger den på bordet så att vem som kan ta upp och läsa.

Fritz hajjar till, har de funnit hans mördarlista på deras räd... nej så enkelt kan de inte vara tänker katten, så öppet, när Mollberg hade besök dessutom. Fritz tittar genast frågande på Johansson och Kvack, de enda i sällskapet som verkar kunna läsa.

Samtidigt närmar han sig Berthold och kikar i byltet som han fick med sig och tagit fram för att se vad det finns mer för intressanta saker.

Den som plockar upp anteckningsboken kan konstatera att sida upp och sida ner är fyllda med namn. På omslaget står det Krystos Mollberg.

Datum / Måltavla / Beställare / Klart ( = X)

5/4 -92 / Kleo Schmitz / Viktor Kornetto / X
24/8 -92 / Petr Krutov / A.R. Cappuccino / X
7/11 -92 / Fjådor Blank / Nelly Sax / X
14/2 -93 / Tyko Trabant / Pablo Vostok / X
19/2 93 / Moltas Palaver / Guido Zuccini / X
28/6 -93 / Flårian DiGrasso / Werner Tito / X
5/3 -94 / Elon Fakir / Gösta Gonzales / X
9/5 -94 / Gösta Gonzales / Petrolina Dukat / X
22/7 -94 / Stanislav Zink / Konny Kreosot / X
18/11 -94 / Kolvert Oktan / Pjoter Flamenko / X
1/4 -95 / Agaton Maxx / Uno Ursut / X
19/7 -95 / Marocco Statin / Berry Balsam / X
17/10 -95 / Doris Roquefort / Lemmy Zudd / X
25/11 -95 / Jeremias Barbarossa / Hokus Domino / X
23/1 -96 / Rex Mazzarini / Karmen Mazzarini / X
9/3 -96 / Reodor Fälgen / Slark Hyvenz / X
18/6 -96 / Mona Paljett / Bettan Anker / X
5/10 -96 / Rupert Noll / Gloria Spader / X
9/1 -97 / Flora Stöddig / Sonny Valkman / X
2/2 -97 / Arne Stork /  Maxim Kolja / X
31/5 97 / Eugen Stormkrut / Dexter Kox / X
9/9 -97 / Willy Wolfram / Kaj Marko / X
15/12 -97 / Clementz Ulfhielm / A.R. Cappuccino / X

"Va står'e?" Undrar Tallen inte utan nyfikenhet.

Den kan ju vara falsk. Jag är ingen expert på sådant.

Johansson ögnar igenom listan och lägger datum och namn på ett säkert ställe i sitt minne. "Hmm... om den är falsk kan jag inte avgöra. Troligtvis är det en livförsäkring. I alla fall är det två datum här som är intressanta. Under hösten 92 så dog Petr Krutov och enligt denna så är Al-Ralph Cappuccino beställare. Och enligt samma bok så var det herr Cappuccino som beställde mordet på Ulfhielm..."

"Frågan är... vad gör vi med den här?" Johansson håller upp anteckningsboken. "Falsk eller inte så är det flera personer däribland Al-Ralph som inte skulle vilja se att den kommer i orätta händer. Vi kanske skulle försöka undersöka dess äkthet innan vi fortsätter? Vi kanske skulle försöka med att läsa igenom några gamla nummer av Polisgazettens sydpyriska upplaga. Det borde väl stå några notiser om dessa mord. Vi har ju datum och allt."

"Sedan bör vi hitta ett säkert gömställe för den. Och vad gör vi med herr Mollberg? Enklast är kanske om jag och förslagsvis herr Fritz ombesörjer en ståplats i Vättraträsket, men det är givetvis herrskapets beslut." Johanssons automatröst är lugn och behaglig även när det gäller överlagt mord.

OOC: Härligt att se hur Elon Fakir blir mördad på beställning av Gösta Gonzalez som sedan får ett beställningsmord på sig två månader senare. Låter som en kärlekshärva.

"Jaha... vi kan ju alltid utpressa denna Cappuccino. Jag menar; Polisgazetten har mer makt än man kan tro."

Han ser på de andra.

Fritz kollar till räven så att denne är medvetslös, visar denne något som helst tecken på vaknande så ser han till att skaftet på yxan löser den frågan.

Han tittar noga på anteckningsboken och tar den i sin tass när allt är uppläst känner på den, luktar på den och bläddrar i den.

"Anteckningarna sträcker sig från -92, det är många år på nacken. Han kan iof ha bytt bok under åren och bara skrivit över. Intressant! Men det självsäkra flinet han hade hemma hos sig ger mig aningar om att om han visste att boken låg så framme så skulle han vara mer byxis."
Fritz ser fundersam ut och försöker avgöra ifall boken i praktiken kan vara så gammal och således troligen äkta vara.


Efter ett tag så tar han till orda igen.
"Vi behöver verifiera datumen innan vi agerar utåt! Så gör man alltid i en sådan här situation, vi kan inte engagera stora Polisgazetten om vi inte vet vad vi pratar om. Johansson, kan du avgöra om det är samma person som skrivit alla anteckningar? Du som är automat, kan du se ifall den är skriven av en hane eller hona, art? Jag har hört talas om dessa egenskaper och du verkar vara en bildad.... hmmm.. automat."

Mästerkatten slår ut tassen mot Mollbergs håll.
"Sen har vi den hära... byltet här som jag tycker vi försöker bearbeta innan vi sänker honom. Bra förslag Johansson, du är inte så stel som du ser ut! Johansson du kanske vill vara min partner i bearbetning? Om vi sköter utfrågningen så dumpar vi honom sen, vad vill ni få för svar så kan jag koncentrera mig på att enbart göra livet surt för honom istället för frågorna."
En ovanlig fråga till automaten för den ovane men Fritz har märkt att just Johansson är väldigt trevligt objektiv i det mesta! Något som Fritz uppskattar, att hetsa upp sig verkar så onödigt, ett beteende han aldrig förstått. Bearbetning syftas helt klart på det outsagda, men obehagliga... tortyr, det känns i luften även fast katten säger det lugnt, svårt att avgöra om han njuter i tonen eller bara har en plan för sin bearbetningsteknik.

"Ja det är min funktion att alltid vara herrskapet jag tjänar till tjänst, vad det än månde vara. Inte ligger det i tjänarens natur att i frågasätta hur herrskapet använder ett redskap, för är det inte vad jag är ett redskap även om ett något mer avancerat sådant en exempelvis en skarprättare?"

"Det är sant att jag som automat har en särdeles förmåga att analysera språk och att lära mig språk både talade och skrivna sådana."

OOC: Johansson har som sagt tolkenhet och därmed en särdeles stor förmåga att lära sig språk. Man kan kanske tänka sig att en viss förmåga till handstilsanalys bör han kanske ha fått med sig av bara farten.

Fritz och Johansson vänder och vrider på anteckningsboken. Ingen av dem finner något som verkar anmärkningsvärt. Boken kan säkerligen vara äkta. De finner i och för sig inget som motsäger att den skulle vara förfalskad heller.

Berthold sträcker in handen i packningen igen och plockar ut något hoprullat.

Dessutom hittade Tallen en död person på balkongen. Troligen är detta hans packning och kolla innehållet.

Han tar upp några hoprullade dukar ihopbundna med ett snöre. Han knyter upp snöret och rullar ut dukarna.

Tallen tittar intresserat ner i packning.

Det är tre taveldukar som Berthold plockar ur ryggsäcken.

Den första föreställer en slingrande tunnel som slutar i ett kompakt mörker. Rötter slingrar sig ner genom det spindelvävstäckta taket och på golvet ligger skelettdelar och soldatutrustning.

Den andra föreställer en liknande tunnelgång men denna slutar i en dunkelt upplyst sal. Människor och mutanter på tavlan faller på knä inför fem kvinnogestalter. En gigantisk vävstol står i bakgrunden och tittar man noga kan man se en tragisk figur som trasslats in mellan trådarna.

Den tredje avbildar återigen ett underjordiskt motiv. Bilden domineras av en gigantisk maskin stående i ett cirkelrunt källarrum med väggar som täcks av sönderrostad plåt. Kugghjul och ekrar formar vad som å ena sidan verkar vara en vävstol, å andra sidan en giljotin och å tredje sidan en tryckpress som spottar ur sig tidningar. På golvet står ett träkar fyllt med avhuggna huvuden iklädda hattar av det slag som gangstrarna i staden brukar ha. En trappa leder upp genom ett hål i taket där dovt ljus lyser in.

Tallen tittar ner i den slitna ryggsäcken. I den finns efter att Berthold plockat ur tavlorna en del kläder, lite mat och andra förnödenheter samt ett kuvert.

Tallen tar upp kuvertet, ger det till automaten varpå han börjar snacka.

"De där tavlorna är det säkert Åhls! Tror ni han försökte få ut ett sista meddelande innan snubben knäppte honom? Dunkla tankar... ett krig, underjordiskt, med fem kvinnor i spetsen; spinnandes ett dråpande nät som fäller bredbrettare med sin propaganda..."

Han fortsätter mumla eftertänksamt varpå han ser frågande på automaten.

Törje tittar mycket fascinerat på tavlorna "Det kanske är ett underjordiskt samhälle!"

Berthold tar en ordentlig titt på tavlorna.

Du menar som de gamlas Enklaver??

Kanske...

En sak är dock klar. Åhl blev dödad för att någon tyckte att han visste för mycket.

"Då var det väl säkert dom här underjordingarna! Den här Cappucino, är han sån? Underjording alltså."

"Nej, han är en vanlig ovanjording. Sa ni att ni hittade det här brevet på kroppen på den här döingen på balkongen, det här är intressant läsning. Låt mig läsa för er:

"Mouwitz,

Ditt uppdrag är enkelt och betalningen ansenlig. 200 krediter väntar redan på dig i postbox 114 och är dina om du lyckas. Ditt första mål befinner sig i Hugahult och hans namn är Ethan Åål. Tag honom av daga och plantera medföljande brev i hans bostad. Samla därefter ihop allt skrivet och målat material i herr Ååls ägo och bränn det. Minsta miss eller slarv gör att du går miste om belöningen och föranleder oss att utlysa ett nytt kontrakt. Denna gång på ditt huvud.

Det andra målet kräver särskild finess. Det handlar om din kollega Krystos Mollberg, men du skall vänta ett par dagar innan du söker upp honom i Pirit. Möjligen är han redan tagen av daga när du finner honom. Oroa dig inte! Bara Mollberg dör så är krediterna dina. Åter igen. Minsta slarv kan kosta dig livet om du väljer att åta dig uppdraget.

God jaktlycka!
Hälsningar X"



Johansson tystnar och låter det han har läst sjunka in innan han fortsätter. "Vad värre är så är det här brevet skrivet på precis samma forntida skrivmaskin som vår uppdragsgivare har skrivit på. Min teori är att vem det nu är som har anlitat oss, anlitade Mollberg för att mörda Ulfhielm och lägga skulden på herr Cappuccino. I vilket syfte? Troligtvis inte för att man är intresserad att se Ulfhielm död, utan att se Cappucino innanför lås och bom. Visserligen så var ju Ulfhielm en besvärlig person i många av de högre ståendes tycke och kanske slog man två dumflyn i en smäll så att säga. Det är möjligt att Mollberg vet vem som egentligen hyrde honom och därför skulle undanröjas så att alla spår som skulle vara kvar ledde till Cappuccino. Sannerligen en intelligent plan."
This message was last edited by the player at 14:08, Fri 05 Mar 2010.

Vad sa du nu? "Kanske han redan är död"? Undrar om den som skrev antyder att vem det nu är har hyrt oss för att vi skulle döda Mollberg.

Dessutom reagerar jag på ett namn i den där listan. Krutov. Är inte det en viktig familj här i Pirit?
This message was last edited by the player at 19:03, Thu 11 Mar 2010.

"Då... då är vi alltså på fel sida! Om någon ville sätta dit Cappuccino och döda Ulfheim så är denne man tveeggad och ken ej litas på! Men vem...? Krutov?"

Tallen ser bekymrad ut med pannan rynkad.

"Är Krutov en sån här underjording eller?"

"Om det finns fem framträdande kvinnofolk som avskyr gansters tror jag vi kan dra den slutsatsen, ja. Men alla kanske inte är Krutovianer; vilka kvinnor framträds här i Pirit?"

"Nå, Ulfhielm kan helt enkelt vara ett passande mål för att sätta ditt Cappucino, hur det egentligen ligger till med den saken spelar egentligen ingen roll. Att försöka nysta upp vem det är som skrivit detta brev innan vi går till handling. Vad jag vet så är väl Al-Ralph Cappuccino inte den trevligaste av personer, frågan är om alternativet skulle vara bättre?"

Vet vi inte. Det vi läser och har fått reda på är kanske sant. Och den som har bett oss kolla in i det är kanske en ärlig person som inte vågar stöta sig med Al-Ralph.

Ã… andra sidan kan det vara en rival som bli av med en konkurrent.

Johansson ögnar igenom brevet igen. "Vad är det för brev som ska planteras i hans hem? Har ni hittat det månne? Som jag ser det verkar det som om herr Mollberg som ni har tillfångatagit är en yrkesman vars uppdragsgivare grymmeligen har svikit honom." Det bekommer inte automaten att Mollbergs yrke är att mörda människor och djur. Automaten uppskattar någon som tar sitt arbete på allvar.
This message was last edited by the player at 15:43, Tue 23 Mar 2010.

Berthold funderar en stund.
Jag tror faktiskt att vi hittade något. Har inte du det brevet Fritz?

Vi hittade det hos den mördade konstnären.

"Hmm... så anledningen till att herr Åhl mördades kan vara att han var vän med Clementz Ulfhielm? Och brevet här gjordes för att ge ett ytterligare bevis för att Ulfhielm mördades av Cappuccino. Man är givetvis tvungen att mörda Åhl för att om Åhl skulle ha följt Clementz instruktioner så skulle komplotten ha uppdagats. Även om Ulfhielm var en besvärlig person för Cappuccino, så är det kanske inte det bästa tillvägagångssättet att mörda honom. Vi återkommer till frågan: Vem vihar intresse att se Cappucino dömd för mord?"
This message was last edited by the player at 09:27, Wed 24 Mar 2010.

"De fem Krutovianska kvinnorna måhända?"

Säger Tallen frågande.

Berthold rycker på axlarna.

Kanske. Någon sa att det fanns flera familjer i Pirit som slogs om makten. Jag skulle tro att det är någon som bli av med en konkurrent. Inte för att jag tror att Al-Ralph är oskyldig, men han kan faktiskt vara oskyldig för just dessa morden.

Frågan är snarare hur vi går vidare.

"Kan vi kontakta vår uppdragsgivare, bedöma om de har ren mjölk i muggen lixom?"

Frågar han och verkar inte märka sin felsägning alls.

"Vår uppdragsgivare ÄR desamma som har skrivit brevet till Mollberg! De är skrivna på samma forntida skrivmaskin! Vårt syfte i den här historien är att ta fram bevisen som pekar mot Cappucino, men i själva verket så är det inte han som är den skyldige till mordet. I själva verket så pekar allt på att det är vår uppdragsgivare som är den skyldige eller de skyldiga. Antagligen de där krutovianska kvinnorna ni pratar om, men det kan vi säkert inte veta.

Jag ser två möjligheter:

1) Sätta dit herr Cappucino för ett mord han inte begått.

2) Avslöja komplotten mot herr Cappucino och vända sig mot vår uppdragsgivare. Gangsterkungen skulle möjligtvis kunna vara tacksam. Han skulle kanske också tycka att vi var lite för obekväma för att leva. Kan inte avgöra hur han skulle reagera.

Avgörandet är upp till herrskapet."

Men hur ska vi sätta dit honom? Någon sa att han ägde alla poliser. Finns det någon ärlig person som är redo att ta upp kampen? Guvernören kanske?

"Gazetten såklart! Frihetens blaska kallas den ju!"

Utropar Tallen, stolt över att ha kommit på det själv.

"Ja, det kan nog fungera. Det kan vara tillräckligt för att den pyriska ordningsmakten ska börja nysta i saken. Frågan är om murvlarna här i söder är tillräckligt modiga att trycka vad vi har?"

Plötsligt hör ni snabba knackningar på dörren och ryck i handtaget.

Tallen tar initiativ och sparkar omkull bordet så att allt ovanpå flyger ut över bordet och drar vapen samtidigt som han barrikaderar sig siktades mot dörren bakom.

In kommer en ung kvinna inspringande. Ni ser på henne att hennes blick är panikslagen. I hennes högra hand har hon en svart forntida väska och i under den vänstra armen har hon en bunt med papper i läderomslag.
Innan någon av er hinner reagera kastar hon sig över bordet och lägger sig bakom detta.
"Hjälp mig, snälla hjälp" lyckas hon pusta fram mellan andetagen.

"Håll huve lågt."

Säger Tallen mellan sammanbitna tänder och gör sig redo att avfyra på nästa person som kommer in genom dörren.

Berthold hoppar till när Tallen välter bordet. Sedan hoppar han till igen när kvinnan kommer inrusande. Vid det laget överväger han att hämta sitt gevär, men istället går han fram till dörren och tittar ut innan han stänger den.
(Om han inte ser något större hot.)

Törje blir smått vettskrämd när Tallen välter bordet och små figurer kommer in genom dörren och trycker snabbt upp sig mot väggen.

Steg och viskande röster hörs ifrån trappuppgången.

"Fan också! Bängen har redan hittat oss!" Törje ser väldigt nervös ut.

Ett par tunga bultningar hörs på dörren.

Johansson bestämmer sig för att vapen inte direkt är nödvändiga för egen del.

"Ska jag öppna?" viskar han helt lugnt.

"Nej, gör inte de"
Kvinnan ser väldigt nervös och rädd ut.

"Uppge namn och ärende!" Ropar Tallen bryskt och fortsätter sikta, beredd att skjuta mot den första som kommer in genom dörren.

"Polisen!" ropar en butter röst.

Berthold tar snabbt boken och tavlorna och stoppar dom i sina kläder så att de inte syns.

"Ta'et lungt rå!" Ropar Tallen tillbaka och ser på de andra varpå han viskar: "På vilken sida av lagen e vi?"

Törje står och mumlar för sig själv "Fan, fan, fan, fan"

"Snälla säg att jag inte är här!"
Hon slår ihop händerna till en bön och tittar mot Berthold.
"Jag gör vad som helst! Vad ni än vill"

Tallen säger kort: "Kryp." Varpå han hölstrar sin picka och hoppar över bordet fram till dörren och öppnar.

Berthold tittar tillbaka mot kvinnan innan han rycker på axlarna.

Vilken sida vi är på beror på vad de vill. Vi vill verkligen inte hamna i fängelse.

Han ser sig om för att hitta ett bra gömställe. Hans första tanke är bakom Torje.

Tallen öppnar dörren. Där utanför står två storvuxna konstaplar i illasittande uniformer.

"Vi letar efter en flicka som smet in i det här huset. En lösdriverska... Har ni sett henne?"

"Nej... och 'flåt för mitt beteende, vi trodde det var en razzia av Vita Kåren. De e brutala, ja det är dom verkligen. Syrran strök med för int' lång tid sen. Hoppas ni överseer." Säger Tallen och gör sitt bästa för att inte pipen på hagelpickan ska ses igenom rocken. "Lyck' till att hitta henne."

"Jooo, men vi såg henne smita in här i huset... Gör det något om vi tar oss en titt?" säger den ene och kliar sig i huvudet.

"Hus och hus. Detta ä en lägenhet om jag inte tar mig fel och därför finns ej en lägenhet att smita in i. Haru kollat alla andra? Jag vet mig bestämt att jag inte har sett henne och flickan och tjejen är oklädda. Mycket opassande tidpunkt. Kan ni komma tillbaka ifall hon int' finns i nån annan?"

Berthold ler åt Tallens lögn och håller sig tyst.

"Ööööh, ok då! Men håll öronen och ögonen öppna! Den här bruden är det säkrast att hålla koll på. Vi håller oss i närheten så ropa till om ni ser henne!"

Konstaplarna tackar för sig och går iväg.

Tallen stänger bakom sig och tittar tillbaka på röran som hade skapats på golvet och frågade sen.

"NÃ¥?"

"Skickligt ljuget herr Tallen. En mycket användbar egenskap! Ni kanske har de kvalitéer som behövs  för att bli en bra butler."

Tallen får en mörk uppsyn. Om blickar kunnat mörda...

"Jag är inte en tjänare! Mutanter ska int' vara nån annans lyckomakare än sin egen! Och int' 'ru heller!" Sen lugnar han sig ett slag och citerar. "Vi står sida vid sida och besegrar förtrycket." Vem är nu gästen här?

"Om ni så säger herrn. Förlåt mitt klumpiga försök till att ge herrn en komplimang." Johansson vänder sig istället mot deras gäst. "Vill fröken ha någonting att dricka? Jag tror bestämt att vi kan skaka fram lite the eller möjligen lite starkare varor om det skulle falla fröken bättre i smaken."
This message was last edited by the player at 11:28, Thu 15 Apr 2010.

"Lite the skulle sitta fint"
Svarar kvinnan varpå hon sedan hämtar andan.
"Mitt namn är Cecilia Not, jag jobbar som musiker."
Cecilia sätter sig ned i närmsta stol.
"Tack så hemskt mycket för hjälpen herr Tallen"

"Kalla mig inte 'herr' som värsta härskaren. Tallen räcker gott, men här kannru inte stanna. De kommer tillbax snart."

Säger Tallen och ser lite fundersam ut.

Berthold går från fönster till fönster och tittar ut på de som rör sig därute.

Åh andra sidan kan en hastig flykt vara precis vad de förväntar sig. Men du har nog rätt ändå.

Han vänder sig till kvinnan och presenterar sig själv och de andra i rummet.

Har du någon aning om varför de jagade dig?

"Jag stod och spelade på gatan för lite extra krediter, och sedan dök de upp"

Cecilia öppnar den svarta väskan och plockar fram en fornsax i guld.

"De var väl bara uttråkade och ville ha något att slå på. Ni vet ju hur polisen kan vara."

Hon viftar med fingret och tillägger.

"Men en sak är säker, De uppskattar inte bra musik!"'
This message was last edited by the player at 20:10, Thu 15 Apr 2010.

Johansson går ut och brygger lite the i köket.

Den otrevliga sitationen med konstaplarna som brakade in har lugnat ner sig. Den nyanlända Cecilia och resten av gruppen sitter runt bordet och Johansson har serverat thé. Snart har Cecilia insett att ni alla sysslar med något hemligt uppdrag...

Cecilia spelar fräsig jazz på saxen under tiden Johansson serverar the.
När alla sitter vid bordet så slutar hon och frågar:

"Vad försörjer ni er på då?"

Mestadels är det betalning för utförda uppdrag. Det finns alltid personer som vill ha saker upphittade eller gåtor lösta.

Just nu tittar vi på mordet av Clementz Ulfhielm.

"Du mÃ¥ste tyvärr lämna lägenheten nu, snuten har en tendens att komma tillbaka och vi vill inte bli uppmärksammade."   Säger Tallen och ser ovanligt varlig ut.

"Nej, snälla. Jag kan säkert hjälpa er."

"Vad behöver i hjälp med?"

Cecilia ser frågande på Berthold

"Tyvärr... är du armstark?" Frågar han sen med en slug uppsyn. "Akrobatiskt lagd alltså."
This message was last edited by the player at 20:12, Mon 19 Apr 2010.

"Jo då jag kan nog ett och annat"

Svarar hon ännu slugare.

Då går Tallen fram till ett fönster och fäster sitt rep. "Var beredd att hänga för glatta live' när'e kommer."

Han ler och betänker sin finurlighet; inte bara en gång har han, enligt sig själv iallafall, räddat dagen med sitt skarpa intellekt.

"ok, men bara OM de kommer tillbaka"

Hon vänder sig mot Bethold igen i tron om att det är gruppens ledare och frågar igen.

"Va behöver ni hjälp med?"

Berthold ler en smula.

Vet inte just nu. Diskussionen tills du anlände gällde vad som bör göras härnäst.

Han tittar på henne en stund för att få sig en bedömning av karaktär innan han ser sig runt på de övriga.

" Vad har ni kommit tfram till då?"

Säger Cecilia och ler flörtigt tillbaka.

"Att ett gäng underjordiska kvinnor far runt o betalar folk för att mörda andra folk!"

Berthold tittar länge på Torje. Sedan himlar han med ögonen.

Fritz har svårt för överklassens folk, men musiken talar sitt eget språk och när lyan fylls av snabeljazz står mästerkatten bokstavligen talat och dansar riktigt känslosamt och taktfullt som få, långt ifrån sitt sedvanliga samvetslösa jag, han blir som uppslukad av saxens toner verkar det som och när sista tonen lämnat rummet så omfamnar han Cecilia.
"Vad vi vet så kan du lika gärna vara en spion som skall kolla oss, men de här tonerna får du gärna bjuda på igen."
Katten presenterar sig som Fritz av Hindenburg och tar fram en flaska med starkdricka och bjuder på.

Sen vänder han sig om och drar en spark i pannan in i den medvetslöse som alla verkar ha glömt.

"Hur gör vi med den här slöhögen, han verkar inte få nog av att sova verkar det som. Har vi några frågor kvar så är det nog dags få det överstökat och kommer blåhattarna tillbaka så har vi ett riktigt problem.Säger han och leer så tänderna skiner i ljuset åt sina egna ord om sovandet.
This message was last edited by the player at 21:16, Thu 22 Apr 2010.

"Jag lovar dig att så länge jag kan blåsa kommer även min sax spela."

Cecilia tackar och tar emot, blandar i starkdrickan i thet och tar en klunk
This message was last edited by the player at 13:21, Mon 26 Apr 2010.

"Det har man banne mig inget emot." Säger Tallen med ett leende. Att lyssna på lite snabeljazz tar honom tillbaka till den tillvaro som räddade honom från depressionen vid anländandet till Hidenburg.

"Hmm... vi kan ju göra oss av med honom, men kanske kan vi använda honom till vår och hans egen fördel? Han verkar ju ha blivit lurad även han."

"Vem är stackarn?"

Frågar Cecilia och sneglar på kroppen.

"Jo de kallar han Herr Räv, men han ser inte riktigt frisk ut, Jag tror han behöver något att dricka så han vaknar."

Bollja letar i sin packning efter något men ger snart upp. "Någon som har en flaska Tinner.?"

Johansson plockar fram den flaska tinner han har burit runt på så länge.

"Den här skulle kanske passa herrn, men jag tror inte att tinner är det bästa sättet att väcka vår medvetslöse räv."

"Hugg han med yxan så kanske han vaknar!" Törje tittar menande på Fritz

"Detta kanske funkar"

Cecilia går fram till räven böjer sig ner, sätter saxen nära örat och tar en högljutt hög ton.

Tallens leende fryser och han utropar bestört:

"Vad tar du dig till? Blåhatten ju säkert kvar i byggnaden!"

Hans namn är Krystos Mollberg. Yrke... mördare.

Bollja rister sitt huvud fram och tillbaka, troligtvis för att försöka skaka ur något, Han förstår inte vad det pipande ljudet kom ifrån som helt plötsligt dök upp.. Bollja tar sedan flaskan från Johansson och sätter sig bredvid den trötte räven.

"Tack Herr Johansson, nu ska vi se om vi kan väcka Herr krystos och få han att tala. Tinner brukar hjälpa fint."

Bollja försöker öppna munnen på Mollberg samtidigt som han försöker få i han Tinner.

"Vakna Räven, vilka har du mördat, berätta allt du vet.?"

Räven sprätter till av alla försök att väcka honom. Han spärrar skrämt upp ögonen och ser sig omkring på alla som samlats runt omkring honom. Han verkar dock inte så sugen på att tala...

"Jo, de e klart"

Svarar hon Tallen och går fram till räven och knackar honom på hjässan
This message was last edited by the player at 23:15, Thu 29 Apr 2010.

Fritz blir bestört över vaknandet innan en plan är satt till verket. Men nu är skadan redan skedd så katten håller god min och fasaden uppe gentemot räven. Han står på så nära avstånd att Mollberg har honom i synfältet. Sedan avvaktar han på den pågående utpressningen. Han viskar lågmält till Johansson.
_{"Hur var din tanke om att använda honom till vår fördel?"}

"Jag säger... INGENTING!" fräser räven ilskt men med en sur ton av panik.

"Lova inget du inte kan hålla." Säger Tallen och drar sin kniv. "Jag vet hur man åstadkommer skada du aldrig varit med om den en sån här. Du kan säga till när jag ska sluta närhelst."
Han går fram och drar kniven lätt mot rävens kindben så att ett sår börjar öppna sig.

Cecilia blir lite förvånad över tallens hårda framträdande.

"Det är kanske er som polisen skulle söka efter, istället för en sketen musikant som mig."

För den delen. Vad tror du han vet som vi inte vet?

Berthold visar dagboken för Mollberg.

Bekant?

Tallen tar i lite till och säger sammanbitet i hans öra. "Svara!"

"Nåå, ska du svara eller?" Bollja försöker samtidigt tvinga i Mollberg mer Tinner..

Hoten, uppvisandet av boken och det faktum att han är bunden får till slut Mollberg att ge upp fullständigt.

"Ok då! Jag skall berätta. Vilka jag mördat? Ja ni har ju boken så det är väl bara att börja läsa... Vad är det mer ni vill veta?" muttrar han med nedslagen röst

"Så den är din? Då är det alltså du som mördade Ulfheim och Krutov på beställning av Cappuccino?" Fortsätter Tallen.

"Ulfhielm och Krutov? På beställning av Cappuccino? Nu får du för möken skärpa dig! Är du inte läskunnig eller? Jag har mördat dem som står med i boken, varken fler eller färre!"

Cecilia tittar intressant på "förhöret"

"Du ska få för läskunnig din mök!" Och hoppar på honom med kniven.
This message was last edited by the player at 05:41, Fri 14 May 2010.

Berthold rusar fram för att stoppa Tallen.

Vi behöver honom levande!

Dessutom trodde jag att du hade mer mod än att anfalla en bunden man.

Om Tallen avbryter sitt anfall tar han upp boken igen och tittar länge på den.

Efter ett ytligt hugg ser Tallen på den blodiga kniven, släpper den och ser på sina blodiga händer.

Fritz som stått bakom Tallen hela tiden slår ned sin ena tass på Tallens axel, en hård men vänskaplig gest innan hans aggressiva utspel.
"Bra jobbat."

Fritz tittar sedan tyst, något chockat på hur den lille gröna mannen får ett utbrott.

Fritz fingrar på sin yxa med vänster finger, eggen skär genom hans håriga tassar, den blänker i skenet av ljuset i lägenheten. Han sätter sig med kattens vighet på huk bredvid Mollberg.
"Nu ligger du riktigt pyrt till din smutsiga räv. Jag skulle råda dig till att övertyga oss varför vi ska låta dig leva. Så fortsätt du att prata."
Fritz väser orden i rävens öra, lågmält men tydligt och bestämt.
This message was last edited by the player at 23:03, Thu 13 May 2010.

"Är detta din handstil herr Mollberg?" frågar Johansson räven och visar upp de anteckningar som ytligt verkar vilja påvisa att Mollberg har mördat Krutov och Ulfhielm.

Bollja upptäcker snart att Tinnertortyren hjälper föga. Han ställer sig bredvid Cecilia och dricker upp det sista ur tinnerflaskan som han också delar med henne.

"Vassego" Bollja räcker över flaskan till Cecilia.

"Tackar"

Cecilia tar den sista klunken som blir kvar efter Bollja har böljat i sig.

Mollbergs hånfullhet rinner snabbt av honom när han konfronteras med sin mordbok. Ömsom oförståelse ömsom panik präglar hans blick.

"Men... Min handstil, men det är inte jag som skrivit det där! Jag har inte mördat varken Krutov eller Ulfhielm."

Berthold tittar en lång stund på Mollberg.

Får en känsla av att han faktiskt talar sanning. Nog för att han är en mördare, men vissa personer vill man knappast skryta med att man mördat. Speciellt inte de som menar allvar när de vill ta hämnd.

"Hur kommer detta sig?" Frågar Tallen Mollberg.

"Börja prata nu räv om du är rädd om ditt liv!"

"Det måste vara en förfalskning! Någon vill sätta dit mig. Jag har en och annan fiende som ni förstår... Kanske någon anhörig till någon jag mulat, kanske någon som vill tysta mig. Kanske den där som försökte ta sig in på balkongen har något med det att göra..."

Tallen snor runt på en kredit och frågar samtidigt "Vem?" som han lägger ena hangen på hagelbrakaren.

"Det var en jävel som försökte ta sig in via balkongen, men jag såg honom och sköt ihjäl honom! Ni såg ju liket på balkongen. Jag tog in hans packning och lade den på sängen, men jag hann inte kolla igenom den, så jag har ingen aning om vem han var... Ni kallade ju honom Svanker eller något sådant. Från Hugahult." svarar han ansträngt på Tallens fråga.

Fritz funderar igenom det räven påstår och förblir således tyst en stund.

Yxan viftar eller rättare sagt cirklar han lugnt med framför nosen på räven samtidigt. Irriterande nära. Så nära att den sylvassa eggen ibland skär upp små sår i just den gråsvarta nosen som blöder begränsat lite av de ytliga såren.

Med Mollberg död hade alla trott att det var Al-Ralph som beordrat morden på Ulfhielm och Krutov. Var inte Krutov en viktig person?
I så fall skulle alla vilja döda Al-Ralph.

"Klirr" Bollja slår sönder den tomma Tinnerflaskan och går fram till räven. Hotfullt håller han upp den trasiga flaskan mot rävens hals.

"Nå, är det verkligen allt du har att säga?. Jag är inte bra på det här så det kommer nog bli kladdigt de här.."

"Jag vet inte... Jag vet inte..."

Mollberg verkar ha gett upp. Orden rinner mumlande ur honom. Han förstår att allt är slut: han är avslöjad, han har erkänt en massa mord och det finns bevis för fler än vad han själv hävdar att han begått och han utsätts för en gruvlig tortyr han inte på något sätt kan undkomma. Han upprepar flera gånger det han redan berättat. Han verkar helt enkelt inte känna till mer. Han hävdar fortfarande med bestämdhet att han inte mördat vare sig Krutov eller Clementz Ulfhielm, och absolut inte på order av herr Cappuccino.

Ni tittar alla på varandra och ni känner instinktivt att räven på golvet nog talar sanning och att han berättat det han vet. Han har inget med dessa mord att göra.

"Han har tjänat sin roll, jag tror honom." Säger Tallen och går fram till honom och börjar göra loss Mollberg ingen stoppar honom.

Fritz hejdar sin gröne vän från att fria räven.
"Vi må ha olika åsikter om hur vi skall hantera bytet nu. Men nog kan vi diskutera igenom det INNAN du tar beslutet att fria honom. Min åsikt är att vi gör oss av med honom."
Säger Fritz och ställer sig blockerande för Tallen ifall han får för sig att ändå göra som hans egen vilja.

Fritz lägger vänskapligt sin tass på Tallens axel.
"Kom låt oss samlas allihopa och ta ett gemensamt beslut."
Mästerkatten pekar med andra tassen mot resten av gruppen och hans kroppsspråk är på väg ditt, han väntar bara på att Tallen skall gå före.

Berthold följer med bort.
Jag tror inte att det är visst att bara släppa honom. Vi är ett hot och han kommer att vilja hämnas. Så min tanke är att vi lämnar honom till någon som kan ge oss något.
Lagen - det finns nog en belöning.
Familjen till ett offer - de vill nog ha hämnd.

Tallen slutar abrupt i sin rörelse men gör inte något som pekar på att han tänker låta Fritz komma mellan honom och lönnmördaren.

"Ska vi snoppa honom bara sådär? Sälja honom som ett dumsvin till slakt? Han är lika mycket värd som någon av oss, visst har han arbetat för överheten, för Härskarna, men har vi inte alla?" Tallen gör en paus innan han börjar igen. "Jag tror inte på att vi ska offra fler än nödvändigt. Detta behöver inte få ett blodigt slut. Tänk på hans mor, hans far. Tänk på alla nära och kära. Jag vet hur det är att få alla man älskar dödade. Min far, mor och alla jag kände vart slaktade av Härskarna och Pyrisamfundet, men jag hittade till en bana av godhet. Hjärtlighet där man försöker hjälpa snarare än att stjälpa. Låt oss visa honom samma barmhärtighet och inte vara iskalla och kallhjärtade. Se på honom! Vill ni verkligen släcka hans ögons glöd?"

Cecilia blir riktigt förvirrad när Tallen börjar prata sådär.

"Var det inte du som skulle skjuta skallen av honom nyss?"

Frågar hon förvånat.

"Jag har aldrig nämnt någon hagelbrakare, dessutom är jag hyfsad på att hota. Men mycket längre än så vill jag helst inte gå. Mord på fränder och gelikar är varken vettigt eller nödvändigt. Lev och låt leva."

Mästerkatten lyssnar på sina kamrater innan han själv tar till orda.
"Jag kan sträcka mig till att vi lämnar honom vidare, men att bara släppa honom.. det kan vi inte göra. Jag vet hur såna här mutanter fungerar. Jag har växt upp bland dem. Den godhet du talar om är en utopi, den finns inte, en del mutanter är ämnade vara onda varken du vill eller inte. Han kommer hämnas ifall vi inte åtgärdar honom på det ena eller andra sättet, sanna mina ord. Jag föreslår avrättning, enkelt och snabbt att göra sig av med problemet."
Fritz talar om räven som att  han vore inget annat än ett byte i skogen eller för den delen ute i zonen och kanske zonen är närmare än mÃ¥nga inser.
"Om du är den enda som vill släppa honom Tallen så blir det inget med det! Har jag stöd och klippa honom?"
Frågar katten resterande i gruppen.

Fritz står fortfarande med eggen på sin lilla yxa nu vässandes sina kattklor omsorgsfullt medans han tittar upp med jämna mellanrum när han lyssnar och talar.

Cecilia som är högst förvirrad och kan inte förstå varför polisen inte jagar dem istället för henne, går ut in i andra rummet för att slippa bestämma och ta del i huruvida räven skall leva eller dö.

Efter ett tag så hör ni en munter melodi på saxofon från rummet bredvid

"Över min döda kropp." Säger Tallen utan tvivel i varken ögon eller kroppsspråk. "Du är int' mer än han eller mig. Men lyssna nu, vi måste stå enade! Ta dig samman!"

"Tallen vi har redan talat, du och jag, låt oss höra vad våra kamrater har för åsikter också innan ett beslut tas. Du talar om räven som han vore en av oss, han är inte en av oss."
Säger katten och förstår inte alls vad Tallen menar med att han skall ta sig samman, mästerkatten är som oftast cool-lugn och ser inte alls anledningen till att hetsa upp sig. Tallen däremot verkar smått hysterisk. Och det över en av Pyris mest hatade och fruktade personer. Ibland undrar katten vems sida Tallen egentligen står på.
This message was last edited by the player at 18:05, Thu 03 June 2010.

Johansson som har stått tyst under ordväxlingen tar till orda.

"Jag går och diskar emedan herrskapet bestämmer sig. Vad ni än månde göra med herr Mollberg så hjälper jag givetvis till. Jag har föreslagit ståplats Vättaträsket som en lämplig åtgärd."

Johansson går och diskar.

"Bra då är vi i majoritet. Berthold har du en konkret idé om hur vi skulle gå tillväga med överlämnande, annars avslutar jag det här nu så får Johansson sänka kroppen efteråt."

Fritz börjar gå mot rävens håll men väntar intresserat på Bertholds utmärkta förslag som möjligtvis skulle inbringa krediter.
This message was last edited by the player at 09:45, Tue 08 June 2010.

Tallen får eld i ögon och väser: "Ett steg till..." med kniven krampaktigt i högerhanden.

Bollja sträcker på sin långa hals och tittar sig runt omkring med flackande blick.

"Lugna ner er nu grabbar. Vi kan inte döda räven, det är ju för möken mord. Är det inte mördare vi jagar, eller ska vi själva bli mördare? "

"Tack Bollja! Lyssna på förnuft!"

Fritz vänder sig lugnt om, vilken dåre, hotar han en vän med skarpt vapen tänker han.
"Vad gör du Tallen, har du fullständigt tappat vettet, hotar en av de egna? Lägg undan kniven och ta tillbaka hotet annars ska jag se till att du tappar tallkottarna din mes! Vi är 3 mot 2 i att göra oss av med räven på det ena eller andra sättet. Du som förespråkar allas röst skall bestämma som en tyrann!??"
Säger mästerkatten lugnt, han har vid det här laget tagit upp sin respektingivande 44:a revolver och han siktar den hotfullt mot Tallen. Katten uppskattade uppenbarligen inte hotet och är märkbart irriterad. Tallen handlar helt orationellt och hotar sina egna, det här är oskrivna regler som sitter i Fritz ryggrad, han backar inte en tum, istället tar han demonstrativt ett litet steg mot Tallen.

Tallen tappar kniven och står skakande kvar. När Fritz kommer fram mumlar han osammanhängande om tyrrani och mord och gör inget motstånd när katten knuffar undan honom. All kraft har till synes runnit ur honom.
Fumlat viljeslag :P

Berthold skakar på huvudet åt situationen.
Är han efterlyst så skulle vi kunna lämna honom till polisen.

Fritz stoppar lugnt tillbaka pickan och vänder sig åt Berthold, inte som ingenting hänt, men inte heller verkar det som Fritz är ute efter mer dispyt. Han funderar över Tallens agerade, en opålitlig typ som drar kniv mot en vän när det blir stressigt, jag får hålla ögonen öppna tänker han innan katten tar till orda.

"Vi kanske rent av kan få en belöning. Dock så har jag hört att polisen i Pirit ägs delvis av Cappucino. Som jag ser det har vi två val;

antingen så lämnar vi honom till farbror blå, men då tror jag det är bra att vi talar med en blaska om det också, publicitet kan i detta fall skydda oss.

Andra alternativet är att jag likviderar honom nu och sedan får Johansson sänka honom i Vättaträsket och således finns inga kopplingar till någon av oss kvar och vi får inga problem i ärendet."

"Jag röstar för farbror blå." Bollja tar tag i Mollberg och lyfter upp honom. "Nå, Vilka tycker som jag? Här kan vi inte stå och vela."
This message was last edited by the player at 19:49, Mon 21 June 2010.

"Jag gör givetvis som herrskapet behagar, men jag skulle föredra att inte dra in polisen, vad jag har lärt mig är att man ska vara diskret i sådana här affärer." Johansson är som vanligt oberörd av tanken på att mörda en annan varelse. Han skulle lika gärna kunna diskutera middagen.
This message was last edited by the player at 08:33, Tue 22 June 2010.

Cecilia kommer tillbaka in i rummet.

"Har ni bestämt klart snart?"

Ni ser att hennes ögon är röda, och hur hon torkar bort en tår på kinden.

Fritz ledsnar på tiden som det drar ut på och nickar åt Johansson.
"Johansson, hjälp mig med det här!"
VarpÃ¥ mästerkatten gÃ¥r fram till räven och drar tag i ruffset pÃ¥ honom med vänster tass och gör ett enkelt men effektivt snitt över strupen pÃ¥ honom. Blodet sipprar i ett pulserande tempo ner för hals och bröst medans bubblande ljud kommer ur nosen. Fritz jobbar sig igenom halsen och när ingen rörelse sker  längre sÃ¥ lägger han ner kadavret pÃ¥ golvet och med ett högt slag slÃ¥r han av huvudet som han fortfarande hÃ¥ller i.

Det är en bisarr syn då katten fortfarande håller huvudet i tassen innan han lägger ner det och vänder han sig mot deras gode automat.

"Vill du ha honom uppstyckad här eller tar du hela byltet ner till träsket? Har du en lösning på hur vi ser till att det inte flyter upp?"
Frågan riktas mot Johansson samtidigt som han ser sig om efter något att slå in med. Han ser återigen mattan som det bar hit honom i och han börjar dra den mot kroppen medans han väntar på svaret.
This message was last edited by the player at 16:46, Sat 26 June 2010.

Tallen börjar hulka i hörnet han sitter modlöst och stirrar i sina händer.

"Hur...? Varför...?" Här ni han mumla.

När Cecilia ser Fritz börja skära i räven står hon stilla och tittar på.
Även fast hon sett avrättningar som denna förr så är det fortfarande lika äckligt och barbariskt.

"Hur hade ni tänkt ta er ner dit osedda?"

När hon frågat upptäcker hon Tallens hulkande i hörnet varpå hon går fram till honom och gör ett tappert försök i att trösta stackarn.

"Delikat problem. Jag antar att vi får stycka upp honom i ordentliga bitar. Att stycka en räv är inte helt olikt att stycka ett dumdjur. Problemet är blodet. Jag hade inte direkt tänkt mig att göra det på detta viset. Vi behöver säckar av något slag. Om vi gör det ordentligt och kanske klär ut oss till knegare av något slag så kanske vi skulle göra detta i dagsljus. Hur klär sig den typiske avskrädeshanteraren?"

Fritz hjälper Johansson att vända och vrida på liket för att avgöra hur de skall gå tillväga.
"Ok, om du nu tar över och ordnar det som du vill ha det så ordnar jag fram säckar för transport."
Fritz börjar genast genomsöka lyan, han tömmer ut byltet från Mollberg lägenhet och lägger fram det bärlakan som han använt.
"Här har du ett bylte."
För att sedan fortsätta att leta efter potentiella bärmedel. Han går börjar med att se över gardiner och dukar i lägenheten, allt som går att använda. Det är en makaber situation men katten arbetar lugnt och metodiskt.

Johansson går ut i köket för att leta efter lämpliga redskap. Hade han inte en köttyxa liggandes i en låda?

Berthold skakar på huvudet. Han känner sig först illamående, men sedan inser han att om man tar av kläderna blir det som att stycka ett dumdjur.

Fritz och Johansson skrider till verket. Säckar, lakan, gardiner m.m. plockas fram för att kunna svepa in Mollbergs kvarlevor i. Johansson återkommer från köket med en stadig köttyxa i handen. Det makabra arbetet sätts igång.

Bollja som höll upp Mollberg och väntandes på ett svar från sina vänner blev plötsligt överrumplad av Fritz som började skära i Mollberg. Chockad står Bollja stelfrusen kvar och gapar stort en lång stund innan han inser vad som hänt. Han tittar på sina armar och händer som är nedstänkta av blod och går sedan in till köket för att tvätta av sig. Bollja går sedan tillbaka till de andra för att hjälpa till, men han är tyst och ser frånvarande ut..

Efter en stund är det vidriga arbetet klart. Räven är styckad och förpackad i tygstycken, säckar och påsar, därefter prydligt staplad i högar på balkongen för att inte börja lukta inne i lägenheten. Tillfälle inväntas för att förpassa delarna till säker plats.

Till slut får ni dock chansen att sitta ner och pusta ut. Johansson serverar förfriskningar till gruppen och en dödens trötthet kommer över samtliga. Det har varit en hård dag med mycket svåra prövningar och grovt våld.

Diskussionen måste dock återgå till det väsentliga, ingen får ro annars. Hur skall ni gå vidare i ert uppdrag. Ni har ju helt sant funnit mycket information, farlig och användbar information.

Ni har funnit bevis för att Al-Ralph Cappuccino ligger bakom mordet på Ulfhielm och ett offentliggörande skulle säkerligen fälla Pirits starke man och hans imperium. Mycket tyder dock på att bevisen är fabricerade. Mollberg själv mötte ju mordbokens anteckningar med stor skepsis, spelad eller ej, men den verkade äkta.

På hans balkong låg ju dessutom ett lik, med ett lejdebrev från den som i sin tur anlitat er. Den döde kände ni som Roger Svanker, men kallas i brevet Mouwitz. Breven var skrivna på samma forntida skriveriapparat och undertecknade med X. Varför mörda Mollberg? Den döde var ju uppenbarligen även den som mördat Ethan Åhl i Hugahult, också på uppdrag av X.

I den dödes packning fanns ju dessutom Ethan Åhls tavlor och de var enligt lejdebrevet viktiga att undanröja. Vad betyder detta? Var det tavlornas motiv som var så farliga? Vad föreställer de egentligen? Eller var det titlarna, vad de nu skall betyda?

Oavsett vilket! Hur skall ni använda informationen? Sätta dit Cappuccino? Många, inklusive er okände uppdragsgivare, skulle säkert bli nöjda om maffiabossen försvann från scenen. Eller skall ni gå vidare med era utforskningar och låta sanningen träda fram i ljuset, oavsett vilken den är? I så fall hur skall ni då gå till väga?

Det kanske finns ju mer ni kommit fram till när ni drar er till minnes! Har besöken hos liksyningsmannen, fru Brååk, knegarna på Tagla Cementor, örtdoktorn Äsah Xkaft, herrskapet Hutt, Hugahult samt rammakaren herr Ghaffel givit något? Vet kanske herr Cappuccino mer? Diskussionerna är många och kommer nog att pågå en stund.

Frågan är vad ni skall komma fram till! Vad är nästa drag?
This message was last edited by the GM at 08:50, Mon 05 July 2010.

Tallen är precis tillbaka efter att han lämnat lägenheten när styckandet började.

"Jag tror vi borde snoka runt vem vi faktiskt likviderar åt; att spela för en människa mot en annan är kanske nollsummespel?" Kommer Tallen fram till, han verkar dock fortfarande lite skakig ut på sina annars grova stammar. "Jag menar, nån vill förändra lokalpolitiken, och man borde kolla så att det är till det bättre."

"Jag tror den här X, en man eller kvinna är någon vi måste söka identitet på."
Säger Fritz efter att tyst ha lyssnat på Tallen.

"Först måste Johansson lyckas sänka delarna i vättaträsket så vi inte får problem eller kan bli spårade. Jag föreslår att vi andra sätter igång med att rengöra lägenheten."
Fritz ser sig om, och det är en salig röra med klet över golv och väggar i anslutning till platsen där avrättningen skedde. Han talar mer som om det är ett viktigt göromål än något känslomässigt eller samvetsmässigt.

"De här tavlorna. Kan du Johansson eller Kvack se över dem eftersom de verkar ha en viktig roll i sammanhanget. Ni som kan läsa, står det något på dem eller på baksidan."
Fritz har aldrig tagit sig för att lära sig läsa trots att han som vilken som kan känna igen visa tydelser man ofta stöter på, som stavelsen till Hindenburg hans älskade Hindenburg, eller siffror på spelklubben eller favoritthinnerhävarstället men annars så är alla bokstäver just bara konstiga former.

Lägenheten städas. Det tar en stund att hjälpligt få bort klet och köttsafter från golvet, men till slut är det såpass rent att ni inte tror att någon nyfiken besökare skulle upptäcka vad som hänt där. En matta är totalförstörd och måste göras av med, likaså lite gardiner och annat, men det mesta har ni ju redan använt till att rulla in rävens kroppsdelar i.

Den som undersöker tavlorna upptäcker inga skrivna meddelanden eller dylikt.

Den första föreställer en slingrande tunnel som slutar i ett kompakt mörker. Rötter slingrar sig ner genom det spindelvävstäckta taket och på golvet ligger skelettdelar och soldatutrustning.

Den andra föreställer en liknande tunnelgång men denna slutar i en dunkelt upplyst sal. Människor och mutanter på tavlan faller på knä inför fem kvinnogestalter. En gigantisk vävstol står i bakgrunden och tittar man noga kan man se en tragisk figur som trasslats in mellan trådarna.

Den tredje avbildar återigen ett underjordiskt motiv. Bilden domineras av en gigantisk maskin stående i ett cirkelrunt källarrum med väggar som täcks av sönderrostad plåt. Kugghjul och ekrar formar vad som å ena sidan verkar vara en vävstol, å andra sidan en giljotin och å tredje sidan en tryckpress som spottar ur sig tidningar. På golvet står ett träkar fyllt med avhuggna huvuden iklädda hattar av det slag som gangstrarna i staden brukar ha. En trappa leder upp genom ett hål i taket där dovt ljus lyser in.

Besöket hos rammakare gav vid handen att herr Åhl kallat tavlorna "I väverskans näste", "Vådan och våndan" och "Under skräddarens".

"Hmm... den här tredje tavlan. Under Skräddarens... kan det vara en verklig plats? Varför giljotinera mobstrar hos en skräddare?" Johansson tittar på sin kostym som han har varit noggrann att ta av sig under arbetet. "Kan det syfta på en person... kanske skräddaren som vi fick dessa klädespersedlar uppsydda hos? Var det Hutt de hette? Släkt med vår käre vän översten och medlemmar av de familjer som fordom styrde det gamla Poirot?"

" Men det ser ut som Flora Röjler eller Svarta Änkan som hon kallas. "

Cecilia pekar på kvinnan i svart.

"Min Polare Törje som lirar kontrabas har varit tillsammans med henne ett tag, men det var såklart bara tills han skaffa nytt."

Säger Cecilia och blinkar.

Giljotinera mobstrar... Skulle det komma ut att Al-Ralph har anlitat en mördare för att undanröja Ulfhielm så lär han få problem. Bli undanröjd från en maktposition, eller kanske dödad. Sitter han ensam vid makten? Då kan det vara rivaler.

Vet någon om det är flera vid makten här i stan?

Berthold ser sig frågande omkring.

Fritz ser fundersamt på tavlorna och gör sig till minnes sin vita kostym som de så fint fick uppsydda av den hjälpsamme skräddaren.
"Vi måste på något sätt ta reda om det är denne skräddare som vi fick våra kostymer uppsydda hos har något lurt under sitt skrädderi."

"Vad jag undrar är varför Ethan Åhl målade dessa? Vad var egentliget syftet? Om de pekar på en komplott mot familjen Cappuccino så förstår jag varför man vill ha bort dem, men hur kommer det sig att herr Åhl målade dem? Och hur fick han tag i informationen?"

Vad sägs om denna teorin.

Vår arbetsgivare X börjar konspirera mot Cappuccino. Därför tar de kontakt med Ulfheim och Åhl och stöttar dom i deras kamp. Åhl gillar inte inriktningen och slutar men han vågar inte säga något så han målar tavlorna. X tycker att Ulfheim har spelat ut sin roll och beslutar sig för att döda honom. Han kallas till ett möte och blir där mördad av sina "vänner". Mouvitz, en känd mördare kanske, får order om att döda Åhl, ta tavlorna och förstöra dom, för att sedan sätta dit Mollberg. Med Mollberg död och denna falska bok placerad vi Mollbergs lik, så utpekas Cappuccino som Ulfheims mördare. Härskaren är störtad plus att alla obehöriga är undanröjda.

Någon Krutov pekas också ut som ett offer för Cappuccino. Det kan ju skapa ett krig mellan de största familjerna.

Du har rätt Fritz. Delar av familjen Hutt har svar vi kan önska. Minns att hon hade köpt motgift nyligen förutom vad som antyds i tavlorna.