Fritz rycker inte till åt Cecilias utbrott. En kvinna som ser endast i svart och vitt har ofta inte det bästa omdömet. Bara för att det ena försvinner så behöver inte det betyda att det nya är så mycket bättre. Fritz har sett det på gatorna i Hindenburg så många gånger. Ena gänget efter det andra tar över stadsdelar och kvarter på nätterna. Egentligen och till syvene och sist så handlar det alltid om samma sak, makt, respekt och oftast i första hand krediter som ger det i andra hand. Det katten hör är mordlystna och maktlystna personer som spelar fult. Katten ställer sig upp igen, tar karbinen och låter den vila över ena axeln.
"Vi behöver en stund att tala inbördes. Cecilia du kan göra ett val, stanna här hos främlingarna vi aldrig träffat och anslut dig till dem efter ett samtal på några ord. Eller så följer du med i vår grupp, men passa tungan, för det vore ju tråkigt om den inte kunde användas till att spela några toner till."
Säger han till de två tidigare talarna, sen Cecilia och vänder sig sedan mot gruppen.
"Kom, vi tar lite tid här borta. Vi behöver ta ett beslut."
Och pekar med tassen mot där de kom ifrån, lagom på håll att de inte skall höra samtidigt som viss uppsikt kan ske.

Fritz tittar på Cecilia, flickan får gärna jobba gratis, inget är gratis i Pyri, inte i Hindenburg, inte i Zonerna och verkligen inte heller här i Pirit. Det kommer en dag slå ner som blixt från klar himmel när hon inser det tänker han eller så är hon fullkommligt galen,tänker den luggslitna stadskatten innan han avslutar sista ordet och gesten för gruppen. Att missa en sådan här chans att få betalt, kanske de t o m kan förhandla till sig respektabla titlar och boende i staden. Att riskera livet för politik eller för den delen gratis är inget som Fritz någonsin funderat över, det ligger liksom inte i hans natur.
This message was last edited by the player at 23:29, Wed 18 Aug 2010.

Tallen har lyssnat tankfullt på allt och yttrar sig inte förrens nu.

"Gå och bestäm ert pris, för min del är jag nöjd med mitt nya rep, jag behöver ju inte käka och sånt som ni. Men jag har ett pris, och det kan inte mätas i krediter! Jag vill ha förändring, sån förändring som ger mutanter rätt! Rätt att leva sida vid sida med människorna; det inkluderar våra bröder psi. Det är mitt pris. Är ni villiga att betala?"

Cecilia chokerad över vilken tillställning hon gjort följer med katten till hans snackhörna.
Hon ställer sig med ryggen mot gruperingen runt bordet och ansiktet mot Fritz.


Plötsligt vänder hon sig om när hon Tallen talat.

"Jag håller med Tallen om mutanterna, Men om vi låter PSI göra som de vill kommer vi människor leva farligt!"

Lägger hon till som motargument för de förbannade PSI jävlarna

"Bra talat herr Tallen, Mer makt åt mutanterna."

Bollja funderar en stund på vad Tallen sa men är fortfarande osäker på vad han själv vill. Tallens ord lät bra, han vet säkert vad han talar om..

Berthold småler, men säger inget.
En köpt lojalitet kan alltid köpas av någon annan som är villig att betala mer. Se bara på Ulfheim.
Men för många så innebär prisets storlek en markering på hur viktigt de anser att ett uppdrag är.
This message was last edited by the player at 18:48, Thu 19 Aug 2010.

När så de som vill bli samlade är samlade tar katten till orda med en volym som skall undkomma de runt bordet.
"Ingen jobbar gratis, inte heller de runt bordet. De får sitt strå eller kanske hela stacken, makt, krediter och säkerligen höga positioner i det nya samhället. Ingen gör något gratis. Och att vi skall bli deras hantlangare utan betalning går utanför min gräns, jag känner dem inte och är säker på att iaf en del av det de sagt är åtminstånde förvrängt, kanske rent av rena lögner. Jag vill ha såväl krediter som säker position i det nya Pirit även bland toppskiktet. Ett officiellt erkännade inför stadsstyrande att vi varit med och skapat det här. Vi bör kräva varsitt godes eller på sin höjd en nyrenoverad residens per person i gruppen. Ja, Johansson följer nog med vår käre tupp hem och han skall ha bästa tänkbara automatservice resten av sitt li... hrrrmmph sitt automatliv. Vi skall även få en anrik belöning som gör oss till toppskiktet av förmögna i Poirot. Att göra  något för en bra sak och samtidigt få bra betalt för det, det gilla jag! Att de sedan inte går med på allt ger oss ett bra förhandlingsläge kära vänner."
Det sista sägs med en leende.

Fritz tittar på Tallen och Cecilia och skakar på huvudet.
"Kanske är ert hjärta varmare än mångas men tyvärr är det så att det är sådana som ni som får göra slavgörat för att sedan inte ens få ett tack. När omformationerna är klara så skall vi ha våra lovade positioner i samhället. Det man inte tar är det ingen som ger en. Vi måste värdera oss själva för att få den position vi vill ha, annars blir vi körda med i slutändan, jag har sett det förr, godhjärtade katter som blivit utnyttjade. Så fungerar det. Vi skall inte ses som något de tar för givet och slänger in när det passar, visst kan vi vara spelpjäser men låt oss för mökens skull styra lite över spelet med. Som påker, utan bett finns inget värde. Och går vi Allt-in i det här så ska vi se till att vi får ordentligt pyntat för det för efteråt kan vi inte förhandla."
This message was last edited by the player at 22:33, Thu 19 Aug 2010.

Johansson gillar inte riktigt att herrskapet som han är anställd att tjäna börjar träta inbördes.

"Låt mig komma med ett förslag. Vad vi egentligen har gjort är privatsnokeri. Kan vi inte helt enkelt göra en räkning över våra utlägg samt ta en avgift förslagsvis per dag som vi varit på uppdraget? Jag tycker att ni är något oresonlig herr Fritz. Det är inte bara fräckt utan det skulle också se något märkligt ut. Vi har inte varit i Pirit alldeles för länge. Folk skulle börja fråga sig var pengarna kom ifrån. Vi vill givetvis inte att det ska börja ställas obekväma frågor."

"Mycket riktigt"

säger ceclilia och nickar mot johansson

Fritz mumlar något ohörbart och tar sedan till orda.
"Nåja, givetvis tar vi en avgift, jag hade dock hoppats på större uppbackning av er på en S t ö r r e avgift."
Fritz är envis, men han vet vad som gäller i en grupp, han vill inte jobba emot de sina.

"Låt oss göra som vår logiska vän automaten föreslår. Vi säger att vi tar det dubbla vi erbjöds från början för det vi gjort. Det borde täcka våra utgifter och ge oss gage för vårt extrajobb. Sedan tycker jag att vi hör vad det är för jobb vi har framför oss innan vi bestämmer något mer."
Med de orden återvänder Fritz till bordet om ingen vill diskutera vidare lösning.

Cecilia nickar

Johansson har inget mer att tillägga. Han har gjort sitt och förhoppningsvis rätt ut en snårig situation som skulle ha satt herrskapet i trångmål. En tanke dyker upp i den sofistikerade processor som fungerar som hans automathjärna.

"Herrskapet vet inte alltid sitt bästa och bör hjälpas på traven."

Tanken är något främmande, men ändå intressant. Någonting att fundera på under långa nätter, när hemmet har blivit städat.

Fritz återvänder till bordet och drar till sig intresserade och spända blickar från de församlade. Fru Röjler spiller ingen tid:

"Så, vad är ert pris för att hjälpa oss?"

Bollja är fortfarande beredd på att det värsta kan hända, ännu har han inte glömt stackars Mollberg. Med Fritz vid förhandlingsbordet är det bäst att vara beredd tänker han. Bollja ställer sig bakom Fritz med armarna i kors liknande en livvakt. Han spänner ögonen i Fru Röjler, andas tungt och avvakta sedan Fritz ord.
This message was last edited by the player at 18:16, Wed 25 Aug 2010.

Fritz tittar tillbaka med en lika fast blick. Han är kortfattad men precis.
"Vi tycker om ert syfte och vill därför ha dubbelt vad vi blev utlovade för den röran som hänt + våra utgifter. Sedan vill vi eventuellt hjälpa er och stödja er i kampen för Poirot. Vad vi vill ha för det är omöjligt säga innan vi hört, exakt vad vill ni ha hjälp med och hur har ni tänkt genomföra det här?"
Fritz betonar Poirot för att visa deras engagemang och visa på att gruppen ser och tar på allvar att de vill ha tillbaka vad som en gång varit deras stad.
This message was last edited by the player at 18:27, Wed 25 Aug 2010.

Berthold ordar inte mer. Han har tankarna på något annat.

Svaret kommer reptilsnabbt.

"Åhlrajt! Det kravet skall vi nog kunna tillmötesgå. Vi gav er 100 krediter till att börja med, och ett löfte om 100 till per skalle om ni löste mordet. Så om vi säger 200 krediter var plus de utlägg ni gjort. Låter det bra?"

Fru Röjler frågar om ni funnit Mollbergs mordbok, och när hon blir klar över att ni har den till hands sprids ett lätt leende över hennes läppar.

"Bra! Planen är enkel. Ni kontaktar Polisgazettens redaktion redan i gryningen. Ni visar upp boken, och visar på att ni har bevis för att Al-Ralph ligger bakom det här ohyggliga dådet, och mordet på Petr Krutov såklart. Det bör räcka för att tända eld på krutdurken, så att vi kan gripa in och överlämna de ulvrikiska spionerna till den pyriska administrationen. Då kommer Cappuccino och gangsteranhanget att vara rökt! Kejsaren kommer inte hålla dem om ryggen längre.

Det kommer att bli en turbulent period och vi är såklart tacksamma för er hjälp under den här tiden, och även efter såklart. Jag kan tänka mig att vi kommer behöva hjälp med att hålla oss uppdaterade på vad som händer i staden, på lite mer inofficiella vägar menar jag då. Ni håller koll och samlar information, som ni kan rapportera till oss. Jag gissar även att vi kommer att behöva händigt folk till exempelvis bevakningsuppdrag, livvaktsjobb och den typen av uppdrag. Och sådant har ni ju med all tydlighet visat att ni är bra på. Givetvis kommer vi att betala bra!"
This message was last edited by the GM at 20:47, Wed 25 Aug 2010.

Woah vad mycket pengar tänker cecilia glatt. Därefter hämtar hon sig någon sekund eller två för att få en mer allvarlig ton i rösten.

"Låter bra, låt oss säga så!"

Cecilia håller näven fram åt fru röjler, hon vet att folk brukar göra så när de avslutar en affär, men hon undrar själv varför då det är helt meningslöst att skaka hand när avtalet redan är satt.

"Det låter bra. Ska vi säga samma arvode till kommande uppdrag du nämnde så är vi överens!? Låt oss mjuka upp stämmningen. Vi brukar försegla ett avtal med en drink om det är något som faller herrskapet i smaken."

Tallen som spänt sett på vad som skedde runt bordet under tystnad tar ännu en gång till orda.

"Och vad det gäller mitt pris? Det är av det mer konstanta typen, men likaså är mina tjänster."

Fritz bekräftande av att ni är överens möts med stort gillande runt bordet, alla är helt med på noterna där. Flaskor med finaste findricka plockas fram och de som önskar bjuds ett glas för att skåla in er överenskommelse.

Tallens fråga möts med ett självklart jakande: "Där är vi helt överens, min gode Tallen. Vi skall göra vårt yttersta när vi formar det nya Poirot för att förbättra situationen för mutanterna!"

Snart inser ni att det börjar närma sig gryning. Murvlarna på Polisgazetten kommer säkerligen snart till jobbet och det är dags att gå dit för att avsluta denna historia...


OOC: Är det någon som vill göra/säga/hitta på något mer? Eller skall jag utgå från att ni knallar iväg till Polisgazetten och redovisar vad ni har att komma med?

Fritz skålar och ser nöjd ut och både ett och två glas av findrickat rinner ner i strupen, hans sedvanliga vita kattleende är på nosen. När de rest sig efter festligheterna efter överenskommelsen så vänder han sig om igen mot sällskapet och tar till orda.
"Vi kommer troligtvis bli jagade personer efter det här. Har ni något tillhåll vi kan ta oss till ifall vårt skulle bli upptäckt. Jag gillar att ha en utväg ifall det hettar till."
Säger katten med ett leende.

Fru Hutt nickar.

"Ja, det finns stället att gömma sig på om det skulle behövas. Vi har ju det här komplexet där vi befinner oss nu, och vi har ett par ställen till till hands."

Hon deltar glatt i skålandet.

"Låt oss göra nytta mer än att ge druvklotsodlarna yrke."

Försöker Tallen skämta torrt, han verkar dock glad, om än uppspänd.

"Murvlarna sover aldrig som de säger i Hidenburg."

"Låt oss gå då." säger Johansson som börjat bli smått less på att servera druvklotsdrycker.
This message was last edited by the player at 09:10, Fri 27 Aug 2010.

Fritz passar på att hiva i sig två glas till av findrickat, det var länge sedan han drack både så fint innehåll som sällskap, bäst att passa på.
Han vänder på tassarna och börjar så gå mot därifrån de kom innan han kommer på.
"Finns det någon annan smidigare utgång."
Katten börjar känna sig smått frustrerad, han gillar inte underjorden, nästan men inte riktigt lika illa som han avskyr vatten. Usch tänker han, tur att det inte var vatten de var omgivna av, nu är det bara jord och sten.