Gruppen börjar röra sig ner för den branta trappan, Cecilia i täten, Fritz därefter och sedan fyller resten av gruppen på. Trappan rör sig stadigt neråt, ni bedömer cirka fem meter ner under marken. En lampa hänger på väggen i trappen ner och sprider lite ljust, sedan följer mörker.

Ni når trappans slut. Väggarna verkar urhuggna direkt ur berget. Ni får direkt en känsla av att detta är mycket gamla gångar.

Gruppen börjar sakta och tyst röra sig framåt, steg för steg. Efter en kort vandring skymtar ni ljus en bit fram i tunneln. Den verkar öppna sig i ett rum ett tjugotal meter fram.

"Hmm... mycket intressant. Måste vara en byggnad från fornstora dar." kommenterar Johansson. Han inspekterar intresserat väggar, golv och tak.

Berthold studerar väggarna i tunneln för att se att det verkligen är vanlig sten och att det inte är forn-sten.

"Eller så är det bara en gammal gång som någon högg för att ta sig igenom berget!"

Svara Cecila på Johanssons påstående medans hon tar sig fram mot ljuset.

Även Fritz stannar upp fascinerad av bergsgången. Han sätter ner revolvern i byxlinningen för en kort stund och lägger båda tassarna mot bergsväggen till höger om dem, känner på berget, drar tassarna neråt och rycker sedan i all hast upp revolvern igen och fortsätter.
"Det här är verk från forntiden Johansson, kan du avgöra det?"
Frågar katten automaten som han förstått även han måste vara skapad då, kanske samtidigt som gången tänker han.

Ni får definitivt intrycket av att gången härstammar från forntiden. Denna tanke blir allt starkare då ni rör er framåt och det visar sig att väggarna börjar täckas av rostig fornplåt.

Cecilia är den som kommer först fram mot öppningen. En snabb blick visar att det är ett rum som är cirka tre meter i tak, fem meter långt och tre meter brett. Mitt i rummet står en stor maskin i metall. Utefter ena väggen syns två skrivbord och ett stort metallskåp. Inga varelser syns till i rummet. I bortre ändan av rummet leder en likadan gång som ni nu kommer genom vidare in i berggrunden.

Fritz gör samma procedur på den rostiga väggen och tittar förundrat. Han ser aningen tagen ut. Han hade förväntat sig ett litet källarrum max en längre jordkällare men nu tycks de som nästan tagits till en annan värld en den där uppe i butiken. Aningen oroad ser han sig omkring med revolvern på högsta hugg. Katten är dock lugn och gör inga galenskaper utan försöker suga in intrycken och se vart de faktiskt har hamnat.
"_{Som sagt så bör ju någonstans här nere var de som dragit undan mattan däruppe så sällskap har vi att vänta i vilket fall. Täck mig jag ska se på skrivborden och skåpet.}"
Fritz stoppar återigen ner revolvern i byxlinningen och en tanke slår honom hur döva de alla  kommer bli om det blir revolverfight här nere, i det här lilla utrymmet med högt till tak blir en rejäl smäll. Istället tar han loss sin lilla yxa från ryggen under västen som han tänker använda till att bända upp skåpet som han går fram till, först känner han på skåpet om det är öppet.

Fritz smyger fram till skåpet. Det visar sig vara låst med ett hänglås. Med hjälp av miniyxan börjar han försiktigt bända upp låset. Till slut ger låset vika. Tyvärr faller det i backen med en ljudlig skräll.

Ingen ger sig omedelbart till känna, men det är omöjligt att avgöra om någon längre fram i underjorden hört något.

Skåpet visar sig innehålla en mängd tidningar. Det verkar vara kompletta samlingar från de senaste åren av samtliga tidningar som ges ut i trakten, Polisgazetten, Sydpyriska veckobladet, Resistansposten m fl. Där finns även en mängd lådor och pärmar som visar sig innehålla brev och andra skrivelser.
This message was last edited by the GM at 16:27, Sun 08 Aug 2010.

Cecilia drar pekfingret mot metallen och tittar sedan på fingret, hon avgör snabbt att det är gammalt och smutsigt.

Hon hoppar dock till rejält när katten tappar skiten i golvet.

"Vi får väl gå och sse om någon hörde smällen längre fram!?"

"_Ooopps!"
Utbrister Fritz när låset tar i marken, men fortsätter sedan ostört efter att tittat sig omkring. Saker som redan hänt kan inte störa saker som skall hända.

På skrivborden ligger anteckningar och kladdpapper. På vart och ett av dem står dessutom gamla skriveriapparater.

Den stora maskinen som står mitt på golvet verkar vara ett vidunder med spakar, rattar och annat. I ena änden ligger ett antal tomma pappersark. I andra ändan ligger ark med tryck på. Ni drar slutsatsen att maskinen framställer någon form av trycksaker.

"_{Vi  måste ha kommit till någon form av tryckeri. Men vad trycker de, alla papper i Pirit!? Har vi hamnat i någon extrempolitisk lokal? Johansson, du som är läskunnig, vad får du ut av det här. Jag känner igen att det är de kända blaskorna här i byn.}"

Tallen släpper inte sin hagelpicka från sin hand och håller sig mellan gruppen och vägen där någon kan uppenbara sig vilken sekund som helst samtidigt som han tittar på gruppen och säger tyst.

"Jag kan dyrka om fler lås ska upp, det är tystare... vi vill ju inte dra till oss uppmärksamhet, eller hur?"

Cecilia skummar igenom tidningarna.

"Resistansposten. De avslöjar skummisar och korrupta poliser även högt uppsatta i pyri. Jag har sett den förr, den ges ut varje vecka fast ingen vet var den kommer ifrån."

Tallen höjer på ena ögonbrynet och frasande faller lite bark till marken.

"Nu vet vi, de här verkar ju faktiskt vara de schysta."

Johansson funderar ett tag och börjar sedan undersöka trycksakerna lite mer noggrant. Han letar efter någonting som kan vara den forntida skrivmaskin vilket deras uppdragsgivare begagnade sig av.

"Mycket riktigt är det Resistansposten. Det verkar som om skräddarna är inblandade i detta. Troligtvis var herr Åhl det också. Låt oss se om vi kan hitta den maskin som används för att ge oss instruktioner. Kanske är detta var vår uppdragsgivare håller till." Johansson börjar leta, noggrant och metodiskt, men han är noga att lägga tillbaka saker på den plats han finner dem. "Det står i alla fall klart att Resistansposten ges ut av de gamla rådsfamiljerna och är ett vapen som de använder för att försöka få Cappuccino och övriga makthavare att se inkompetenta ut, troligtvis i syfte att själva få tillbaka makten över stadens styre. Är de dessutom våra uppdragsgivare så har vi bevis eller åtminstone indicier på att det var de som mördade Ulfhielm. Att de mördade konstnären Åhl är jag säker på. Kanske var det dumt att mörda konstnären och stjäla tavlorna eftersom de drog onödig uppmärksamhet till sig. Jag tror inte att någon skulle dra de slutsatser som vi gjort om de låtit Åhl vara." Johansson rycker på axlarna. "Å andra sidan så har vi inte alla pusselbitarna än, så vi kan ju inte veta vad Åhl egentligen visste. Kanske var han inblandad i komplotten och fick kalla tassar. Hur var det nu, var Åhl vän med Ulfhielm?"

Genom att studera de papper som ligger vid och sitter i skriveriapparaterna kan man sluta sig till att det inte är de som använts för att skriva lappen med ert uppdrag. Däremot verkar pappren vara artiklar till kommande nummer av Resistansposten.

Berthold tittar fascinerad på maskinerna i rummet.
Någon sa att de var vänner, men om de var det den sista tiden lär vi väl aldrig få veta.

De var nog rädda att Åhl skulle säga något till fel person.

Johansson studerar de artiklar som ska tryckas. Vad handlar de om?

I den ena skriveriapparaten sitter en satirisk text som i mycket smädande ordalag framställer herr Cappuccino som en girig isterbuk med enbart sin egna vinning framför allt annat. På skrivbordet ligger en teckning av densamme i inte allt för fördelaktig framställning. Allt signerat Al-Joppe, en signatur som blivit vida beryktad för sin träffsäkra och stundtals mycket råa satir i Resistansposten.

På det andra skrivbordet ligger ett utkast till en text där en tämligen högt uppsatt tjänsteman i Guvernörens närhet, Hubert Kröse, som anklagas ta mutor. Som bevis läggs fram utdrag ur brev som reportern tagit del av. Det kusliga är att det verkar röra sig om ytterst hemligt material så man kan verkligen undra hur författaren till texten kommit i besittning av detta...

"Deras nyhetsjägare verkar vara farliga på att samla hett stoff. Står det något som inte borde vetas ännu?"
Säger Fritz som inte förstår orden i tidningarna.

Cecilia tänker till en snabbis.

"Om vi ska förtsätta kanske det är lämpligt att vi skickar upp någon från oss som har läst med en otryckt tidning och information, så vi har en säkerhetslina!?"

"Jag menar, det finns ett antal personer där uppe som skulle bli väldigt glada om de fick reda på var tidningen trycks!"

Cecilia ler medans hon säger det sista.

"Det skulle väll vara du då; du tillkom ju nyligen och har inget hem som de kan paja. Dessutom är du bildad nog för att läsa och dessutom icke-muterad... då blir det onekligen dig."

Säger Tallen och ser på Cecilia.

Är det något som inte borde vetas om ännu? Ja det är en bra fråga kommer ni fram till. Resistansposten har alltid obekväma avslöjanden som man ibland kan undra hur de kommit fram till. Artiklarna ni ser hör till denna kategori, men det är inget som verkligen sticker ut.

"Det är inte riktigt säkert att allt som skrivs är sant bara för att det är skrivet. Jag tror inte att Resistanspostens författare har några ädlare motiv med sin utgivning annat än att arbeta för att få Cappuccino att framstå i dålig dager."

"Ska vi ta med oss detta? Vi kan ju inte direkt dölja att någon gjort intrång. Herr Cappuccino och möjligtvis guvenören vore intresserade av detta. Troligtvis värt en penning om det intresserar herrskapet." föreslår automaten.

"Sälja ut dem?! Vad gör det för nytta egentligen? Är det inte bättre att fullfölja, dessa kommer ju tydligt göra bra saker!"

Utropar Tallen tanklöst, allt snack om diskretion är som bortblåst och nu har han ångan uppe.

"Jag håller faktiskt med Tallen på denna punkt. Korrupta poliser och jobbiga mobstrar har förstört mycket för mig."

"De slog min vän sönder och samman på grund av att de tyckte han spelade dåligt, han spelade ståbas, han var en briljant spelare bäst inom sitt område.
Men inte nu längre då de bröt alla hans fingrar"
This message was last edited by the player at 22:29, Tue 10 Aug 2010.

"Och folk som han har gjort så att inte bara människorna tvingar mutanter bo i kåkstad, utan även förstöra deras tillvaro genom polisrazzior stup i kvarten! Jag ber er, lyssna på er själva; sälja ut våra fienders fiender är att sälja ut våra vänner!"

Vädjar Tallen efter att hört Cecilia.

"Bara ett anspråkslöst förslag. Det är min plats att bistå med råd och att förenkla tillvaron för herrskapet, inte att bestämma hur ni vill göra."

"Låt oss gå längre in..."

Säger cecilia och börjar gå mot gången inåt.

Tallen släpper diskussionen och riktar energin mot vägen vidare och följer strax efter  Cecilia med hagelbrakaren redo.

Under Cecilia och Tallens ledning rör ni er framåt i gången. Ni kommer fram till ett rum som är betydligt skummare uppljust än det ni kom från. Rummet är lika stort som det förra och ni ser direkt att den högra delen gjorts i ordning till en fängelsehåla. Metallstänger från golv till tak bildar ett effektivt galler.

Innanför gallret står två fångar. Det är en mutantkvinna med grön hud och en bäverherre i blommig väst, vit skjorta, glasögon och grånade polisonger. De båda tittar förvånat på er. Deras kläder är slitna och smutsiga och de ger ett slitet intryck. Bävern visar på en gest åt er att vara tysta och pekar menande mot en tjock metallförstärkt dörr på den vänstra väggen.

"Vilka är ni? Snälla, befria oss. De är inte kloka de där..." viskar han.
This message was last edited by the GM at 19:24, Wed 11 Aug 2010.

Tallen tar snabbt posto bredvid dörren, redo att gripa till vapen om någon skulle komma in.

"Vilka är ni?"

"Det här är Mesyne" säger bävern med låg röst och gör en gest mot kvinnan. "Jag heter Mogens, och vi har blivit kidnappade av de där dårarna. Släpp ut oss, jag vet inte vad de tänker göra för ont med oss!"

"Vad har ni för jobb?"
"Och varför sitter ni här?"

Frågar Cecilia och hon verkar inte ha en tanke på att befria dem.
De kan mycke väl vara någon maffiaboss underhuggare.

Mogens svarar på Cecilias frågor:

"Jag är krögare. Jag har en liten inrättning i Muntermåla. Mesyne är anställd av mig. Vi var på väg hit till Pirit för att införskaffa lite varor. Plötsligt blev vi överfallna, slagna medvetslösa och sedan dess har vi suttit här. Ingen har talat om för oss varför vi sitter här eller vad de tänker göra med oss.

Hugaligen" ryser han.

"Ni gör också vapenaffärer med marodörer herr Mogens. Om ni är krögare så är jag en terrorrobot modell Skyarnas bestraffare."

Berthold tittar en smula oroad på Johansson. Sedan tar han en extra titt på Mogens.

Frågan är om de som håller honom fången också vet om det. De som driver det här stället gör nog väldigt få saker av slump. De har säkert en anledning och att fånga en som smugglar vapen till motormarodörerna skulle ju faktiskt skydda Pirit. De verkar ju vilja ta över staden, inte skada den.

"Om de är era uppdragsgivare så kanske de kan förlåta oss detta inbrott.
Och förklara varför de här sitter där de sitter"

Säger Cecilia och går längre om det går.

"Nej, jag tror inte att Mogens är vår uppdragsgivare. Han sålde vapen till motormarodörer på Frihetens slätter, som senare gick till anfall mot Grevinnan Aurora Björnstjärnas residens, Pyris sista utpost i söder, det imponerande Biöörnehuus. Om det inte hade varit för herrskapets hjältemod och min ringa hjälp, så hade situationen på Frihetens Slätter sett mörk ut, eller åtminstone mörkare ut. Ni kanske har hört om händelsen fröken Not?"

Fritz känner omedelbart igen bäverherren Mogens från Mäster Senaphs i Muntermåla och från marodörernas tillhåll.
"Ge oss sanningen istället!"
Fräser Fritz och ser allmänt irriterad ut, nästan så han reser ragg.

Mogens förstår att han är igenkänd. Han blänger ilsket på er. Sedan går han och sätter sig på en stol som finns inne i deras lilla fängelsehåla. Han sätter sig ner och visar med all önskvärd tydlighet att konversationen är över för hans del.

Cecilia verkar sugen på att komma vidare. En dörr finns som sagt på den vänstra väggen. En snabb koll ger vid handen att den saknar lås eller dylikt och bara är att öppna.
This message was last edited by the GM at 20:10, Thu 12 Aug 2010.

Den tystlåtne Bollja som inte sagt ett ord sedan det brutala mordet på Mollberg tar plötsligt till orda med en lågmäld röst.

"Vi går inte på dina lögner herr Mogens. Vilka finns innanför vänstra dörren? Bäst att berätta, annars gör mina vänner sylta av dig."

Cecilia griper tag i dörrhantaget med ena handen och i den andra håller hon sin saxväska i ett järngrepp.
Utan att tveka öppnar hon dörren.

Mogens svarar inte på Bolljas fråga, han tittar inte ens på honom.

Cecilia öppnar dörren, som leder till ännu en korridor. I änden på korridoren syns ljus och det hörs röster.
This message was last edited by the GM at 04:37, Fri 13 Aug 2010.

"Vi bör kanske smyga in och se vilka det är som pratar därinne." viskar Johansson.

Cecilia hör inte johnsson då han viskar och hon redan är vid den andra dörren och öppnar denna också.

Tallen som bara fnyst åt spionskapet är strax bakom Cecilia som verkar ha kommandot här omkring, fortfarande med vapnet i högsta hugg.

Berthold kliver långsamt och så tyst han kan in i gången.

Cecilia är först in i gången, därefter Tallen, sedan Berthold. Resten av gruppen kommer längst bak. Tyst och mycket långsamt smyger ni framåt. Gången svänger efter en kort bit 90 grader åt vänster. Cecilia tittar försiktigt runt hörnet. Efter bara någon meter öppnar sig korridoren i ett större rum.

Det är bara de som står längst fram som har möjlighet att se något då man måste sticka huvudet runt hörnet för att se något.

Närmast in i rummet, som verkar vara betydligt större än de tidigare ni varit i, syns några sköna fåtöljer runt ett litet bort. Röster hörs inne ifrån rummet. De verkar diskutera något. Det är åtminstone tre kvinnoröster som hörs.

"Hur skall vi överlämna Ulvrikarna? Döda eller levande? Vi måste komma till ett beslut. Nu! Tiden rinner iväg."
"Döda! Då pratar de inte i onödan."
"Nej, vi måste överlämna dem levande. Mig veterligen har ingen fångat en ulvrikisk agent levande förut..."

Ni kan nu inte komma längre utan att ge er till känna.
This message was last edited by the GM at 08:19, Sat 14 Aug 2010.

Tallen ser på Cecilia varpå han tar ett snabbt beslut och stiger in i rummet med hagelpistolen i hand, men något sänkt.

"Nu vill vi ha lite svar! Nu! Tider rinner iväg!"

Cecilia kliver fram framför tallen och går fram mot personerna runt bordet.
(Obeväpnad och icke agresivt)

Cecilia som tror att de är deras arbetsgivare säger utan att tänka:

"Precis, jag menar om ni anställer oss för att göra saker så är det lättare att göra det när man vet vilka ni är!"

"Så därför frågar jag er, vilka är ni!?"
This message was last edited by the player at 00:55, Sun 15 Aug 2010.

Johansson väljer att hålla tand för tunga, eller i automatens fall att inte aktivera sin röstmodul.

Fritz blir överrumplad när Cecilia och Tallen tar beslut om att kliva fram.

Mästerkatten står istället stilla bredvid Berthold och Johansson utan att säga ett knyst. Dock fortfarande med vapnen i tassarna pekandes neråt.

De som går in i rummet ser en imponerande sal. Ni har redan sett de sköna fåtöljerna som bildar en avslappnande hörna i den ände av rummet ni kommer in i. I andra ändan står ett mycket stort bord med höga stolar runt. På väggarna hänger påkostade målningar.

Runt bordet sitter sju personer, fem kvinnor och två män. En av männen far skrämt upp. Det är ingen mindre än Njugbert Hutt som äger klädesbutiken. Han tittar sig omkring efter sitt gevär. Dock står det några meter bort så han inser att han aldrig skulle hinna nå det innan han blir skjuten.

De som träffat hans assistent Risto känner direkt igen även denne, dock med kraftiga bandage om huvudet, sargat ansikte och blånad hud.

En av kvinnorna reser sig långsamt och bevakande upp. Det är Gunda Hutt. Hon tecknar åt sin make att ta det lugnt. Hon byter några blickar med de andra runt bordet som möts med jakande nickar. Hon tecknar med en värdig gest mot bordet.

"Välkomna! Varsågoda att slå er ner så får vi prata igenom den här situationen..."

Ni känner även direkt igen den sorgeklädda kvinnan som sitter vid bordet, Fru Flora Röjler, känd som Svarta Änkan.

Där sitter även tre kvinnor ni inte känner igen: en gammal dam med vitt hår, en ung kvinna i arbetaroverall och stenhårt ansikte samt en skönhet i trettiofemårsåldern i vacker klänning.
This message was last edited by the GM at 19:18, Sun 15 Aug 2010.

Tallen går fram till en stol, lyfter ut den och hoppar smidigt upp (då en hög stol för vanliga är lite överdrivet hög för honom) varpå han lägger sin hagelpistol på bordet.

"Ja?"

Bollja är nyfiken och vill in i rummet fort, Han trycker sig förbi för att komma fram men hans märkliga kroppsbyggnad gör att de inte går så smidigt som han hade tänkt sig. Knuffande och snubblande tar han sig tillslut in i rummet och stapplar fram mot väggen där Njugberts Gevär står som han ställer sig med ryggen mot.

"Här blir bra, jag står gärna tack."

Fritz lutar sig en aning mot Berhold och viskar så bara han och max Johansson kan höra i så låg röstvolym alltså.
"_{Hon är trevlig av tre anledningar, hon vill komma överens, hon vill lura oss eller hon vill ta livet av oss. Du som vet, kan hon vara PSI? Jag har hört folk bli hjärnskrynklade utan att de märker det och det här verkar vara ett sällskap med speciella egenskaper.}"

Fritz håller ögonen på Gunda, misstänksam och höjer sin hagelbrakare något, inte siktandes på henne men nästan. Katten gillar inte damen och litar verkligen inte på henne. Han står än så länge något lutad mot Berthold tills de pratat klart,  men de stora kattögonen sliter sig inte en sekund från den trevliga damen.

Johansson nickar bara som svar på Fritz viskning.

Gunda Hutt väntar tills ni hunnit sätta er till rätta. Hon instruerar sin make att servera de nyanlända ett glas av det fina svartklotsvinet. Hon presenterar de övriga runt bordet. De ni inte känner igen sedan tidigare presenteras som Idda Röjler, Maddie Dufva och Rachel Bender.

"Så, nu får ni förklara hur det kommer sig att ni är här! Du ville ha svar på några frågor, herr Tallen?" säger fru Hutt vänligt.


OOC: Fritz, Johansson och Berthold är fortfarande kvar i korridoren? Tolkar jag er rätt då?

Cecilia sätter sig ned brevid Gunda Hutt.

"Så vitt jag förstått så reder vi ut ett mordfall, och våra spår ledde oss hit!"

Cecilia ser sig omkring och förvånat ser att gruppen har reducerats till hälften.

"Vi är intresserade i sanningen, lögner har vi hört många att öronen blödigt, kan ni dela med oss med den?"

Säger Tallen, så långt efter hur han tänkte sig i korridoren.

OOC: Om någon går in och sätter sig så följer Johansson med.

"Ni menar att ni letar efter Clementz Ulfhielms mördare, och på olika sätt kommit fram till att hans mördare skulle finnas här, och nu vill ni höra mig berätta den sanningen?"

Fru Hutt låter dessa ord sjunka in några ögonblick.

"Ja, självklart! Självklart kan jag berätta hela historien. Det kommer att ta en liten stund för det är ingen kort historia. Jag vill dock höja ett varningens finger innan jag börjar. Den sanning ni kommer att få höra kanske inte är så trevlig och lätt att bära. När ni hört den kommer ni att ha kunskap som kommer att kräva ett svårt vägval av er. Och det valet kommer att innebära uppoffringar. Ni kommer att få fiender, men kanske också lojala vänner. Är ni inte starka nog att bära denna börda, och inte mäktar med att göra rätt val i framtiden är risken stor att era liv kommer att få ett hastigt slut, som för så många andra som inte klarat av det.

Jag hade helst sett att ni inte behövde veta. Men, vill ni höra sanningen så skall jag berätta den..."

Den bistra Fru Hutt väntar på svar. De andra runt bordet lyssnar spänt och under tystnad.

"Nä usch fy, den vill vi inte höra, det låter farligt eller vad säger ni grabbar?? ..ehh och tjej. Bäst vi går va?"

Bollja blir en aningens nervös och tittar med en flackande blick mot sina vänner.

Berthold kliver fram så att han kan överblicka rummet. Med en frånvarande blick betraktar han folket innan han ryser.

Nog bara vanliga, högdragna människor.
This message was last edited by the player at 19:17, Mon 16 Aug 2010.

Ceclia som blev intresserad av hemligheterna häver ur sig.

"Jo det är klart vi vill veta!
Nu har vi kommit så långt utan att veta vem som har gjort vad och vice versa. Berätta nu!"
 Ceclilia borrar sin blick djupt i fru Hutts ögon.

Fritz kopplar av något efter Bertholds utlåtande och nickar ogillande. Men han behåller position stående snett bakom Gunda. Katten sätter sig inte, han säger inte heller något, han iakttar.

"Nåväl!"

Gunda Hutt tar ett djupt andetag och får jakande blickar från sina sammansvurna innan hon fortsätter.

"Fram tills för trettiofem år sedan var Poirot en fristående och mycket välmående stadsstat. Staden styrdes av tio stycken familjer i ett gemensamt råd. Samtliga här församlade är representanter för familjer som var med i det gamla rådet. Al-Ralph Cappuccino var på den här tiden en ung och vad vi senare förstod mycket maktlysten man.

Vid ett tillfälle spreds rykten om att staden stod inför hotet att bli angripen av motormarodörer från Frihetens Slätter. Detta vore inte första gången, men försvarandet av staden har tidigare krävt dyra pris. Al-Ralph propagerade hårt för ett samarbete med Pyrisamfundet. Vi var på den tiden mycket skeptiska till detta, då den dåvarande Kejsar Kjell var en allt annat än sympatisk man.

Hur som helst! Med ränker, mutor och hot lyckades han övertyga tillräckligt många rådsmedlemmar om ett samarbete. Tyvärr sålde han samtidigt ut hela staden. I samma stund som Pyris armé posterades här installerades en guvernör, rådet upplöstes, egendomar konfiskerades. Poirot blev Pirit, en del av Pyrisamfundet!

Vi förstod naturligtvis att priset skulle bli högt för Pyris stöd, men så högt hade nog ingen föreställt sig, och snart ångrade sig nog de flesta som givit Al-Ralph sitt stöd. Men det var inte slut där! Snart hade familjen Cappuccino tillskansat sig stora delar av de egendomar som konfiskerats av kejsarmakten, och många av hans kritiker dog på mystiska sätt.

Vi vet inte än i dag exakt hur hans överenskommelser sett ut, men att myndigheterna under åren tittat bort vid alltför många utpressningar, hot, mutor och mord är alldeles klart.

Vi som representeras i det här rådet valde att stå emot! Först med att göra som vi alltid gjort här i staden, genom att bilda opinion och diskutera. Det slutade med döden för många av våra fäder, mödrar, bröder, systrar, makar osv. Till slut tvingades vi bokstavligen gå under jorden för att bedriva vårt motstånd. Vi insåg snart att det var ett krig vi stod inför!

Vårt första tunga drag var att bilda tidningen Resistansposten. Den har varit en nagel i ögat på många här i staden. Utan den hade vi förmodligen inte haft mycket att komma med.

Men vårt verkligt starka kort var när vi lyckades engagera Clementz Ulfhielm! Clementz var inte på något sätt en politiker eller ledare, han var en enkel skådespelare. Mot bra lön spelade han rollen som knegarfurste och framförde de hätska tal vi skrev åt honom. Så långt var allt frid och fröjd.

Men, till slut skulle även den historien vändas till vår nackdel. Givetvis med en plan signerad Al-Ralph Cappuccino!"

Gunda gör här en paus och låter allt sjunka in och för att ge plats åt frågor.
This message was last edited by the GM at 16:08, Tue 17 Aug 2010.

Tallen sitter kvar och ser på fru Hutt med kalla ögon.

"Så ni offrade honom för att bli en martyr, ett redskap?! Du drog mutanter bakom falska idéer om ett bättre liv för att tjäna ett likadel smutsigt mål? Låt mig fråga, skulle mutanter få det bättre i nya Poirot jämte Pirit eller är det bara män ut och män in?"

Gunda svarar Tallen med styrka och övertygelse i rösten:

"Nja, som jag sade skulle historien ta fler vändningar! Och ja, jag vet att gemene mutant hade det bättre i Poirot än i Pirit.

Clementz insåg efter en tid hur värdefull han var. Han begärde bättre betalt och det fick han. Och snart steg rikedom och kändisskap honom åt huvudet. Han började hänga på krogarna. Han drack sprit och tinner och började med tiden med andra droger. Han roade sig med köpta fruntimmer på ställen som Salong Guppi.

Snart fick han nya så kallade vänner som försåg honom med sprit, droger och förlustelser. Som belöning fick de upplysningar som gick direkt till fel öron. Och de upplysningarna slog snart med dödlig kraft tillbaka på de våra!

Jag vet inte hur många gånger vi släpat hem honom från rännstenarna eller löst ut honom från häktet efter att han hamnat i slagsmål eller spöat någon stackars flicka från sans och vett. Vi gav honom ultimatum: skärp dig eller så skickar vi bort dig från staden dit där du inte gör någon skada! Det hjälpte ett tag.

En dag fick vi ett meddelande från honom där han helt sonika begärde tiofallt betalt, annars skulle han börja jobba åt Al-Ralph. Han hade blivit lovad än det ena än det andra. Njugbert och Risto stämde möte med honom för att tala honom tillrätta och ge honom en sista chans, ett möte som Clementz kom till redlöst berusad.

Han skrek och gormade att vi var dödens om vi inte betalade. Grälet urartade till att han anföll Risto, ni kan ju själva se hur han ser ut. Njugbert sköt honom i självförsvar!"

Gunda visar med en gest med armen mot Risto och Njugbert innan hon fortsätter.

"Clementz var död! Vi hade att välja mellan att låta honom dö i onödan eller att tjäna den sak som han svurit. Han visste vad han lovat och vad det innebar. Vi beslöt att låta hans död illustrera hur det går till i skuggorna i Pirit. Alla skulle kunna läsa i Polisgazetten hur det går till när gangstrarna får härja fritt!

Jag vet att vi nu fått reaktioner på högsta ort, och att vi nu är på väg att åstadkomma en förändring!

Innan jag fortsätter är det dock min tur att ställa frågor. Hur lyckades ni hitta hit, och hur kom ni fram till att vi hade med Clementz död att göra?"
This message was last edited by the GM at 04:57, Wed 18 Aug 2010.

"Ja ni skulle ju kunnat bränn tavlorna när ni dödade den där konstnären!"

Svarar Cecilia sarkastiskt.

"Jaså, Åhl! Så det var hans förpepprade tavlor som ställde till det."

Gunda suckar innan hon fortsätter.

"Ja ni inser väl vilken roll Ethan Åhl hade i det här. Han var en av de såkallade vännerna till Clementz som gav honom sprit och droger. Och som sprang direkt och viskade i Cappuccinos öra.

Vi avslöjade honom allt för sent. Vi trodde han var på vår sida men han spelade ett fult dubbelspel. Vi ställde honom mot väggen för det. Han visade sina vedervärdiga tavlor och hotade med att visa upp dem för Polisgazetten och på så sätt avslöja oss om han inte fick styveligen betalt.

Det kunde vi inte acceptera och satte hårt mot hårt. Vi drev honom från staden med löfte om att om vi någonsin såg hans sorgliga tryne här igen skulle vi avslöja för hans knegarkollegor vilken mökarns förrädare han var, och då skulle han säkerligen inte bli långlivad. Han flydde till Hugahult.

Hoten fortsatte dock. Till slut insåg vi att vi inte kunde låta honom hållas längre. Vi skulle snart vara avslöjade och sålda till fienden om vi inte agerade. Vi utlyste ett kontrakt på hans huvud så han fick sluta sina dagar som den förrädare han var, mot oss, mot Poirot, mot Clementz och mot knegarmassorna..."

Fritz som blir aningen matt av alla detaljer känner sig smått irriterad.
I hans öron låter det som Gundas falang är minst lika mobstervillig som Al-Ralphs, dock med andra motiv... eller han är inte ens så säker på det. Finns det kejsare att tjäna för egen del så bryr  han sig dock inte om varken motiv eller annat för den delen.
"Så varför skall vi tro på dig nu. Och vem är är X, är det densamme som er "högre ort" som du hänvisar till. Vem eller vilka och vart kan vi finna samtal med "högre ort"?"
Säger katten med myndig stämma samtidigt som han ansluter sig till sitt gäng på en stol runt bordet.

"Ni lyckades också få det att se ut som om herr Krutov och andra mördades på order av Al-Ralph Cappuccino. Vi lyckades lista ut så mycket när vi undersökte den förfalskade anteckningsboken. Det var egentligen denna som började få oss att misstänka att det hela var en konspiration att vi användes som brickor i ert spel. Jag kan inte säga att jag känner alla i herrskapet som jag tjänar väl, men jag vet att några säkerligen inte gillar att bli utnyttjade på det sättet att riskera liv och svans på detta vis. Vad mig anbelangar så är jag villig att radera vissa kompromerande fakta ur min automathjärna om herrskapet beslutar att stödja er i er strävan."

"X, det är vi som är församlade här i natt! Vi är den innersta kretsen i Poirot-alliansen! Och vem skulle du annars tro på? Cappuccino?

Med högsta ort avser jag ingen annan än Kejsaren, Thorulf Skarprättare själv. Han är evinnerligt trött på hur saker och ting skötts här i staden och väntar bara på en anledning till att gripa in och styra upp situationen. Och den stunden är nära förestående nu kan jag lova!

Kan det misstänkas att Cappuccino ligger bakom mordet på Clementz kommer han inte lägga två fingrar emellan..." replikerar fru Hutt blixtsnabbt på Fritz frågor.
This message was last edited by the GM at 16:44, Wed 18 Aug 2010.

Gunda Hutt blir tyst några ögonblick och verkar lite ställd när Johansson bryter in med att ni gemomskådat Mollbergs mordbok

"Vem tror du annars låg bakom mordet på Petr Krutov? Även om det inte var just Mollberg som fick uppdraget den gången!"
This message was last edited by the GM at 17:03, Wed 18 Aug 2010.

"Nog nu!"

Svarta Änkan, Flora Röjler, bryter in efter att Johansson fört fram fakta angående mordboken.

"Vi har förklarat mer än nog nu. Många som vetat betydligt mindre om hur det går till här i staden har fått plikta med sina liv. Därför valde vi att inte informera er om hela bakgrunden!

Nu vill vi veta vad ni tänker göra med den här informationen!"

Berthold litar inte på församlingen. Han anar lögner, men också mycken sanning.

Så låt oss säja att vi inget säger. Att kejsaren ingriper och störtar Al-Ralph och hans kumpaner så att de dör eller tvingas fly.
Vad vinner ni på det? Hämnd för vad han lurat er till? Ni kan väl inte tro att Pyri kommer att släppa staden och låta er få makten?
Dessutom måste ni ju räkna med att Al-Ralph med vänner kommer att söka hämnd på de som störtar honom.

Fritz nickar medhållande till Bertholds utsaga, det luktar sur och möglig Lobobster lång väg. De ljuger, undanhåller, utpressar och talar sanning samtidigt. Mästerkatten lägger upp karbinen på bordet framför sig, revolvern behåller han i högertassen. Om han lägger upp den för att demonstrera våld eller om det är för att han inte orkar hålla i den längre då eller om det beror på att inte utgöra ett hot är svårt avgöra.

När Berthold är klar så inflikar han direkt efter sista ordet.
"Frågan är också vad tjänar V I på det här, ni vill ha oss lojala, ni vill inte att vi skall prata vid sidan om det. Och något i mig säger attt ni vill ha ännu mer hjälp. Rätta mig om jag har fel men vi har kommit längre än någon annan!? Vi har även blivit utnyttjade och förda bakom ljuset av er en gång."
Det sista är tydligt att det egentligen inte är någon fråga utan ett påstående, ett affärsmässigt påstående, ett argument att få betalt, bra betalt!

"Vi har goda förhoppningar att det kommer att bli förändringar. Allt kommer inte att bli som det var förr, men vi kommer att vara av med några av de största problemen. Och om vi får överlämnat de där två ulrikingarna där ute har vi alla möjligheter att få en roll i återuppbygnaden av staden så som den borde vara." svarar Gunda Berthold med eldig röst.

Flora Röjler funderar kort innan hon ger Fritz ett svar. Uppenbarligen förstår hon vinken mycket väl och väljer att gå rakt på sak:

"Så er lojalitet är till salu för krediter? Nämn ert pris!"

Cecilia rycker till när hon hör att folket vill ha betalt.

"Va? Vill ni ha betalt för att inte låta Capuchino styra staden?????"

Ceclia nästan skriker ut det.

"Så som Capuchino har förstört och härjat med oss lägre stående, och ni era giriga jävlar vill ha betalt för att inte gå och tjalla för honom när det för en gång skull har kommit upp någon som VÅGAR motarbeta honom!"

Hon tar ett djupt andetag.

"Ni är för rädda för att göra detta för att Capuchino har satt sitt fotfäste här så hårt så ni tror att han kommer söka upp er efter han är borta?"

"Jag säger att ni är paranoida! Jag kommer hjälpa dessa gratis för Pirits och dess medborgares bästa!"

Ceclia ställer sig med armarna i kors slänger en blick över gruppen.

Fritz rycker inte till åt Cecilias utbrott. En kvinna som ser endast i svart och vitt har ofta inte det bästa omdömet. Bara för att det ena försvinner så behöver inte det betyda att det nya är så mycket bättre. Fritz har sett det på gatorna i Hindenburg så många gånger. Ena gänget efter det andra tar över stadsdelar och kvarter på nätterna. Egentligen och till syvene och sist så handlar det alltid om samma sak, makt, respekt och oftast i första hand krediter som ger det i andra hand. Det katten hör är mordlystna och maktlystna personer som spelar fult. Katten ställer sig upp igen, tar karbinen och låter den vila över ena axeln.
"Vi behöver en stund att tala inbördes. Cecilia du kan göra ett val, stanna här hos främlingarna vi aldrig träffat och anslut dig till dem efter ett samtal på några ord. Eller så följer du med i vår grupp, men passa tungan, för det vore ju tråkigt om den inte kunde användas till att spela några toner till."
Säger han till de två tidigare talarna, sen Cecilia och vänder sig sedan mot gruppen.
"Kom, vi tar lite tid här borta. Vi behöver ta ett beslut."
Och pekar med tassen mot där de kom ifrån, lagom på håll att de inte skall höra samtidigt som viss uppsikt kan ske.

Fritz tittar på Cecilia, flickan får gärna jobba gratis, inget är gratis i Pyri, inte i Hindenburg, inte i Zonerna och verkligen inte heller här i Pirit. Det kommer en dag slå ner som blixt från klar himmel när hon inser det tänker han eller så är hon fullkommligt galen,tänker den luggslitna stadskatten innan han avslutar sista ordet och gesten för gruppen. Att missa en sådan här chans att få betalt, kanske de t o m kan förhandla till sig respektabla titlar och boende i staden. Att riskera livet för politik eller för den delen gratis är inget som Fritz någonsin funderat över, det ligger liksom inte i hans natur.
This message was last edited by the player at 23:29, Wed 18 Aug 2010.

Tallen har lyssnat tankfullt på allt och yttrar sig inte förrens nu.

"Gå och bestäm ert pris, för min del är jag nöjd med mitt nya rep, jag behöver ju inte käka och sånt som ni. Men jag har ett pris, och det kan inte mätas i krediter! Jag vill ha förändring, sån förändring som ger mutanter rätt! Rätt att leva sida vid sida med människorna; det inkluderar våra bröder psi. Det är mitt pris. Är ni villiga att betala?"

Cecilia chokerad över vilken tillställning hon gjort följer med katten till hans snackhörna.
Hon ställer sig med ryggen mot gruperingen runt bordet och ansiktet mot Fritz.


Plötsligt vänder hon sig om när hon Tallen talat.

"Jag håller med Tallen om mutanterna, Men om vi låter PSI göra som de vill kommer vi människor leva farligt!"

Lägger hon till som motargument för de förbannade PSI jävlarna

"Bra talat herr Tallen, Mer makt åt mutanterna."

Bollja funderar en stund på vad Tallen sa men är fortfarande osäker på vad han själv vill. Tallens ord lät bra, han vet säkert vad han talar om..

Berthold småler, men säger inget.
En köpt lojalitet kan alltid köpas av någon annan som är villig att betala mer. Se bara på Ulfheim.
Men för många så innebär prisets storlek en markering på hur viktigt de anser att ett uppdrag är.
This message was last edited by the player at 18:48, Thu 19 Aug 2010.

När så de som vill bli samlade är samlade tar katten till orda med en volym som skall undkomma de runt bordet.
"Ingen jobbar gratis, inte heller de runt bordet. De får sitt strå eller kanske hela stacken, makt, krediter och säkerligen höga positioner i det nya samhället. Ingen gör något gratis. Och att vi skall bli deras hantlangare utan betalning går utanför min gräns, jag känner dem inte och är säker på att iaf en del av det de sagt är åtminstånde förvrängt, kanske rent av rena lögner. Jag vill ha såväl krediter som säker position i det nya Pirit även bland toppskiktet. Ett officiellt erkännade inför stadsstyrande att vi varit med och skapat det här. Vi bör kräva varsitt godes eller på sin höjd en nyrenoverad residens per person i gruppen. Ja, Johansson följer nog med vår käre tupp hem och han skall ha bästa tänkbara automatservice resten av sitt li... hrrrmmph sitt automatliv. Vi skall även få en anrik belöning som gör oss till toppskiktet av förmögna i Poirot. Att göra  något för en bra sak och samtidigt få bra betalt för det, det gilla jag! Att de sedan inte går med på allt ger oss ett bra förhandlingsläge kära vänner."
Det sista sägs med en leende.

Fritz tittar på Tallen och Cecilia och skakar på huvudet.
"Kanske är ert hjärta varmare än mångas men tyvärr är det så att det är sådana som ni som får göra slavgörat för att sedan inte ens få ett tack. När omformationerna är klara så skall vi ha våra lovade positioner i samhället. Det man inte tar är det ingen som ger en. Vi måste värdera oss själva för att få den position vi vill ha, annars blir vi körda med i slutändan, jag har sett det förr, godhjärtade katter som blivit utnyttjade. Så fungerar det. Vi skall inte ses som något de tar för givet och slänger in när det passar, visst kan vi vara spelpjäser men låt oss för mökens skull styra lite över spelet med. Som påker, utan bett finns inget värde. Och går vi Allt-in i det här så ska vi se till att vi får ordentligt pyntat för det för efteråt kan vi inte förhandla."
This message was last edited by the player at 22:33, Thu 19 Aug 2010.

Johansson gillar inte riktigt att herrskapet som han är anställd att tjäna börjar träta inbördes.

"Låt mig komma med ett förslag. Vad vi egentligen har gjort är privatsnokeri. Kan vi inte helt enkelt göra en räkning över våra utlägg samt ta en avgift förslagsvis per dag som vi varit på uppdraget? Jag tycker att ni är något oresonlig herr Fritz. Det är inte bara fräckt utan det skulle också se något märkligt ut. Vi har inte varit i Pirit alldeles för länge. Folk skulle börja fråga sig var pengarna kom ifrån. Vi vill givetvis inte att det ska börja ställas obekväma frågor."

"Mycket riktigt"

säger ceclilia och nickar mot johansson

Fritz mumlar något ohörbart och tar sedan till orda.
"Nåja, givetvis tar vi en avgift, jag hade dock hoppats på större uppbackning av er på en S t ö r r e avgift."
Fritz är envis, men han vet vad som gäller i en grupp, han vill inte jobba emot de sina.

"Låt oss göra som vår logiska vän automaten föreslår. Vi säger att vi tar det dubbla vi erbjöds från början för det vi gjort. Det borde täcka våra utgifter och ge oss gage för vårt extrajobb. Sedan tycker jag att vi hör vad det är för jobb vi har framför oss innan vi bestämmer något mer."
Med de orden återvänder Fritz till bordet om ingen vill diskutera vidare lösning.

Cecilia nickar

Johansson har inget mer att tillägga. Han har gjort sitt och förhoppningsvis rätt ut en snårig situation som skulle ha satt herrskapet i trångmål. En tanke dyker upp i den sofistikerade processor som fungerar som hans automathjärna.

"Herrskapet vet inte alltid sitt bästa och bör hjälpas på traven."

Tanken är något främmande, men ändå intressant. Någonting att fundera på under långa nätter, när hemmet har blivit städat.

Fritz återvänder till bordet och drar till sig intresserade och spända blickar från de församlade. Fru Röjler spiller ingen tid:

"Så, vad är ert pris för att hjälpa oss?"

Bollja är fortfarande beredd på att det värsta kan hända, ännu har han inte glömt stackars Mollberg. Med Fritz vid förhandlingsbordet är det bäst att vara beredd tänker han. Bollja ställer sig bakom Fritz med armarna i kors liknande en livvakt. Han spänner ögonen i Fru Röjler, andas tungt och avvakta sedan Fritz ord.
This message was last edited by the player at 18:16, Wed 25 Aug 2010.

Fritz tittar tillbaka med en lika fast blick. Han är kortfattad men precis.
"Vi tycker om ert syfte och vill därför ha dubbelt vad vi blev utlovade för den röran som hänt + våra utgifter. Sedan vill vi eventuellt hjälpa er och stödja er i kampen för Poirot. Vad vi vill ha för det är omöjligt säga innan vi hört, exakt vad vill ni ha hjälp med och hur har ni tänkt genomföra det här?"
Fritz betonar Poirot för att visa deras engagemang och visa på att gruppen ser och tar på allvar att de vill ha tillbaka vad som en gång varit deras stad.
This message was last edited by the player at 18:27, Wed 25 Aug 2010.

Berthold ordar inte mer. Han har tankarna på något annat.

Svaret kommer reptilsnabbt.

"Åhlrajt! Det kravet skall vi nog kunna tillmötesgå. Vi gav er 100 krediter till att börja med, och ett löfte om 100 till per skalle om ni löste mordet. Så om vi säger 200 krediter var plus de utlägg ni gjort. Låter det bra?"

Fru Röjler frågar om ni funnit Mollbergs mordbok, och när hon blir klar över att ni har den till hands sprids ett lätt leende över hennes läppar.

"Bra! Planen är enkel. Ni kontaktar Polisgazettens redaktion redan i gryningen. Ni visar upp boken, och visar på att ni har bevis för att Al-Ralph ligger bakom det här ohyggliga dådet, och mordet på Petr Krutov såklart. Det bör räcka för att tända eld på krutdurken, så att vi kan gripa in och överlämna de ulvrikiska spionerna till den pyriska administrationen. Då kommer Cappuccino och gangsteranhanget att vara rökt! Kejsaren kommer inte hålla dem om ryggen längre.

Det kommer att bli en turbulent period och vi är såklart tacksamma för er hjälp under den här tiden, och även efter såklart. Jag kan tänka mig att vi kommer behöva hjälp med att hålla oss uppdaterade på vad som händer i staden, på lite mer inofficiella vägar menar jag då. Ni håller koll och samlar information, som ni kan rapportera till oss. Jag gissar även att vi kommer att behöva händigt folk till exempelvis bevakningsuppdrag, livvaktsjobb och den typen av uppdrag. Och sådant har ni ju med all tydlighet visat att ni är bra på. Givetvis kommer vi att betala bra!"
This message was last edited by the GM at 20:47, Wed 25 Aug 2010.

Woah vad mycket pengar tänker cecilia glatt. Därefter hämtar hon sig någon sekund eller två för att få en mer allvarlig ton i rösten.

"Låter bra, låt oss säga så!"

Cecilia håller näven fram åt fru röjler, hon vet att folk brukar göra så när de avslutar en affär, men hon undrar själv varför då det är helt meningslöst att skaka hand när avtalet redan är satt.

"Det låter bra. Ska vi säga samma arvode till kommande uppdrag du nämnde så är vi överens!? Låt oss mjuka upp stämmningen. Vi brukar försegla ett avtal med en drink om det är något som faller herrskapet i smaken."

Tallen som spänt sett på vad som skedde runt bordet under tystnad tar ännu en gång till orda.

"Och vad det gäller mitt pris? Det är av det mer konstanta typen, men likaså är mina tjänster."

Fritz bekräftande av att ni är överens möts med stort gillande runt bordet, alla är helt med på noterna där. Flaskor med finaste findricka plockas fram och de som önskar bjuds ett glas för att skåla in er överenskommelse.

Tallens fråga möts med ett självklart jakande: "Där är vi helt överens, min gode Tallen. Vi skall göra vårt yttersta när vi formar det nya Poirot för att förbättra situationen för mutanterna!"

Snart inser ni att det börjar närma sig gryning. Murvlarna på Polisgazetten kommer säkerligen snart till jobbet och det är dags att gå dit för att avsluta denna historia...


OOC: Är det någon som vill göra/säga/hitta på något mer? Eller skall jag utgå från att ni knallar iväg till Polisgazetten och redovisar vad ni har att komma med?

Fritz skålar och ser nöjd ut och både ett och två glas av findrickat rinner ner i strupen, hans sedvanliga vita kattleende är på nosen. När de rest sig efter festligheterna efter överenskommelsen så vänder han sig om igen mot sällskapet och tar till orda.
"Vi kommer troligtvis bli jagade personer efter det här. Har ni något tillhåll vi kan ta oss till ifall vårt skulle bli upptäckt. Jag gillar att ha en utväg ifall det hettar till."
Säger katten med ett leende.

Fru Hutt nickar.

"Ja, det finns stället att gömma sig på om det skulle behövas. Vi har ju det här komplexet där vi befinner oss nu, och vi har ett par ställen till till hands."

Hon deltar glatt i skålandet.

"Låt oss göra nytta mer än att ge druvklotsodlarna yrke."

Försöker Tallen skämta torrt, han verkar dock glad, om än uppspänd.

"Murvlarna sover aldrig som de säger i Hidenburg."

"Låt oss gå då." säger Johansson som börjat bli smått less på att servera druvklotsdrycker.
This message was last edited by the player at 09:10, Fri 27 Aug 2010.

Fritz passar på att hiva i sig två glas till av findrickat, det var länge sedan han drack både så fint innehåll som sällskap, bäst att passa på.
Han vänder på tassarna och börjar så gå mot därifrån de kom innan han kommer på.
"Finns det någon annan smidigare utgång."
Katten börjar känna sig smått frustrerad, han gillar inte underjorden, nästan men inte riktigt lika illa som han avskyr vatten. Usch tänker han, tur att det inte var vatten de var omgivna av, nu är det bara jord och sten.