Cecilia drar pekfingret mot metallen och tittar sedan på fingret, hon avgör snabbt att det är gammalt och smutsigt.

Hon hoppar dock till rejält när katten tappar skiten i golvet.

"Vi får väl gå och sse om någon hörde smällen längre fram!?"

"_Ooopps!"
Utbrister Fritz när låset tar i marken, men fortsätter sedan ostört efter att tittat sig omkring. Saker som redan hänt kan inte störa saker som skall hända.

På skrivborden ligger anteckningar och kladdpapper. På vart och ett av dem står dessutom gamla skriveriapparater.

Den stora maskinen som står mitt på golvet verkar vara ett vidunder med spakar, rattar och annat. I ena änden ligger ett antal tomma pappersark. I andra ändan ligger ark med tryck på. Ni drar slutsatsen att maskinen framställer någon form av trycksaker.

"_{Vi  måste ha kommit till någon form av tryckeri. Men vad trycker de, alla papper i Pirit!? Har vi hamnat i någon extrempolitisk lokal? Johansson, du som är läskunnig, vad får du ut av det här. Jag känner igen att det är de kända blaskorna här i byn.}"

Tallen släpper inte sin hagelpicka från sin hand och håller sig mellan gruppen och vägen där någon kan uppenbara sig vilken sekund som helst samtidigt som han tittar på gruppen och säger tyst.

"Jag kan dyrka om fler lås ska upp, det är tystare... vi vill ju inte dra till oss uppmärksamhet, eller hur?"

Cecilia skummar igenom tidningarna.

"Resistansposten. De avslöjar skummisar och korrupta poliser även högt uppsatta i pyri. Jag har sett den förr, den ges ut varje vecka fast ingen vet var den kommer ifrån."

Tallen höjer på ena ögonbrynet och frasande faller lite bark till marken.

"Nu vet vi, de här verkar ju faktiskt vara de schysta."

Johansson funderar ett tag och börjar sedan undersöka trycksakerna lite mer noggrant. Han letar efter någonting som kan vara den forntida skrivmaskin vilket deras uppdragsgivare begagnade sig av.

"Mycket riktigt är det Resistansposten. Det verkar som om skräddarna är inblandade i detta. Troligtvis var herr Åhl det också. Låt oss se om vi kan hitta den maskin som används för att ge oss instruktioner. Kanske är detta var vår uppdragsgivare håller till." Johansson börjar leta, noggrant och metodiskt, men han är noga att lägga tillbaka saker på den plats han finner dem. "Det står i alla fall klart att Resistansposten ges ut av de gamla rådsfamiljerna och är ett vapen som de använder för att försöka få Cappuccino och övriga makthavare att se inkompetenta ut, troligtvis i syfte att själva få tillbaka makten över stadens styre. Är de dessutom våra uppdragsgivare så har vi bevis eller åtminstone indicier på att det var de som mördade Ulfhielm. Att de mördade konstnären Åhl är jag säker på. Kanske var det dumt att mörda konstnären och stjäla tavlorna eftersom de drog onödig uppmärksamhet till sig. Jag tror inte att någon skulle dra de slutsatser som vi gjort om de låtit Åhl vara." Johansson rycker på axlarna. "Å andra sidan så har vi inte alla pusselbitarna än, så vi kan ju inte veta vad Åhl egentligen visste. Kanske var han inblandad i komplotten och fick kalla tassar. Hur var det nu, var Åhl vän med Ulfhielm?"

Genom att studera de papper som ligger vid och sitter i skriveriapparaterna kan man sluta sig till att det inte är de som använts för att skriva lappen med ert uppdrag. Däremot verkar pappren vara artiklar till kommande nummer av Resistansposten.

Berthold tittar fascinerad på maskinerna i rummet.
Någon sa att de var vänner, men om de var det den sista tiden lär vi väl aldrig få veta.

De var nog rädda att Åhl skulle säga något till fel person.

Johansson studerar de artiklar som ska tryckas. Vad handlar de om?

I den ena skriveriapparaten sitter en satirisk text som i mycket smädande ordalag framställer herr Cappuccino som en girig isterbuk med enbart sin egna vinning framför allt annat. På skrivbordet ligger en teckning av densamme i inte allt för fördelaktig framställning. Allt signerat Al-Joppe, en signatur som blivit vida beryktad för sin träffsäkra och stundtals mycket råa satir i Resistansposten.

På det andra skrivbordet ligger ett utkast till en text där en tämligen högt uppsatt tjänsteman i Guvernörens närhet, Hubert Kröse, som anklagas ta mutor. Som bevis läggs fram utdrag ur brev som reportern tagit del av. Det kusliga är att det verkar röra sig om ytterst hemligt material så man kan verkligen undra hur författaren till texten kommit i besittning av detta...

"Deras nyhetsjägare verkar vara farliga på att samla hett stoff. Står det något som inte borde vetas ännu?"
Säger Fritz som inte förstår orden i tidningarna.

Cecilia tänker till en snabbis.

"Om vi ska förtsätta kanske det är lämpligt att vi skickar upp någon från oss som har läst med en otryckt tidning och information, så vi har en säkerhetslina!?"

"Jag menar, det finns ett antal personer där uppe som skulle bli väldigt glada om de fick reda på var tidningen trycks!"

Cecilia ler medans hon säger det sista.

"Det skulle väll vara du då; du tillkom ju nyligen och har inget hem som de kan paja. Dessutom är du bildad nog för att läsa och dessutom icke-muterad... då blir det onekligen dig."

Säger Tallen och ser på Cecilia.

Är det något som inte borde vetas om ännu? Ja det är en bra fråga kommer ni fram till. Resistansposten har alltid obekväma avslöjanden som man ibland kan undra hur de kommit fram till. Artiklarna ni ser hör till denna kategori, men det är inget som verkligen sticker ut.

"Det är inte riktigt säkert att allt som skrivs är sant bara för att det är skrivet. Jag tror inte att Resistanspostens författare har några ädlare motiv med sin utgivning annat än att arbeta för att få Cappuccino att framstå i dålig dager."

"Ska vi ta med oss detta? Vi kan ju inte direkt dölja att någon gjort intrång. Herr Cappuccino och möjligtvis guvenören vore intresserade av detta. Troligtvis värt en penning om det intresserar herrskapet." föreslår automaten.

"Sälja ut dem?! Vad gör det för nytta egentligen? Är det inte bättre att fullfölja, dessa kommer ju tydligt göra bra saker!"

Utropar Tallen tanklöst, allt snack om diskretion är som bortblåst och nu har han ångan uppe.

"Jag håller faktiskt med Tallen på denna punkt. Korrupta poliser och jobbiga mobstrar har förstört mycket för mig."

"De slog min vän sönder och samman på grund av att de tyckte han spelade dåligt, han spelade ståbas, han var en briljant spelare bäst inom sitt område.
Men inte nu längre då de bröt alla hans fingrar"
This message was last edited by the player at 22:29, Tue 10 Aug 2010.

"Och folk som han har gjort så att inte bara människorna tvingar mutanter bo i kåkstad, utan även förstöra deras tillvaro genom polisrazzior stup i kvarten! Jag ber er, lyssna på er själva; sälja ut våra fienders fiender är att sälja ut våra vänner!"

Vädjar Tallen efter att hört Cecilia.

"Bara ett anspråkslöst förslag. Det är min plats att bistå med råd och att förenkla tillvaron för herrskapet, inte att bestämma hur ni vill göra."

"Låt oss gå längre in..."

Säger cecilia och börjar gå mot gången inåt.

Tallen släpper diskussionen och riktar energin mot vägen vidare och följer strax efter  Cecilia med hagelbrakaren redo.

Under Cecilia och Tallens ledning rör ni er framåt i gången. Ni kommer fram till ett rum som är betydligt skummare uppljust än det ni kom från. Rummet är lika stort som det förra och ni ser direkt att den högra delen gjorts i ordning till en fängelsehåla. Metallstänger från golv till tak bildar ett effektivt galler.

Innanför gallret står två fångar. Det är en mutantkvinna med grön hud och en bäverherre i blommig väst, vit skjorta, glasögon och grånade polisonger. De båda tittar förvånat på er. Deras kläder är slitna och smutsiga och de ger ett slitet intryck. Bävern visar på en gest åt er att vara tysta och pekar menande mot en tjock metallförstärkt dörr på den vänstra väggen.

"Vilka är ni? Snälla, befria oss. De är inte kloka de där..." viskar han.
This message was last edited by the GM at 19:24, Wed 11 Aug 2010.