Tallen tar snabbt posto bredvid dörren, redo att gripa till vapen om någon skulle komma in.

"Vilka är ni?"

"Det här är Mesyne" säger bävern med låg röst och gör en gest mot kvinnan. "Jag heter Mogens, och vi har blivit kidnappade av de där dårarna. Släpp ut oss, jag vet inte vad de tänker göra för ont med oss!"

"Vad har ni för jobb?"
"Och varför sitter ni här?"

Frågar Cecilia och hon verkar inte ha en tanke på att befria dem.
De kan mycke väl vara någon maffiaboss underhuggare.

Mogens svarar på Cecilias frågor:

"Jag är krögare. Jag har en liten inrättning i Muntermåla. Mesyne är anställd av mig. Vi var på väg hit till Pirit för att införskaffa lite varor. Plötsligt blev vi överfallna, slagna medvetslösa och sedan dess har vi suttit här. Ingen har talat om för oss varför vi sitter här eller vad de tänker göra med oss.

Hugaligen" ryser han.

"Ni gör också vapenaffärer med marodörer herr Mogens. Om ni är krögare så är jag en terrorrobot modell Skyarnas bestraffare."

Berthold tittar en smula oroad på Johansson. Sedan tar han en extra titt på Mogens.

Frågan är om de som håller honom fången också vet om det. De som driver det här stället gör nog väldigt få saker av slump. De har säkert en anledning och att fånga en som smugglar vapen till motormarodörerna skulle ju faktiskt skydda Pirit. De verkar ju vilja ta över staden, inte skada den.

"Om de är era uppdragsgivare så kanske de kan förlåta oss detta inbrott.
Och förklara varför de här sitter där de sitter"

Säger Cecilia och går längre om det går.

"Nej, jag tror inte att Mogens är vår uppdragsgivare. Han sålde vapen till motormarodörer på Frihetens slätter, som senare gick till anfall mot Grevinnan Aurora Björnstjärnas residens, Pyris sista utpost i söder, det imponerande Biöörnehuus. Om det inte hade varit för herrskapets hjältemod och min ringa hjälp, så hade situationen på Frihetens Slätter sett mörk ut, eller åtminstone mörkare ut. Ni kanske har hört om händelsen fröken Not?"

Fritz känner omedelbart igen bäverherren Mogens från Mäster Senaphs i Muntermåla och från marodörernas tillhåll.
"Ge oss sanningen istället!"
Fräser Fritz och ser allmänt irriterad ut, nästan så han reser ragg.

Mogens förstår att han är igenkänd. Han blänger ilsket på er. Sedan går han och sätter sig på en stol som finns inne i deras lilla fängelsehåla. Han sätter sig ner och visar med all önskvärd tydlighet att konversationen är över för hans del.

Cecilia verkar sugen på att komma vidare. En dörr finns som sagt på den vänstra väggen. En snabb koll ger vid handen att den saknar lås eller dylikt och bara är att öppna.
This message was last edited by the GM at 20:10, Thu 12 Aug 2010.

Den tystlåtne Bollja som inte sagt ett ord sedan det brutala mordet på Mollberg tar plötsligt till orda med en lågmäld röst.

"Vi går inte på dina lögner herr Mogens. Vilka finns innanför vänstra dörren? Bäst att berätta, annars gör mina vänner sylta av dig."

Cecilia griper tag i dörrhantaget med ena handen och i den andra håller hon sin saxväska i ett järngrepp.
Utan att tveka öppnar hon dörren.

Mogens svarar inte på Bolljas fråga, han tittar inte ens på honom.

Cecilia öppnar dörren, som leder till ännu en korridor. I änden på korridoren syns ljus och det hörs röster.
This message was last edited by the GM at 04:37, Fri 13 Aug 2010.

"Vi bör kanske smyga in och se vilka det är som pratar därinne." viskar Johansson.

Cecilia hör inte johnsson då han viskar och hon redan är vid den andra dörren och öppnar denna också.

Tallen som bara fnyst åt spionskapet är strax bakom Cecilia som verkar ha kommandot här omkring, fortfarande med vapnet i högsta hugg.

Berthold kliver långsamt och så tyst han kan in i gången.

Cecilia är först in i gången, därefter Tallen, sedan Berthold. Resten av gruppen kommer längst bak. Tyst och mycket långsamt smyger ni framåt. Gången svänger efter en kort bit 90 grader åt vänster. Cecilia tittar försiktigt runt hörnet. Efter bara någon meter öppnar sig korridoren i ett större rum.

Det är bara de som står längst fram som har möjlighet att se något då man måste sticka huvudet runt hörnet för att se något.

Närmast in i rummet, som verkar vara betydligt större än de tidigare ni varit i, syns några sköna fåtöljer runt ett litet bort. Röster hörs inne ifrån rummet. De verkar diskutera något. Det är åtminstone tre kvinnoröster som hörs.

"Hur skall vi överlämna Ulvrikarna? Döda eller levande? Vi måste komma till ett beslut. Nu! Tiden rinner iväg."
"Döda! Då pratar de inte i onödan."
"Nej, vi måste överlämna dem levande. Mig veterligen har ingen fångat en ulvrikisk agent levande förut..."

Ni kan nu inte komma längre utan att ge er till känna.
This message was last edited by the GM at 08:19, Sat 14 Aug 2010.

Tallen ser på Cecilia varpå han tar ett snabbt beslut och stiger in i rummet med hagelpistolen i hand, men något sänkt.

"Nu vill vi ha lite svar! Nu! Tider rinner iväg!"

Cecilia kliver fram framför tallen och går fram mot personerna runt bordet.
(Obeväpnad och icke agresivt)

Cecilia som tror att de är deras arbetsgivare säger utan att tänka:

"Precis, jag menar om ni anställer oss för att göra saker så är det lättare att göra det när man vet vilka ni är!"

"Så därför frågar jag er, vilka är ni!?"
This message was last edited by the player at 00:55, Sun 15 Aug 2010.

Johansson väljer att hålla tand för tunga, eller i automatens fall att inte aktivera sin röstmodul.

Fritz blir överrumplad när Cecilia och Tallen tar beslut om att kliva fram.

Mästerkatten står istället stilla bredvid Berthold och Johansson utan att säga ett knyst. Dock fortfarande med vapnen i tassarna pekandes neråt.

De som går in i rummet ser en imponerande sal. Ni har redan sett de sköna fåtöljerna som bildar en avslappnande hörna i den ände av rummet ni kommer in i. I andra ändan står ett mycket stort bord med höga stolar runt. På väggarna hänger påkostade målningar.

Runt bordet sitter sju personer, fem kvinnor och två män. En av männen far skrämt upp. Det är ingen mindre än Njugbert Hutt som äger klädesbutiken. Han tittar sig omkring efter sitt gevär. Dock står det några meter bort så han inser att han aldrig skulle hinna nå det innan han blir skjuten.

De som träffat hans assistent Risto känner direkt igen även denne, dock med kraftiga bandage om huvudet, sargat ansikte och blånad hud.

En av kvinnorna reser sig långsamt och bevakande upp. Det är Gunda Hutt. Hon tecknar åt sin make att ta det lugnt. Hon byter några blickar med de andra runt bordet som möts med jakande nickar. Hon tecknar med en värdig gest mot bordet.

"Välkomna! Varsågoda att slå er ner så får vi prata igenom den här situationen..."

Ni känner även direkt igen den sorgeklädda kvinnan som sitter vid bordet, Fru Flora Röjler, känd som Svarta Änkan.

Där sitter även tre kvinnor ni inte känner igen: en gammal dam med vitt hår, en ung kvinna i arbetaroverall och stenhårt ansikte samt en skönhet i trettiofemårsåldern i vacker klänning.
This message was last edited by the GM at 19:18, Sun 15 Aug 2010.

Tallen går fram till en stol, lyfter ut den och hoppar smidigt upp (då en hög stol för vanliga är lite överdrivet hög för honom) varpå han lägger sin hagelpistol på bordet.

"Ja?"

Bollja är nyfiken och vill in i rummet fort, Han trycker sig förbi för att komma fram men hans märkliga kroppsbyggnad gör att de inte går så smidigt som han hade tänkt sig. Knuffande och snubblande tar han sig tillslut in i rummet och stapplar fram mot väggen där Njugberts Gevär står som han ställer sig med ryggen mot.

"Här blir bra, jag står gärna tack."