Fritz lutar sig en aning mot Berhold och viskar så bara han och max Johansson kan höra i så låg röstvolym alltså.
"_{Hon är trevlig av tre anledningar, hon vill komma överens, hon vill lura oss eller hon vill ta livet av oss. Du som vet, kan hon vara PSI? Jag har hört folk bli hjärnskrynklade utan att de märker det och det här verkar vara ett sällskap med speciella egenskaper.}"

Fritz håller ögonen på Gunda, misstänksam och höjer sin hagelbrakare något, inte siktandes på henne men nästan. Katten gillar inte damen och litar verkligen inte på henne. Han står än så länge något lutad mot Berthold tills de pratat klart,  men de stora kattögonen sliter sig inte en sekund från den trevliga damen.

Johansson nickar bara som svar på Fritz viskning.

Gunda Hutt väntar tills ni hunnit sätta er till rätta. Hon instruerar sin make att servera de nyanlända ett glas av det fina svartklotsvinet. Hon presenterar de övriga runt bordet. De ni inte känner igen sedan tidigare presenteras som Idda Röjler, Maddie Dufva och Rachel Bender.

"Så, nu får ni förklara hur det kommer sig att ni är här! Du ville ha svar på några frågor, herr Tallen?" säger fru Hutt vänligt.


OOC: Fritz, Johansson och Berthold är fortfarande kvar i korridoren? Tolkar jag er rätt då?

Cecilia sätter sig ned brevid Gunda Hutt.

"Så vitt jag förstått så reder vi ut ett mordfall, och våra spår ledde oss hit!"

Cecilia ser sig omkring och förvånat ser att gruppen har reducerats till hälften.

"Vi är intresserade i sanningen, lögner har vi hört många att öronen blödigt, kan ni dela med oss med den?"

Säger Tallen, så långt efter hur han tänkte sig i korridoren.

OOC: Om någon går in och sätter sig så följer Johansson med.

"Ni menar att ni letar efter Clementz Ulfhielms mördare, och på olika sätt kommit fram till att hans mördare skulle finnas här, och nu vill ni höra mig berätta den sanningen?"

Fru Hutt låter dessa ord sjunka in några ögonblick.

"Ja, självklart! Självklart kan jag berätta hela historien. Det kommer att ta en liten stund för det är ingen kort historia. Jag vill dock höja ett varningens finger innan jag börjar. Den sanning ni kommer att få höra kanske inte är så trevlig och lätt att bära. När ni hört den kommer ni att ha kunskap som kommer att kräva ett svårt vägval av er. Och det valet kommer att innebära uppoffringar. Ni kommer att få fiender, men kanske också lojala vänner. Är ni inte starka nog att bära denna börda, och inte mäktar med att göra rätt val i framtiden är risken stor att era liv kommer att få ett hastigt slut, som för så många andra som inte klarat av det.

Jag hade helst sett att ni inte behövde veta. Men, vill ni höra sanningen så skall jag berätta den..."

Den bistra Fru Hutt väntar på svar. De andra runt bordet lyssnar spänt och under tystnad.

"Nä usch fy, den vill vi inte höra, det låter farligt eller vad säger ni grabbar?? ..ehh och tjej. Bäst vi går va?"

Bollja blir en aningens nervös och tittar med en flackande blick mot sina vänner.

Berthold kliver fram så att han kan överblicka rummet. Med en frånvarande blick betraktar han folket innan han ryser.

Nog bara vanliga, högdragna människor.
This message was last edited by the player at 19:17, Mon 16 Aug 2010.

Ceclia som blev intresserad av hemligheterna häver ur sig.

"Jo det är klart vi vill veta!
Nu har vi kommit så långt utan att veta vem som har gjort vad och vice versa. Berätta nu!"
 Ceclilia borrar sin blick djupt i fru Hutts ögon.

Fritz kopplar av något efter Bertholds utlåtande och nickar ogillande. Men han behåller position stående snett bakom Gunda. Katten sätter sig inte, han säger inte heller något, han iakttar.

"Nåväl!"

Gunda Hutt tar ett djupt andetag och får jakande blickar från sina sammansvurna innan hon fortsätter.

"Fram tills för trettiofem år sedan var Poirot en fristående och mycket välmående stadsstat. Staden styrdes av tio stycken familjer i ett gemensamt råd. Samtliga här församlade är representanter för familjer som var med i det gamla rådet. Al-Ralph Cappuccino var på den här tiden en ung och vad vi senare förstod mycket maktlysten man.

Vid ett tillfälle spreds rykten om att staden stod inför hotet att bli angripen av motormarodörer från Frihetens Slätter. Detta vore inte första gången, men försvarandet av staden har tidigare krävt dyra pris. Al-Ralph propagerade hårt för ett samarbete med Pyrisamfundet. Vi var på den tiden mycket skeptiska till detta, då den dåvarande Kejsar Kjell var en allt annat än sympatisk man.

Hur som helst! Med ränker, mutor och hot lyckades han övertyga tillräckligt många rådsmedlemmar om ett samarbete. Tyvärr sålde han samtidigt ut hela staden. I samma stund som Pyris armé posterades här installerades en guvernör, rådet upplöstes, egendomar konfiskerades. Poirot blev Pirit, en del av Pyrisamfundet!

Vi förstod naturligtvis att priset skulle bli högt för Pyris stöd, men så högt hade nog ingen föreställt sig, och snart ångrade sig nog de flesta som givit Al-Ralph sitt stöd. Men det var inte slut där! Snart hade familjen Cappuccino tillskansat sig stora delar av de egendomar som konfiskerats av kejsarmakten, och många av hans kritiker dog på mystiska sätt.

Vi vet inte än i dag exakt hur hans överenskommelser sett ut, men att myndigheterna under åren tittat bort vid alltför många utpressningar, hot, mutor och mord är alldeles klart.

Vi som representeras i det här rådet valde att stå emot! Först med att göra som vi alltid gjort här i staden, genom att bilda opinion och diskutera. Det slutade med döden för många av våra fäder, mödrar, bröder, systrar, makar osv. Till slut tvingades vi bokstavligen gå under jorden för att bedriva vårt motstånd. Vi insåg snart att det var ett krig vi stod inför!

Vårt första tunga drag var att bilda tidningen Resistansposten. Den har varit en nagel i ögat på många här i staden. Utan den hade vi förmodligen inte haft mycket att komma med.

Men vårt verkligt starka kort var när vi lyckades engagera Clementz Ulfhielm! Clementz var inte på något sätt en politiker eller ledare, han var en enkel skådespelare. Mot bra lön spelade han rollen som knegarfurste och framförde de hätska tal vi skrev åt honom. Så långt var allt frid och fröjd.

Men, till slut skulle även den historien vändas till vår nackdel. Givetvis med en plan signerad Al-Ralph Cappuccino!"

Gunda gör här en paus och låter allt sjunka in och för att ge plats åt frågor.
This message was last edited by the GM at 16:08, Tue 17 Aug 2010.

Tallen sitter kvar och ser på fru Hutt med kalla ögon.

"Så ni offrade honom för att bli en martyr, ett redskap?! Du drog mutanter bakom falska idéer om ett bättre liv för att tjäna ett likadel smutsigt mål? Låt mig fråga, skulle mutanter få det bättre i nya Poirot jämte Pirit eller är det bara män ut och män in?"

Gunda svarar Tallen med styrka och övertygelse i rösten:

"Nja, som jag sade skulle historien ta fler vändningar! Och ja, jag vet att gemene mutant hade det bättre i Poirot än i Pirit.

Clementz insåg efter en tid hur värdefull han var. Han begärde bättre betalt och det fick han. Och snart steg rikedom och kändisskap honom åt huvudet. Han började hänga på krogarna. Han drack sprit och tinner och började med tiden med andra droger. Han roade sig med köpta fruntimmer på ställen som Salong Guppi.

Snart fick han nya så kallade vänner som försåg honom med sprit, droger och förlustelser. Som belöning fick de upplysningar som gick direkt till fel öron. Och de upplysningarna slog snart med dödlig kraft tillbaka på de våra!

Jag vet inte hur många gånger vi släpat hem honom från rännstenarna eller löst ut honom från häktet efter att han hamnat i slagsmål eller spöat någon stackars flicka från sans och vett. Vi gav honom ultimatum: skärp dig eller så skickar vi bort dig från staden dit där du inte gör någon skada! Det hjälpte ett tag.

En dag fick vi ett meddelande från honom där han helt sonika begärde tiofallt betalt, annars skulle han börja jobba åt Al-Ralph. Han hade blivit lovad än det ena än det andra. Njugbert och Risto stämde möte med honom för att tala honom tillrätta och ge honom en sista chans, ett möte som Clementz kom till redlöst berusad.

Han skrek och gormade att vi var dödens om vi inte betalade. Grälet urartade till att han anföll Risto, ni kan ju själva se hur han ser ut. Njugbert sköt honom i självförsvar!"

Gunda visar med en gest med armen mot Risto och Njugbert innan hon fortsätter.

"Clementz var död! Vi hade att välja mellan att låta honom dö i onödan eller att tjäna den sak som han svurit. Han visste vad han lovat och vad det innebar. Vi beslöt att låta hans död illustrera hur det går till i skuggorna i Pirit. Alla skulle kunna läsa i Polisgazetten hur det går till när gangstrarna får härja fritt!

Jag vet att vi nu fått reaktioner på högsta ort, och att vi nu är på väg att åstadkomma en förändring!

Innan jag fortsätter är det dock min tur att ställa frågor. Hur lyckades ni hitta hit, och hur kom ni fram till att vi hade med Clementz död att göra?"
This message was last edited by the GM at 04:57, Wed 18 Aug 2010.

"Ja ni skulle ju kunnat bränn tavlorna när ni dödade den där konstnären!"

Svarar Cecilia sarkastiskt.

"Jaså, Åhl! Så det var hans förpepprade tavlor som ställde till det."

Gunda suckar innan hon fortsätter.

"Ja ni inser väl vilken roll Ethan Åhl hade i det här. Han var en av de såkallade vännerna till Clementz som gav honom sprit och droger. Och som sprang direkt och viskade i Cappuccinos öra.

Vi avslöjade honom allt för sent. Vi trodde han var på vår sida men han spelade ett fult dubbelspel. Vi ställde honom mot väggen för det. Han visade sina vedervärdiga tavlor och hotade med att visa upp dem för Polisgazetten och på så sätt avslöja oss om han inte fick styveligen betalt.

Det kunde vi inte acceptera och satte hårt mot hårt. Vi drev honom från staden med löfte om att om vi någonsin såg hans sorgliga tryne här igen skulle vi avslöja för hans knegarkollegor vilken mökarns förrädare han var, och då skulle han säkerligen inte bli långlivad. Han flydde till Hugahult.

Hoten fortsatte dock. Till slut insåg vi att vi inte kunde låta honom hållas längre. Vi skulle snart vara avslöjade och sålda till fienden om vi inte agerade. Vi utlyste ett kontrakt på hans huvud så han fick sluta sina dagar som den förrädare han var, mot oss, mot Poirot, mot Clementz och mot knegarmassorna..."

Fritz som blir aningen matt av alla detaljer känner sig smått irriterad.
I hans öron låter det som Gundas falang är minst lika mobstervillig som Al-Ralphs, dock med andra motiv... eller han är inte ens så säker på det. Finns det kejsare att tjäna för egen del så bryr  han sig dock inte om varken motiv eller annat för den delen.
"Så varför skall vi tro på dig nu. Och vem är är X, är det densamme som er "högre ort" som du hänvisar till. Vem eller vilka och vart kan vi finna samtal med "högre ort"?"
Säger katten med myndig stämma samtidigt som han ansluter sig till sitt gäng på en stol runt bordet.

"Ni lyckades också få det att se ut som om herr Krutov och andra mördades på order av Al-Ralph Cappuccino. Vi lyckades lista ut så mycket när vi undersökte den förfalskade anteckningsboken. Det var egentligen denna som började få oss att misstänka att det hela var en konspiration att vi användes som brickor i ert spel. Jag kan inte säga att jag känner alla i herrskapet som jag tjänar väl, men jag vet att några säkerligen inte gillar att bli utnyttjade på det sättet att riskera liv och svans på detta vis. Vad mig anbelangar så är jag villig att radera vissa kompromerande fakta ur min automathjärna om herrskapet beslutar att stödja er i er strävan."

"X, det är vi som är församlade här i natt! Vi är den innersta kretsen i Poirot-alliansen! Och vem skulle du annars tro på? Cappuccino?

Med högsta ort avser jag ingen annan än Kejsaren, Thorulf Skarprättare själv. Han är evinnerligt trött på hur saker och ting skötts här i staden och väntar bara på en anledning till att gripa in och styra upp situationen. Och den stunden är nära förestående nu kan jag lova!

Kan det misstänkas att Cappuccino ligger bakom mordet på Clementz kommer han inte lägga två fingrar emellan..." replikerar fru Hutt blixtsnabbt på Fritz frågor.
This message was last edited by the GM at 16:44, Wed 18 Aug 2010.

Gunda Hutt blir tyst några ögonblick och verkar lite ställd när Johansson bryter in med att ni gemomskådat Mollbergs mordbok

"Vem tror du annars låg bakom mordet på Petr Krutov? Även om det inte var just Mollberg som fick uppdraget den gången!"
This message was last edited by the GM at 17:03, Wed 18 Aug 2010.

"Nog nu!"

Svarta Änkan, Flora Röjler, bryter in efter att Johansson fört fram fakta angående mordboken.

"Vi har förklarat mer än nog nu. Många som vetat betydligt mindre om hur det går till här i staden har fått plikta med sina liv. Därför valde vi att inte informera er om hela bakgrunden!

Nu vill vi veta vad ni tänker göra med den här informationen!"

Berthold litar inte på församlingen. Han anar lögner, men också mycken sanning.

Så låt oss säja att vi inget säger. Att kejsaren ingriper och störtar Al-Ralph och hans kumpaner så att de dör eller tvingas fly.
Vad vinner ni på det? Hämnd för vad han lurat er till? Ni kan väl inte tro att Pyri kommer att släppa staden och låta er få makten?
Dessutom måste ni ju räkna med att Al-Ralph med vänner kommer att söka hämnd på de som störtar honom.

Fritz nickar medhållande till Bertholds utsaga, det luktar sur och möglig Lobobster lång väg. De ljuger, undanhåller, utpressar och talar sanning samtidigt. Mästerkatten lägger upp karbinen på bordet framför sig, revolvern behåller han i högertassen. Om han lägger upp den för att demonstrera våld eller om det är för att han inte orkar hålla i den längre då eller om det beror på att inte utgöra ett hot är svårt avgöra.

När Berthold är klar så inflikar han direkt efter sista ordet.
"Frågan är också vad tjänar V I på det här, ni vill ha oss lojala, ni vill inte att vi skall prata vid sidan om det. Och något i mig säger attt ni vill ha ännu mer hjälp. Rätta mig om jag har fel men vi har kommit längre än någon annan!? Vi har även blivit utnyttjade och förda bakom ljuset av er en gång."
Det sista är tydligt att det egentligen inte är någon fråga utan ett påstående, ett affärsmässigt påstående, ett argument att få betalt, bra betalt!

"Vi har goda förhoppningar att det kommer att bli förändringar. Allt kommer inte att bli som det var förr, men vi kommer att vara av med några av de största problemen. Och om vi får överlämnat de där två ulrikingarna där ute har vi alla möjligheter att få en roll i återuppbygnaden av staden så som den borde vara." svarar Gunda Berthold med eldig röst.

Flora Röjler funderar kort innan hon ger Fritz ett svar. Uppenbarligen förstår hon vinken mycket väl och väljer att gå rakt på sak:

"Så er lojalitet är till salu för krediter? Nämn ert pris!"

Cecilia rycker till när hon hör att folket vill ha betalt.

"Va? Vill ni ha betalt för att inte låta Capuchino styra staden?????"

Ceclia nästan skriker ut det.

"Så som Capuchino har förstört och härjat med oss lägre stående, och ni era giriga jävlar vill ha betalt för att inte gå och tjalla för honom när det för en gång skull har kommit upp någon som VÅGAR motarbeta honom!"

Hon tar ett djupt andetag.

"Ni är för rädda för att göra detta för att Capuchino har satt sitt fotfäste här så hårt så ni tror att han kommer söka upp er efter han är borta?"

"Jag säger att ni är paranoida! Jag kommer hjälpa dessa gratis för Pirits och dess medborgares bästa!"

Ceclia ställer sig med armarna i kors slänger en blick över gruppen.