När ni kommer tillbaka till Översten med den kidnappade roboten i släptåg är det stora famnen och fina fisken som alltid när ni kommer till honom. Glummer har applicerat ett förband och er skadade vän halvligger i sin storblommiga soffa. Han skrockar och bedyrar vilka hyvens karlakarlar ni är (och verkar tydligen inkludera även Cecilia och automaten Johansson i detta tillmäle). Översten verkar helt klart ha dövat smärtorna med starka drycker för han är än mer bullrig och uppåt än vanligt. Han frågar kort om räddningsaktionen och när han fått svar går han rakt på sak.

”Ã…hlrajt, bäck to bizznizz! Sitt ner och ta er nÃ¥got att äta och dricka. Vi har viktiga saker att diskutera!” säger han när artighetsfraserna är avklarade.

”Jag och Glummer har jobbat hÃ¥rt med vÃ¥r automatvän här under vÃ¥ren. Vi har velat fÃ¥ reda pÃ¥ varifrÃ¥n den kommer och om den kan leda oss till fler fornfynd eller rikedomar. Arbetet har varit svÃ¥rt eftersom den halshöggs i höstas som ni vet.

Vi hade egentligen velat få tag på en gammal polare, Spartacus Blanc, som är det styvaste jag någonsin träffat på när det gäller automater och fornpryttlar. Om någon kunnat få ordning på den skulle det vara han!

Förra veckan gjorde vi ett stort framsteg, vi lyckades fÃ¥ fram en sekvens i automatens minneskretsar som handlade om Elysium IV. Fattar ni? Elysium IV! Och vi tror att vÃ¥r automatvän här kan visa vägen dit om vi lyckas Ã¥terställa den!”

Han tittar på er för att se om ni fattar. Han förtydligar när han ser att alla polletter inte trillat ner.

”Elysium IV är alltsÃ¥ den enklav som Skarprättarna härstammar frÃ¥n, kejsarätten! Den har aldrig Ã¥terfunnits och det är varje riktig zonfarares vÃ¥ta dröm att finna Elysium IV. En oplundrad enklav, dessutom urhem Ã¥t Skarprättarna. Större finns nog inte. De rikedomar man skulle finna och den berömmelse man skulle uppnÃ¥ vore oöverträffad.”

Efter en paus med några lyckliga och djupa klunkar ur flaskan fortsätter han.

”Vi mÃ¥ste jobba vidare pÃ¥ detta. Att roboten blev stulen pÃ¥ det här sättet visar pÃ¥ att fler förstÃ¥tt vilken skrotgruva vi ruvar pÃ¥ här. Vi mÃ¥ste finna Spartacus Blanc! Han och bara han kan hjälpa oss tyda minneskretsarna som förhoppningsvis kan hjälpa oss att finna enklaven.

Ert jobb blir att hitta Spartacus och fÃ¥ hit honom fortast möjligt, om han sÃ¥ sitter och trycker nere i mörkaste Ulvriket. Jag och Glummer har redan vänt upp och ner pÃ¥ Pirit i jakten pÃ¥ honom, men han verkar ha lämnat staden. Han hängde ihop med en brutta ett tag som hette Taormina. Hon jobbar som vapensmed Ã¥t Tunnelrävarna, nere pÃ¥ garnisonen. Jag tror det är dags att ta ett snack med henne, och där kommer ni in i bilden!”

Översten tittar frågande på er som om han väntade på ett svar...
This message was last edited by the GM at 20:03, Tue 26 Oct 2010.

Cecilia ställer sig upp som den karlakarl hon är.
Hon svarar översten med munnen full av käk, och spritglaset i hand.

"Heh. Klart vi fixar det översten!"

Hon ser sig om på sina kamrater och ger dem en blink.

"Det ska väl la inte vara så mökans svårt att hitta den typen."

"Och om han inte vill traska med oss till dej när vi hittat honom så skall vi släpa honom hit."

Cecilia vars övermod kommit efter chocken i lägenheten. Hon har tänkt hela vägen tillbaka på vad det kan ha varit som gjorde så att tjockisen började brinna, och hennes slutsats var att det måste vara ett spöke av någon av hennes förfäder som vakar över henne.

"Sakta i backarna!" Utropar Tallen "tat' lungt va? Vad snackar du om? Enklavs-Elysium, Sparta-kussar och Tunnel-rävar? Jag tror du behöver nyktra till ett slag. Visst kan vi knega för dig, du är en hyvens typ, men vi är ganska simpelt folk! Forntida människostäder tycker jag inte om - att det ens skulle finnas ger mig rysningar!"

Berthold ler stillsamt. Nog skulle det avkapade huvudet vara viktigt men han hade inte varit beredd på hur viktigt.
Tunnelrävarna nästa alltså.

Är automaten säker här då? Det verkade som tjuvarna som kom innan bara var inhyrda. Vi får nog hålla ett extra öga bakåt under hela resan.

Cecilia ignorerar tallens tvekan och svarar berthold istället.

"Japp, vi kanske kan ta med oss roboten under sökandet efter mekanikern. På så sätt ser vi till att han alltid är säker!"

Kanske vi hinner först till rikedomarna om vi gör detta också, tänker Cecilia för sig själv då hon skrattar till.

"Och våran vän plåtniklas kommer alltid att ha någon att prata med under resan."

Cecilia fortsätter att skratta

Översten ser förvånad ut över Tallens utspel. Han förstår nog inte hur någon kan vara negativ till fornfynd, skrot och värdefulla ting.

"Höhö, tagga ner ett par hekton! Jag har inte sagt att du behöver åka till enklaven. I första läget handlar det om att hitta min gamle polare Spartacus. Lite snokarjobb, som ni har visat att ni är så bra på!"

Han lyssnar även fundersamt till tankarna om att ta med automaten.

"Automaten är säker! Jag kommer att ta hit några biffiga polare som kan hålla koll. Jag skulle inte känna mig lugn om den sprang omkring på vift ute på gatorna..."

"Låter bättre det..." Muttrar Tallen knappt hörbart.

Översten klappar ihop händerna i en ljudlig smäll

"Hehe, men då är väl saken biff och potäter då! Iväg med er nu och leta rätt på Taormina och se om hon vet var Spartacus håller hus."

"Sakta i backarna! Vad får dig att tro att vi jobbar gratis?"

Frågar Cecilia för krediter vore fint nu när man inte fått en jycke från gruppen under vävstolen ännu plus att de har inte gjort mycket åt våra förfrågningar.

"En forntida enklav? Mycket intressant. Så automaten här är mer eller mindre ovärderlig OM informationen går att få ut. Låt oss leta reda på Spartacus Blanc, om det är som översten säger så finns här chansen att ni aldrig ska behöva gå hungriga igen."

Johansson gör en mental minnesanteckning att han borde löneförhandla igen. Han kan heller inte minnas att han har fått de 5 krediter i månaden som han var lovad, men å andra sidan det kan ju vara minnen som han raderat när han har haft sin automatvila.

"Åh förresten." Johansson tar fram talmanicken som de beslogtog. "Vi hittade den här på en av kidnapparna. Jag har inte lyckats få den att fungera, men kanske kan vi spåra våra konkurrenter med den här." Tar en paus och tillägger sedan
"det är en talmanick, de kommer i par. Automatnapparna höll kontakt med någon, deras ledare eller den som har hyrt dem."

"Självklart skall ni få betalt mina kära vänner! Jag betalar såklart den vanliga taxan, och fixar ni det här skyndsamt så lovar jag er lite välförjänt bonus, hehe!"

Översten nappar åt sig pratdosan som Johansson plockar fram.

"Johansson, du är ju en pärla! Med den här kanske vi kan hålla koll på dem, om de planerar något nytt!"

Berthold känner sig redo att gå.

Vi får nog vara lite mer varsamma nu. Det är soldater vi ska prata med. Tror inte att direkta hot fungerar.

"Ja, nu snackar folk äntligen så att jag fattar igen!" Säger Tallen, tillsyns lättare till modet nu. "Låt oss inte sitta här och slöa!"

"Låt oss gå och se vad Taormina har att säga."

Cecilia böjer sig ned för att ta tag i handtaget på hennes fornväska.
Efter detta vandrar hon ut genom dörren medans hon lyfter på hatten som ett hejdå till översten.

Tallen följer henne i hasorna, han verkar till synes nöjd i situationen: Han förstod vad han var förväntad att göra och initiativet var annorstädes. Han kunde göra sin bit utan fel.