Johansson lägger plötsligt märke till att hans en gång så fina kostym nu är blöt och mer eller mindre förstörd. Okaraktäristiskt så svär han några eder på ett av de fornspråk han fortfarande minns.

"Jaha, kanske den kan räddas, men det verkar inte så. Jag hoppas vi kan hitta Spartacus så att översten kan ersätta de här nu förstörda paltorna!"

När Johansson svär över sina blöta kläder så kommer Fritz på sig igen hur dyblöt han är. Han burrar återigen upp sig, fräzzzzer och försöker förgäves att bli torr.
Låt oss röra oss inåt, det kanske finns värme längre in där vi kan bli torra innan vi fortsätter.

Ni rör er vidare in i undervattensstationens djup. Det är kolmörkt i gången och ni tar sakta steg för steg framåt. Efter cirka tio meter kommer ni fram till ytterligare en dörr. Den öppnar sig automatiskt vid beröring med ett gnissel och det verkar som ni kommer in i en ny del av stationen. När dörren öppnas hörs ett mekaniskt surrande läte längre in. Det lyser svagt där innanför men det tänds upp så fort dörren öppnas

Fritz spänner både hanen på revolvern och sina stora kattöron för att lyssna innan han avancerar vidare in i ljuset. Han rör sig sakta med kroppen, men de stora kattögonen sveper över gången, söker av den efter något hot.

Tallen följer mästerkatten i hasorna, även han med pistol i hand. Förhoppningsvis märker Fritz något när det uppenbarar sig, en hagelkärve slår trots allt ut även sånt man knappt ser!

Berthold blir allt mer distraherad av byggnaden. Nog har han sett rester av forntida byggnader, men detta är första gången han är inne i en fungerande byggnad. Tyst låter han handen stryka längs väggen.

Cecilia som inte har tid att tänka promenerar som om det vore en kvällspromenad.
Hon stannar inte för att titta på någonting. Om hon skulle titta så sker detta i förbifarten.

Dr Kvack är hänförd av den automatiska öppnaren. Visst, han har träffat flera automater som kan röra både armar och ben, Johansson till exempel. Men att bygga in funktioner för att öppna dörrar, för att spara automaternas armar och ben, där all sådan teknologi inte behövs tyder på en högt stående intelligens.

Måhända tog det bättre hand om sina automater på den här tiden? Och automatiskt ljus också? Fantastiskt! tänker han för sig själv.

Han blinkar mot ljuset och försöker blicka över alla teknologiska saker han förväntar sig se i rummet.

Det verkar som sagt som om ni kommer in i en ny del av stationen. En gång leder rakt fram till vad som verkar vara en lite större öppnare plats, kanske ett vägskäl där gångarna delar sig. Längre fram i korridoren ser ni ursprungen till det surrande lätet. En mekadroid av mer primitiv modell arbetar med hjälp av långa armar med att reparera en mindre läcka i taket mitt i gången. Den verkar inte ta någon som helst notis om er.

Berthold sneglar en aning misstänksamt på automaten men slappnar av när den verkar ignorera honom. Han vet att han kan vara i fara men själva atmosfären gör honom en smula förvirrad.

Tallen fryser fast med pistolen riktad mot forntingesten.

"Är det säkert tror ni?" Viskar han till de andra.

"Du, rikta den där slangbellan åt ett annat håll", uppmanar Kvack. "Du bör nog inte skjuta den där om vi skulle råka få en läcka i skrovet"

"Och en läcka är nog vad vi får om Du skjuter härinne..."

"Öh, herr Meka, vart leder de här gångarna?"

"Det kan verkar vara en mindre sofistikerad modell. Den har möjligen ingen talförmåga. Jag kan försöka med några olika hälsningsfraser."

Johansson gör några försök att kommunicera med automaten på några olika forntidsspråk.

Minns inte om det finns något specifikt automatspråk.

Mekan verkar inte svara på några av Johanssons tilltal, uppenbarligen är den av primitiv modell. Den fortsätter att mekaniskt skruva och mixtra med läckan i taket.

Vägskälet visar sig vara en åttakantig plats. Rakt framåt och rakt åt sidorna leder som sagt gångar. Däremellan fyra dörrar (OOC: tänk att gångarna går norr-söder, öster-väster och dörrarna nordost, nordväst, sydost och sydväst). På en av dörrarna finns ett stort rött kors, på den andra en bild av ett glas, en tallrik samt kniv och gaffel, på den tredje finns en stiliserad människofigur som lyfter någon konstig tyngdmanick och en som simmar och på den fjärde en likadan stiliserad figur i avslappnad liggande ställning och en fyrkantig ruta framför den.
This message was last edited by the GM at 15:42, Mon 07 Nov 2011.

Cecilia vandrar långsamt förbi om det går och är så tyst som möjligt för att inte uppväcka robotens uppmärksamhet. Hon smyger mot dörren med bilden som ser minst skrämmande ut.
Det blir bilden på människan som är i en liggande ställning
This message was last edited by the player at 17:21, Mon 07 Nov 2011.

Johansson studerar piktogrammen på dörrarna. Han stannar sedan framför den dörr som Cecilia studerar.

"Antingen så är det ett rum för vila eller så har vi hittat bårhuset."

Berthold stannar mitt i rummet och tittar en stund ner i varje gång innan han ser efter Cecilia.

Fritz som blivit extra vaksam mot automaten har ögonen fokuserade på gaffel-rummet. Kanske det finns utsökt forntida mat där. Fritz har hört om mat från forntiden som är underbart utsökt.

"Det röda korset är troligen för en läkare, sedan matrum, bodybomberrum och Johansson har säkert analyserat den sista rätt. Frågan är dock, skall vi gå in i ett rum, eller ta oss till gångarna? Jag är ju lite osäker på vad det är vi söker här nere. Å andra sidan så är gångarna anonyma och ger oss ingen direkt hjälp. Jag föreslår att vi går rakt fram. Någonstans måste det finnas några levande varelser..."

Han funderar lite.

"Om mat även betyder dricka, så kan jag tänka mig att baren har dragit till sig några besökare. Skall vi prova det?"

Han går fram och öppnar.
This message was last edited by the player at 18:46, Wed 09 Nov 2011.

Cecilia ignorerar mutanten och vandrar in i sitt rum.

Efter att automaten inte reagerat så börjar Tallen känna sig lite säkrare, kanske finns det inga terrorautomater. Vad han har hört om dem så kan de känna sig till mutanter. Konstiga de där automaterna.

"Hallå, är det någon här?"

Ropar han medan han följer de andra och tittar sig omkring, man måste trots allt hålla ett öga på automaten.

Johansson följer efter Tallen. Han tar också tillfället i akt att kontrollera sin derringer.

Cecilia öppnar dörren till rummet med det röda korset på. Den visar sig leda till ett kalt och sterilt rum med två britsar mitt i rummet. Det finns neutrala skåp längs väggarna och fyra dörrar som leder vidare.

Dr Kvack öppnar dörren med kniv och gaffel. Innanför denna finns vad som ser ut som en av Pirts sämre dryckesinrättningar efter det värsta av fylleslag. Omkullvräkta bord, trasiga stolar, krossade glas och flaskor och nedklottrade väggar.

Tallens utrop ger inga reaktioner från något håll.

Berthold går vidare och tittar in i vilorummet. Kanske det finns någon som sover där.

Dr Kvack traskar in. Det kan ju mycket väl vara så att det finns någon figur härinne som kan prata.

Han funderar dock på huruvida sakerna ligger utspridda, eller om de ligger mot en sida, så att det finns en risk att platsen har fått slagsida...