Frågan är om man kan lita på en tjuv?

Berthold låter geväret glida över mot Cappuccino.

Tallen ger Berthold en liten skeptisk blick, Härskarna var ju som de var, men i klassisk benämning... han var van att vara den som inte låg på rätt sida med lagen - från stölder till mord - men valde att knipa för att inte undergräva gruppen. Han såg sig trots allt knappast för en ledartyp här.

"Okej, men för att försäkra att ingenting går snett här så får Herr Blanc och hans Automater Ta hand om alla våra vapen tills förhandlingarna är klara och vi båda har fått vad vi önskat! "

Cecilia ser Herr Cappuccino i ögonen, hon litar inte riktigt på den skurken.

"Sedan sätter jag min Automat Herr Johansson att vakta  vapnen. Endast dÃ¥ kan vi förhandla!"

"Åhlrajt! Vi lägger ifrån oss vapnen. Men automaten vaktar dem inte själv. Fröken Jankovic här vaktar dem tillsammans med herr Johansson! Så att vi alla vet att allt går rätt till såklart." säger herr Cappuccino med ett säljande leende och visar med en svepande gest mot den hårdföra kvinnan. Han verkar märkbart oberörd av att Berthold pekar på honom med skjutjärnet.

"Visst!"

Cecilia tittar mot Johansson i ögonvrån samtidigt som hon sänker vapnet långsamt.

"Automat, du tar hand om vapnen och vaktar dem, och om denna fröken skulle försöka stjäla eller gå till attack så skall du eliminera henne!"

Cecilia gör en likadan svepande gest mot kvinnan.

"Så låt oss lämna vapnen här och sätta oss till bords!"

Motvilliga sänker Tallen sin hagelsprakare, han hade mycket hellre gett den där Cappuccino två stycken hagelskurar att utsmycka sitt anlete med. Men Cissi verkade veta vad hon gjorde och då var det bara att spela med, han började mer och mer gilla hennes initiativkraft - en människa, men knappast en härskare. Han kastar en gillande blick mot henne innan han sväljer sitt hat och ger vapnet till Johansson med en klapp över ryggen.

Medan herrskapet förhandlar simulerar Johansson olika scenarier om strid skulle utbryta. Han koncentrerar sig särskilt på kvinnan framför honom, fröken Jankovic.

Berthold håller lugnt kvar sitt sikte medan han väntar på att ganstrarna ska börja lämna ifrån sig sina vapen.

Joseph lägger ifrån sig sina vapen vid Johansson och fröken Jankovic. Han kliver fram till er och sträcker fram handen för att hälsa. "Dåså, skall vi se om vi inte kan komma överens då?"

"Jajabox, Vi går in hit!"
Säger cecilia medans hon tar i hand och med svepande gest visar snubben till ett rum med bord i.

Tallen varken gör ansats att hälsa eller förutsätter desamma från människorna varför han istället mest blänger på fröken Jankovic. Uppsynen är mörk och han muttrar ett par människofientliga ord om att lita på kräken - de kunde likväl kommit ur munnen på en flamma från Lejonorden även om Tallen inte ser ut som att han kunde komma därifrån annars.

Fritz låter Cecilia inledda förhandlingarna och lägger demonstrativt sitt vapen vid Johansson, nära Johansson och inte den underliga kvinnan som kom i släptåg.
Trots allt så har ju katten hela kroppen full av vapen. Han flinar och går sist in av alla i rummet, ställer sig i öppningen medans Cecilia sätter sig vid bordet tillsammans med gangsterbossen.

Herr Cappuccino följer Cecilias väg och slår sig ner, märkbart ointresserad av de övriga i sällskapet. Han lägger som vanligt upp brett flin och slår ut med armarna.

"Åhlrajt! Ni vill ha herr Blancs tjänster och det vill jag med. Jag vill veta vad som finns i robotens innersta kretsar och jag gissar att även ni vill veta det? Skall vi säga att herr Blanc får rota runt i skallen och ta reda på vad som finns att veta, så ser vi hur vi kan komma överens sedan?" säger han med den slipade försäljarens lenaste röst.

Fritz lyssnar men är mer orolig på de resterande i sällskapet. Han funderar om de också har extravapen som inte lagts fram och kommer fram till att det är nog inte om, frågan är nog vad de har på sig. Knivar, slagvapen och kanske något mindre skjutvapen kommer mästerkatten fram till att det är vad han bör akta sig för.

Cecilia som vet sig vara en bra affärskvinna när det handlar om billig thinner på krogen där hon giggar med sitt band svarar den lena mannen i samma manér.

"Visst skall Vi låta honom rota i huvudet, men frågan är vad erat pris ligger när det handlar om att Ni skall få reda på vad som finns inuti!?
För så vitt jag vet så är det fortfarande vi som har herr Blanc under vårat förfogande!"

Cecilia ler mot Cappuccino så att hennes smilgropar gräver sig djupt in i hennes kinder.

Tallens knogar ger ifrån sig små dammoln av pulvriserad bark när han knyter dem. Söta toner och beska ord. Utan att se mot automaten försöker han räkna ut hur han ska kunna kasta sig efter den största handpuffran som ligger där, en dyrköpt kunskap att inte ha.

"Åhhh, så Ni menar att herr Blanc är till salu? Så lämpligt, jag älskar att göra affärer! Nämn ett pris, jag kan betala!" säger herr Cappuccino självsäkert.

"Nu får vi se om en Cappuccino håller sitt ord."

Säger hon utmanande och lutar sig tillbaka på stolen

"Tusen krediter hjässan i lödig fornteknologi det är mitt pris för informationen som kommer ut ur automatskallen! Förutom det skall vi garanteras fri lejd och tillgång till kunskapen först."

Cecilia böjer sig över bordet och pekar mot herr Cappuccino.

"Det Herr Cappuccino, är mitt pris!"

Johansson fortsätter att bevaka mötet. Automaten verkar obekymmrad av hur herrskapet kallhamrat schakrar om en medmekas arma skalle som om det vore ett parti med druvklot. Vem vet kanske står Johanssons skalle näst på tur? Men Johansson har inte betalt för att dryfta filosofiska spörsmål. Hans programmering talar om hur man städar och man dödar effektivt, inte nödvändigtvis i den ordningen.

Herr Cappuccino funderar över priset en stund.

"Åhlrajt! Tusen krediter i lödig fornteknologi per skalle kan vi ordna. När vi kommer tillbaka till Pirit såklart. Men vi tar reda på skallens hemligheter tillsammans, samtidigt.

Kanske kan man tänka sig ett litet samarbete, de där har visat sig totalt odugliga. Jag behöver kompetenta medarbetare..."

Det sista sägs viskande så att hans kumpaner inte skall höra, då det helt klart är dessa som avses när han talar om de odugliga.
This message was last edited by the GM at 19:50, Mon 28 May 2012.

Om blickar kunde döda skulle Herr Cappuccino fallit död på stubben, för Tallens ögon borrar sig i samma ögonblick genom hans bakhuvud. Sen kommer en idé som slår rot i hans hjärna för kanske, bara kanske, skulle man kunna spela ut människan mot sina egna. Odugliga var det... Men åter, det kan komma lämpligt på senare tillfälle än just nu.

Fritz står tyst och lyssnar när Cecilia framgångsrikt förhandlar, han hajjar till och kommer på sig själv med att bli förvånad över den isande kyla hon har. Det är inte första gången denna flicka förvånar. Mer än så bryr sig mästerkatten inte om att det faktiskt handlar om ett liv.

"Vad hände med vÃ¥ran fria passage? Det är klart vi kan gÃ¥ med pÃ¥ att informationen delas pÃ¥ plats, SÃ¥ länge vi garanteras fri lejd och vÃ¥ran  sÃ¥ är vi överens."

Cecilia ställer sig upp och lutar sig över bordet för ett handslag, hon blinkar mot herr Cappuccino när de tar hand.

"Låt oss gå och ta reda på vad skallen har att förtälja"

Fritz litar inte på Cappuccino, men ett ord är ett ord och även i den undre världen så vet han att ordet är viktigt. För här finns inga papperskrynklare utan man lever efter sin trovärdighet och just ord. Om än vaksam så ser läget bättre ut nu än tidigare.

Han känner hur hela hans kropp är formligen täckt av vapen. Så om det skulle knasa så vet han vilken tass han ska stå på och vilken tass som rycker vapen. Det känns tryggt.

Johansson funderar på om han skulle kunna ta ner Cappuccino och hans anhang i obeväpnad kamp. Man får ju inte glömma att Johansson inte bara har ett vapen, han är ett vapen! Men än så länge är herrskapet utom fara och inte heller har en order om att mobstrarna ska dödas givits heller.