Herr Cappuccino skakar kraftfullt och storvulet Cecilias hand och beseglar så överenskommelsen.

"På min ära! Ett lysande samarbete det här, det är jag övertygad om. Jag menar, ni är ju mökarns kompetenta, ni fick ju ändå min farbor på fall!" säger han självklart.

"Kom så går vi och ser vad herr Blanc har att säga!"

Cecilia börjar röra sig åt mot Spartacus

Tallen slänger en blick på Cappuccinos kvinna vid Johansson innan han funderar lite innan han ger henne en blick. Om han bara kunde få tala med henne i enrum... han dröjer kvar lite varpå han ser om han kan få kontakt.

Berthold lämnar sitt gevär till Johansson med en grimas. Han litar inte på de här typerna, men förhoppningsvis styrs de av girighet. I så fall lär de inte förråda gruppen innan de är säkra på att de har pengarna klara.

Fritz litar inte på de här gubbarna. Han har en ond aning i ryggraden och förblir på sin vakt. Han avancerar tätt bakom mobstern när de börjar röra sig mot Spartacus. Krediterna är lockande, annars skulle han gärna hugga ner den här gangstern på en gång.

När gruppen åter samlas känns det direkt att något är fel. Joseph Cappuccinos medhjälpare Jankovic verkar allt annat än glad. Hon spänner blicken i gangsterbossen och fräser åt honom:

"Förrädare!"

Det är hat och förebådande om onda ting i hennes hesa fräsande.

Fritz låter högertassen sticka in under västen bakom ryggen, han känner skaftet på sin miniyxa som sitter fast på ryggen, men greppar den inte.. inte än.
Han ställer sig så han kan få in ett bra slag mot kvinnan om det skulle behövas.

Fritz fräser också åt kaffekoppen Joseph; Tygla din kvinna och det fort!
This message was last edited by the player at 14:37, Tue 12 June 2012.

Berthold verkar plötsligt väldigt intresserad av sina händer. Vad som orsakar hans leende är väl inte helt klart.

Tallen skrattar till, inte behövde han så oråd, det gjorde de själva!

"Nu behöver vi inte gå överstyr grabbs," han talade tydligt till de andra i Josephs sällskap som stod framför honom, "gubben här är trots allt en småboss av rang - inte gör ni väll myteri?"

Ett kort men hätskt ordbyte bryter ut mellan Cappuccino och Jankovic. Det slutar med att Joseph stegar fram till sin tidigare medarbetare och med övermänsklig greppstyrka kniper åt om hennes hals. Hans minspel avslöjar ingenting, totalt likgiltig. Med en snabb rörelse slår Jankovic mot gangsterbossens buk. Efter några ögonblick faller mannen ihop ymnigt blödande från magen. När han faller ihop ser ni en kort och smal kniv i kvinnans hand som hon tydligen haft gömd i ärmen. Även hon faller ihop på marken.

Berthold kastar sig fram mot sitt gevär.

Även Tallen hoppar mot vapnen som han länge spanat in och gjort ögonmått för att beräkna distans. Han försöker snappa åt sig den största möjliga puffran som kan kan finna för att skrämma bort andra för att göra desamma. Skrämma först, inte skjuta.

När de båda gängmedlemmarna faller till marken tar traskar Kvack fram till dem. Han tittar över de båda men kan inte se vem som mår sämst.

Jankovic verkar våldsgalen och Cappuccino är ett slemmo, så han antar att det inte spelar någon roll vem han skall gå till, så han väljer Cappuccino. Rinnande blod kanske han kan hålla för, men så länge kvinnan kan andas, så klarar hon sig säkert. Och om hon inte andas, kan i alla fall tuppen inget göra.

Johansson är osäker på vad som egentligen utlöste bråket mellan fröken Jankovic och herr Cappuccino. De båda mobstrarna ingår inte i parametrarna för automatens skyddsprogrammering, men händelsen får Johansson att överväga vad han skulle göra om något liknande hände inom herrskapet. Det verkar som om det bästa att göra är att göra en prioritetslista.

Automaten funderar på vilket skyddsobjekt som är viktigast när han går fram till Jankovic och Cappuccino.

"Hur vill herrskapet ha det? Ska jag ta hand om skräpet? Eller är det någonting ni vill behålla?" frågar han.

"Behåll det du!"
Svarar Cecilia på Johanssons fråga, hon står lungt och tittar på de båda mobstrarna.
"Det där var väl onödigt! Vem skall nu ge oss våran återbäring?"

Johansson överväger kort Cecilias svar. Han antar att hon inte har förstått att han med skräpet menade de två mobstrarna och att han menade "att ta ut skräpet" skulle ge dem ett dödande slag med sina stålhårda automatnävar. Avrättningar är ju inte sådant som herrskapet ska bekymra sig om, utan är automatgöra!

Utifrån Cecilias handlande så väljer automaten att inte göra någonting. Han fortsätter att vara vaksam ifall det skulle vara lite kämpaglöd kvar i gangsterduon.

Cappuccino förefaller död. Jankovic stönar smärtfyllt, men hon verkar inte dödligt sårad. Hon reser sig på ostadiga ben.

De övriga underhuggarna håller sig i bakgrunden och betraktar vad som skett. De verkar inte ta några större initiativ, kanske är de just Jankovic underhuggare och inte alltför ledsna över den lede gansterbossens död.

Jankovic svär ilsket och börjar rota i Cappuccinos fickor.

"Den pärskans halvfiguren lovade oss storligen betalt! Nu har flera av de mina dött för hans skulle och nu ser vi ut att bli utan betalning" muttrar hon som förklaring.

Tallen lyfter den största enhandshållna puffran han kan hitta och ler lite sen, som det ser ut nu behöver han inte sikta på dem utan bara framför deras fötter. Hans reflexer var som ett katts, de litade han på.

"Det verkar som att vår giv int' längre gäller. Hittar ni ut själva?"

"Om Cappuccino har någonting av värde så föreslår jag att vi låter fröken Jankovic behålla det. Det här är... väl vad man brukar kalla affärer? Ingen anledning att alla kan bli nöjda av den här affären?"

Fritz har med kattens smidighet ryckt upp sin miniyxa men står nu med den dinglande i högertassen. Han fortsätter iaktta. Det mesta verkar sköta sig själva tycks det. Ett litet leende avslöjar hans vassa tänder, vita.
Han riktar istället in sitt sikte på Jankovic. Han går hämtar upp sitt skjutvapen ur högen men ställer sig för den så att mobstrarna inte kan komma åt sina.

"Som jag ser det så dödade Jankovic vår inkomst!"
Fräser Fritz och riktar hagelbrakaren mot Jankovic.
"Det betyder att vi tar allt som finns här och allt Jankovic har på sig."
Fritz höjer hagelbrakaren men står kvar för högen av vapen.
Han vinkar till Berthold, Johansson, Cecilia & Tallen att ta sina vapen. Kvack är upptagen med analyser och kan så låta vara, hans lysande intellekt fyller mer syfte än hans klena pinnar till ben.

Berthold känner sig lite lugnare med sitt gevär i händerna. Han undrar dock hur dumma motståndarna faktiskt är. Kanske det blir strid ändå.

Tallen böjer sig ned och plockar upp sin egen puffra i vänsterhanden för att sen följa exemplet att höja båda puffrorna mot de andra i rummet.

"Hörrni grabbar, vill ni verkligen följa en snubba som inte håller sitt ord - vad är man värd mer än sitt ord. Inte en jycke trots allt. Om ni vill äre bara å gå, det är bara människoslöddren som vi har otalt me. Frågar nån' så snuffade bruden här bossen när ni va obeväpnade."

Cecilia plockar upp sin deringer och riktar den mot Jankovic.
"Oavsett vad vi än gör så kommer vi inte komma i närheten till de prispengar som vi förhandlade oss till"

"Eller kanske fru Jankovic vet var man kan få tag på de ljuva krediterna, vem vet vi kanske kan göra en insatts tillsammans och sedan ta ut betalningen som vi alla blivit lovade!?"

Cecilia blinkar mot fru Jankovic

"Så vad säger ni frun, Skall vi gå till Pirit och begära våra prispengar?"

"LÄGG DIG NER PÅ MARKEN!"
Fräser mästerkatten till Jankovic, han hade ju hoppats på att få in ordentligt med deg och kunna dega en stund med dem tillsammans med påker och thinner.

Han slår sedan ett snabbt öga på de andra.
"Er har vi inget otalt med, ni kan gå, men vapnen lämnar ni här. Jankovic stannar dock med oss, ett tag iaf..."

Jankovic och hennes anhängare verkar smått förvirrade av de olika bud som kommer från er. Ena stunden erbjuds de att behålla Cappuccinos eventuella värdesaker för att till slut hotas till livet. I vilket fall som helst är det ni som står för ett massivt övertag i eldkraft för tillfället och det inger tydlig respekt.

Jankovic tar till en chansning.

"Jag föreslår det här: Ni kan behålla robotskallen som Cappuccino släpade hit. Vad jag förstår är det den allt det här handlat om... Och vill man ha mer betalning så kan jag lova er att det finns mest att hämta hos Cappuccinos anhängare i Pirit. Vi lämnar platsen nu och så glömmer vi alla de här händelserna. Jag tror varken ni eller vi vill hamna i blodiga vendettor och annat fanskap. Åhlrajt?"

Hon börjar försiktigt backa undan med händerna höjda till en lugnande och avväpnande gest. Hennes anghängare följer tyst efter.