Det privata båset på Bennys visar sig vara en bra tillflyktsort. Ni får vara ifred och värma er med ett stadigt mål mat och några kannor ölmust. Att stället sedan är tämligen väl ljudisolerat är säkert en bidragande orsak till att Bennys är populärt när det gäller att diskutera känsliga affärer och sluta ljusskygga avtal. Det passar er perfekt just nu med andra ord.

Samtalet leds snart in på väsentligheterna; Smilet. Vad hände egentligen vid Botvids Herrgård? Vilka var de båda råskinnen därute? Att de var fanatiker ter sig ganska självklart, men vilka grupper företräder de? Vilka var de mäktiga krafterna de påstod sig ha bakom sig? Vad hade de egentligen för intresse i de båda fångarna? Frågorna är många, men de leder på intet sätt närmare Smilet.

Ni har dock en adress, Lagerlokal 37. Vad innebär då detta? Var finns lagerlokalen? Hamndistriktet? Fabriksområdet?

Det är nu sen eftermiddag och kvällen börjar krypa allt närmre. Smilet har nu varit försvunnen i snart ett dygn. Tiden rinner iväg. Ni är nog alla överens om att ikväll måste något hända...

Jag tycker vi gör så här,börjar elina. Vi delar upp oss i två grupper och så söker vi reda på Lagerlokal 37, vi får kolla dom ställen vi kan och fråga oss fram. Sedan möts vi här igen om några timmar.

Jag och Fritz är ena gruppen och ni andra den andra,är hon snabb med att säga.

Vad tror ni om den idén?avslutar hon.

"Och varför i hela möken ska fritz gå med dig va kärring och vem i ozarns heligaste dynga har utnämt dig till chef va!?"

Väser Hoggler när han äntligen tycks lyssna på vad som sägs. sedan ankomsten till Bennys har han gjort det han gillar bäst eller ja i alla fall näst bäst, att dricka tinner så han är redan ganska opasslig. Han har dock haft så mycket hyffs att han i första bästa damm,vattenpöl eller vad som helst tvättat av ansikte och klor allt blod. kläderna är en annan historia och ja han tänker då inte göra något åt det nu.

Någon ånger för sitt beteende ute vid herrgården verkar han inte visa upp snarare tvärtom.

"Men ett har du rätt i Erika, Vi ska ta en titt på den där mökarns lagerlokalen och jag lovar att hittar vi någon där tänker jag spika upp dem en och en levande tills de pratar. Den där grodjävulen har fått en hel del att förklara om inte han med vill sluta sina dagar som tavla hehe."

Med det tömmer han det sista i den flaska han dricker ur och öppnar raskt en ny och en av de sista i hans låda med spånken.

""Så mycket våld så mycket blod jag vet inte om det här är rätt ja se bara på vad som hänt hitills den där grodan verkar vara mer än han utgett sig för att vara. Ja jag menar tjena liksom tänk om ni dragit på er stans mobsters? Åhnej nej nej vad har jag givit mig IN I!"

Jam som varit tyst han med sitter en längre tid och bara lyssnar innan han säger något och när han säger något låter han bedrövad å det grövsta och verkar mest prata med sig själv.

Men gå med Fritz då så går jag med dom andra,fräser Elina åt Hoggler, bara vi kommer iväg nån gång. Och dessutom är jag ingen chef men man måste ju få ha en ide iallafall, men jag förstår att du blir arg eftersom du inte fattade vad jag sa.

Vill du att jag ska förklara det lite långsammare för dig?säger hon och ler åt Hoggler.

Fritz som nöjt har hällt i sig ölmust har nu tagit fram sin lÃ¥nga pipa igen, medans Elina och Hoggler munhuggits sÃ¥ har han belÃ¥tet suttit och stoppat den med sin sötluktande röra han har i en pung. Han tänder upp pipan och tar ett par djupa  låååånnnngggaa bloss och lutar sig tillbaka. Han ler Ã¥t deras fightande..
"Ta det lugnt, chilla ner... passa på och njut av lugnet en sekund, det har varit en hektisk dag!"
Katten ser ganska snabbt väldigt harmonisk ut och ögonen rätt trötta och rödsprängda.
"Jag tycker det låter som en bra iden att vi delar upp oss, vi kan ju använda "pratlådorna" och se vem som hittar rätt först."
Han tar ett par djupa bloss till och ser ut att försöka njuta så pass mycket, av lugnet han verkar få av det hela, han kan.
Sedan släcker han snabbt pipan och stoppar omsorgfullt ner "Grävaren" igen.
Lugn och avslappnad sitter katten med ett mycket stort leende på nosen och tittar på sina vänner för att höra vad dom har att säga.
This message was last edited by the player at 23:15, Mon 07 Feb 2005.

Dr Kvack tittar nyktert på Fritz och undrar vad han egentligen håller på med. Det räcker väl att ha en som är bakom flötet i den här gruppen.

"Tvärtom mot vad flickan säger så tycker jag att vi bör arbeta tillsammans. Skurkpatrasket vill kanske komma åt oss, och då är det bäst att ha fler som försvarar oss"

Dr Kvack tittar på den späda Elina och den simmige katten. Han tvekar dock inte om att Hoggler lätt kan skydda honom själv...

"Det är bäst att söka tillsammans. Fritz' nos och min intelligens borde kunna hitta Smilet. Hoggler kan agera livvakt. Men nu ska vi se vad vi egentligen har här."

Dr Kvack puttar undan den mat han har på bordet och lägger i stället ditt den nyinförskaffade bössan. Ur sina kortbyxor plockar han upp en skruvmejsel och börjar meka och bända för att undersöka vapnet. Några skruvar får han bort, men allt lossnar inte ändå, så han plockar snart upp en hammare från en annan byxficka medan han kacklar en munter trudelutt.
This message was last edited by the player at 21:04, Tue 08 Feb 2005.

Det kan du iofs ha rätt i,svarar Elina.Men vi bör nog ta och röra på oss direkt om vi ska leta, för det är mycket vi ska kolla.

Fritz nickar belåtet.. han verkar bara delvis insatt i vad som sagts.. men ser ändå ut att lyssna på sina vänner.
This message was last edited by the player at 13:02, Wed 09 Feb 2005.

Hoggler blir flyförbannad på Elina när hon drygar sig mot honom. Han fäller ut sina klor och ser ett tatg ut som om han ska till att hoppa på henne men något stoppar honom. Istället hytter han med näven åt henne och morrar fram: "Passa dig du dittt förmökarns kjoletyg."

Så tar han ett par djupa klunkar sprit medans de andra diskuterar och ser ut att lugna ner sig ännu mer.

"Jaha du kvackarn om du nu är så inttelugent eller vad du nu sa så kan du då för möken tala om vart vi kan börja leta efter de dära lagerlokalerna eller ja den där lokalen i alla fall för det är väl dit ni vill? Inte för att jag tror paddkräket är där men man vet ju aldrig?"

När hoggler nämner paddan ser han ut att få något ondskefullt i ögonen och ler småaktigt obehagligt.

"En finfin ide du Doktorn finfin.. Ska vi ge oss av nu genast? Vi har ju i alla fall lite att gå på eller som vi säger i branchen vi har ju halva inne. Haha...kul...låt oss ge oss av på momangen. men vart ska vi börja? Får jag föreslå att vi börjar bland manefakturerna eller nere i hamnen? det är ju där liksom det borde finnas lagerlokaler liksom."

Jam lägger till sitt stora lismande leende.

Fritz sveper i sig sin sista ölmust och höjer högra pekfingret för att få uppmärksamheten...
"Jag känner en kvinna väl, hennes namn är Hindenburg.. och jag har umgåtts mycket med henne genom mitt liv. Jag föreslår fabriksområdet.. är det någon som vill göra skumraskaffärer som detta så är det ett utmärkt ställe."
Det första säger han som i en tragisk melodi, och faktiskt så lyckas han.
" Jag har själv gjort en hel del affärer där.. hehe.."
Tillägger han skrockande för sig själv..

Dr Kvacks arbete med att använda mejseln som stämjärn med hjälp av ett ihärdigt knackande av hammaren lossar på det handtag som tidigare inte ville låta sig plockas bort. Med detta ligger fjädrar och skruvar till anslaget för skjutmekaniken synlig och Dr Kvack tittar än mer intresserat på sin skatt.

"Eh, jag tror visserligen att mycket skurkar rör sig i hamnområdena. Manufakturerna är ju mest till för stackars arbetare, så där är nog inte så mycket skurkar. Men å andra sidan så är ju inte jag någon skurk, så jag tycker vi följer Fritz. Det låter som en bra idé."

Hoggler ser faktiskt besviken ut när det ser ut som de alla redan ska gå. Han tömmer flaskan han har och skyndar raskt att beställa in en ny vilken han hoppas kunna smita ifrån att betala då de går.

"Men Möök vi har ju precis kommit hit men förall del låt oss då ge oss av då om det ska vara så ozarns bråttom. Och ja vad skulle ni göra utan mig?"

Hoggler lägger upp ett nöjt flin och kastar så en mördande blick på Elina. Kärringdjäveln ska allt få reda på sin plats var så säker tänker han. Han hatar kärringar som tror de har något att säga till om....fy faan. Ja de enda kvinnsen han faktiskt gillar är de man betalar för stunden. Man slipper så mycket besvär med dem och det betalar han gärna för.

"Men för mökarns oz skulle vi inte gå!"

Säger han så då han rest sig upp och börjat ta sig mot utgången. Nykter är han sannerligen inte.

Elina gör inte mer än att le åt hoggler. Hon reser sig straxt efter honom och går ut till sin fåle och väntar på dom andra.

"HA kärringen tror visst hon är finfolk...rida hit och dit och det på en HA fåle!!! Vilket praktfullt skit asså."

Hoggler tycker att han själv är hysteriskt rolig. Han får en skratt attack vilket får den otrevliga följden att han spyr och det mitt framför Elina och hennes fåle. Hoggler spottar ut det sista och torkar sig om munnen med ena ärmen.

"Jaha...det var skönt....vänta en sekund!"

Med det ragglar hoggler in på haket igen och köper två flaskor tinner som han tar med ut. Skulle värden/bartendern påstå att han bonnat en flaska förnekar han det bestämt.

Väl ute igen korkar han genast upp en flaska och häller i sig en stadig slurk.

"Ja för Mökarns mök jag kan ju inte gå torr."

Fritz som ser allmänt belåten ut brister ut i stora skrattsalvor av Hogglers.. ja, sjuka beteenden. Han väntar tillsammans in alla och är klar för att ge sig av... något seg i kolan.

Tuppen samlar ihop det han skruvat loss från bössan och lägger grejorna i en liten påse, sedan går han ut efter de andra.

"Jahaja, ta Du och visa vägen, Fritz, så hänger vi på. Jag funderar på om jag skulle gå hemom och hämta lite grejor? Vi vet ju inte vad vi kan behöva när vi hittar paddan?"

Det börjar kvällas och mörkret har fallit på. Hindenburgs gaslyktor har börjat tändas upp och det har börjat regna igen. Ett kallt duggregn som slår ner på era huvuden och kroppar. Otrevligt och vått, men det verkar skärpande på era sinnen. Kanske något som kan behövas denna dag. De varelser ni möter går hukade, med uppvikta rockkragar och skyddar sig så gott det går med vad de har till hands, sin matväska, en tidning etc.

Frågan är nu, vart går er färd? Skall ni ta snabbaste vägen, direkt mot industriområdet och jakten på Smilet, eller skall ni ta vägen om Dr Kvacks hem, eller har ni något annat på gång?
This message was last edited by the GM at 21:23, Sun 13 Feb 2005.

"Vad är det du skulle hämta, kvack?"
Fritz verkar föga road av regnet.. katten avskyr regn och vill helst komma iväg så fort som möjligt för att komma ifrån detta våta ...brrrr... katten hatar regn!!

"Hmm, behövs nog inte, jag har ju både hammare och mejsel med mig. Visa vägen Fritz, så går vi."

Fritz som stått så skymt under det lilla taket han kunnat stå.. skyndar ut i regnet .. som tycks göra honom dyngsur direkt, återigen ledningen mot dom ruffiga områden han har.. om inte kära så iaf. välbesökta och välkända.. Fritz rör sig vant och lätt genom Hindenburgs gator och tar sina kamrater via vägar som dom flesta i stan ej sett förr.. och kanske helst inte vill se heller.
"Låt oss skynda på.."
..säger katten när han snabbt vänder sig om..
"..det här vädret gör mig vansinnig."
..och det är tydligt att Fritz verkligen vantrivs i regnet. Han har inte alls samma smidighet och rytm i sina annars så extremt smidiga rörelser.. nej, vattnet verkar verkligen störa honom.

Färden leder till slut in i fabriksområdet. De massiva och i sammanhanget gigantiska kolosserna av tegel, sten och metall är färgade av svart sot. Skorstenar tornar upp sig och spyr bolmande ut sin tunga och ettriga rök. På avstånd hörs hammarslag, stål mot stål. Rytmiskt dunkande från ännu aktiva maskiner och rop från dem som arbetar vid dem når också era öron. Ni förstår att skiften börjar ta slut för denna dag, då ni möter stora grupper av trötta mutanter i skitiga overaller på väg därifrån. Ännu en hård dag är till ända. Ert värv skall dock bara börja.

Några diskreta frågor, till folk ni möter, senare börjar ni misstänka att ni faktiskt haft rätt när ni valde fabriksområdet före hamnen. De flesta lagerlokalerna verkar tydligt numrerade, till och med efter ett förvånansvärt ordnat system och er färd leder till utkanterna av fabriksområdet. Färden leder in bland mindre och mer okända manufakturer; Hyflers Korv, Eberhart & Jönz textilier, Skrotsamlarbolaget etc. Bland dessa företag, och dess byggnader, är det förvånansvärt öde vid det här laget. Ni letar dock oförtrutet vidare efter lagerlokaler.

Ni passerar nummer 34, nummer 35, där har ni 36:an… Plötsligt ser ni den; Lagerlokal 37. Det är en tämligen oansenlig, smÃ¥tt undanskymd och mörkmÃ¥lad träkÃ¥k belägen bakom Steinman & Karl, en mindre manufaktur som verkar tämligen övergiven, Ã¥tminstone just nu.

Ni går in bakom ett stängsel och kommer in på en blöt grusplan. Hela området är tämligen mörkt. Inga lyktor finns i närheten och skenet från manufakturernas ugnar och härdar når inte hit. Rakt fram har ni Steinman & Karls kontor, en kåk på två våningar i rött tegel. Till höger om och bakom den hittar ni som sagt lagerlokalen.

Lagerlokalen är cirka fem meter bred, och verkar desto större på djupet. En bred dubbeldörr är till synes enda vägen in, dock låst med massiva reglar och ett kraftigt hänglås. Runt hela byggnaden, strax under taket ett par tre meter upp, löper en länga av smutsiga fönster som avslöjar att det är kolsvart därinne.

"Jag sa ju att jag kan den här stan.."
Säger Fritz stolt när ni går in på planen.. med en gest sveper han med högerhanden mot byggnaden.
"..nr 37!"
Han tittar sig vaksamt omkring.. mutanthatare här .. mitt bland mutanter.. hmm... Fritz tycker det verkar vara ett korkat val av dom.
Han har nu tagit upp sin karbin och går snabbt igenom den och ser så en kula är i loppet.

Elina binder sin fåle utanför stängslet och drar sin värja. Smidigt följer hon dom andra.

Hoggler traskar ganska snabbt, ganska klumpigt och ungefär lika smidigt som ett frans jäger skåp fram till porten där han känner lite på det stora bastanta hänglåset som är det enda som hindrar dem från att ta sig in i lagerlokalen.

"Förbenade snusksluskar vad förbannad jag blir!! Va fan i mökarns ozabnde oz ska folk och fä sätta hänglås på saker och ting för!? Så förbannat onödigt må jag säga. Här kommer man och ska in och ja va faan möts man av? Ett jävla hänglås?!!! Fattar de inte att vill man in så kommer man in och det här gör bara att den som vill in m¨åste krajja mer och på så sätt göra det hela mycket dyrare än det är nödvändigt. Jag mebnar..hade vi bara haft en dörr att sparka in eller bända upp..ja..liksom då hade det ju varit smidigt för oss och inte lika kostsamt för den som vill att dörren ska stå där den står. NÄ FY FAAAN SUR BLIR JAG!"

Med de orden slänger han ifrån sig hänglåset som bonkar till i dörren, vänder sig om och drar en imponerande snorloska på marken och gärna åt Elinas håll bara för att han vet att hon stör sig på det.

Så vänder han sig om mot Fritz.

"Hörro Frtzarn kan du fixa dörrar eller ja lås? Eller ska vi slå oss in?"

"Jo, det vore verkligen praktiskt om Du kan öppna den. Annars kanske jag kan meka sönder låset, jag har mekat sönder många saker i min dag!"

Kvack tar upp sin rejäla mejsel och hammare...

Fritz går även han fram till låset..
Han ser fundersam ut..
"Jo..visst har jag fixat liknande lås tidigare.. ge mig lite svängrum bara.. "
..säger han lika fundersamt...
"För mökens mök.. jag verkar inte ha några låsdyrkar med mig!!"
Brister han ut när han nogrannt gått igenom sina fickor.
"Är det någon som har NÅGON form av mindre verktyg på sig!!??.. så ska jag göra ett försök.."

"Jajamen, inga problem, kolla här"

Dr Kvack lägger ner sin fornbössa på marken och fortsätter med att dissekera geväret. Ut kommer några små bitar av fjädrar och små mekaniska delar med andra mekaniska delar på.

"Var lite försiktig bara. Om Du knäcker till en av tryckspännargrunkorna kan det bli svårt att laga bössan igen. Men visst är grejorna små, jättesmå!"

"Kan någon förmökarns asgnagare fixa det dära låset eller?!" Fräser Hoggler ilsket och börjar otåligt vandra runt i en cirkel. Han tar några slurkar tinner då och då, muttrar något och går cvidare runt runt i hans lilla cirkel.

Jam plockar fram sin drönare i väskan.

"Jag kan inte få upp dörren där. Jag är inte programerad för kriminella aktiviteter men min drönare kan ta en titt på byggnaden åt oss. kanske finns det ett fönster eller annat som vi kan ta oss in igenom. Som journalist får man alltid försöka finna alternativa vägar att nå sitt mål liksom."

Med det sagt surrar hans drönare igång vilket får det resultat att jam själv "dör" där han står. Drönaren flyger upp och börjar cirkulera byggnaden, sökandes efter ett fönster eller något annat. Med lite tur kanske det finns en bakdörr eller något. Eller har huset en taklucka?

Under tiden som J.A.-m22 blir stilla och hans drönare far iväg, ger sig Fritz i kast med hänglåset, med hjälp av Dr Kvacks prylar. Han verkar dock få problem, och det dröjer...

Ni andra börjar känna er smått nervösa. Platsen känns olustig och det kalla regnet gör inte saken bättre. Ni ser er om och lyssnar spänt efter ovanliga ljud, men inget ovanligt hörs för tillfället.
This message was last edited by the GM at 19:07, Thu 17 Feb 2005.

Fritz vänder snabbt huvudet från låset emot er efter ca 10 minuter, och han försöker ansträngt ge ett smile.
"Jag har det på gång.. ge mig lite tid bara.."
..säger han och fortsätter sedan med sitt arbete..
"..lite tid bara.. så är vi snart inne.."
..upprepar han sig medans ni ser honom lirka med dom små "verktygen" han lånat av kvack.

Men kom igen då,säger Elina lite surt. Väntan och vätan gör henne sur, i dubbel bemärkelse.

"Ta det lugnt!!"
Snäser katten mot Elina.. uppenbart irriterad över bemötandet när han står och anstränger sig i det väder, han skulle kalla skyfall... Fritz avskyr vatten..
"Låset är knepigt.. och jag har inga riktiga verktyg.. men jag säger att det kommer snart!..när som helst.."

Jams drönare återvänder snart och fller ner i händerna på den livlöse automaten som genast surrar igång igen.

"Får jag föreslå att vi använder fönstrena för att ta oss in? På baksidan finns en massa skräp i form av lådor och annat som vi kan använda för att ta oss upp till fönstrena och genom min drönare vet jag att det innanför fönstrena finns lådor och annat junk typ som vi kan använda för att ta oss ner på golvet där inne."

Fritz ryter till utan att vända sig om..
"För möken.. jag är ju klar här snart!"
This message was last edited by the player at 20:09, Thu 17 Feb 2005.

"Haha det är bra Fritte sätt den där vandrande skrothögen på plats!! Kanske han har smådelar vi kan ta? Ja om vi demolerar han först? Ja om inte dina prylar duger då Fritz?

Hoggöer stannar upp i sin otåliga vandring runt runt för att säga det och tar en klunk tinner medans han står till och så med det återtar han sin vandring runt runt runt runt. Han har dock börjat mumla allt högre, svära högt och praktfullt och är hela tiden på Fritz att han ska skynda sig men mest svär han över att någon dum jävel satt hänglås på dörren.

Regnet droppar av Dr Kvacks vingpennor och hade han inte haft kläderna så hade han troligen inte ens blivit blöt. Nu är det dock så att han HAR kläder och därmed börjar han bli fuktig in på skinnet också.

"Det låter som en bra idé, automat, fönstret verkar enklare. Dörren här verkar överlista Fritz."

Fritz har gett sig fan på att öppna dörren och står kvar om någon eller alla går.
"Överlistad... hmmm.."
..hör ni honom muttra irriterat.

Elina ger upp,hon följer dom andra och tar fönstervägen.

Tiden går... Sedan ni anlände till platsen har en bra stund förflutit. Ni står allt tryckta i det skydd som utgörs av den utstickande delen av taket.

Fritz har mixtrat med låset i säkert tio minuter och mer, än så länge utan att lyckas. Kanske besväras han av att inte ha riktiga verktyg. Prylarna från Dr Kvacks bössa kanske inte är de mest lämpade. Kanske är låset övermäktigt. Han arbetar dock oförtrutet vidare, men vissa av er börjar bli smått otåliga.

Platsen känns skum och otrevlig. Något hänger i luften. Kanske är det stundens allvar, eller är det något annat ni förnimmer? Ni håller oroligt koll på vad som händer i omgivningen, tittar efter rörelser och siluetter, lyssnar efter ovanliga ljud etc. Inget ovanligt märks dock.

Det börjar pratas så smått om att eventuellt ta fönstervägen in, på J.A.-m22:s initiativ. De av er som börjar gå runt huset för att se vad drönaren tidigare sett kan mycket riktigt finna en massa bråte bakom huset. Kanske kan man göra så som automaten föreslog, att stapla dem på höjden för att komma upp till fönsterlängan, som sitter ett par tre meter upp efter husväggen, strax under taknivån.

Elina tar genast tag i arbetet med att stapla lådor. Kom igen nu,latmaskar,ropar hon till dom andra.

Det var värst vad alla verkar stressade, tänker Dr Kvack och betraktar Elinas staplande medan de väntar på att Fritz har blivit tillräckligt trött på att stå i regnet och peta i lås...

Elina börjar ta tag i arbetet med att stapla lådor. Det går tämligen långsamt då hon ideligen måste springa bakom lagerlokalen för att hämta fler. En ranglig konstruktion börjar ta form och växa uppåt mot fönstren, och det är fullt tänkbart att det går att ta sig upp tämligen smärtfritt.

Tiden har runnit iväg. Sedan ni kom till platsen har en hel del tid förflutit. Fritz arbete med låset har tagit tid, diskussionerna har tagit tid osv. I runda tal kan man räkna med att det är ca 20 minuter sedan ni anlände till platsen.

Plötsligt, när lådhögen uppefter väggen, börjat växa till sig någon meter eller två upp händer något oväntat. Låset klickar till och öppnar sig! Fritz har lyckats! Han blir stående med det öppnade låset i handen.

"Hrrrmmm..."
Fritz harklar sig högt och ljudligt.. som för att få uppmärksamheten av sina kamrater.
"Varsågoda och stig på!"
Säger han sedan väldigt angenämt och en stark stolthet hörs i rösten.
"Givetvis hade det gått fortare med MINA verktyg.. men dessa dög bra ändå."
Fortsätter katten och ger tillbaka dom små "verktygen" till Kvack när dennsamme kommit tillbaka, allt sägs och görs med ett mycket stort leende på nosen.
This message was last edited by the player at 21:04, Thu 24 Feb 2005.

"Lite otymplig att ha som verktygsväska den här"

Dr Kvack överväger att stoppa in metallgrejorna i bössan direkt, men räknar med att de ligger bättre i en av hans fickor.

"Ja då hoppas vi att han inte sitter i en cell under vattnet så att tidvattnet har hunnit ta honom. Den hann ju både komma och rinna tillbaka innan Ni blev klara, kluck, kluck"

Dr Kvack skrattar gott åt sitt skämt innan han traskar in i lagerlokalen.

"Jaha, nu gick vi inte hemom och hämtade lysdon, så nu får vi nöja oss med det bleka ljuset från regnvädret utanför..."

Dr Kvack tar några steg in och spejar efter grodan.

Ni öppnar försiktigt dörren och kikar in. Det är helt klart mörkt därinne. Endast ett svagt ljus skiner in genom fönstren, men förmår inte lysa upp så mycket. Ni kan mest urskilja konturer. Trålårar och lådor verkar vara staplade uppefter väggarna, nästan ända upp till taket. I mitten leder en öppen gång framåt, cirka två meter bred, in i mörkret.

"Ã…hej"

Dr Kvack tar ett skutt upp på en lår, också ytterligare en. Han är inte särdeles intresserad över vad som finns i lårarna, men han är inte heller intresserad över att gå i en gång som han inte kan komma upp ur om det finns skurkar här precis som vid godset. Högre och högre hoppar han tills han kommer högst upp. När han är säker på att han är allra högst upp tar han i ända nere från klorna.

KUCKELI-KUUUUUUUUUU!!!

Inte är det någon dynghög, men han är HÖGT upp så han galer stolt.

Elina slutar stapla lådor och drar sin värja. Hon går försiktigt bakom dom andra sist in i lokalen.

Väl inne i lokalen tassar ni tyst fram, förutom Dr Kvack som nästan skrämmer slaget på er övriga med sitt plötsliga, och mycket högljudda galande. Ni vänder er om och försöker se om oljudet får någon reaktion, från någon eller något i närheten. Skall ni bli upptäckta? Har ljudet lockat till sig någon ni inte vill locka till er?

Ni kommer dock snart fram till att så inte är fallet. Inget händer.

Era ögon har vid det här laget hunnit vänja sig så smått vid mörkret och i kombination med det lilla ljus som sipprar in genom fönstren kan ni nu urskilja lite mer av lokalens insida.

Ni ser den bortre väggen, cirka tio meter bort. Ni tycker er även urskilja en dörr. Lådorna tornar upp sig i en trappformad stapling upp mot väggarna hela vägen in genom lokalen. Mitt på golvet finns vad som verkar vara en brunn, täckt av ett järnlock.

"SScccchhhhh!!!"
Fritz stannar plötsligt upp och höjer ena handen som en tystande gest mot er andra.
"Tyst kvack, jag hör svaga ljud.. någon jämrar sig.. tror jag.. vänta.."
Katten står blixtstilla och lyssnar uppmärksamt och försöker utröna varifrån ljuden kommer som han hört.

Lika snabbt som Dr Kvack hoppade upp för lårarna, lika snabbt hoppar han ner från pyramiden mot ljudet han hörde. Han slutar såklart gala när han inte är överst längre...

Alla står stilla och lyssnar uppmärksamt. Några kvävda stön hörs någonstans ifrån. Om inte era öron sviker er totalt idag, så kommer ljuden nerifrån, från under marken. Era blickar söker sig mot den brunn och det järnlock som täcker den cirka tre till fyra meter längre fram...
This message was last edited by the GM at 17:34, Wed 02 Mar 2005.

Med ett par skutt så är Dr Kvack framme och lägger huvudet på sidan för att bättre kunna se vad som döljer sig nere under gallret.

Elina är snabbt framme vid brunnslocket. Bort med huvet och hjälp mig lyfta på locket,säger hon åt Dr Kvack.

Med gemensam styrka lyfter dom på locket.

Hoggler fäller ut sina klor och gör sig redo att fajtas om det skulle visa sig nödvändigt. Eller....ja fajta är kul men kanske inte nödvändigt just här och nu. en fånge är säkert inte någon av fajtas med. Ja om det nu är en fånge. Men vad skulle det annars vara? Kanske är det grodjäveln någon låst in? Ha måste le åt det och hoppas att det är så. Den där groda har en skuld till honom och nu har han också en hel del att förklara. Hoggle förbannar sig själv för att han inte tog med hammare och spik ifrån herrgården. Grodan hade varit infin på en dörr eller kanske inte? Nåja med hammare och spik kan man ockå få de svar man vill det vet han. Men iofs svar på frågorna kan man få ändå.

Om han ändå inte kände sigså satans full bara. Allt i skallen vimsar omkring och han får inte ordning på mycket alls just nu. så kanske bäst att låta bli att göra ett skit ändå. Triovs gör han att se Elina arbeta dock vilket får honom att faktiskt trivas med att inte göra ett skit för att hjälpa till. Fritz är hn dock stormförtjust i. Han har visat sig vara en typ att lita på!

M,en han försöker vara på helspänn. han försöker lyssna till vd de andra säger och till ljud runt omkring dem med ledsnar snart och finner en trälår varpå han sätter sig och forsätter supa.

Hoggler fäller ut sina klor och gör sig redo att fajtas om det skulle visa sig nödvändigt. Eller....ja fajta är kul men kanske inte nödvändigt just här och nu. en fånge är säkert inte någon av fajtas med. Ja om det nu är en fånge. Men vad skulle det annars vara? Kanske är det grodjäveln någon låst in? Ha måste le åt det och hoppas att det är så. Den där groda har en skuld till honom och nu har han också en hel del att förklara. Hoggle förbannar sig själv för att han inte tog med hammare och spik ifrån herrgården. Grodan hade varit infin på en dörr eller kanske inte? Nåja med hammare och spik kan man ockå få de svar man vill det vet han. Men iofs svar på frågorna kan man få ändå.

Om han ändå inte kände sigså satans full bara. Allt i skallen vimsar omkring och han får inte ordning på mycket alls just nu. så kanske bäst att låta bli att göra ett skit ändå. Triovs gör han att se Elina arbeta dock vilket får honom att faktiskt trivas med att inte göra ett skit för att hjälpa till. Fritz är hn dock stormförtjust i. Han har visat sig vara en typ att lita på!

M,en han försöker vara på helspänn. han försöker lyssna till vd de andra säger och till ljud runt omkring dem med ledsnar snart och finner en trälår varpå han sätter sig och forsätter supa.

"JA LIKSOM TJENARE HALLÅ????!!! VEM ÄR DET DÄRNERE???BEHÖVER DU HJÄLP?SÄG OSS VEM DU ÄR OCH VAD VI KAN GÖRA LIKSOM!?"

Jam tränger sig fram opch böjer sig ner över gallret för att örsöka se vad som finns därnere samtidigt som han försöker säga något snällt.

Ni får med förenade krafter bort det tunga locket som faller åt sidan med en tung metallisk duns ned i stengolvet. Därunder öppnar sig ett meterbrett hål som vidgar sig nedåt till en rund brunn. När era ögon vant sig lite vid mörkret ser ni vad, eller rättare sagt vem, stönen kommer ifrån, och ni blir mycket lättade...

Där nere, fastsurrad vid en tunna och försedd med munkavel, sitter en eländig och smutsig padda, Smilet! Det får inte plats många nere i hålet, endast en person kan hoppa ner...

Ni lyckas dock snart befria Smilet från munkaveln och de första ord som slipper över hans läppar är:

"TA DET LUGNT NU! Rör inte repen eller tunnan! Annars smäller hela skiten!"

"hAHAHAHAHAHAHAHAHAHAAHHAHA SITTER DU I SKITEN PADDAS?!!!" utbrister Hoggler förtjust fån där han sitter när han genast känner igen den där rösten. Tänka sig så bra!

Hoggler flyger upp och kastar i ivern bort sin halvdrukna flaska som med ett klirr rullar väg över golvet. Hoggler tränger sig fram till öppningen och tittar med ett roat hånflin ner på paddan.

"Du har en skuld till mig PADDJÄVEL så om du inte tänkt dig fixa till den finns det inte En chans att någon hjälper dig upp! så VART ÄR MINA HOROR!?"

"hAHAHAHAHAHAHAHAHAHAAHHAHA SITTER DU I SKITEN PADDAS?!!!" utbrister Hoggler förtjust fån där han sitter när han genast känner igen den där rösten. Tänka sig så bra!

Hoggler flyger upp och kastar i ivern bort sin halvdrukna flaska som med ett klirr rullar väg över golvet. Hoggler tränger sig fram till öppningen och tittar med ett roat hånflin ner på paddan.

"Du har en skuld till mig PADDJÄVEL så om du inte tänkt dig fixa till den finns det inte En chans att någon hjälper dig upp! så VART ÄR MINA HOROR!?"

När elina hör orden "smäller hela skiten" backar hon flera meter bakåt. Hrmm, det här är nog ett jobb för hoggler,säger hon halvhögt.

Elina tittar sig omkring efter ett lämpligt skydd och kryper sedan ner bakom ett par lådor. Där tänker hon sitta tills paddan är uppe ur hålet.

"Ahhh.. Gamle vän!!"
Utbrister katten högt när han ser sin forna kamrat i hålet.
"Det var ingen vacker syn att se dig så här.."
Fritz hajar kraftigt till med hela kroppen när han hör om "smällen", han backar instinktivt ett steg.. men närmar sig sedan försiktigt hålet igen..
"Vad säger du!? Är stället minerat?"
Frågar han tyst, uppenbarligen rädd att råka aktivera något olämpligt.

"Jo liksom, de där hydrans typerna band fast mig vid den här", säger Smilet och gör en nickande rörelse bakåt mot den tunna som han med ryggen är fastbunden mot. "En av de där lintottarna sa att tunnan är fylld med krut. Sedan satte han fast någon mekanisk pryttelanordning som skulle tända på hela härligheten, som han sade, om jag försökte komma loss. Kan inte någon av er ta en nogrannare titt".

Smilet är vid det här laget uppenbart nervös. Hans blick spelar åt än det ena hållet än det andra. Han verkar dock uppspelt av att bli räddad och pladdrar på utan dess like.

"Vilken tur att ni hittade hit... Er stackars paddusling här blev ju alldeles överlycklig när han hörde kuckelikuandet där uppe. Jag tänkte direkt, det måste vara Dr Kvack, Fritz och de andra som kommer hit för att hämta mig... Ja, jag är till och med glad att se herr Hoggler..."

"Vi ska hjälpa dig..."
Svarar Fritz paddan.. men han ser lagom road ut.

Han vänder sig sedan mot Kvack.
"Jag har sett dig meka med vapen.. du är ju en hejare på mekaniska saker alltså... och doktor och allt.. tror du att du kan fixa den där pryttelanordningen!?"

"Nä"

Vadå nää,hör ni Elina säga bakom lådorna. Hon sticker upp sitt huvud och tittar på Dr Kvack.

Du pillar ju på allt annat så fixa nu det här,säger hon innan huvudet försvinner ner igen.

"Ja, vad menar du med: Nä!?"
Fritz putar kvack lätt i ryggen som för att få honom att gå ner.
"Fixa det här nu!"
Sedan vänder han sig mot Jammy med ett stort leende på nosen.
"Du är ju rena mekaniska prylen du.. Det är ju du som ska gå ner.. Det här är väl en lätt match för dig!?"
Det sista säger han liksom på ett smickrande vis... även fast det känns konstigt att ge en automat smicker...

"INGEN FIXAR ETT FÖRMÖKARNS OZARNS DUGG FÖRRÄNS JAG HAR FÅTT SVAR PÅ MIN FRÅGA!"

Vrålar den berusade arge Hoggler och verkar faktiskt mena allar.

"INGEN FIXAR ETT FÖRMÖKARNS OZARNS DUGG FÖRRÄNS JAG HAR FÅTT SVAR PÅ MIN FRÅGA!"

Vrålar den berusade arge Hoggler och verkar faktiskt mena allar.

"Vad pratar du om Hoggler? Horor? Jag har ju lovat er betalning för det här jobbet, och det är klart ni skall få betalt. Speciellt nu som ni hittat mig här.

Nu kanske vi kan försöka oss på den här sprängsaken här så att vi kan komma härifrån någon gång. Jag börjar bli trött på att sitta här."

Fritz tittar förvånat på Hogglers utbrott.. som han visserligen blivit mer och mer van vid.. självklart ska dom hjälpa paddan.. en vän i nöd nekar man inte hjälp tänker katten.. och betalning.. det räknar han kallt med.. även fast Fritz själv helst INTE går ner i hålet och offrar livet för Smilet.
This message was last edited by the player at 12:13, Sat 05 Mar 2005.

"Inte bara är du AKUT DUM I HUVUDET du är ju för ozarns mök GLÖMSK också!!! Du lovade mig två HOROR borta vid thermpolium!!!Vart är dom?"

Hoggler är ett mysterium. ja, hans utbrott påvisar helt klart hur oberäknelig herr hare kan vara. Hogler har inte en tanke på att hjälpa paddan innan han ått svar på sin fåga.

Den smutiga och vid det här laget ganska svettiga paddan börjar bli smått irriterad.

"OK då Hoggler! Jag vet inget om att jag skulle lovat dig något sådant... Men det är väl i och för sig inga problem att ordna. Jag har en del känningar i de flesta branscher i den här staden, så visst visst, det kan jag väl ordna.

Bara vi kommer härifrån!.

Det sista sägs med emfas för att betona att nu får något hända...

Fritz lägger ena handen på Hogglers axel.
"Ta det lilla lugna nu, kyl ner dig lite vetja, vill ju inte bli uppsprängd här bara för att du är sugen på kvinns just nu, det klart Smilet fixar vad han kan till dig.. eller hur!? När vi fått upp honom såklart.."
Det sista är riktat som en fråga ner i hålet mot just Smilet.

Dr Kvack vänder bort från Paddans predikament när han går ut i regnet igen. Under vandringen ut och utanför letar han efter en spann eller dylikt. Han letar upp en djup vattenpöl och fyller i vatten i spannen. Om det inte blir tillräckligt med vatten låter han spannen stå en stund innan han går in igen.

"Nja, här är lite vatten. Mig veterligen gillar inte krut vatten, så vi gör ett litet hål i toppen på tunnan och fyller i vatten där. Någon mekanik eller sånt kan jag nog inte fixa, men surt krut funkar inte till mycket"

Fritz skiner upp åt kvacks idé..
Vatten och krut är ju riktiga ovänner.. smart.. den här fågeln har sina ljusa stunder tänker katten.. en gång i tiden var tydligen katter och fåglar fiender.. har han hört.. men det var ju länge sen.. att äta upp kvack vore ju.. ja, nej Fritz slår bort tanken..
This message was last edited by the player at 01:29, Sun 06 Mar 2005.

Fritz har ett par sanningens ord att säga så Hoggler drar sig bakåt, muttrandes men inte alls så arg som man kanske gissat på att han skulle kunnat bli?

Men han tänker då rakt inte hjälpa till att få upp paddan därifrån. Han är för arg på paddan för det. Och ja, han kan gott svettas lite. De andra får säkert upp honom vart det lider.

"Ja det låter ju bra det där, Kvack. Häll på rejält bara, man vill ju inte bli stekt här nere", utropar paddan.

Smilet blir klart exalterad över tuppens geniala idé.

Dr Kvack plockar fram sin mejsel och vidgar upp ett hål i överdelen av tunnan. Han fortsätter med att omsorgsfullt hälla ner vatten i springan med hjälp av en liten träbit som han har kilat i som en enkel tratt. Han fyller på tills vattnet är slut innan han avlägsnar sig en bit.

"Så, om inte det hjälpte så vet jag inte vad som hjälper. Jag föreslår att Du försöker komma upp själv därifrån nu"

Tuppen tar några steg bort från gropen.

Hoggler tar det säkra före det osäkra och drar sin undan mot utgången. Han vill inte vara här inne när det smäller. Alla anra verkar tycka om Dr kvacks ide e Hoggler tycker mst det verkarsom vansinne. Nej han drar ig bakåt, klumpigt och ragglande men ändå på något magiskt sätt lyckas han relativt snabbt ha avancerat till dörren.


"Och du robotkräk till förmökad plåtnicklas håller dg borta från mig!"

Ryter han i när han passerar  Jam och nära no snubblar in i honom samtidigt som hn hytte med näven Ã¥t honom.

"Me vad har.....jag.."

Ja tystnar. det ä'r lika bra att inte försöka sig ens förstå Hoggler. dne best ill mutant verkar vara ett uniku man bäst lämnar ifred.

Jam gillar dock kvacks ide. inte för att han är någon expert på sådana saker men det erar på något sätt lysande. I alla fall r det något i hans kretsar och minnesbanker rörade reperation och naturvetenskap so säger honom det.

Jam har fram tills nu varit upptage med att spana in lokalen och har vidare tagit foton på händelseförlopet. detta kännerhan på sig kan vara bra att h på bild. Han behöver ingen kamera för dt dock utan gör det med ögonen vilket får dem att blinka till varje gång han tar ett kort, ett starkt ljus som även om han ite serdirekt på honom ändå märker och sedan ni kom in här har detblivit en del kort tagna

Tystnaden är total när ni väntar på att Smilet skall försöka komma loss. Han börjar åla sig och försöker på så sätt få repen att glida uppåt och på så sätt komma loss från tunnan som är bunden vid hans rygg.

Klick!!!

Ni hoppar alla till när ni hör mineringen lösa ut. Ni förväntar er alla en kraftig smäll, men det förblir tyst!

Ni hör en djup suck från Smilet som några sekunder kommer uppkravlande ur hålet där han suttit fången. Ni ser nu att han är smutsig, svullen och blåslagen. Hans kostym uppvisar smutsfläckar och hål, som om han råkat ut för en minst sagt omild behandling.

"Ojoj! Tack skall ni ha mina vänner. Det var i kejsarens tid ni dök upp här må jag säga! En annan började tappa modet totalt här nere, och ingen mat har jag fått. Det var ena mökerns råskinn som fick tag i mig. Brutala typer. Men ni klarade er!

Var har ni Tijuana förresten? Hon är väl i säkerhet?"

Smilet tittar frågande på er.

Elina sitter kvar bakom lådorna. Hon vill vara riktigt säker på att det inte kommer att smälla innan hon tänker komma fram.

"Det vet nog Du bättre än vi. Hon gick upp i rök..." Dr Kvack kollar klentroget på paddan.

"Gick upp i rök?" säger Smilet smått sarkastiskt. "GICK UPP I RÖK? VAD ÄR DET DU SÄGER? Är hon inte med er menar du? Men var i möken är hon då? Försvann hon? Ni skulle ju vakta henne! Och hon försvann? Och ni vet inte var hon är? Det här är ju katastrofalt. Katastrof!"

Smilet flippar nästan ur vid detta konstaterande. Han vandrar runt i cirkel och gestikulerar yvigt, medan han verkar försöka föra ett samtal med sig själv.

"Alltså, nej... Nej det här är inte bra. Inte alls. Men var... Försvann... Öhhh! Försvunnen liksom..."

Till slut lugnar han ner sig en smula.

"Fast det är klart. Jag har väl inte gjort så mycket bra för egen del. Hade jag bara hållt min breda käft hade de kanske aldrig hittat ert gömställe. Å andra sidan skulle jag nog inte stått här idag då...

Ja nu är vi alla så insyltade att det är lika bra att ni får höra hela historien från början...

Jo alltså... Tijuana kom till mig för att hon hade en... Hmm skall vi kalla det en affärsidé. Hon hade lyckas fånga bilder av sig själv i en... Hmmm mycket kompromenterade situation med en högt uppsatt byråkrat på en forntida filmdosa. Hon visade mig bilderna och ville ha min hjälp med att få ut en slant av byråkraten. Lite vanlig hederlig utpressning med andra ord. Inget konstigt...

Grejen var att den här byråkraten inte var så villig att betala. Vi skulle träffa hans ombud, som visade sig vara ena riktiga råskinn, och både jag och Tijuana var tvungna att fly för att inte få rejält på käften. Det gällde alltså att snabbt få undan Tijuana och filmdosan, utom räckhåll för dem för att vinna tid och möjlighet att förhandla mera ostört. Det var då ni kom in i bilden...

I går kväll skulle jag förhandla med dem igen, ensam. Då dök den där fulingen i skinnrocken och hans två lintottar till kumpaner upp igen. De slog ner mig, slog och slog och slutade inte förrän de fått ur mig var Tijuana höll hus. Sedan låste de in mig här. Och jag kan lova att jag var rädd. Rädd för vad som skulle hända med Tijuana, och med er naturligtvis. Jag skämdes å det grövsta, men det var inte mycket jag kunde ha gjort annorlunda, jag lovar!

Detta trodde jag aldrig. En vanlig enkel byråkrat! Det skulle väl inte vara så mökarns svårt! Betala och håll tyst, det är så det brukar gå till! Det var i och för sig inte vilken småhandlare som helst. Det var självaste Linus Drake!"

Namnet Linus Drake ringer naturligtvis högst bekant i allas öron. Så som ett av de högsta hönsen på det kejserliga exploratorsämbetet är han en av Pyrisamfundets mest igenkända och berömda män. Att vara inblandad i en utrpressningshärva mot en sådan man är inte bra. Och ni inser nu smärtsamt att just ni är djupt insyltade i denna härva.
This message was last edited by the player at 21:25, Tue 08 Mar 2005.

Smilet lugnar ner sig lite när han fått berätta. Han fortsätter efter en stunds tystnad och tvekan:

"Nu måste vi reda ut det här... Berätta för mig vad som hände vid Thermopolium. Hur försvann hon? Gick upp i rök sa du Kvack? Vad menar du då? Har ni några idéer om hur vi kan hitta henne?"

Kvack glor stint på den bredkäftade paddan. "Du hörde rätt. Upp i rök. Så hon klarar sig, något man kanske inte kan säga om oss. Ordna det du lovat till Hoggler och Elina, så får vi försvinna hem och hoppas att ingen är intresserade av oss"

Linus Drake,hör ni Elina säga innan hon reser sig upp och går fram till dom andra. Det var inte bra det,säger hon.

Elina stoppar på sig sin värja och går mot dörren, hon är nästan framme när hon vänder sig om och säger: Är ni smarta försvinner ni härifrån nu precis som jag.

Hon vänder sig om och kliver ut på gatan.

Ni andra står häpna och ser på när Elina vänder om för att gå. När hon stannar till och uppmanar även er andra att gå därifrån tar situationen återigen en ny vändning. Dörren slås upp med en smäll och in kliver ett gäng mörka siluetter. Elina får en omild knuff av den förste och tvingas kliva tillbaks till de övriga.

De är fem till antalet och bär långa skinnrockar och någon form av uniformsmössor. Två av dem håller i lyktor som tämligen effektivt lyser upp lokalen och kastar långa och fladdrande skuggor.

"STÅ STILL! Ingen rör sig", ryter den som verkar vara ledare för dem, en äldre man i lång skinnrock och med en ilsket glödande cigarett i handen. "Samtliga närvarande svarar i tur och ordning vilka ni är: namn, titel och adress! Ni förväntas även förklara er närvaro här..." Mannens röst är befallande och hård.

Vad ända in i, börjar Elina säga när hon helt plötsligt knuffas bakåt. Sen säger hon inget mer, hon vet bättre än att käfta emot i ett sånt här läge.

Birgit Snabbkäft, äventyrare, hela pirit mina herrar, svarar Elina snabbt när dom beordras uppge uppgifterna.  Min närvaro fÃ¥r dessa herrar,hon pekar pÃ¥ dom andra,förklara.

Elina utvärderar snabbt situationen och inser att dom är i akut fara.

"Håll händerna så att vi ser dem, och försök inga konstigheter. Vi har eldkraft att förpassa er alla in i evigheten om så skulle behövas. Alla eventuella vapen läggs sakta på marken framför fötterna, därefter backar ni tre steg. Förstått?" Ledaren tar ett långsamt bloss på cigaretten innan han fortsätter. När han nämner vapen och eldkraft, ser ni att de allihop är beväpnade med pistolliknande föremål, alternativt armésablar.

"Jag upprepar! Jag vill ha svar nu? Namn, adress och titel från er övriga..."

Fritz stelnar till och tar instinktivt ett steg tillbaka, gärna mot någon form av skydd. Han höjer sakta sin karbin med mynningen riktad mot mannen som talar.
Han tittar mot sin krigarbroder  Hoggler.. vänder Ã¥ter blicken mot klungan..
"Jag tar inte order från någon alls, speciellt inte från någon som inte kan presentera sig.."
..väser katten, märkbart irriterat och hotfull, ni som känner honom hör, en viss osäkerhet.. men något som han iaf hoppas på inte hörs för de nyinkommna.
Det sista han säger är som ett sökande svar.. för att se eventuella reaktioner.

"Lägg ner vapnet!" kommenderar ledaren och knäpper med fingrarna åt en av sina kumpaner som direkt och utan att tveka en sekund riktar sin pistol mot Fritz.

"Kejserlig säkerhetstjänst har varken anledning eller skyldighet att presentera sig närmare, utan ingriper oberoende mot kriminella och i övrigt misstänkta element. Så... svara nu! Annars kommer ni att föras till ett betydligt mindre trevligt ställe... Vi skall nog få ur er sanningen."

Smilet verkar vid det här laget mycket nervös och stammar lite svagt i bakgrunden. Han verkar klart oroad att det skall dra ihop sig till bråk och våldsamheter, och så som situationen just nu ser ut, med vapen pekande mot er, så verkar farhågan inte vara helt ogrundad...

Ledaren för "säkerhetstjänsten" tittar sig omkring som om han saknade något... "Och var är flickan förresten? Flickan ni håller undangömd..."
This message was last edited by the GM at 14:42, Mon 11 Apr 2005.

"Hmmpppff.."
Fnyser katten..
"Hur vet vi att ni är i kejserlig tjänst?"
Frågar han högt till densamme.
Fritz är van vid opålitliga typer och har lite svårt att lita på folk överlag..
"Känner någon igen dom?"
Frågar han sina vänner lågmält.. dock fortfarande eldgivningsklar.. även fast han inser vilket kraftigt underläge dom befinner sig i.. men ge sig frivilligt till löst slödder.. det finns inte i gatukattens värld.

"Tror du de delar ut sådana här till vem som helst, strykarkatt?" frågar ledaren med hård och föraktfull stämma. Det råder inga tvivel om vad han menar. När ljuset från lyktorna träffar honom syns den kejserliga domherren på hans bröst.

"Fler varningar kommer inte att ges. Vi förväntar oss snabbt och fullständigt svar. I övrigt kan ni anse er som arresterade."

Mannen ger tecken åt de övriga att arrestera er. De har fortfarande sina vapen snabbt tillgängliga

Fritz rycker till av ordet "strykarkatt".. vem in i möken tror den här liraren att han är.. och vem tror han att han har att göra med far genom huvudet. Katten har dock tillräckligt mycket vett i huvudet att inte försöka göra sig ovän med kejsaren och sänker snabbt sitt vapen...

"Nu fraktar vi dem härifrån! Vi kan inte låta dem komma undan. De vet ju uppenbarligen någonting eftersom de kom hit efter paddan.

Sätt handfängsel på dem. Vi kan inte riskera något med de här typerna. Katten är ju beväpnad, och förmodligen de övriga också. Se bara på harens klor där borta... Ta inga risker med dem. Tveka inte att elektrifiera dem om det skulle behövas... Verkställ!"

Ledaren för ett kort samtal med en av sina hejdukar, tämligen tyst men ni uppfattar ändå väl hans ord.

Smilet håller sig i bakgrunden. Han stammar lite men får inte fram något sammanhängande eller vettigt. Han verkar uppenbart rädd, och verkar fullt införstådd med att han på många sätt är huvudpersonen i det här dramat, han som sitter mest mitt i skiten.

Elina tar ett drastiskt beslut, med ryggen vänd mot Hoggler viskar hon väldigt tyst till Fritz att vara beredd. Hon Knäpper sakta upp sin klänning och visar brösten för männen i säkerhetstjänsten. Vill pojkarna ha lite kul innan vi går?säger hon och skakar på brösten.

Fritz tittar med stora förvånade ögon på vad Elina gör..
men samlar sig och gör sig beredd.. på vad.. ja, det vet han inte riktigt.. än.. på helspänn.. ja, det är han ju redan.

"Att jag heter Dr Kvack är ingen hemlighet, och att vi just räddat en padda ser Ni ju. Var flickan är har jag inte en aning om och..."

När Elina öppnar upp blir till och med Dr Kvack svarslös. Han lägger huvudet lite på sned och tittar på hela scenen, väldigt frånvarande...

När Elina visar upp sina behag sprider sig några sekunders tystnad, innan säkerhetspoliserna återfår fattningen.

"Skyl dig kvinna!" utbrister ledaren kallt. Han tar ett par kliv närmare henne och spänner blicken i henne. "Opassande beteende... Resultat av degenererat umgänge?" tillägger han smått frågande, smått förvånat, nästan som en reflektion för sig själv innan han vänder sig mot Dr Kvack och lyssnar inträngade på hans raka svar. Hans minspel avslöjar inget. Är han nöjd med svaren, eller ser han det bara som ett tecken på att här finns mer att få veta?

De övriga säkerhetspoliserna kliver fram mot er. Först nu ser ni dem tydligt. Hårda män med hårda och kalla blickar. De ger ett mycket disciplinerat och smått fanatiskt intryck. JAM som hållit sig i förgrunden är den förste att förses med handklovar, muntligt protesterande men till detta tas ingen hänsyn.

I bakgrunden hörs en dov duns följt av ett klirrande som av en flaska som slår i golvet. Hoggler har somnat!
This message was last edited by the GM at 14:03, Wed 04 May 2005.

Elinas försök att få säkerhetsmännen ur balans misslyckas. Hon knäpper igen sin klänning och svär en ramsa.

Dr Kvack backar när männen avancerar.

"Kuckel...", kacklar Dr Kvack undfallande.

"Kuckelikuu", lite högre.

"Kuckeli-kuckeli-kuu, KUCKELI-KUCKELI-KUUUUUU. KUCKELI-KUCKELI-KUCKELI-KUUUUUUUU!!!", ylar han för full hals. Den röda kammen står rakt upp och är blodsprängd.

Fritz tittar sig aningen förvirrad omkring.. Hoggler ligger utslagen med sin flaska.. Elina flaxar med blomlådan.. och kvack..ja, vad gör han egentligen.. Katten vet inte riktigt hur han nu ska agera.. och väljer att avvakta.. och ser när deras vän automaten blir hårt omhändertagen.

Dr Kvack galer på för fullt. Hans galande verkar ha den udda effekt på säkerhetspoliserna som ni sett tidigare, det får dem att må illa. Ledaren för dem blir snabbt tämligen grön i synen och likaså tre av de övriga. Den siste verkar dock klara sig obemärkt. En av de drabbade verkar smått desperat och höjer i en snabb rörelse sitt pistolliknande vapen mot Dr Kvack...






OOC: Det drar ihop sig till lite strid igen! Ni är välkomna att posta vad era RP tar sig för.

Scenen ser ut som följer: Ni står alla mitt i den smala fåran mellan de i trappformation staplade trälårarna. Fåran är ca två meter bred. Mellan er och utgången står säkerhetspoliserna i en spridd klunga.

Vi anser att ledaren står i mitten och de övriga numreras vid behov som nr 1-4 med start från "ert" vänster. Det verkar som om det är nr 1, 2 och 4 som drabbats av Kvacks galande. Det är nr 1 som höjer pistolen. Nr 4 är även den som satt handklovar på JAM och står därmed helt intill honom.
This message was last edited by the GM at 15:58, Fri 06 May 2005.

"Kuckeli-kuckeli-kuu, KUCKELI-KUCKELI... eh, kluck... KUCKELI-KUCKELI-KUCKELI-KUUUUUUUU!!!"

Dr Kvack galer men när han ser bössan blir han störd och tittar oroligt runt sig. Han fattar snabbt beslutet att hoppa upp på lårarna, fortfarande galande för full hals.

SR 1 (spelarvänlig version)

Elina kastar sig mot första bästa säkerhetspolis, den som nyss lÃ¥st upp JAM med handbojor (nr 4). Hon fÃ¥r in en kraftfull träff i vänstra benet. Mannen skriker till men verkar fortfarande kapabel att slÃ¥ss, dock störd av Dr Kvacks  intensiva galande. Elina drar direkt till igen med sin värja, Ã¥terigen mot mannens vänstra ben. Denna gÃ¥ng faller han ihop pÃ¥ golvet.

Säkerhetspolis nr 2 avlossar ett skott med sin pistol mot Fritz. Skottet låter inte alls som en vanlig pistol, snarare ett skarpt knäppande ljud. Skottet träffar Fritz i högerarmen. Katten rister skrikande till och faller ihop i en oformlig klump på golvet.


Den som Elina nyss gått lös på med värjan gör ett halvdant försök att försvara sig med din sabel, men lyckas dock inte speciellt väl.

Dr Kvack hoppar upp mot lådorna. I luften träffas han dock av ett skott från säkerhetspolis nr 1:s pistol. Reaktionen blir exakt samma som Fritz. Dr Kvack sprätter till med ett skrikande och blir liggande uppe på en av lådorna.


En av säkerhetspoliserna (nr 3) kommer farande mot Elina när han ser vad som händer med sin kamrat. Han måttar två sabelhugg mot henne. Det första missar, dock inte det andra. Elina träffas i höger arm och skriker till av smärta.


Ledaren för säkerhetspoliserna drar sig undan bakåt. Han verkar uppenbarligen nöjd med inledningen på striden och tänker låta sina underställda göra grovjobbet.

Smilet drar sig undan bakåt in bakom några lådor, livrädd.
This message was last edited by the GM at 12:21, Sat 07 May 2005.

OOC: Striden börjar uppenbarligen inget vidare för er. Fritz och Dr Kvack är utslagna. Hoggler har däckat och JAM är upplåst med handklovar. Smilet verkar inte vara mycket att räkna med. Endast Elina är just nu i stridbart skick.

Ett förtydligande angående era motståndare och deras beväpning:
Ledaren: Pistolliknande föremål
Nr 1: Pistolliknande föremål
Nr 2: Pistolliknande föremål
Nr 3: Sabel
Nr 4: Sabel

Samtliga motståndare är oskadda, med undantag från nr 4 som Elina så påpassligt gett ett par rejäla smällar. Han ligger på knä och verkar inte kräva mycket stryk innan han når gränsen för medvetslöshet...

SR 2

Allt ser väldigt mörkt ut. Elina är den enda som just nu är i stridbart skick. En tanke av tvivel far genom hennes huvud. Ge upp eller slåss?

Plötsligt händer något oväntat. Ljusstrålar viner genom luften. Ett automatvapen smattrar till i ett par snabba salvor. Pistolskott hörs.

Två av männen (nr 1 och 2) skriker till när ljusstrålarna slår in i dem och bränner genom deras skinnrockar. Säkerhetspolis nr 3 träffas uppenbarligen av en salva från automatvapnet i högerarmen och hans sabel far iväg och slår med ett metalliskt läte i stengolvet. Han faller ihop skrikande av smärta. Ledaren kastar sig undan och lyckas tydligen undvika pistolskott. Rikoschetter far genom lokalen.

När ni tittar uppÃ¥t ser ni nÃ¥gra siluetter som gömmer sig högst uppe pÃ¥ lÃ¥dorna, och de verkar som om de ger sig pÃ¥ säkerhetspoliserna…

Fritz sista tanke for genom huvudet precis innan den fruktansvärda träffen.. han önskade att han befann sig med en fager katthona på ett trevligt snabeljazz hak.. dessa tankar splittras dock totalt sönder av den enorma chocksmärtan ger.. tankarna grumlar och katten har mycket svårt att fokusera.. med en hård duns känner han huvudet slå i marken..

SR 2 forts.

Säkerhetspoliserna kastar sig i skydd, sÃ¥ gott det nu gÃ¥r nere i den smala öppningen mellan de staplade lÃ¥dorna. Det verkar som om flera av dem byter vapen, kanske mer effektiva gentemot de nya förmÃ¥gorna som anlänt…

Elina hugger till med värjan mot den som hon tidigare slagit ner på knä (nr 4) och träffar lätt när dennes chanser att försvara sig är minimala. Mannen faller ihop, medvetslös.

Ledaren har nu bytt sitt vapen mot en hagelbössa. De övriga som är i stridbart skick verkar ha dragit fram skarprättarpistoler. De sitter hukade nere intill lådorna...
This message was last edited by the GM at 14:13, Sat 07 May 2005.

Frtiz som fortfarande är kraftigt groggy.. inser plötsligt hur situationen ligger till.. han fösöker fokusera och ser sig hastigt omkring och kastar sig mot eventuellt skydd..

Elina sticker ner mannen som faller ihop. Hon undersöker snabbt om han har ett effektivare vapen och tar det om hon hittar ett. Sen söker hon reda på ett skydd.

"Kuckel... blurg..."

SR 3

Skottlossningen fortsätter mellan männen uppe på lådorna och säkerhetspoliserna. Det verkar som båda sidor drar på sig skador.

Samtliga av de kvarvarande säkerhetspoliserna skjuter av sina skarprättarpistoler, som därmed rent logiskt kräver omladdning nu. Ledaren använder dock en hagelbössa som han trycker av ett skott med.

Plötsligt träffas säkerhetspolisernas ledare av en av ljusstrålarna från en av dem som håller till uppe på lådorna, och faller skrikande och stönande ihop på golvet. Han ligger där på rygg och verkar i stort sett vara ur stridbart skick, dock fortfarande vid metvetande.

Säkerhetspolis nr 3 skjuter mot Elina, som tydligen upplevs som ett allvarligt hot just nu, men hon lyckas kasta sig ur vägen och undgår att bli träffad.
This message was last edited by the GM at 10:40, Sun 08 May 2005.

Fritz når tillslut lite skydd bakom några lårar.. han trycker sig hukad med ryggen mot dem och har nu fått upp sin karbin och en pistol..
SÃ¥ fort skottsalvorna slutat tittar han hastigt fram och skjuter.

SR 4

Fritz bränner av sin karbin mot den av männen som  han finner lämpligast att skjuta pÃ¥ just nu (nr 2). Han fÃ¥r till en skaplig träff i mannens huvud. Hans uniformsmössa fÃ¥r ett stort fint hÃ¥l och mannen dröser omkull, men verkar fortfarande vara vid metvetande, och även han skjuter av sin pistol...

Elina gör ett utfall med sin värja, men missar dock denna gång.

Säkerhetspolis nr 3 kryper ihop och laddar om sin pistol, samtidigt som han försöker hålla uppsikt så ingen attackerar honom.

Han träffas dock av två snabba ljusstrålar från gruppen uppe på lådorna och faller medvetslös omkull.

Även säkerhetspolis nr 1 verkar känna sig tvungen att ladda om. Han svär kort för sig själv när han nästan träffas av ett skott uppe ifrån lådstapeln. Det dröjer dock bara ett ögonblick innan ytterligare en ljusstråle kommer vinande och träffar mannen rakt i huvudet. Även han faller medvetslös ner till golvet.

Väl nere på golvet avlossar säkerhetspolis nr 2 sin pistol. Elina, som tydligt upplevs som ett hot där hon far omkring mitt bland säkerhetspoliserna med sin värja, verkar vara hans mål. Elina är dock med på vad som händer och kastar sig vigt ur skottlinjen i sista stund och skottet missar.

Ledaren för säkerhetspoliserna har lyckats kravla sig upp i knästående ställning och skjuter av sin hagelbrakare mot männen uppe på lådorna. Miss!

När striden kommit så här långt har säkerhetspolisernas styrka decimerats väsentligt. Endast nr 2 och deras ledare är vid metvetande, och de är båda ganska illa tilltygade och kräver nog inte mycket stryk innan de förpassas in i medvetslöshetens dunkel...
This message was last edited by the GM at 16:20, Mon 09 May 2005.

SR 5

"Reträtt!" skriker ledaren till sin ende återstående medkämpe. "Vi sticker medan vi kan!"
This message was last edited by the GM at 16:22, Mon 09 May 2005.

Fritz är aningen undrande vad det är för ljusstrålar som far genom luften och fäller folk som furor.. men hormonerna i kroppen tar överhand och när han hör ordet reträtt.. ställer han sig upp på benen med varsin pistol i händerna.. han avancerar snabbt mot dom två säkerhetsmännen och avfyrar sina båda pistolas.
"Anhålla mig, va frågar han högt!?"..och uttrycker sig väldigt kaxigt.. ett leende kan skymtas på nosen..

När Elina hör ordet Reträtt ställer hon sig upp och kastar sig mot ledaren, han ska minsann inte komma undan.

SR 5 (forts.)

De båda återstående säkerhetspoliserna rör sig för allt vad de är värda mot utgången. Elina kastar sig över ledaren, som rör sig tämligen ledbrutet och långsamt till följd av sina skador. Det blir en enkel träff med värjan som slår mannen metdvetslös.

Fritz tryckar av sina båda pistoler samtidigt, en i var hand mot den som är kvar, men missar båda skotten.

Ett par snabba skott från männen uppe på lådorna mot den siste kvarvarande fienden brinner av. Även han skjuts brutalt ned och möter samma öde som sina kumpaner.

Ni kan alla pusta ut efter striden. Ni har överlevt. Omkring er ligger säkerhetspoliserna utslagna. Smilet tittar plötsligt fram från sitt gömställe invid en låda och börjar pladdra smått osammanhängande.

JAM ser mycket moloken ut. Kanske grämer han sig för att han var så uppbunden att han inte kunnat befria sin drönare och filma hela föreställningen... Hoggler verkar fortfarande vara avdäckad.

Tankarna återvänder dock snart till verkligheten. En figur kommer ner från stapeln med lådor. Det är en cool snubbe i trenchcoat och solglasögon, med all sannolikhet äkta forntida. Han stoppar ner sin pistol i fickan och tittar på er några ögonblick. Blod rinner från hans panna där ett fult sår gör sig gällande. Han dämpar blodflödet med en näsduk innan han tar till orda.

"Ojoj! Det var tur att jag och mina medarbetare kom förbi må jag säga. Det var i rättan tid vi hittade er. Det verkar minsann som om de var ute efter er på allvar. Mitt namn är förresten Osvald Junior, mina vänner."

Tuppen blev överrumplad av att åter bli skadad.

Efter att ha virrat runt några gånger uppe på en av lårarna kommer han till sans precis när mannen i trenchcoat gör entré.

Jaha, en 'vän' som jag inte har träffat innan. Han är säkert inte ensam här.

Dr Kvack tittar efter ytterligare 'vänner' uppe på lårarna. Han står kvar ovanför de andra när han öppnar näbben.

"Kvack..."

Han nickar mot mannen för att hälsa, och väntar sedan på nästa utspel.

Fritz pustar ut.. och armarna hänger längs sidorna på katten.. han är matt det syns tydligt.
Han försöker vända och vrida på armar och ben och kropp och verkar liksom oroligt undersöka vilka kritiska skador han har ådragit sig.. det är lite mycket blod..

Osvald Junior besvarar kort Dr Kvacks hälsning. Han fortsätter sedan:

"Det är nog säkrast att vi inte blir långrandiga här... Det är inte bra ifall vi blir upptäckta här, på bar gärning så att säga."

Han är en tämligen blek man, men har ett ständigt flin på sina läppar. Stora delar av hans ansikte döljs bakom solglasögonen.

Tre män i liknande mundering, trenchcoat, kostymer och solglasögon, klättrar ner från lådorna med vapen i sina händer. De nickar kort åt er till hälsning innan de ger sig på att undersöka de fallna männen. De söker igenom deras fickor och plockar åt sig vapen m.m.

"Det är väl lika bra vi pratar affärer direkt!? Jag antar att ni förstår att det viktiga, just nu, är att hitta flickan, Tijuana?" fortsätter Osvald Junior. Han tystnar sedan och tittar frågande på er.
This message was last edited by the GM at 15:04, Wed 11 May 2005.

Fritz höjer blicken.. "Det viktigaste just nu.. är att komma härifrån och få någon att titta på alla sår!!"
Han syftar på sig själv och uppenbarligen är han rätt illa däran.
Sedan fortsätter han..
"Om herrarna har något bra ställe vi kan ta oss till och ligga lågt, i närheten vore det utmärkt?"
Det sista är riktat mot mannen med dom svarta solglasögonen.. mannen som verkar vara deras ledare.

"Du har helt rätt, ni måste snabbt komma härifrån och få sett över era skador och sår... Vi har lite preparat och ampuller vi kan ge er som tar hand om sådant, effektiva saker. När det gäller säkra ställen kan vi rekommendera några bra lokaler, där ni kan gömma er över natten.

Dock gör vi nog säkrast i att inte visa oss tillsammans ute på stan, vi är alla efterspanade nu. Jag tycker att vi försöker komma till en snabb överenskommelse beträffande kärnfrågan här och nu, eller vad säger ni?"
This message was last edited by the GM at 16:13, Wed 11 May 2005.

Det ÄR märkligt att alla vi har träffat de senaste dagarna har ampuller, preparat och fornskjutvapen. Märkligt att inte Elina kastade sig över liken för att plundra dem. Å andra sidan så har ju Osvald och de andra andra ljudlösa vapen också, så det är väl därför hon håller sig på mattan

Dr Kvack står kvar med sina illröda ben på en lår ovanför huvudena på de andra.

"Någon anledning att vi ska följa med just ER, herr Osvald? Ni verkar ju vara intresserad av oss, precis som de Ni nyss skjutit ner..."

"Ja, varför skall ni följa oss? Är det inte så att vi är er bästa, och kanske enda, chans att komma ur denna sagolika soppa just nu?

Sedan har vi ju faktiskt ett gemensamt intresse, Tijuanas välgång."

Osvald tystnar och låter detta sjunka in.

"Oj oj oj!"

Smilet suckar olyckligt i bakgrunden. Aldrig hade han väl kunnat tro att den här lilla affären han drog igång skulle ta sådana här vändningar med ond bråd död i de inblandades fotspår. Han sätter sig ner och baddar sin svettiga panna innan han sätter på sig plommonstopet igen...

Självklart är dom ute efter nÃ¥gonting.. det förstod Fritz pÃ¥ en gÃ¥ng.. ingenting är gratis här i världen..det lärde katten sig tidigt, det är gatans lag som gäller och den starkaste överlever.. men uppenbarligen har vi nÃ¥got som dom vill ha.. tankarna svischar förbi... han försöker grymt fram  ett leende..
"En överrenskommelse.. vad har du tänkt dig?"

Osvalds svar på Fritz fråga kommer snabbt.

"Ni måste finna Tijuana! Vi är mycket intresserade av att komma i kontakt med henne. Vad jag förstår har ni redan åtagit er uppdraget att skydda henne. Ii grund och botten skall ni alltså bara fullfölja ert uppdrag, så skall vi se vad vi kan göra för att bistå er. Vi har bland annat en del information som kan visa sig värdefull för er..."
This message was last edited by the GM at 16:16, Fri 13 May 2005.

"Ja, och risker har vi sett gott om sen vi tog på oss det här.. men än så länge inga kulor.. vi ägnar oss ju inte direkt åt någon välgörenhet!"
Fritz påstående är tydligt.. han vill ha betalt.. bra betalt.

Elina sätter sig ner på marken, hon är utmattad, både av själva striden och sårena hon ådrog sig. Ja, låt oss snabbt försvinna härifrån, säger hon när ämnet kommer på tal, jag måste bara hämta min fåle först.

Elina stoppar på sig sin värja och går tungt ut till sin fåle, varpå hon hivar sig upp och skrittar fram till dörren.

"Kulor? Betalt? När det gäller betalning i pengar så får det stå för er uppdragsgivare", säger Osvald och nickar menande mot Smilet.

"Det jag pratar om är nog mer värdefullt än så..."

"Jo alltså... När det gäller betalning... Ni måste ju hitta Tijuana... Annars skiter det sig nog det hela, alltihop. Hon har ju fortfarande dosan med bilderna på herr Drake. De kommer inte att lämna oss ifred förrän den är till rätta."

Smilet är smått upprörd. Han gestikulerar vilt när han pratar.
This message was last edited by the player at 18:03, Sun 15 May 2005.

Fritz är trött.. i kroppen.. i sinnet.. han nickar Ã¥t det som sägs.. hans krafter  är inte pÃ¥ topp och nu vill han bara komma därifrÃ¥n.
Han laddar sakta, men metodiskt om samtliga vapen han precis avfyrat och väntar på intiativ av "ledaren" vart dom kan ta vägen.

Hallå, kommer ni snart, eller, hör ni Elina ropa utanför.

"Vilka? Vilka är det som inte kommer att lämna oss ifred? Och vilka är Ni egentligen?

Dr Kvack är ganska frustrerad över alla utstående frågor som inte får något svar. Han vandrar ut även han, och tar paddan i hand för att leda ut honom.

Han funderar också på vad det var som fick hans kropp att kollapsa när han hoppade. Fornvapen, helt klart, inte så märkligt att de här snubbarna snabbt muddrade de andra utan att visa något för oss.

Under vandringen utåt kan Fritz se att blod åter droppar från Dr Kvacks vackra och mångkolorerade stjärtfjädrar.

Smilet svarar smått uppgivet, smått hysteriskt, på Dr Kvacks fråga om vilka som inte kommer att lämna honom och er ifred:

"Herr Drakes hejdukar såklart! De har ju kidnappat och misshandlat mig, försökt döda mig en gång dessutom... Sedan har de ju attackerat er och Tijuana flera gånger nu. Jag vågar inte tänka på vad som kommer härnäst. Jag tror inte de kommer att lämna oss ifred..."

" Du är frågvis, Dr Kvack. Och det är bra, man vet aldrig vem man kan lita på i dessa tider. Vi företräder en namnlös, men framgångsrik, orden. Vår agenda är direkt motsatt de där herrarna där inne, som har mycket otrevliga vanor och idéer, speciellt beträffande mutanter och andra som passar in i deras mänskliga Pyrisamfund."

Osvald följer er ut. En av hans medhjälpare följer tyst efter och rotar i sin väska. Han plockar fram vad som är misstänkt likt en sådan autoinjektor Dr Kvack köpte av Zixten och Josef vid färden till Botvids herrgård.

Osvald tar till orda: "Min kollega här har läkemedel till er som behöver. Vi bjuder er gärna på en dos, så ni orkar med fortsättningen...

Frtiz nickar ja åt erbjudandet med slutledningen att dom faktiskt har hjälpt dom... hittills.. som det verkar iaf.. ja, han går fram till mannen med injektorn och sträcker fram vänster arm och tass.

När Fritz sträcker fram sin arm, går mannen direkt fram till honom. Han tar lätt tag i kattens arm och trycker av injektorn mot överarmen med ett knäppande ljud. Under hela förloppet rör han inte en min, och säger inte ett ljud.


Samtidigt frågar Osvald med sitt vanliga flin på läpparna: "Och ni andra, skall ni också ha?"

Fritz ler.. vad var det där .. han mÃ¥r bra mycket bättre pÃ¥ en gÃ¥ng.. han tämligen känner hur köttet läker.. det syns pÃ¥ hela hans rörelsemönster, gester miner allt..  "Vad är det för hokus pocus?",frÃ¥gar han mannen som gett honom dosen.

Jag tar gärna emot lite,säger elina och sträcker fram sin arm.

Mannen laddar om sin injektor och kliver fram till Elina. Samma procedur upprepas en gång till.


Mannen tittar frågande på Dr Kvack och håller upp autoinjektorn.

Under tiden tar Osvald Smilet åt sidan. De båda samtalar en stund, men ni andra uppfattar inte så mycket av vad som sägs. Ni får dock intrycket att Osvald frågar ut Smilet. Efter en kort stund kommer Osvald åter fram till er.

"Vi skall ordna ett gömställe till er över natten, vi har en adress här i närheten där ni kan känna er säkra. Under tiden skall vi göra vissa efterforskningar..."
This message was last edited by the GM at 19:25, Mon 16 May 2005.

_"kluck"

Dr Kvack tittar tveksamt mot Fritz och Elina under en liten stund innan han själv säger något.

"Mjo, ålrajt då."

Han vänder sig om och böjer sig framåt. Han backar sakta mot den injektorbeväpnade mannen. Ju närmare han kommer desto mer spänner han upp sin sargade och fjäderbeprydda rumpa för att få en behandling där det gör som ondast.

Även Dr Kvack får sig en dos från autoinjektorn. Den verkar få effekt även på honom.


Männen har under tiden börjat intressera sig för Hoggler som fortfarande ligger avdäckad.

"När det gäller den där hjälper nog inga läkedroger, han behöver sova ruset av sig. Är det någon som kan bära honom?" frågar Osvald er övriga.

Samtidigt har JAM befriats från sina bojor och är sitt vanliga smilande jag. Plötsligt tackar han för sällskapet och försvinner från scenen med motivationen att han har jobb att göra...
This message was last edited by the GM at 19:57, Mon 16 May 2005.

"Eh, jag tänkte precis föreslå att automaten kunde bära...

Annars ser ju några av Era grabbar ut att vara redo att ta i."

Osvald leder er ut. En av männen går i förväg, enligt utsago för att reka så att ni inte stöter på onödiga vittnen eller på annat sätt väcker onödig uppmärksamhet. Ni kommer återigen ut på den blöta grusplanen och står återigen i mörkret undrande vart färden nu skall bära av. Osvald förklarar snabbt att de vid ett par tillfällen utnyttjat en källarlokal i en övergiven mindre manufaktur i närheten.

"Lokalen passar nog er perfekt, där har varit helt stendött och ingen som snokat..." tillägger han snabbt med ett flin.

"Låter bra, ta oss dit.. vi kan inte ödsla mer tid nu!"
Säger Fritz..  och det är tydligt att dosen gjort susen.. han ler och hans drag börjar komma tillbaka.

Natten känns kylig under en mörk och dyster natthimmel, täckt av dunkla moln som skymmer det ljus från måne och stjärnor som annars skulle gett er ett litet ledljus. Det känns otrevligt kallt och blött när ni trampar omkring bland vattenpölar och lervälling.

Osvald leder er genom snår, bakom små byggnader, in mellan dystra manufakturfasader, förbi trasiga stängsel etc. tills ni efter ca. fem minuter kommer fram till en tämligen övergiven tegelbyggnad. Ni möter inte en levande själ under färden, förmodligen till följd av den sena timmen och de underliga vägarna.

Han öppnar ett källarfönster och tecknar åt er att klättra ner. Ni kommer in i en mörk och tom källarlokal. Hoggler dumpas i ett hörn.

"Ja, det finns inga bekvämligheter, men förhoppningsvis duger det för natten. Vi återkommer tidigt i morgon bitti, med mer information om hur vi skall gå vidare för att hitta Tijuana... Nu har vi jobb att göra, så nu får ni klara er själva en stund."

Osvald och de andra tar ett kort farväl och försvinner ut i natten.

Katten går fram till deras vän Hoggler som fortfarande är sänkt.. han tar flaskan som haren nästan krampaktigt fortfarande har i sin famn.. sätter sig på golvet bredvid och tar sig en rejäl klunk.
"Vilken dag!"
Säger han och pustar ut.. häller i sig lite till..

"Jaha, behöver vi verkligen det här? Det känns verkligen ganska långt från min tillvaro på Infirmeriet..."

Dr Kvack vaggar runt en smula och tittar på vad som kan erbjudas i sovplatsväg.

Källarlokalen är mörk och tyst. Natten börjar tränga sig på era sinnen, och ni inser att ni vid det här laget är tämligen trötta. Det har varit en hård dag; först vid Botvids herrgård och nu incidenten i lagerlokalen. Gårdagen var inte heller den lugnaste med striden på Thermopolium som avslutning. Tankar på striderna, dess konsekvenser, på de mystiska personerna och grupperna ni stött på, far i era skallar...

Dr Kvack tar några raska steg rakt in i en mörk hörna och omsluts helt av mörkret. Ett litet bump hörs från platsen.

"Det finns en fet dörr där uppe vid trappan. Fritz, Du kan ju kolla så att ingen kan komma därifrån..."

Antagligen är det ingen som ser hans fjäderprydda pekning genom mörkret.

Fritz är trött och många tankar far genom huvet. han tar en sista klunk och lägger sig sedan med huvudet på sina tassar.. han somnar rätt fort.

Ni slocknar alla tämligen snabbt. Natten förflyter lugnt och ni vaknar inte förrän Osvald Junior återigen hoppar ner genom samma fönster ni kom in genom. Det är nu ljust ute och strimmor av solljus sipprar in genom det öppna fönstret. Ni kan nu se hur lokalen ni befinner er i ser ut.

Det är en tämligen tom källarlokal med enbart ett par trälådor som inredning. På en av dessa sitter Dr Kvack uppflugen. Ni andra sätter er upp från era platser på det hårda stengolvet och sträcker på er för att få lite liv i de trötta lemmarna. I andra ändan av rummet ser ni en kort trappa, som leder upp till en stängd trädörr, uppenbarligen den som Dr Kvack pratade kort om igår kväll.

"Utvilade?" frågar Osvald er alla kort. "Det är bra det! Ni har ju bråttom nu, men jag skall faktiskt ge er lite hjälp på vägen. Jag och mina medhjälpare lyckades vända på några stenar under natten och har fått fram ett och annat intressant. Vi tror vi vet nu vart Tijuana är på väg..."

Dr Kvack tittar yrvaket upp när han blir störd av Osvald. Med ett kraftfullt "Kuckeli-kuuuuuu!", vaknar han dock till liv igen och hoppar ner från trälådan. Han stegar på sina nakna röda ben fram till Osvald och lägger huvudet på sned för att tuppkammen inte skall hänga ner i ögonen.

"Bråttom? Vad är det NI har så bråttom med? Ni säger ju att det är VI som ligger illa till?"

"Nå, vi får väl se vad det är för information Ni har hittat. Men vad viktigare är, jag måste ha käk"

Fritz praktiskt taget flyger upp från sin så djupa sömn av Kvacks galna galande. I handen viftar han en av sina pickadoler som han sovit med under natten..

"Ahhh..".. morrar han..

..och inser snabbt vad som väckt honom och han sätter sig ner igen med korslagda ben.. han tittar upp mot konversationen som pågår mellan sin vän och Osvald.. han nickar förströt när mat kommer på tal.. gnuggar tröttheten ur ögonen och väntar nyfiket lyssnandes på den sistes svar.

"Jo, vi lyckades få tag på en av Tijuanas bekanta, rättare sagt den som hjälpte henne hit till staden. Han satt och spelade påker på en sylta nere i marknadsdistriktet. Det rörde sig om en gammal zonfarare, numera under påverkan av tokjosen.

Efter en stund kom det fram att Tijuana en längre tid funderat på att lämna staden igen och ta sig till sina hemtrakter. Hon kommer från ett område strax innanför gränsen till Musközonen, och det verkar som sagt som om hon är på väg tillbaka dit.

Han kunde kort beskriva området, och beskriva vägen dit. Efter lite övertalning ritade han upp en enkel kartskiss över området. Med andra ord finns det faktiskt en hel del att gå på!"

Osvald är smått exalterad. Han flinar som vanligt och tittar på er genom sina fornbrillor, som om han väntar på era engagerade och entusiastiska svar.
This message was last edited by the GM at 18:42, Tue 24 May 2005.

Jamen va bra,säger Elina som hittils bara stått och lyssnat.

Det ska ju inte ta så lång tid innan vi hittar henne med all denna information.

"Precis min åsikt", svarar Osvald på Elinas uttalande. "Det borde vara en smal sak att hitta henne. Det enda problemet blir väl färden ut till zonen... Gubben Ramel som vi pratade med i natt tyckte att en båtfärd vore det bästa."

Osvald plockar fram en hopvikt papperslapp ur innerfickan på sin mörka trenchcoat, och visar den för er. Det visar sig vara den kartskiss han pratat om. Han tecknar åt er att komma närmare. "Här skall ni få se..."



OOC: Jag har lagt upp kartan under Game Info - Game map, om ni vill se den.
This message was last edited by the GM at 15:41, Wed 25 May 2005.

Fritz går fram och tar kartan från Osvald.. granskar den..
"Hmmm.... det är alltså i Mast Ramel tror att Tijuana befinner sig?"
Frågar han den hala mannen.

"Nej, det rör sig alltså om en mycket hög mast som står på en udde därute. Den skall tydligen synas på långt håll och Ramel menade att det är lämpligt att ta sikte på den för att komma rätt. Då skall man kunna hitta den udde som kallas hammaren, styra in mellan de rev som finns där och stiga i land där han märkt ut på kartan.

Han trodde att Tijuana skulle finnas någonstans i det inringade området...

Ehh, kan nån något om båtar,frågar Elina plötsligt och tittar på dom andra? Själv kan hon ingenting.

"Inringade området.."
Upprepar katten aningen skeptiskt.. tittar åter på kartan..
"Det är ett stort område.."
"Följer ni med oss?"

"Eh, det där är ju inne i Musközonen. Det är ju ingen bra plats om man vill komma undan någon. Risken är ju överhängande att man blir tagen av något helt annat. Det finns mycket monster där ute"

Tuppen tittar intresserat på kartan och viker undan sin illröda tuppkam från ögonen.

"När det gäller båtar, vad vill Du veta? Jag har inte varit ute på sjön själv direkt, men jag har bytt en vinkelklodd på en hjulångare en gång"

Osvald tittar förväntansfullt på er när Elina för diskussionen om båtar på tal. Han skiner upp på sitt vanliga sätt när Dr Kvack börjar prata om sina kunskaper. Han menar på att en båttur faktiskt vore att rekommendera. "Det finns säkerligen de som kan hjälpa er nere i hamnen."

På Fritz fråga om han kommer med kommer svaret efter en kort dröjande sekund. "Tyvärr kan jag inte det. Jag och mina medarbetare är egentligen ute på ett annat uppdrag vi inte kan lämna. Vi hinner inte skicka bud efter mer hjälp så jag antar att hoppet står till er mina vänner."

"Jag antog det!"
Suckar han till Osvalds förklaring.. han har tagit fram sin lilla grävare.. sin välsvarvade pipa och kattögonen lyser intensivt när han stoppar den med innehÃ¥llet katten har i en liten läderpung... allt gÃ¥r nästan rutinmässigt och pipan är snabbt stoppad och upptänd.. med djupa bloss blir Fritz Ã¥ter rödögd och väldigt tam... en sötma sprider sig och han passar pipan generöst vidare till alla närvarande.. tveksamma blickar ignorerar han med en djup suck..  "Jaja.. ni vet inte bättre.."
Världen känns lätt utstrålar katten..
"Javisst ska vi ut på havet.. ".. mummlar han..
Det vet ni väl.. vi katter ääääälllsskkkarr ju vatten!
..fortsätter han ironiskt.. "Jag kan knappt bärja mig.. verkligen läääännngggtar efter havet.." ..formligen skrattar han ut..
Det är uppenbart att han finner sig själv mycket rolig och roande..

På avstånd hörs ljuden från manufakturerna. Dagens skift är tydligen redan i full gång och ni hör de metalliska dunkandena, rytmiska stålklangererna, ropen och stojet.

Efter lite ytterligare smÃ¥prat börjar Osvald bli otÃ¥lig. Speciellt när Fritz börjar bolma pÃ¥ sin pipa och Ã¥ngorna börjar spridas i den lilla källarlokalen.  Han verkar vilja komma iväg. Han frÃ¥gar kort om ni alla är pÃ¥ det klara med hur ni skall fortsätta och om det är nÃ¥got mer ni behöver veta innan det är dags att fortsätta er färd.

I bakgrunden har Smilet samlat ihop sina grejor. Han är fortfarande smutsig och ger ett trasigt och eländigt intryck. Paddan har varit ovanligt tyst, men nu tar han åter till orden...

"Oj oj! Jag hopas verkligen det här leder någon vart. Annars är man väl rätt rökt förstås. Men det är klart, ni har ju visat er kunna reda upp det mesta hittills.

För egen del är det nog säkrast att jag håller mig undan några dagar, så inte de där råskinnen kommer efter mig igen. Jag tror nog jag får ta mig hem till min onkel några dagar. Han brukar alltid veta vad som är bäst att göra..."

Även Hoggler tycks ha vaknat till liv. Förmodligen är han rikgt bakfull. Han sitter mest tyst i ett hörn och muttrar endast till lite då och då, med blicken nedslagen mot golvet.

Nä, nu packar vi ihop våra saker, tar oss en frukost och sticker, grabbar och harpalt, säger Elina medans hon krafsar ihop sina saker.

Finns ingen mening med att sitta här hela dan.

"Eh, jaha Musközonen ja. Kluck... Vet inte om det är någon bra idé, men Ni verkar vara i knipa, så jag hänger med. Jag har dock många av mina grejor hemma, så medan Ni skaffar mat och letar upp en båt, så samlar jag ihop den utrustning JAG har.

Som ett mångfärgat streck hoppar Dr Kvack ut genom dörren men han lyssnar ändå på om det är någon som har något emot det.

OOC: De många färgerna kommer naturligtvis från hans oerhört vackra och mångkolorerade stjärtfjädrar

Osvald tittar efter Kvack när han hoppar ut genom fönstret. Han väntar några ögonblick innan han fortsätter. "Ja, då verkar det väl som om vi alla vet vad som skall göras?"

Även han gör en ansats att klättra ut genom fönstret, men han stannar till och vänder sig mot er. "Farväl! Jag känner på mig att vi kommer att ses snart igen, på ett eller annat sätt. Då hoppas vi på att situationen är lugnare och Tijuana i säkerhet!"

Osvald skyndar iväg. Ni ser en sista skymt av hans flin, hans solbrillor och hans långa rock innan han smidigt klättrat ut genom fönstret och försvunnit runt hörnet. Elina, Fritz, Smilet och den sjukligt bakfulle Hoggler står där ensamma i källarlokalen. Dr Kvack är utanför. "Vad skall vi göra nu?" är det någon av er som frågar...

Fritz sträcker på sin kattkropp och gäspar stort... han har packat ner sina kära ägodelar och följer Kvacksalvarens exempel och klättrar smidigt ut i dagsljuset..
väl ute vänder han sig mot tuppen..

"Såå, vad säger du.. vart ska vi börja?"

Elina tar sig ocksÃ¥ ut, hon behöver se till sin fÃ¥le.  Väl ute hör hon Fritz frÃ¥ga och säger: LÃ¥t oss finna en bÃ¥t som kan ta oss dit vi ska.

Fritz nickar..
"Ska vi ta oss ner till hamnen då?"

Visst,säger Elina och tar sin fåle i tyglarna och börjar gå.

Katten följer i Elinas fotspår.. han ser fundersam ut..
"Jag skulle behöva ordna verktyg innan vi ger oss av!"

En fjäder som återspeglar regnbågens färger i morgonljuset ligger kvar utanför fönstret. Den ståtlige tuppen kan ses hoppa iväg, upp mot staden igen.

"Ska jag möta upp er i hamnen.. om ni ska gå före och leta efter en ångare? ..jag måste hem till Igges och hämta några prytlar!?"'

Igors hotell är ju snabeljazzhaket där Fritte bor.. katten har nämt en del om Igges dotter Katjanka som är sååå vacker och graciös.. och dom har uppenbart något mer ihop än bara vänskap.. vilket Igor inte alltid är lika pigg på..

.Det ska väl gå bra, vi kan väl mötas i hamnen om 2 timmar?, säger Elina och stannar till för att få ett svar.

"Javisst.. det blir bra."

Och med dom orden vänder katten på klacken och beger sig iväg mellan gränderna.

Elina står plötsligt själv på gårdsplanen utanför huset där ni spenderat natten. Dr Kvack har studsat iväg mot staden, Fritz likaså. Plötsligt kommer Hoggler utkravlande genom fönstret, stönande och pustande. En kort kommentar på sitt vanliga charmiga vis gör klart att även han har ärende hem innan det kan bli tal om någon resa.

Tråden låses! Fortsättning följer i "Mot Musközonen".