"Jo alltså... När det gäller betalning... Ni måste ju hitta Tijuana... Annars skiter det sig nog det hela, alltihop. Hon har ju fortfarande dosan med bilderna på herr Drake. De kommer inte att lämna oss ifred förrän den är till rätta."

Smilet är smått upprörd. Han gestikulerar vilt när han pratar.
This message was last edited by the player at 18:03, Sun 15 May 2005.

Fritz är trött.. i kroppen.. i sinnet.. han nickar Ã¥t det som sägs.. hans krafter  är inte pÃ¥ topp och nu vill han bara komma därifrÃ¥n.
Han laddar sakta, men metodiskt om samtliga vapen han precis avfyrat och väntar på intiativ av "ledaren" vart dom kan ta vägen.

Hallå, kommer ni snart, eller, hör ni Elina ropa utanför.

"Vilka? Vilka är det som inte kommer att lämna oss ifred? Och vilka är Ni egentligen?

Dr Kvack är ganska frustrerad över alla utstående frågor som inte får något svar. Han vandrar ut även han, och tar paddan i hand för att leda ut honom.

Han funderar också på vad det var som fick hans kropp att kollapsa när han hoppade. Fornvapen, helt klart, inte så märkligt att de här snubbarna snabbt muddrade de andra utan att visa något för oss.

Under vandringen utåt kan Fritz se att blod åter droppar från Dr Kvacks vackra och mångkolorerade stjärtfjädrar.

Smilet svarar smått uppgivet, smått hysteriskt, på Dr Kvacks fråga om vilka som inte kommer att lämna honom och er ifred:

"Herr Drakes hejdukar såklart! De har ju kidnappat och misshandlat mig, försökt döda mig en gång dessutom... Sedan har de ju attackerat er och Tijuana flera gånger nu. Jag vågar inte tänka på vad som kommer härnäst. Jag tror inte de kommer att lämna oss ifred..."

" Du är frågvis, Dr Kvack. Och det är bra, man vet aldrig vem man kan lita på i dessa tider. Vi företräder en namnlös, men framgångsrik, orden. Vår agenda är direkt motsatt de där herrarna där inne, som har mycket otrevliga vanor och idéer, speciellt beträffande mutanter och andra som passar in i deras mänskliga Pyrisamfund."

Osvald följer er ut. En av hans medhjälpare följer tyst efter och rotar i sin väska. Han plockar fram vad som är misstänkt likt en sådan autoinjektor Dr Kvack köpte av Zixten och Josef vid färden till Botvids herrgård.

Osvald tar till orda: "Min kollega här har läkemedel till er som behöver. Vi bjuder er gärna på en dos, så ni orkar med fortsättningen...

Frtiz nickar ja åt erbjudandet med slutledningen att dom faktiskt har hjälpt dom... hittills.. som det verkar iaf.. ja, han går fram till mannen med injektorn och sträcker fram vänster arm och tass.

När Fritz sträcker fram sin arm, går mannen direkt fram till honom. Han tar lätt tag i kattens arm och trycker av injektorn mot överarmen med ett knäppande ljud. Under hela förloppet rör han inte en min, och säger inte ett ljud.


Samtidigt frågar Osvald med sitt vanliga flin på läpparna: "Och ni andra, skall ni också ha?"

Fritz ler.. vad var det där .. han mÃ¥r bra mycket bättre pÃ¥ en gÃ¥ng.. han tämligen känner hur köttet läker.. det syns pÃ¥ hela hans rörelsemönster, gester miner allt..  "Vad är det för hokus pocus?",frÃ¥gar han mannen som gett honom dosen.

Jag tar gärna emot lite,säger elina och sträcker fram sin arm.

Mannen laddar om sin injektor och kliver fram till Elina. Samma procedur upprepas en gång till.


Mannen tittar frågande på Dr Kvack och håller upp autoinjektorn.

Under tiden tar Osvald Smilet åt sidan. De båda samtalar en stund, men ni andra uppfattar inte så mycket av vad som sägs. Ni får dock intrycket att Osvald frågar ut Smilet. Efter en kort stund kommer Osvald åter fram till er.

"Vi skall ordna ett gömställe till er över natten, vi har en adress här i närheten där ni kan känna er säkra. Under tiden skall vi göra vissa efterforskningar..."
This message was last edited by the GM at 19:25, Mon 16 May 2005.

_"kluck"

Dr Kvack tittar tveksamt mot Fritz och Elina under en liten stund innan han själv säger något.

"Mjo, ålrajt då."

Han vänder sig om och böjer sig framåt. Han backar sakta mot den injektorbeväpnade mannen. Ju närmare han kommer desto mer spänner han upp sin sargade och fjäderbeprydda rumpa för att få en behandling där det gör som ondast.

Även Dr Kvack får sig en dos från autoinjektorn. Den verkar få effekt även på honom.


Männen har under tiden börjat intressera sig för Hoggler som fortfarande ligger avdäckad.

"När det gäller den där hjälper nog inga läkedroger, han behöver sova ruset av sig. Är det någon som kan bära honom?" frågar Osvald er övriga.

Samtidigt har JAM befriats från sina bojor och är sitt vanliga smilande jag. Plötsligt tackar han för sällskapet och försvinner från scenen med motivationen att han har jobb att göra...
This message was last edited by the GM at 19:57, Mon 16 May 2005.

"Eh, jag tänkte precis föreslå att automaten kunde bära...

Annars ser ju några av Era grabbar ut att vara redo att ta i."

Osvald leder er ut. En av männen går i förväg, enligt utsago för att reka så att ni inte stöter på onödiga vittnen eller på annat sätt väcker onödig uppmärksamhet. Ni kommer återigen ut på den blöta grusplanen och står återigen i mörkret undrande vart färden nu skall bära av. Osvald förklarar snabbt att de vid ett par tillfällen utnyttjat en källarlokal i en övergiven mindre manufaktur i närheten.

"Lokalen passar nog er perfekt, där har varit helt stendött och ingen som snokat..." tillägger han snabbt med ett flin.

"Låter bra, ta oss dit.. vi kan inte ödsla mer tid nu!"
Säger Fritz..  och det är tydligt att dosen gjort susen.. han ler och hans drag börjar komma tillbaka.

Natten känns kylig under en mörk och dyster natthimmel, täckt av dunkla moln som skymmer det ljus från måne och stjärnor som annars skulle gett er ett litet ledljus. Det känns otrevligt kallt och blött när ni trampar omkring bland vattenpölar och lervälling.

Osvald leder er genom snår, bakom små byggnader, in mellan dystra manufakturfasader, förbi trasiga stängsel etc. tills ni efter ca. fem minuter kommer fram till en tämligen övergiven tegelbyggnad. Ni möter inte en levande själ under färden, förmodligen till följd av den sena timmen och de underliga vägarna.

Han öppnar ett källarfönster och tecknar åt er att klättra ner. Ni kommer in i en mörk och tom källarlokal. Hoggler dumpas i ett hörn.

"Ja, det finns inga bekvämligheter, men förhoppningsvis duger det för natten. Vi återkommer tidigt i morgon bitti, med mer information om hur vi skall gå vidare för att hitta Tijuana... Nu har vi jobb att göra, så nu får ni klara er själva en stund."

Osvald och de andra tar ett kort farväl och försvinner ut i natten.

Katten går fram till deras vän Hoggler som fortfarande är sänkt.. han tar flaskan som haren nästan krampaktigt fortfarande har i sin famn.. sätter sig på golvet bredvid och tar sig en rejäl klunk.
"Vilken dag!"
Säger han och pustar ut.. häller i sig lite till..

"Jaha, behöver vi verkligen det här? Det känns verkligen ganska långt från min tillvaro på Infirmeriet..."

Dr Kvack vaggar runt en smula och tittar på vad som kan erbjudas i sovplatsväg.

Källarlokalen är mörk och tyst. Natten börjar tränga sig på era sinnen, och ni inser att ni vid det här laget är tämligen trötta. Det har varit en hård dag; först vid Botvids herrgård och nu incidenten i lagerlokalen. Gårdagen var inte heller den lugnaste med striden på Thermopolium som avslutning. Tankar på striderna, dess konsekvenser, på de mystiska personerna och grupperna ni stött på, far i era skallar...

Dr Kvack tar några raska steg rakt in i en mörk hörna och omsluts helt av mörkret. Ett litet bump hörs från platsen.

"Det finns en fet dörr där uppe vid trappan. Fritz, Du kan ju kolla så att ingen kan komma därifrån..."

Antagligen är det ingen som ser hans fjäderprydda pekning genom mörkret.

Fritz är trött och många tankar far genom huvet. han tar en sista klunk och lägger sig sedan med huvudet på sina tassar.. han somnar rätt fort.

Ni slocknar alla tämligen snabbt. Natten förflyter lugnt och ni vaknar inte förrän Osvald Junior återigen hoppar ner genom samma fönster ni kom in genom. Det är nu ljust ute och strimmor av solljus sipprar in genom det öppna fönstret. Ni kan nu se hur lokalen ni befinner er i ser ut.

Det är en tämligen tom källarlokal med enbart ett par trälådor som inredning. På en av dessa sitter Dr Kvack uppflugen. Ni andra sätter er upp från era platser på det hårda stengolvet och sträcker på er för att få lite liv i de trötta lemmarna. I andra ändan av rummet ser ni en kort trappa, som leder upp till en stängd trädörr, uppenbarligen den som Dr Kvack pratade kort om igår kväll.

"Utvilade?" frågar Osvald er alla kort. "Det är bra det! Ni har ju bråttom nu, men jag skall faktiskt ge er lite hjälp på vägen. Jag och mina medhjälpare lyckades vända på några stenar under natten och har fått fram ett och annat intressant. Vi tror vi vet nu vart Tijuana är på väg..."

Dr Kvack tittar yrvaket upp när han blir störd av Osvald. Med ett kraftfullt "Kuckeli-kuuuuuu!", vaknar han dock till liv igen och hoppar ner från trälådan. Han stegar på sina nakna röda ben fram till Osvald och lägger huvudet på sned för att tuppkammen inte skall hänga ner i ögonen.

"Bråttom? Vad är det NI har så bråttom med? Ni säger ju att det är VI som ligger illa till?"

"Nå, vi får väl se vad det är för information Ni har hittat. Men vad viktigare är, jag måste ha käk"

Fritz praktiskt taget flyger upp från sin så djupa sömn av Kvacks galna galande. I handen viftar han en av sina pickadoler som han sovit med under natten..

"Ahhh..".. morrar han..

..och inser snabbt vad som väckt honom och han sätter sig ner igen med korslagda ben.. han tittar upp mot konversationen som pågår mellan sin vän och Osvald.. han nickar förströt när mat kommer på tal.. gnuggar tröttheten ur ögonen och väntar nyfiket lyssnandes på den sistes svar.