Herr Drake blir tyst och tänker igenom det som sagts, innan han med en nonchalant gest för ett ögonblick avfärdar Smilet och vänder sig till er andra.

"Jaha, Piaff här talar åtminstone delvis sanning... Mina kontakter har också sagt mig att flickan försvunnit från staden. Nu skall vi reda ut vad ni har att säga också. Jag vill veta exakt vad som hände med flickan. Berätta! Och försök inte undanhålla eller förvränga något. Min tid är allt för dyrbar för den typen av skämt."

Jäger står och vet inte riktigt vad han ska göra eller säga, han är ytterst överväldigad av det hela, och utan att riktigt veta varför svarar han herr drake med.

ehr tjae ho va kidnappaed aw di däringa regnbåge mupparna å drogad o så, så vi tog ut ho. kostade me 2 skott! han grinar "eh sen kom en flyg manick med fölk som va typ som shamaner di kunde tala i fölks huven! å di uhm ville hon själv åka me... "

Johansson rör inte en min. Det är inte hans plats att kommentera alla stollerier som herrskapet har för sig.

Dr Kvack blir ursinnig, tuppkammen rödare än vanligt när blodet pumpar in i den och den reser sig nästan rakt upp. Uppenbarligen är det inte paddan som är gruppens glappkäft utan enslingen från utmarkerna.

För att försöka gjuta olja på vågorna tar Kvack till orda med det språk som överklassen oftast förstår men där orden (förhoppningsvis) går de mindre bemedlade i gruppen förbi.

"Herr Drake bör inte låta någon uppmärksamhet röra sig kring trashankens historia. Rötan har gått hårt åt den sinnessvaga mannen. Hans liv i Zonen har gjort att han inte längre är tillräknelig. Den kända hjärnförtorkningen satte in redan i späd ålder på enfaldingen. Inte konstigt att den som fött fram honom kastat honom för bestarna därute."

"Så förhåller det sig alltså:"

Kvack tar upp den numera välpolerade 'kameran' ur sin packning.

"Det här är alltså pjäsen som blivit så omtalad. Inte alls en fotostatisk meckanik som utmålats, tvärtom en forna poesiackumulator för att försköna och inspirera den tilltänkta poeten, som vill skriva om skönhet och romantik. Framför allt herremän och herrekvinnor. Säkert en dyrbar historia redan på den tiden. Hör här!"

Med ett brus och inte alls så mycket rassel längre börjar apparaten ge en svag vind. Snart börjar en klingande flickröst prata på ett för andra oförståeligt fornspråk.

" 'Dina silkessköna lockar faller likt regn i över din hals', eller något liknande sa den nu, eller hur, Ers kejserliga Överexploratoritet?"

Jäger tittar lite mystifikt på Kvack, men vad han tänker är inte synbart på hans minspel. han slutar dock prata...

Linus Drakes blick spelar mellan Smilet, Jäger och Kvack ett par gånger, utan några vidare kommentarer. Han studerar föremålet som Kvack håller upp noggrannt. Ansiktsuttrycket avslöjar inget om vad han just nu tänker, men han förblir tyst en stund.

"Jaha... Och de här bilderna som påstås finnas, och som förevisats mig, på ett högst vulgärt och lågstående sätt, hur förklarar ni dem?"

Tror han på Dr Kvacks historia om prytteln, eller är det bara ett utspel för att få fram mer information? Det är svårt att utläsa, för att inte säga omöjligt.

Smilet börjar stamma och titta sig runt bland er andra för att se om någon annan vill svara på herr Drakes fråga om bilderna, men blir snart varse att om någon skall svara på frågan får det nog bli han själv.

"Jo men alltså... Det verkar som om hon haft lite förmågor som hon utnyttjat, det verkar inte bättre än att hon kanske är... _psioniker."

Herr Drake får en min som med lite fantasi kan avläsas som belåten. Han lägger armarna i kors och ser mycket självsäker ut.

"Jaha Piaff, du talar som du har förstånd till! Synnerligen svårartat ränksmidande inbegripande psionik som mina lagvrängare skulle kalla det. Ett svårt brott, och det erkänner du utan vidare.

Vad har ni andra att säga om det här?"

En har iche en aning...de låder mye byrekratist må en sia

Jäger nickar och tittar mot de andra lite tystlåtnare medlemmarna av gruppen,

"men en mötte dock fölk icke frn i vysjen såe eg e iche såe himlans insatt "

Han grinar svart.

"Inte så himlans insatt, nej! Det brukar visst låta så. Ni andra då, ni som är lite mer insatta, vad har ni att säga?"

"Det är väl ingen här som är vidare värst insatt. Jag tycker att eftersom inte några bilder finns lagrade så borde saken vara utagerad."

"Som jag förstår det så hade Ni en trevlig stund, och Piaf här är såklart rädd tillräckligt att han inte kommer att säga ett ord om vad som hänt."

Johansson lyssnar intresserat. Tydligen en intrekat historia, det verkar som om den gode doktorn och hans hjälpredor är kapabla... varelser.

Herr Drake ger Dr Kvack en mörk blick, kanske för att denne tar intitiativet ifrån honom. Han gör en konstpaus innan han fortsätter.

"Nu gör vi så här! Ni ger mig den där prytteln, så att den kan undersökas. Jag vill förvissa mig om dess äkthet och att det inte finns någon möglihet att några bilder existerar. Sedan går ni härifrån och yppar inte så mycket som en stavelse av vad som hänt i den här historien."

Han tar några raska steg fram emot Dr Kvack och tar snabbt till sig fornföremålet.

"Seså, Lensman visar er ut. Nu skiljs våra vägar, och jag förutsätter att ni inte försöker trampa på mina fötter igen. Jag har varit högst välvilligt inställd till er inblanding i det här. Ni förstår väl att ni kunde hamnat i arbetsläger för det här?"

Herr Drake väntar inte på svar utan ropar på Lensman som snabbt kommer för att visa er ut.

Förnärmad av Drakes ignorans känner Kvack att han inte fått den respons som han tycker sig vara värd.Så, vår resa till Zonen för att rentvå en av vårt rikes förnämsta invånare, nämligen Ni själv, belönas alltså genom att köras på dörren, dessutom bestulna på det enda fornting vi fann. Det känns allt lite snålt! Kvack hoppas att hans djärva utspel ska ge åtminstone något resultat. Förhoppningsvis utan att fjädrar bryts.

Linus Drake blir uppenbarligen förvånad över få svar på tal. Han vänder sig långsamt om mot er igen dröjer länge innan han svarar med en lång utläggning.

"Mig veterligen har jag aldrig bett er fara till zonen, än mindre blanda er i den här historien från början. Och rentvå känns som ett smått märkligt ord. Piaffs agerande kallar åtminstone jag ren utpressning. Och jag kan som sagt inte se saken annorlunda än att ni i högsta grad är inblandade i detta.

Jag kunde som sagt ha pratat med mina lagvrängare så hade det bara varit en tidsfråga innan den här historien fick en helt annan riktning, ganska påfrestande för oss alla skulle jag tro. Mitt arbete skulle bli lidande och ni får ursäkta, men jag tror inte någon av er skulle må så bra efter ett års straffarbete...

Men är det lön för mödan ni vill ha så... Lensman! Se till att de här herrarna får betalt. Nu får ni ursäkta men jag tror inte vi kommer så mycket längre. Jag antar att vi kan anse det här som utagerat nu, eller hur? Inget någon av oss pratar om någonsin mer!

Adjö mina herrar!"

jäger rycker på axlarna, han fattar fortfarande ingenting, så chansen att han kommer att tala om det är ganska liten...

Han börjar istället lägga in en ny prilla och tittar nyfiket på Lensman för vad betalningen kan bli.

....hoppas de inte försöker betala på nåt otrevligt sätt... fast vad är betalning för civilizerat folk...?

Johansson följer den gode doktor Kvack i spåren. Doktorn är tydligen en djärv person, kanske till och med lite dumdristig. Det här kan kanske bli en kort, men intressant anställning.

Hade inte dr Kvack haft en stel näbb så kunde de andra kunnat svära på att han ler. Den lätt särade näbbdelarna stängs inte förrän han börjar prata. Tja det kanske hade funkat bättre, men vi får väl re vad det kan ge. Jag tänkte mig ju att han kanske varit intresserad att anställa några stöddiga zonfarare, men tydligen inte idag.

Linus Drake lämnar rummet och Lensman följer efter honom. Denne kommer dock strax tillbaka med en mindre väska i skinn. Han ler mot er och räcker över väskan.

"Jag må säga att herr Drake är en frikostig man. Här är er betalning, 100 krediter från herr Drakes privata kassa! Det borde mer än väl täcka upp för era umbäranden.

Det var då för väl att alla kunde komma så bra överens. Följ mig, herrarna, jag skall visa er ut!"

Innan ni vet ordet av har Lensman snabbt lett er ut i hallen igen och öppnat dörren. Med en lätt bugning och en gest med armen visar han ut er på gatan. Ni står nu där ute på Hindenburgs gator, där allt började för lite mer än en vecka sedan. Ni pustar ut, var detta det sista umbärandet eller kan ni känna er säkra nu? Det återstår att se...

Johansson kan inte annat än nynna lite förnöjt. Det verkar som hans husbönder är rediga och vet att dra in krediter. Visserligen verkar de ha ringa anseende och få framtidsutsikter, men skenet kanske bedrar.

"Nåväl mina herrar" tilltalar Johansson den lilla gruppen. "Varhän näst? Jag skulle gärna ha en lite mer noggrann redogörelse för mina framtida arbetsuppgifter!"

"NÃ¥, en hel del skrammel till oss alla i alla fall"

"Tillsammans med mina andra slantar så hade jag tänkt mig att kunna köpa lite fornsaker att forska kring. Å andra sidan, så har jag ju något ännu intressantare att utforska..."

Han vänder sig till Johansson.

"Vad säger Du Johansson, vill Du hänga med hem till mig, så ska jag undersöka varenda del av din kropp? Du kan få en och annan kredit för besväret också!"

Johansson tittar något undrande på doktor Kvack.

"Det ska väl kunna gå för sig, men jag är ingen nöjesmodell om det är vad ni söker efter. Mina system är mig veterligen fullt funktionsdugliga."

jäger tittar på de två diskussierande ett litet tag.

"Ehm...jaeg förstår icke helt er civliserat fölk..."

han tittar sig omkring och sedan tillbaka till gruppen.

"ehm så då e allt ok eller...isånt fall vad sku i recomendera för en turist att besöka"?

Men det finns tillräckligt av Johansson till oss båda. Så Du kan också följa med hem till mig. Om Du tröttnar på Johansson så vet jag det mesta värt att veta om Hindenburg. Och Johansson,om Du känner fler automater som jag kan ha lite handpåläggning på så är jag naturligtvis intresserad. Nöjesmodeller, vakter, kommunalarbetare, jag är inte kräsen. Jag har säkert kollegor som också vill vara med och förundras så kan vi kanske få en utkomst också.

Fritz var hundradelar från att bokstavligen talat flyga på drake med sin yxa när denne visade sådant respektlöst sätt. Katten är uppvuxen o starkt instinktivt betingad att agera o sätta sig i fysisk respekt hos folk omedelbart. Det verkar alltid ha funnits naturligt hos honom, därför han passat så bra inom den krets han verkat. Kvacks smidighet gjorde dock att han valde att låta bli.. men Drake är numera ett irritationmoment i Fritz katthjärna. Om man inte sätter sig i respekt hos folk omedelbart blir man överkörd med besked, det har han sett alldelles för många gånger för att gå samma väg. Snällhet = svaghet i gränderna, o "visar man tassarna så blir man snabbt villebråd" som är ord någon i gänget ofta sa.