"Nej, min skapare valde att ge mig ett visst mått av självbestämmande och självständighet. Varför vet jag inte egentligen. Min förre arbetsgivare ligger några meter under jord för närvarande och jag ansåg att han inte behövde mina tjänster längre. Ingen i hans familj verkade intresserade av att hysa in mig så jag lämnade honom. De flesta presumtiva arbetsgivare blir skrämda av autonoma automater, herrn. Bara för att en automat har fri vilja så innebär det inte att man är en terrorrobot. Man ska inte dra alla över en kant. Om ni tillåter skulle jag kunna få följa er och kanske visa mina färdigheter. Om ni är nöjda så kan vi kanske prata kontrakt sedan?"

Kaptenen tar emot Kvacks mynt med ett flin och bjuder er ombord på hans skrangliga båt. Snart försvinner hamnens kajer och skul bakom er medan båten guppar ut mot östaden och krusakobben.

Färden är snart över och båten lägger till vid bryggan. Ni kan snabbt lokalisera Eufild Piaffs hus. Det är ett stort och vackert hus omgivet av en prunkande trädgård. Smilets onkel Eufild är uppenbarligen en tämligen framgånsrik padda, och några av er tycker er dra er till minnes att Piaff skall vara någon form av handelsman.

Efter en knackning på dörren och en smått nervös väntan öppnas dörren av en ung kattfröken.

"Goddag! Välkomna till herr Piaffs hem. Mitt namn är Fiona. Får jag fråga vilka ni är och vad ni har för ärende till herr Piaff?"

"Ryktet säger att Smilet är här. Var snäll och hälsa honom att vi är tillbaka från zonen. Räcker inte det för att identifiera honom så bara nämn min tjusiga fjäderdräkt..."

"Åhå, det är ni som är herr Julius vänner. Kom med in då, han är här inne."

Fiona leder er in i den magnifika byggnaden in i en hemtrevlig salong. Där sitter han ju, Smilet, och Onkel Eufild. Ni hälsas välkomna. Smilet är överlycklig över att se er. Det är uppenbart att han varit starkt oroad och han hoppar upp och kramar om alla de han känner igen. Tomm, Jäger och Johansson har ju inte varit inblandade i historien från början, så paddan hälsar artigt i hand.

Onkel Eufild är en lite åldrad paddherre, med fint manér och för tillfället klädd i en smakfull rökrock.

"Välkomna! Min olycksalige brorson här har berättat om den här hiskeliga historien. Jag är glad att se er! Skall jag vara ärlig var jag mycket orolig att ni aldrig skulle dyka upp här, levande.

Sätt er ner så skall ni få lite te och tilltugg, så kan vi prata igenom det här så att vi kan få ett slut på hela den här historien. Berätta nu vad som hänt!"

Med en gest bjuder han er att sitta i soffgruppen.

Johansson tittar lätt belåtet på omgivningarna.

"Min första bedömning av herrarna var kanske något obetänksam. De verkar ju frottera sig med det finare folket. Och en zonexpedition förklarar ju den ovårdade klädseln" tänker automaten belåtet.

Väl inne i det piaffska residenset ställer sig Johansson diskret i ett hörn beredd att rycka in om han behövs. Det vore ofint att störa det piaffska tjänstefolket i deras arbete, men Johansson kan inte annat en att studera kattfröken Fiona något närmare. Vad Johansson kan se är hon flitig i sitt arbete, men om hon kom under Johanssons chefskap så skulle han nog kunna lära henne ett och annat. När förklaringen till vad som verkar vara en intrekat historia börjar Johansson lyssna ivrigt. Han skulle aldrig sjunka så lågt att han snokade på sin husbonde, men att veta lite om sin husbondes affärer är ett måste, eftersom det blir lättare att utföra sina plikter med en viss vetskap.

Jäger tycker att maskinmannen är inne på någonting, då detta är socialisering ställer han sig också vid hörnet och studerar vad för slags tekniker som används. Han smygtittar också å den blänkande maskinmannen då han fortfarande inte är säker på hur det sitter med insidan....

Han tittar runt i hemmet på alla finurliga saker och lyxartiklar som han inte riktigt förstår sig på. Jäger är fortfarande överväldigad av staden och detta gör det inte lättare... han är tyst, väldigt tyst.

Te... Jag vill ju ha tinner, har ju inte fått en riktig sup på hela dagen!

Hoggler håller sig i bakgrunden, och är tyst för ovanlighetens skull. Han skulle helst av allt vilja flyga fram och pressa padduslingen på den utlovade belöningen, men den fina miljön, höjdarpaddan och situationens allvar sätter sin prägel även på Hoggler.

Bäst att låta tuppen eller katten sköta det här, de brukar ju kunna vara lena i truten när det behövs...

Efter en viss tvekan i gruppen tar Elina mod till sig och börjar berätta den fantastiska historien ni varit med om: bråket på Thermopolium, händelserna vid Botvids herrgård, mötet med säkerhetspoliserna och Osvald Juniors gäng i lagerlokalen där ni fann Smilet, zonfärden, mötet med regnbågsstammen och den följande striden. Berättelsen i dag avslutas med den våldsamma striden, mötet med Alfas stenhårda styrka i de mystiska fornfordonen, Tijuanas plötsliga försvinnande och färden hem.

Hon tittar emellanåt frågande på er andra för att se om ni har något att tillägga till berättelsen.

"TIJUANA BORTA!? Men hallå alltså! Hur skall vi kunna lösa det här nu då? Fritz? Kvack? Onkel Eulfid?"

Smilet blir så blek en padda kan bli och börjar svettas på sitt karatäristiska sätt.

"Hur har ni tänkt er? Har ni några idéer?"

"heh jae jae tror ishe jae vill gao o hemta hjiem henne "

Jäger grinar, dock fattar han inte vad som e så väldans galet med att hon gick med nån annan...

Johansson funderar på hur han månde hjälpa sina nyfunna herrar ur den här knipan, men eftersom han saknar den information som behövs för att komma på ett lämpligt sätt att undvika pinsamheter, bestämmer han sig för att stå kvar där han står.

Onkel Eufild har under tystnad lyssnat till berättelsen. Han tar små slurkar av sitt te och begrundar de olika vändningarna i berättelsen. När berättelsen nått sitt slut funderar han djupt några ögonblick innan han ställer sig upp. Han går några varv runt på golvet i den fina salongen innan han inleder sitt tal.

"En otrevlig historia, mycket otrevlig. Jag gillar inte det här med att Linus Drake är så djupt inblandad. Han kan säkerligen ha hårda nypor när det behövs, men den här historien känns mycket konstig...

Jag tror nog att det borde gå att reda upp det hela, även fast flickan är borta. Drake är absolut ingen idiot, tvärtom han är mycket smart. Om han bara blir övertygad om att flickan är borta och att det inte finns några bevis mot honom längre, så är jag övertygad om att han drar sig tillbaka.

Så nästa steg torde vara att söka upp Drake själv och reda ut historien. Julius, du får ta tag i det här nu."

Eufild ser med sträng blick på sin brorson som sitter där med nedslagen blick. Han vänder sig sedan åter till er andra.

"Då är det bara frågan vilka som följer med Julius. Jag har full förståelse för om ni inte vill exponera er för Linus Drake nu, men det är ju upp till er. Kanske vill ni möta honom öga mot öga och se slutet på det här eländet, en gång för alla.

Hur som helst, någon måste Julius ha med sig, jag vågar inte släppa lös honom själv hos en man av Drakes kaliber. Vill ni följa med honom så är ju det bara bra. Om ni inte vill så kan jag säkerligen få någon av mina kontakter i Peckwickklubben att ställa upp.

Så vad säger ni? Skall ni följa med Julius eller skall vi anse att ert jobb i den här historien är över?"

Kvack tittar lite missmodigt på Smilet.

Släppa in paddan själv hos Drake gör nog att han kommer att sluta i hans soppterrin. Med sin glappande trut kommer han säkert att låta oss få smaka på Linus Drakes långa armar. Hans pengar kan nog få vem som helst att skära halsen av oss.

"Klart jag är med och fixar skäggbiffen. Någon måste ju kunna förklara mackapärens funktionalitet. Din känsliga nos kan nog också behövas, Fritz. Om Du vill se på skillnaderna på folk här i staden, Jäger, så följ med Du också. Johansson, Du får själv välja om Du vill följa med. Risken finns att någon vill använda dig som bytesvara..."

Kvack blickar mot Smilet.

"...men annars så är Du välkommen. En automat/mekano/plåtskalle är ju alltid intressant. Speciellt för en explorator. Så det kanske gör att det blir lite lugnare för oss andra..."

"Som ni behagar herrn. Om ni inte har något emot er så följer jag er." säger automaten och blickar mot Smilet.

"Tydligen en opålitlig typ, den där Smilet. Nåväl även de bästa familjer har svarta får!"

Johansson har inte riktigt förstått vad Dr. Kvack och hans anhang är för några, men de har väckt hans nyfikenhet. I värsta fall kanske Linus Drake har plats för en tjänarautomat i sin stab?
This message was last edited by the player at 09:50, Sat 25 Mar 2006.

"Jae e me ja.... fattas bara, utan er sku ja icke hitta ut...nånsin"

Jäger börjar därefter muttra någonting ohörbart till sin vänstra skalle

"Hmmm, det kanske blir bra det här. Om Kvack, Fritz, Johansson och Mäster Jäger här följer med så är ni fem stycken. Kan nog vara lagom många att dyka upp hos Drake."

Eufild beordrar kattfröken Fiona att ordna med transport åt er in till staden, och till herr Drakes boning. Han verkar vara mycket mån om att få rett ut det här ganska så snabbt. Han ger er under tiden några goda råd; reta inte herr Drake i onödan, underskatta honom inte, gå inte dit beväpnade till tänderna (då lär ni aldrig bli insläppta, kanske rentav nedskjutna på fläcken) osv.

"Vad jag förstår så har Julius lovat er betalning, och självklart skall ni inte gå obetalda ur det här. Ni har gjort ert jobb bra. Jag skall ordna er lön, men på ett villkor. Ni får aldrig yppa någon om min inblandning i det här. Det vore direkt skadligt för mina affärer."

"Ärligt talat. Pengar är bra, men jag måste erkänna att jag är mer intresserad av att behålla livet. De här stjärtfjädrarna är för vackra för att läggas i en grav, så mycket kan jag säga..."

"Nåväl, jag är redo att åka. Visa vägen någon"

Jäger nickar mot paddan men säger ingenting. Han är glad dock att antagligen kommer han att kunna fixa tillbaka de två kulor som han fick lämna i zonen, kanske han till och med kan tjäna en eller två. Han knallar efter vem det nu blir som visar vägen, dock lämnar han inte geväret efter för då hittar han det aldrig mer...

undrar vem draken är...låter som ett ganska farligt namn...

Eufild nickar åt och begrundar Dr Kvacks kommentarer. Han säger inget om det mer, just nu. Snart blir det dock dags för ett uppbrott därifrån, och ni eskorteras av Fiona tillbaka in till fastlandet och genom staden till de finare kvarteren. Snart står ni där framför herr Drakes residens. Ni knackar nervöst på dörren. Tankar far i huvudet. Vad skall kunna hända? Hur kommer herr Drake att reagera på det här besöket?

Dörren öppnas snart och en sober men smal och blek man. Han frågar bryskt om ert ärende och när han fått klart för sig att ni vill träffa herr Drake för att diskutera ett känsligt ärende ber han er vänta en stund. Ni visas in ett gästrum. Det är vackert och smakfullt, dock utan överdåd. Några minuter senare återkommer mannen som presenterar sig som Axel Lensman, Linus Drakes assistent.

Ni visas in i ett arbetsrum, och där bakom skrivbordet står plötsligt mannen som ni förstår är föremålet för ert besök, den högt aktade exploratorn Linus Drake. Han är klädd i kostym, oklanderligt yttre, men med en allvarlig min. Han är lång och mager och har höknäsa och buskiga ögonbryn.

I rummet befinner sig också en storvuxen och vältränad person, av allt att döma någon form av livvakt.

"Jaha, herr Piaff. Du har hittat hit för att avsluta din märkliga historia. Och några vänner har du tagit med dig. Skynda på nu, min tid är dyrbar och jag vill ha den här historien ur världen en gång för alla, så snabbt och diskret som möjligt. Seså, visa vad ni har att komma med!"

Johansson ställer sig vid sidan av Dr. Kvack, beredd att rycka in om antingen herr Drake eller dennes livvakt skulle hota tuppen eller någon annan i sällskapet. Automaten skulle också vilja fråga om Smilet även måste skyddas, men detta är knappast lämpligt nu. Johansson påminner sig att senare fråga om Smilet ska klassas som skyddsobjekt.

Kvack rådbråkar med sig själv huruvida han ska börja prata eller inte. Eftersom Smilet är den som blev tilltalad väljer han dock att låta bli att öppna munnen tills paddan åtminstone har gjort det.

Smilet börjar svettas som vanligt när situationen gör honom lite nervös. Sin vana trogen plockar han av sig sitt plommonstop, baddar pannan och sätter pÃ¥ sig plommonstopet igen. Denna procedur upprepas pÃ¥fallande ofta under hans  utläggning. Till rÃ¥ga pÃ¥ allt stammar han nervöst, vilket inte riktigt brukar höra den här paddan till.

"Jo, alltså... Vi har med oss prylen som Ni ville ha, herr Drake, den som vi använde. Min... kollega... här har undersökt den och det verkar inte riktigt vara en filmpryttel när allt kommer omkring. Tydligen har Tijuana haft lite fuffens metoder för sig när vi visade filmbilderna för er."

Smilet gör tecken åt Kvack att plocka fram prytteln.

"Hur som helst har mina vänner här försökt få tag i Tijuana ett tag nu, men flickstackarn har gått upp i rök, försvunnit helt enkelt. Så... det är väl i princip det hela. Herr Drake får naturligtvis behålla prytteln, men den verkar ju i vilket fall som helst inte kunna göra någon skada.

Så... nu kanske vi kan... glömma det här, eller?"

Linus Drake spänner blicken i Smilet, tittar kort men bestämt på var och en av er övriga innan han låter blicken återgå till paddan. Ni känner er med en gång smått svaga i benen och osäkra när hans fasta blick möter er, och det känns som om han kan se rakt in i er.

"Så, flickan är borta säger du! Och det vill du att jag skall tro på. Berätta mer!"

Hans ord riktas mot Smilet och är formulerade som en stark uppmaning, på gränsen till order.

Smilet blir än mer nervös och tittar vädjande på er andra, men fortsätter ändå då han inser att det i slutändan är hans sak att reda ut den här historien.

"Jo, men det är säkert alltså! Hon stack från staden. Mina vänner här följde henne ut i zonen, och där försvann hon! Det är säkert, hon försvann..."